Katarina av Aragonien (egentligen Catalina de Aragón y Castilla ), född 16 december 1485 i Alcalá de Henares i Kastilien, död 7 januari 1536 i Cambridgeshire i England, var drottning av England, som Henrik VIII:s första maka, från 11 juni 1509 till 23 maj 1533. Hon var yngsta barn till Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien, samt syster till Johanna den vansinniga.

1501 avreste Katarina till England från Spanien för att gifta sig med prins Arthur av Wales, och den 14 november 1501 vigdes de i Sankt Pauls-katedralen. Den 2 april 1502 avled dock Arthur av svettsjukan. Det är inte bekräftat huruvida deras äktenskap fullbordades. Efter Arthurs död bortlovades hon till hertig Henrik av York, den blivande Henrik VIII. De sju år som följde mellan att Arthur dog och att Katarina och Henrik vigdes kantades av diplomatiska problem mellan Spanien och England samt Katarinas isolering, sjukdom och fattigdom. När Henriks far kung Henrik VII avled den 21 april 1509 fanns dock inget kvar som hindrade giftermålet, och de vigdes den 11 juni samma år.

Med Henrik VIII fick Katarina en dotter, den blivande Maria I. Utöver detta fick Katarina flera missfall och även några dödfödda barn, vilket fick Henrik att successivt tröttna på äktenskapet, då han oroade sig för huset Tudors dynastiska framtid. Detta i kombination med kungens förälskelse i Anne Boleyn gjorde att han ville få äktenskapet med Katarina ogiltigförklarat för att kunna gifta sig med Anne. Annulleringen av Katarinas och kung Henriks äktenskap låg till grund för den engelska reformationen.

Barndom och uppväxt Uppväxt i Spanien miniatyr|stående|vänster|Möjligt porträtt av en elva år gammal Katarina av Aragonien. Katarina av Aragonien föddes den 16 december 1485. Hon döptes till minne av sin mors farmor Katarina av Lancaster, genom vilken hon var en avkomling till Johan av Gent. Därigenom hade hon både spanskt och portugisiskt kungablod, och genom Johan av Gent härstammade hon även från huset Plantagenet.

Strax efter Katarinas födsel började man planera för hennes giftermål, och när hon var tre år gammal slöts en överenskommelse om en framtida trolovning med den engelske tronföljaren Arthur, prins av Wales, äldste son till Henrik VII av England. Hennes blivande fästman hade då inte fyllt två år. Det kom att dröja många år innan bröllopet kunde stånda. När Granada intogs 2 januari 1492 undervisades Katarina där. Isabella gav instruktioner om att hennes döttrar skulle utbildas väl, enligt renässansens ideal om Puella doctae, och de hade lärda personer som Peter Martyr Vermigli, Antonio Geraldini och Alessandro Geraldini som lärare. Hon talade klassiskt latin flytande och sades ha en "intellektuell kvalitet som få drottningar på allvar har kunnat tävla med"."of a quality of mind and life which few queens have seriously rivalled."

1487 kan de första trevande förhandlingarna mellan England och Spanien angående ett äktenskap mellan Katarina och Henrik VII:s son Arthur ha ägt rum. Katarina var då nästan två och Arthur ännu inte ett år fyllda. 1488 ombads kastilianen Rodrigo Gonzalva de Puebla att teckna ett äktenskapsfördrag mellan Spanien och England. Henrik VII beskrivs som nöjd med fördraget, till skillnad från Spanien och Ferdinand, Katarinas far, som ska ha betraktat engelsmännen som barbariska. I mars 1489 skrevs dock ett fördrag i Medina del Campo som båda parter blev nöjda med. I slutet av 1496 började trolovningsvillkoren att författas, strax före Katarinas elvaårsdag.

