miniatyr|Leoš Janáček Herr Broučeks utflykter (tjeckiska: Výlety páně Broučkovy) är en opera i två delar av Leoš Janáček med libretto av Viktor Dyk och František Sarafínský Procházka efter två av Svatopluk Čechs romaner: Pravý výlet pana Broučka do Měsíce (1888) (Herr Broučeks sanna utflykt till månen) och Nový epochální výlet pana Broučka, tentokráte do XV. století (1889) (Herr Broučeks epokgörande utflykt, denna gång till 1400-talet). Librettisterna till del 1 var František Gellner, Viktor Dyk, František Sarafínský Procházka med flera, medan del 2 skrevs av F. S. Procházka.Holden, s. ?

Denna tvådelade satiriska opera hade premiär på Nationalteatern i Prag den 23 april 1920, den enda av Janáčeks operor som inte hade premiär i Brno.Tyrell, New Grove Dictionary, s. 1–3Cooper, p.3

Herr Brouček (i översättning "Herr Skalbagge") är en enkel hyresvärd i Prag, som upplever en serie av fantastiska händelser då han först hamnar (till stor del beroende på ihärdigt drickande) på månen och sedan i 1400-talets Prag under Husiternas uppror mot det Tysk-romerska riket 1420. I båda fallen upplever Brouček figurer som är förvandlade versioner av sina bekanta hemmavid.Nigel Simeone. The Excursions of Mr Brouček. CD Liner Notes. London: The BBC, 2007), s. 5–10.

Tack vare originalromanernas popularitet (skrivna av den ikoniske tjeckiske författaren Svatopluk Čech) utsattes operan för mycket bevakning. Janáček upplevde flera bakslag under skapandet och repetitionerna av verket, särskilt med librettisterna.Vogel, s. 237–238. Kompositörens syfte med operan var alldeles specifikt när det gällde Brouček: "Jag vill att vi ska känna avsky för sådana personer, stampa på dem och strypa dem om vi möter den".Shawe-Taylor, s. 59 Janáčeks mission, liksom Čechs, var emot borgerlighetens småaktighet, särskilt i Tjeckoslovakien. Musikkritikern Desmond Shawe-Taylor, som såg operan framföras i Tjeckoslovakien, observerade att de flesta reagerade med glada skratt och till och med kände med den stackars Brouček. Han blev mer älskad än hatad och hans tillkortakommanden, fel och vanlighet sågs som kvaliteter vilka kan återfinnas hos vanliga människor i alla länder.

Historia Komponerandet av Janáčeks Herr Broučeks utflykter var en lång process med inte mindre än sju librettister. Operans originalkoncept var tänkt att bygga på den än mer populära romanserien med samma namn av Svatopluk Čech (1846–1908). Efter att ha påbörjat komponerandet började Janáček söka efter en librettist som skulle passa hans tolkning och förverkligande av Čechs historier.Tyrrell, Janáček’s Operas, pp. 161–224

Men Čech vägrade konsekvent att ge honom rättigheterna till böckerna. Janáček lade slutligen arbetet åt sidan till Čechs död 1908. Då påmindes Janáček om sin tidigare önskan att tonsätta historien och han skrev till en vän i Prag, Artuš Rektorys, och bad honom att undersöka möjligheterna att få rättigheterna nu när Čech var död. Rektorys svarade att Čechs familj var tveksam till att släppa rättigheterna men efter att Janáček själv hade hört av sig gav de honom ensamrätt till romanerna. Kort tid därefter framkom det att en annan tonsättare, Karel Moor, hade skrivit till Rektorys och gjort förfrågningar angående Janáčeks Brouček. Moor hävdade att det var han som hade fått ensamrätten till romanerna av Čechs yngre bror Vladimír. Saken undersöktes snabbt och det visade sig att Moor inte innehade den lagliga rättigheten till romanerna. Detta hindrade inte Moor från att skapa en opera; den hade premiär 1910, cirka 10 år före Janáčeks, men inte med samma succé eller långvarighet.

