Samfundet Sverige-Island var en ideell förening som bildades 1930 och lades ner 2017. Samfundets syfte var att i Sverige sprida kunskap om och öka intresset för Island.
Historik Samfundet Sverige-Island stiftades den 12 maj 1930 och fick säte i Stockholm. Den drivande kraften vid Samfundets tillkomst var redaktör Ejnar Fors Bergström. Bland stiftarna fanns professorn i nordiska språk Elias Wessén och språkmännen Gunnar Leijström och Jón Magnússon. Syftet var att öka kunskapen om och intresset för Island samt att stimulera samarbete mellan Sverige och Island.
Ejnar Fors Bergström, son till David Bergström och ofta kallad Hosianna, hade som journalist rest till Island 1929 och rapporterat för Svenska Dagbladet. Det var som en förberedelse inför svenskt deltagande på alltingets tusenårsjubileum sommaren 1930. Artiklarna återkom i hans bok Island i stöpsleven. Han hade slagits av det intresse och den välvilja för Sverige som han mött och bland svenskvännerna fanns Ásgeir Ásgeirsson, som studerat i Sverige. Ejnar Fors Bergström fann riksdagsbeslutet att inför alltingsjubileet sända en svensk konsul till Island inte bara viktigt för sillimporten utan främst för kulturområdet. Detta intresserade honom särskilt och han hade noterat bristen på svenska böcker i det isländska nationalbiblioteket och medverkade till att ett modernt kulturbibliotek vid tusenårsjubileet överlämnades till Island som gåva från den svenska staten.
Gunnar Leijström hade några år tidigare arbetat som lärare i svenska på en isländsk folkhögskola och var medförfattare till en lärobok i svenska. Både han och Jón Magnússon, lexikograf och radioman på Island, stod tillsammans med Sven B. F. Jansson för den första isländsk-svenska ordboken som utkom 1943.
Redan det första året fick Samfundet 200 medlemmar. Föreläsningar om Island ordnades i Stockholm och i Göteborg med föreläsare som kompositören Jón Leifs, lektor Ragnar Jirlow, fil. lic. Dag Strömbäck och professor Jón Helgason. Samfundet vinnlade sig om att bilda ett isländskt bibliotek i Sverige eftersom de offentliga biblioteken var klent försedda med isländsk litteratur. En annan uppgift var att underlätta islänningars studier i Sverige och verka för att en islänning skulle få ett universitetslektorat för undervisning om isländskt språk och isländsk kultur.
Tredje äldsta bilaterala kulturföreningen i Norden Inför Nordiska rådets höstmöte i Stockholm 2009 publicerade Gunnar Wetterberg en helsidesartikel i Dagens Nyheter om att tiden var mogen för en nordisk union. Wetterberg 2009, s. 6. Det var ett glädjande initiativ som påminner om att bakom det formella nordiska samarbetet, både inom Nordiska rådet och mellan de olika ministrarna, Nordiska ministerrådet, ligger många enskildas insatser.
Genomgående finns fredstanken som grund i ideellt nordiskt samarbete i vänföreningar och kulturfonder. Under första världskriget när frågan om Islands självständighet var laddad bildades 1916 Dansk-Islandsk Samfund efter några tidningsartiklar och debatt. Krafter inom föreningen verkade för den gynnsamma unionen mellan de två självständiga rikena 1918. Överenskommelsen kom till efter svåra förhandlingar och överlämnades i Reykjavik den 1 december 1918, självständighetsdagen. En av tvistefrågorna hade lösts genom att en bilateral, dansk-isländsk kulturfond bildades.
Det bilaterala samarbetet är speciellt för Norden och håller samman det nordiska på ett sätt som sällan framhävs. Nu finns fler än sexton ideella, ömsesidiga, nordiska kulturföreningar, äldst är det nämnda Dansk-Islandsk Samfund. Därefter kommer Samfundet Sverige-Finland som 1924 bildades av den Finländska föreningen från 1919. Det var samma år som Föreningen Norden samtidigt skapades i Danmark, Norge och Sverige. Den tredje äldsta är Samfundet Sverige-Island som gick in på sitt 80:e år 2010.
