Jennifer Anne Doudna, född 19 februari 1964 i Washington, D.C., är en amerikansk forskare i molekylärbiologi.

Jennifer Doudna växte upp i Hilo på Hawaii. Hon tog 1985 en kandidatexamen i kemi vid Pomona College i Claremont i Kalifornien, och disputerade 1989 i biokemi på Harvard University. Hon blev docent i molekylärbiologi och biokemi vid Yale University 1994 och 2002 blev hon professor i samma ämnen vid University of California, Berkeley, där hon forskar framför allt på tre områden: CRISPR-systemet, RNA-interferens och MikroRNA.

Jennifer Doudna har arbetat med att förstå den biologiska funktionssättet av ribonukleinsyror, molekyler som medverkar i att överföra genetisk information och reglera andra processer i cellerna.

Doudna tilldelades 2020 Nobelpriset i kemi tillsammans med Emmanuelle Charpentier med motiveringen ”för utveckling av en metod för genomeditering”.

År 2018 utkom hennes bok Sprickan i skapelsen på Volante förlag, där hon beskriver upptäckten av gensaxen tillsammans med journalisten Samuel Stenberg.

Hur det började Jennifer Doudna tillbringade större delen av sin uppväxt i Hilo på Hawaii. Där var hennes mor lärare i historia vid ett college och hennes far undervisade i amerikansk litteratur vid universitetet. Doudnas intresse för vetenskap väcktes under hennes upptäcktsfärder i den närliggande regnskogen. När Doudna gick i sjätte klass fick hon sin första kontakt med biokemi då hennes far gav henne James Watsons självbiografi The Double Helix. "När jag börjat läsa den kunde jag inte sluta" säger Doudna. En kemilektion på gymnasiet befäste senare hennes beslut att bli forskare. Därefter valde hon Pomona college i Kalifornien, eftersom det låg på västkusten, var litet och hade ett bra biokemiprogram.

1996 publicerade hon tillsammans med nobelpristagaren Thomas Cech en banbrytande artikel som för första gången beskrev hur en stor RNA-molekyl såg ut. "Att se denna struktur var så spännande. Jag kände rysningar utefter ryggraden" säger Doudna.

Gensax Den franska forskaren och gästprofessorn Emmanuelle Charpentier upptäckte i Umeå 2009 en typ av enzym, endonukleaset Cas9 som används av streptokocker som försvar mot virusinfektion. Enzymet klipper sönder DNA hos ett angripande virus till bitar.Annika Östman: Knivskarp teknik förändrar gener, 5 februari 2015 Klippen sker på bestämda ställen. Bakterien sparar information om virusets DNA-sekvens för att känna igen det, en sorts immunitet, och använder informationen för att bestämma klippställena. Detta ger en möjlighet för gentekniker att dirigera enzymet till en exakt plats i levande celler, även i t.ex. människans DNA. Enzymet, Cas9, kunde renas fram i laboratoriet, men inte fås stabilt. Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna, som hade mötts 2011, inledde därför ett samarbete för att komma underfund med hur det framställda Cas-9 skulle fås att inte falla sönder. De lyckades med detta och publicerade – tillsammans med fyra andra forskare – den 17 augusti 2012 resultatet i artikeln A Programmable Dual-RNA–Guided DNA Endonuclease in Adaptive Bacterial Immunity i ScienceScience Magazine. Denna fick omedelbart stort gensvar, genom att idén om konstruktion av denna "gensax" innebar stora möjligheter att spara tid och arbete i genetiskt ingenjörsarbete. Redan 2014 hade försök gjorts, som visade att gensaxen fungerade i genmanipulation på flera arter.Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier: The new frontier of genome engineering with CRISPR-Cas9, Science 28 november 2014

Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna uppmärksammades 2014 och 2015 för sitt forskningsarbete med ett flertal priser och utmärkelser, bland andra det penningmässigt mycket stora Breakthrough Prize in Life Sciences 2014. Jennifer Doudna: "Vi har kunnat läsa och skriva DNA länge. Vad vi inte har kunnat är att redigera det. Nu har vi ett verktyg med vilket vi kan göra just det". Tidskriften Time utnämnde dem 2015 som två av världens mest inflytelserika personer.

Privatliv Jennifer Doudna är gift med Jamie H. Doudna Cate (född 1968), som också är professor vid University of California, Berkeley, och de har sonen Andrew.

Utmärkelser

Källor Noter

Externa länkar Doudna Lab:s webbplats "Caribou"

Kategori:Amerikanska biokemister Kategori:Ledamöter av Royal Society Kategori:Nobelpristagare i kemi Kategori:Amerikanska nobelpristagare Kategori:Personer verksamma vid Yale University Kategori:Personer verksamma vid University of California, Berkeley Kategori:Alumner från Harvard Medical School Kategori:Alumner från Pomona College Kategori:Födda 1964 Kategori:Levande personer Kategori:Kvinnor Kategori:Ledamöter av National Academy of Sciences Kategori:Ledamöter av American Academy of Arts and Sciences Kategori:Mottagare av prinsen respektive prinsessan av Asturiens pris Kategori:Wolfpristagare i medicin