I mars 1908 sökte Janáček efter en lämplig librettist. Rektorys hade rekommenderat Karel Mašek; men Mašek var inte överförtjust i att påta sig uppdraget, ett dåligt omen för verkets kommande problem. I juli 1908 stod det klart att Mašek och Janáček hade två olika uppfattningar om hur Brouček skulle förverkligas. Mašek skrev att Janáčeks idéer var alltför långt från originalromanen, vilken porträtterade Brouček som högdragen. Ytterligare motstridande synsätt gällde tillägget av två karaktärer som inte fanns med i romanen, den unge servitören och Mazal. Vad gällde servitören gav Mašek med sig men sa angående Mazal: … Jag kan inte förmå mig till att lägga till delen med Mazal på [krogen] Vikàrka till Čechs verk. Čechs Herr Brouček skulle aldrig fraternisera med Mazal och sitta tillsammans med honom på samma krog.

Dessa meningsskiljaktigheter samt Mašeks andra åtaganden vid tiden ledde till att hans själv avsade sig projektet i oktober samma år. Janáček hämtade sig snabbt från förlusten och påbörjade genast letandet efter hans ersättare.

I november 1908 erbjöds Josef Holý uppgiften, men han nekade på grund av ointresse och sade: "Om viljan och intresset saknas går det aldrig väl, så jag bad om att få slippa." Med Holý ute ur leken vände sig Janáček till Zikmund Janke, en öron-, näsa- och halsläkare som arbetade i Prag och Luhačovice.

Liksom med Mašek framkom det snabbt oenighet mellan vad Janáček hade tänkt sig och vad Janke önskade få fram. Janáček var alltid älskvärd mot kollegor och accepterade vad Janke gav honom, inklusive hårda ord. Vid denna tidpunkt hade Janke skrivit en hel första akt och påbörjat den andra när Janáček sände honom en helt ny story med nya karaktärsdrag för tio av rollerna. Av allt som hade skrivits dittills överlevde endast två rader av en dryckessång från första akten. 1910 upptäckte Janáček genom korrespondens med Artuš Rektorys att Josef Holý, som ursprungligen hade förkastat projektet, hade gjort en balett med titeln Månen. Detta visar att Holý hade varit mer intresserad än vad han gav sken av då baletten byggde på Cechs historia om Brouček. I april 1911 träffade Janáček Holý och bad denne att hjälpa honom med en sång till månscenen.

Den näste librettisten blev presenterad för Janáček av Holý som en avlastningshjälp. František Gellner, en satiriska poet, skulle komma att bidraga med det mesta av materialet av alla librettister. De arbetade tillsammans från juni 1912 till juni 1913, då projektet avstannade och Janáček var sysselsatt med andra verk. Gellner skrev ett slut till operan, orsaken till uppehållet vet endast Janáček, då operans ramverk var klar med endast detaljer som saknades. Emellertid återupptogs arbetet i november 1915, då Janáček bestämde att Brouček var värd att avslutas och gav sig i kast med arbetet att finna nästa librettist.

Frågan gick till Josef Peška, en av männen som hade sett till att Jenůfa sattes upp i Prag. Med stor entusiasm blev han ytterligare en av de många författare som accepterade arbetet utan att läst det redan skriva librettot eller partituret. Så fort Peška hade läst allt material sände han omedelbart ett svar till Janáček och påminde honom att vinnlägga sig om andra personers bidrag. Av större vikt var att han berättade en sak för Janáček som skulle återkomma som kritikersynpunkt efter att operan hade haft premiär och det var att det var av stor vikt att känna till Čechs historia för att förstå humorn i Janáčeks och Gellners version. Han skrev en mycket privat version, där det fordrades förkunskaper om innehållet för att fullt ut kunna uppskatta stycket. För att hjälpa Janáček skickade han honom en lista med namn på nya librettister som kunde hjälpa till att avsluta operan, med F.S. Procházkas överst.

Det är oklart huruvida Janáček skickade Gellners operaslut till Procházka, då han skapade en helt egen från akt III till slutet. Janáček gav sin librettist total frihet när det gällde skrivandet. Han kunde bidra med händelser för att sedan komma med invändningar hur det utfördes. När någonting inte fungerade skrev han helt enkelt om det själv. Med detta förfarande skrev Janáček en större del av operan än vad hans librettister gjorde.

Operan var färdig 1916 sånär som på några detaljer. En vän till Janáček, Jiří Mahen, anlitades för att gå igenom delar av operan. Detta gjordes för att verket skulle kunna ges ut. Mahen var inte medveten om hur många som hade varit inblandade och visste inte heller att verket var så gott som färdigt. Mahen blev också förvånad att Viktor Dyk hade utsetts till huvudsaklig librettist.