En isländsk vecka Föreningen Norden i samverkan med bl.a. Samfundet stod för en isländsk vecka i Stockholm den 14-19 september 1932. Föredrag hölls av professorerna Sigurður Nordal och Einar Arnórsson, statsminister Ásgeir Ásgeirsson och dr Guðm. Finnbogason. Författarna Gunnar Gunnarsson, Kristmann Guðmundsson, David Stefánsson och Halldór Kiljan Laxness läste ur egna arbeten. Skådespelaren Anna Borg Reumert läste isländska dikter i dansk översättning. Programmet innehöll också sång och musik, glimabrottning, konstutställning med tolv konstnärer i Galleri Modern, Nybrogatan 2, och Victor Sjöströms film, Berg-Eyvind och hans hustru. En utställning med isländska varor hölls också och en samling av nyisländska noveller gavs ut i översättning av Hjalmar Lindroth, professor i Göteborg.
Páll Ísólfsson berättar i sina memoarer att veckan blev så viktig för honom, att han aldrig kunnat glömma den. Han dirigerade isländsk musik på Operan, och när Islands och Danmarks kronprins Frederik dirigerade på Skansen, bad han honom spela nationalsången. På Skansen hölls ett fyrverkeri vars make han inte sett. Sista dagen hölls tebjudning i Vita havet på Slottet och gästerna stod uppradade efter sin nordiska nationalitet. Páll stod bredvid Halldór Laxness och kände sig orolig över hur mager kungen var.
När kungen passerat sade Laxness till Páll att han skulle fara till Ryssland nästa dag och Páll tillägger i boken att han kanske hellre borde ha stannat i Sverige.
En kväll gick ett trettiotal islänningar på krog. Operasångerskan María Markan sjöng och en greve bjöd hem dem alla till en enorm fest. Denna nämner även sångerskan, som ägnar den isländska veckan ett kapitel i sina memoarer. Sigriður Thorlacius 1965:55-58. María hade då givit konserter i Tyskland men detta, att sjunga på Operan veckans sista dag, var större. Från besöket i Vita havet berättar hon att prinsessan Ingrid talade med henne en stund och tyckte att hon påminde om en vanlig, blomstrande isländsk flicka från landet. På hemvägen framförde gruppen ett liknande program på Universitetet i Oslo, for så hem över Bergen med M/S Lyra.
Föreläsningar, dotterförening och bokutgivning År 1933 år gav professor Sigurður Nordal en serie föreläsningar under rubriken Den isländska ättesagans utveckling på Stockholms högskola och föreläste också i Göteborg, där en systerförening var verksam. Bibliotekarien Sigfús Blöndal talade om gammaldags skolliv både i Göteborg och Lund. Där hade Samfundets Skånekrets just bildats. Se Svensson 1989:34-43. Den arbetade efter samma inriktning som moderklubben i Stockholm med föredrag, evenemang. Bl.a. gjordes en resa till Island 1934. Samma år deltog också ett tjugotal av Samfundets 250 medlemmar i en färd till Island. En isländsk student fick studiestöd.
Följande vinter talade professor Magnus Olsen, Oslo, om Odin och i Lund berättade Viggo Zadig reseminnen och Hjalmar Lindroth föreläste. Boken Island för 100 år sedan, ett urval av litografier från Gaimards Islandsexpedition, gavs ut med inledning av Ejnar Fors Bergström.
Den förste innehavaren av ett lektorat i svenska vid Islands universitet, 1936–38, var Sven B. F. Jansson, senare riksantikvarie. Hans föredrag var så populära att universitetet fick lokalproblem, när skaror av åhörare strömmade till. Han deltog i förberedelserna för den svenska veckan i Reykjavik 1936 som hade hundratals svenska deltagare.Jaenson 1937:20 f; Jansson 1982:24. Samma år ägde den svensk-isländska expeditionen till Vatnajökull rum. Dess svenske ledare var professor Hans W:son Ahlmann. Sigurður Þórarinsson och Carl Mannerfelt fanns bland deltagarna. Undersökningen kom att bli ett exempel på fruktbar gemensam forskning.
Den svenska generalkonsuln, Niels Jaenson, höll 1937 ett föredrag i rundradion där han berättade om den på grund av fisket svängande isländska ekonomin, det ökade handelsutbytet mellan länderna och behovet av en svensk stipendiefond för utbildning inom flera områden. Samfundet gav ut föredraget, där det också uppges att ett tiotal islänningar studerade i Sverige, främst vid Stockholms högskola och Tekniska högskolan. Han framhåller också vikten av besök på Island för det personliga mötet som ett led i utvecklingen av nordiskt samförstånd.