1497 påbörjades äktenskapsceremonierna. Arthur och Katarina trolovades formellt i Woodstocks slott. de Puebla var Katarinas ombud. Katarina fick då officiellt titeln prinsessa av Wales. Hon skulle lära sig franska innan hon kom till England, och fick anvisningar om hur hon skulle undervisas i engelsk hovetikett. de Puebla ansåg att en diplomatisk fördröjning var att föredra, ehuru ett annat sändebud, don Pedro de Ayala, ansåg, i ett brev från juli 1498, att:

Ferdinand och Isabella skrev att de var beredda att sända Katarina till England så fort Arthur hade fyllt fjorton år."He is mistaken if he believes that they intend to delay the sending of the Princess to England. That is not their intention. On the contrary, they are prepared to send her as soon as the Prince of Wales shall have completed the fourteenth year of his age, a time which is not far distant." Den första vigselceremonin skedde på pingstdagen den 19 maj 1499 omkring 09.00 på Bewdley i Worcestershire. Vigseln var giltig med omedelbar verkan (per verba de prœsentiPer verba de prœsenti är latin för med omedelbar verkan. Motsatsen heter Per verba de futura och betyder alltså att trolovningen träder i kraft vid ett framtida tillfälle. ) och efter att orationen avslutats, sade Arthur "med hög och klar stämma""in a loud and clear voice" till Don Pedro de Puebla att han gladde sig mycket över kontraktet med Katarina och ett oupplösligt äktenskap. Han drevs inte enbart av hörsamhet till påven och kung Henrik, utan även av sin "djupa och uppriktiga kärlek för den sagda prinsessan, hans hustru""but also from his deep and sincere love for the said Princess, his wife" . Till svar sade de Puebla att han var tillfreds med detta klargörande, då giftermålet var en frukt av hans ständiga arbete. Efter att fullmakten lästs upp tog Arthur de Pueblas högra hand och klargjorde att han accepterade honom som Katarinas ombud och Katarina som sin lagvigda och obestridliga hustru. Därefter upprepades samma ceremoni och de Puebla klargjorde att Katarina accepterade Arthur som sin lagvigde och obestridlige make.

Prinsessa av Wales Ferdinand var dock fortfarande inte tillfreds. Han var rädd att de Puebla var mutad av Henrik VII och förhandlade därför genom de Puebla fram ytterligare en vigsel så fort Arthur blivit myndig, under hösten 1500. Vigseln ägde rum i Ludlow nära Wales. Katarina hade då ännu inte förts till England och man oroades över när detta skulle ske. Strax innan hon skulle fylla 16 år, i november 1501, avreste Katarina till England. Hon påbörjade färden sommaren 1501 från ett Spanien där tre tronarvingar på rad, hennes bror Juan och syster Isabella hade dött, och sedan även Isabellas son Miguel da Paz, prins av Asturien. Katarina hade drabbats av lätt feber"But the journey is very long, and the Princess has suffered from a low fever." , influensa och vad som tolkats som depression. 2 oktober 1501 klev hon iland i Plymouth, England. Engelsmännen blev förtjusta i vad som beskrivs som hennes gudfruktighet, mod, charm och värdighet. Henrik VII eskorterade henne till det första mötet mellan henne och Arthur, som ägde rum i Dogmersfield i Hampshire. Detta var ett granskande möte. Henrik VII ville förvissa sig om att Katarina hade ett vackert ansikte, och hon uppfyllde hans förväntningar. Hon skall ha haft blek hy, rosiga kinder, ljust, tjockt hår med en guldröd nyans, nätta drag och ett ovalt ansikte. Thomas More skall ha sagt att "ingenting saknas hos henne som den vackraste mö bör ha". Arthur och Katarina kunde inte tala varandras modersmål, så i början blev det språk de talade till varandra latin. Dock talade de inte samma dialekt, och hade ändå svårt att göra sig förstådda med varandra. Trots att de inte kunde förstå varandra, eller ens dansa samma danser (Katarina kunde bara spanska danser, och Arthur engelska), förberedde Henrik VII för den sista vigselceremonin i Sankt Pauls-katedralen. vänster|Flamländsk gobeläng som föreställer giftermålet mellan Katarina av Aragonien och Arthur, prins av Wales. Den är vävd i början av 1500-talet och finns idag på Magdalen College i Oxford.|miniatyr

Den 14 november 1501 ägde den slutgiltiga vigseln rum. Banketten efteråt ägde rum på Baynard Castle där både Edvard IV och Rikard III hade mottagit kronan. Efter vigseln fördes brudparet till sitt rum där de bredvid varandra i sängen skulle tillbringa natten. Huruvida någon sexuell interaktion någonsin ägde rum är osäkert och har varit föremål för diskussion. I en bikt bekände Katarina senare att de enbart delat säng sju gånger och aldrig haft samlag. Både Henrik VII, Elizabeth av York, Ferdinand och Isabella ansåg att ett fysiskt fullbordande av äktenskapet inte var något brådskande, och att Arthur gärna kunde bli äldre först. Det ansågs vidare bäst att Arthur och Katarina levde åtskilda tills Arthur blivit äldre och Katarina lärt sig engelska.