Janáček förklarade saken i ett brev till Mahen och sa att Dyk hade godkänt originalversionen som Janáček först hade tänkt på. Dyk och Janáček hade arbetat omsorgsfullt med att ändra musik, text, scener, karaktärer etc. efter eget tycke och behållit bitar och delar av andra som de gillade. Mašeks arbete var reducerat till två rader och dr. Jankes till en dryckessång. Resten togs bort genom brev mellan Dyk och Janáček från Brno till Prag och vice versa.

Viktor Dyk arresterades för väpnat motstånd mot dubbelmonarkin Österrike-Ungern, så åter var Janáček i behov av en ny partner. Istället för att leta upp en främling återvände han till F.S. Procházka och utbad sig om hans hjälp att förfina några sånger och ändra en del scener, vilket han gladeligen accepterade. Fram till nu hade operan slutat med att herr Brouček återvände från sin månresa endast för att få reda på att allt var en fylledröm, men efter att ha återförenats med Procházka kom Janáček med idén att påbörja dramatiseringen av Čech andra roman novel, Herr Broučeks utflykt till 1400-talet. De två gav sig genast i kapp med idén och började skriva. I slutet av 1918 hade de komprimerat hela operan till tre akter; akt I i Prag 1920, akt II på månen och akt III åter i Prag 1420. De lade även till en serie av nya karaktärer som skulle återkomma genom alla tre akterna.

I oktober 1918 fick Janáček veta att Brouček skulle komma att framföras på Nationalteatern i Prag. Med denna nerbantade version i tre akter behövdes inte lika många scenförändringar, vilket gladde operachefen Schmoranz. Efter diskussioner, rollbesättning och orkesterrepetitioner återstod endast några få ändringar att göra (mestadels vokala ändringar — Janáček skrev väldig hög tessitura för sångare). Janáček tillägnade operan landets första preisdent: "Till Tjeckoslavakiens befriare, dr T.G. Masaryk".

Om operan Under många år var operan kritiserad, delvis för librettots ovanliga karaktär och att en del ansåg att tonsättaren hade gjort ett olyckligt val, delvis för att operan varken fullföljde Jenůfas folkliga stil eller innehade den fulländade stilen i Janačeks sista fyra operor.

Småborgaren Brouček var en förelöpare till Jaroslav Hašeks figur Švejk. Han gjorde Čech till sin tids populäraste tjeckiske författare. Janaček försåg avsiktligt operans satiriska Brouček med osympatiska drag: Det finns lika många Broučeks bland vårt folk, som det finns Oblomovs hos det ryska folket. Jag skulle vilja att en sådan människa fyllde oss med sådan motvilja att vi så fort tillfälle gavs skulle vilja döda honom, strypa honom - men framförallt inom oss själva så att vi kan återuppstå i den andliga renheten hos vårt folks martyrer. På samma gång är operan fylld av nationell stolthet över landets storhet som nation vilket tydligt märks i 1400-talsdelen.

Personer

I Prag (1888) På månen I Prag (1420) Stämma Matěj Brouček, husägare i Prag Matěj Brouček Matěj Brouček Tenor Mazal, målare Blankytný, chefskonstruktör Petřík, Kunkas fästman Tenor Sakristán, sakristan Lunobor Teynkyrkans klockare Basbaryton Málinka, hans dotter Etherea, mångudinna Kunka Sopran Würfl, värdshuset Vikárkas värd ordförande Čaroskvoucí Koska, rådsherre bas Číšníček, servitör Zázračné dítě, utbildningsminister Student Sopran Fanny Novak, Broučeks hushållerska Näringsministern Františka, värdinna Alt Skladatel, tonsättare Harfoboj Miroslav Tenor Básník, poet Oblačný Vacek Bradatý Baryton

Handling

Del 1

Akt I

Utanför värdshuset Vikárka. Brouček är stamgäst på värdshuset, där han regelbundet träffar S:t Veit-katedralens sakristan. Málinka, sakristanens dottet, får ofta hämta sin far. Även den unge teknikerns Mazal, som uppvaktar Málinka, besöker krogen.