Studier i Sverige Ejnar Fors Bergström hade verkat för att islänningar skulle utan individuell omprövning kunna studera i Sverige och det gick igenom. En av dem som studerade i Stockholm och blev Samfundet trogen var Sigurður Þórarinsson, Skallagrim kallad, knuten till institutionen för geologi och geografi 1932–1944. Han deltog i expeditionen till Vatna-jökull 1936 och i den nordiska arkeologiska undersökningen på Island 1939. Han ledde 1948 en berömd exkursion till Island med geografer från Stockholm och Uppsala och den följdes på 1960-talet av ett flertal nordiska exkursioner. Det finns anledning att nämna detta här, eftersom Samfundet hade ett nära samarbete med högskolan under många år. Professor Hans Ahlmann var ordförande i Samfundet 1943-1950.
Under andra världskriget fortsatte sammankomsterna. Hjalmar Alving, språkman och pedagog, talade 1941 och vid flera tillfällen om den isländska ättesagan efter att ha översatt en rad sagor. Jónas Haraldz talade om Det nya Island växer upp och Hans Ahlmann och Sigurður Þórarinsson höll föredrag med titeln I Vatnajökulls rike 1943–44. Medlemsantalet var 110. Baldur Bjarnason talade om modern isländsk litteratur.
Birkagårdens Islandscirkel 1946-1967 Efter en nordisk studievecka på Laugarvatn 1939 arrangerad av Viggbyholmskommittén för nordiskt samarbete startades 1946 Birkagårdens Islandscirkel som var nära lierad med Samfundet. Cirkeln verkade som ett upplysningsorgan med föredrag, eget bibliotek, språklektioner och resor. Den förste föreläsaren var Sven B. F. Jansson. Ernst Stenberg var eldsjälen i och ledare av Islandscirkeln och han efterträddes av Tom Rosén. Cirkeln fick disponera lokaler på Birkagårdens folkhögskola.
Deltagarna i cirkeln sparade 10 kr i månaden till en första resa till Island som gjordes 1950. Då for 55 deltagare med ett chartrat SAS-plan på en 17-dagars-färd. Gruppen var bland annat hembjuden till Halldór Kiljan Laxness och uppvaktade honom med sång. På återresan var lika många islänningar med på en nordisk rundresa. Utbytet var ett sätt att kringgå de besvärliga valutarestriktionerna som fanns för att minska importen och balansera den isländska statsbudgeten.
Kontakterna 1950 ledde till att en kör, Kantötukór Akureyrar, gjorde en resa i Sverige för att representera Island i Nordisk sångfest i Stockholm 13–17 juni 1951 anordnad av Sveriges Körförbund. Sångartävlingar och konserter hölls i Konserthuset, på Skansen och på Stadion. I tävlingsjuryn ingick Páll Ísólfsson. Kören hade bildats 1932 med kompositören Björgvin Guðmundsson som ledare. Áskell Jónsson dirigerade också och Fritz Weisshappel ackompanjerade på piano.
”Regnbågen” För att göra resan möjlig anordnade Birkagårdens Islandscirkel, just ansluten till Samfundet, ett konstlotteri med 7.500 lotter och med konstverk av bl.a. Carl Eldh, Sven Erixon, Harald Lindberg, Lennart Pilotti, Gösta Idås, och Dagmar Thelander. Till detta lotteri hade Jóhannes S. Kjarval skänkt en tavla, ”Regnbågen”, Målning av Jóhannes S. Kjarval som Samfundet överlämnade till Moderna Museet, Statens konstsamlingar, i Stockholm den 8 november 2016. som skickades tillsammans med en annan av Sveinn Þórarinsson med flyg till Bromma i november 1950.
Ovanstående är citerat ur ett osignerat brev som förvaras i Birkagårdens Islandscirkels arkiv daterat 19/11 1950 och adresserat till Ernst Stenberg. Troligen är det färdledaren Jón Sigurgeirsson på Akureyri som är avsändare. Det är intressant, eftersom tavlan finns i Samfundets ägo och det har inte varit känt varifrån den stammade.
Fler resor och bibliotek Andra Islandsresan gjordes 1955 och den tredje resan 1960 varade 11 dagar. Båda gångerna besöktes Laxness på Gljúfrasteinn. Efter Samfundets deltagande i festligheterna kring nobelpriset 1955 fanns det ett särskilt förhållande mellan författaren och Samfundet.