I december skickades dock Katarina till sin spanska familjs ogillande till Ludlow Castle i Wales, där Arthur befann sig. Orsaken var att Ferdinand hade skickat silverserviser och smycken som hemgift istället för pengar. Henrik VII ville att dessa skulle komma till användning då Katarina och Arthur levde tillsammans, så att de sjönk i värde, så att Ferdinand och Isabella skulle tvingas betala en större del av hemgiften kontant. Vintern var dock kall och regnig, och sjukdomar spred sig. Arthur började insjukna i slutet av mars. Han kan ha haft tuberkulos. Svettsjukan härjade och det kan ha varit denna som gjorde att Arthur, den 2 april 1502, avled och Katarina blev änka, förmodligen utan att deras äktenskap hade blivit fullbordat. Det som gör svettsjukan trolig är att Katarina drabbades av samma sjukdom, men överlevde. Detta var den springande punkten vad gäller Henrik VIII:s skäl att annullera äktenskapet. Historikerna tvistar fortfarande om huruvida Katarinas första äktenskap fullbordades. Katarina bedyrade att någon sexuell fullbordan aldrig ägde rum.

Änkeprinsessa av Wales

I egenskap av prinsessa hade Katarina inget annat val än att låta sin framtid bestämmas av sina föräldrar och svärfar. Ferdinand ämnade kräva tillbaka henne till Spanien samt, om äktenskapet inte fullbordats, kräva tillbaka hemgiften. Ferdinand var även missnöjd med de pengar Katarina fick som änka, en inkomst åt henne i det fall Arthur skulle dö först, som hade skrivits in i äktenskapskontraktet. Henrik VII:s snålhet gjorde att hon fick leva på spanska pengar. Eftersom hennes far ville tvinga Henrik att betala, innebar detta att hennes ekonomi snabbt krympte. Båda parter ansåg dock egentligen att alliansen mellan England och Spanien måste upprätthållas, och knappt fjorton månader sedan hon blivit änka, överenskom man åter om en framtida trolovning. Hon skulle denna gång, nu 17 år gammal, trolovas med Arthurs yngre bror, den 12-årige Henrik, sedermera kung Henrik VIII av England. Påvlig dispens från förbudet att gifta sig med en svägerska erhölls. 23 juni 1503 undertecknades det första trolovningsfördraget.

Eftersom Henrik var så ung fick bröllopet vänta några år, och Henrik VII började vackla i sitt beslut, bland annat på grund av att Katarina blivit mindre betydelsefull som politisk tillgång efter hennes mors död 1504. Han försökte förmå sin son att avstå från Katarina på den grunden att äktenskapsplanerna hade ingåtts utan sonens kännedom och godkännande. Det gick till och med rykten i Spanien om att Henrik VII, som hade blivit änkling då Elizabeth av York dog i februari 1503, hade planer på att gifta sig med sin svärdotter Katarina, ett rykte som dock förmodligen var grundlöst. Katarina stannade kvar i England även om hennes framtid var osäker. 1505 skulle Henrik, prins av Wales, fylla fjorton år och det var vid den tid som det var avtalat att bröllopet mellan Katarina och honom skulle äga rum. Emellertid stuvade Henrik VII av England om i förordningarna, upplöste trolovningsfördraget mellan de båda, och ämnade istället låta viga sin son vid Karl V:s syster Eleonora av Österrike, och själv gifta sig med Margareta av Österrike, Karl V:s faster. Den 27 juni 1505, dagen innan Henrik, prins av Wales fjortonårsdag, upplöstes alltså trolovningen mellan Henrik och Katarina. miniatyr|upright|Katarina av Aragonien. Tavla från 1503–1504.