Socialism (från det latinska ordet socius, vilket betyder kamrat) är ett samlingsnamn för ekonomisk och politisk filosofi med målet att skapa ekonomisk jämlikhet och social rättvisa. Detta tillämpas i olika socialistiska samhällssystem som kännetecknas av att de viktigaste produktionsmedlen ägs gemensamt istället för privat. En grundläggande tanke är att stater eller kollektiv är bättre på att lösa ekonomiska och sociala problem än enskilda individer. Socialism betonar att resurser, makt och välfärd ska fördelas så att hela samhället gynnas.
Som ekonomiskt system är socialism ett alternativ till kapitalism. Kapitalism bygger på vinstdriven produktion och marknadsekonomi, vilket socialismen kritiserar; särskilt hur makt och resurser fördelas.
Socialismen växte fram i början av 1800-talet under den industriella revolutionen. Karl Marx och Friedrich Engels var två viktiga teoretiker. I Kommunistiska manifestet (1848) och Kapitalet (1867) formulerade de en teori om klasskamp. De menade att arbetarklassen (proletariatet) skapar värde genom arbete som kapitalister (bourgeoisien) utnyttjar för egen vinning. Marx och Engels ansåg att kapitalismen leder till ojämlikhet och förtryck. Deras idéer blev grunden för revolutionär socialism och påverkade senare även reformistiska rörelser som socialdemokratin.
Etymologi och definitioner Ordet socialism kommer från latinets "socius", som betyder följesman eller kamrat vilket i sin tur kommer av "sequere" som betyder att följa. Den första historiskt belagda förekomsten av termen "socialism" är från 1753, då på latin och i nedsättande mening. Några år senare användes det för första gången på italienska.
Ordet tolkas idag mycket brett. De partier, grupper och idéströmningar som idag kallar sig socialistiska kan vara reformistiska eller revolutionära och motsvara det som också kan kallas socialdemokrati, kommunism eller anarkism.
Det finns ingen allmänt accepterad definition av ett socialistiskt samhälle och vad som utmärker det. De banbrytande teoretikerna Marx och Engels gjorde ingen skillnad mellan socialism och kommunism, medan Lenin, som ledde den ryska oktoberrevolutionen 1917, såg socialismen som ett förstadium till kommunism.
Termen "realsocialism" eller "reellt existerande socialism" användes av ledningen i nittonhundratalets Sovjetunionen och det till Sovjetunionen knutna Östeuropa för att skilja de faktiska samhällsförhållandena från den abstrakta teori som presenterats av Marx. Socialister utanför de Sovjet-trogna kommunistpartierna har ofta hävdat att dessa samhällen inte borde kallas socialistiska, utan i stället sett dem som till exempel "degenererade arbetarstater" eller "statskapitalistiska".
Stater som enligt den egna konstitutionen är kommunistiska eller socialistiska har ofta ordet folkrepublik i sitt namn.
Även stater där kapitalismen är delvis reglerad av staten kallas ibland socialistiska, både av sina motståndare och av människor eller grupper som vill framhålla dem som ideal. Samhällen där staten till vissa delar försöker påverka utvecklingen i ett huvudsakligen marknadsekonomiskt system kallas blandekonomier. Under 1950-talet var socialism ett begrepp som låg i tiden och användes exempelvis av Sihanouk för att beskriva sin inrikespolitik i Kambodja, en politik som av många istället skulle falla under begreppet konservativ. Ordet socialism finns också i namnet på partier och ideologier som kallas nationalsocialitiska, där det mest kända är det tyska nazistpartiet NSDAP (1920-1945). I det fallet var ordet socialism i namnet ett arv från partiets första tid, och nazistpartiets mål och ideologi hade ingenting gemensamt med det som i alla andra sammanhang kallas socialism.
Historik
Föregångare Socialistiska tankegångar kan spåras ända tillbaka till Platons verk Staten där han presenterar sin idealbild av ett samhälle. Ett av de grundläggande dragen hos detta samhälle är just egendomsgemenskap. I Nya Testamentet kan man finna socialistiska värdegrunder. Till exempel i en historia i Apostlagärningarna kapitel 4 vers 32–35. där man använder sig av principen "Från var och en efter förmåga till var och en efter behov". Det tyska bondeupproret under 1500-talet gick fram under den förvånansvärt moderna devisen Omnia Omnibus vilket är latin för "Allt åt alla!" Den engelska gruppen Diggers skulle närmast kunna kallas "agrarkommunistisk" med sina krav på allmänt ägande och bruk av jorden.
Det tidiga 1800-talets "utopiska" socialister miniatyr|Charles Fourier, tidig fransk socialistisk tänkare. I början av 1800-talet utvecklades tankar om ett rättvist samhälle utan förtryck av bland andra Robert Owen, Henri de Saint-Simon och Charles Fourier. Deras idéer kom senare att kallas utopisk socialism, en beteckning som inledningsvis sågs som nedvärderande och som sedan har levt vidare. Den förste av dem var den brittiske industrimannen Robert Owen, som ville göra sitt bomullsspinneri till en mönsteranläggning med kortare arbetsdag, värdiga bostäder, skolundervisning och andlig fostran och argumenterade för att människan och hennes arbete bara kunde komma till sin rätt i små idealsamhällen ("kommuniteter") med upp till 2000 invånare. Fransmannen Henri de Saint-Simon tryckte på statens roll både för att tämja marknaden och för att främja industrin, en föreställning som med honom kom att ses som socialistisk.
Kommunistiska manifestet och Första internationalen
miniatyr|En ung Karl Marx. 1848 skrevs Kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Dess första kapitel inleds med den kända frasen "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp". Orden socialism och kommunism användes där synonymt men Engels förklarade 1890 att manifestet kallats kommunistiskt eftersom han och Marx såg den tidiga socialismen som en borgerlig rörelse, till skillnad från kommunismen som sågs som en arbetarrörelse.
Karl Marx kom att få mycket stor betydelse för den socialistiska rörelsen och teorin. Han och hans samarbetspartner Engels särskiljde sig från tidigare socialistiska tänkare genom att betona att det eftersträvade rättvisa samhället endast kunde skapas genom klasskamp och inte genom skapandet av modellsamhällen som skulle inspirera till efterföljd. De framhöll sin analys av historien som vetenskaplig och byggd på materialism i stället för idealism.
År 1864 grundades "Internationella arbetarorganisationen", vanligen kallad Första internationalen, av ett antal brittiska och franska fackföreningsledare. Organisationen skakades redan från början av konflikter mellan olika uppfattningar om både mål och medel. Marx utarbetade programmet som förespråkade att arbetarklassen skulle befria sig genom att ta över produktionsmedlen. Kritik mot programmet fördes fram av de ledande medlemmarna Pierre-Joseph Proudon, Auguste Blanqui och Mikhail Bakunin. miniatyr|Firande av att kommunrådet valdes. Pariskommunnen 28 mars 1871.
Pariskommunen och dess följder
Efter Frankrikes nederlag i fransk-tyska kriget våren 1871 gjorde radikala franska soldater, arbetare och småborgare uppror och utropade i Paris en revolutionär styrelse kallad Pariskommunen. Dess program var uttalat socialistiskt. Pariskommunen slogs ner med våld av fransk militär under La semaine sanglante ("Den blodiga veckan") som började den 21 maj 1871.Audin, Michele, La Semaine Sanglante, Mai 1871, Legendes et Conmptes (in French), Libertalia Publishers (2021). Nederlaget var ett hårt slag för den franska arbetarrörelsen och för Första internationalen där franska arbetare spelat en viktig roll. Första internationalen försvagades också av inre konflikter, där den viktigaste var mellan å ena sidan Marx och hans anhängares syn på behovet av ett arbetarparti och å andra sidan Bakunins anarkism. Internationalen upplöstes år 1876. miniatyr|Delegater vid 1907 års internationella socialistkongress i Stuttgart, Tyskland.
Andra internationalen
Under 1800-talets sista decennier växte det fram stora arbetarpartier i de allt mer industrialiserade europeiska länderna. 1889 grundades den socialistiska Andra internationalen av ett antal huvudsakligen europeiska masspartier som kallades socialdemokratiska. Som en annan gren inom den socialistiska rörelsen bildades anarkistiska och syndikalistiska sammanslutningar. De ingick inte i internationalen.
Benämningen "socialdemokrat" hade en helt annan betydelse 1889 än vad den har idag. Internationalen byggde inledningsvis på Marx teorier och ville åstadkomma en socialistisk samhällsomdaning genom arbetarklassens revolution. Redan från början fanns dock även grupper som såg reformer som en väg till socialism, och med tiden blev det reformistiska synsättet starkare. En av marxismens viktigaste kritiker var tysken Eduard Bernstein.
Andra internationalen manade till kamp för allmän rösträtt och fackliga rättigheter och mot militarism och krigshot. Den internationella sammanhållningen bröts när första världskriget bröt ut 1914 och de flesta medlemsorganisationerna stödde sina nationella regeringars krigspolitik. Samtidigt fördjupades klyftan mellan reformister och revolutionärer, både mellan och inom partier, och Andra internationalen föll sönder. Revolution i Ryssland och Tyskland
Hösten 1917 tog det kommunistiska bolsjevikpartiet makten i Ryssland genom ryska revolutionen, vars avgörande fas kallas oktoberrevolutionen. Dess viktigaste ledare var Vladimir Lenin och Lev Trotskij. Efter ett flerårigt inbördeskrig omvandlades det ryska väldet under Lenins ledning till enpartistaten Sovjetunionen.
Hösten 1918 gjorde soldater och arbetare i Tyskland uppror och upprättade socialistiska arbetarråd i flera städer. Kejsaren abdikerade och det socialdemokratiska partiet utropade republik. Det rådde stora motsättningar mellan socialdemokraterna och de revolutionära delarna av vänstern, och i januari 1919 startade ett nytt uppror, lett av det kommunistiska Spartacusförbundet. Upproret slogs ned av den socialdemokratiskt styrda staten och dess ledare Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördades. Tredje och fjärde internationalen