miniatyr|Iranska kvinnor iförda hijab: till vänster en scarf som lämnar en del hår synligt; till höger täcks hår och hals fullständigt med en undersjalett. miniatyr|Bärande av hijab i världen.Rött - Användning förbjuden eller begränsad inom utbildningsväsendet och den offentliga förvaltningen. Brunt - Hijab är vanligt förekommande. Gult - En betydande minoritet av kvinnorna använder plagget. Ljusgrönt - De flesta kvinnor använder hijab. Mörkgrönt - Användning av hijab är för kvinnor påbjudet i lag. miniatyr|Hijab och status.Mörkgrönt - Land med övervägande muslimsk befolkning där landets premiärminister eller "första dam" bär hijab.Ljusgrönt - Land med övervägande muslimsk befolkning där landets premiärminister eller "första dam" inte bär hijab.
Hijab (ibland hidjab; arabiska حجاب) är dels en beteckning på islamsk täckande klädsel i allmänhet och i snävare bemärkelse namnet på ett specifikt plagg, nämligen en huvudduk eller sjal som används av kvinnor och som täcker håret, halsen och axlarna. Den senare betydelsen är vanlig både i flera arabländer och västländer. Att täcka huvudet med sjal är en variant att klä sig enligt muslimska påbud. En hijab kan ha olika utformning och vissa typer av slöjor i vidare mening täcker även ansikte och kropp.
I dagligt tal i Sverige används ordet slöja istället för hijab.
Etymologi Hijab (حجاب) betyder ordagrant förhänge, gardin eller överdrag. Roten حجب (hjb) har innebörden övertäcka, avskärma eller beskydda. I den senaste koranöversättningen till svenska (2000) översätts ordet hijab i sura 33:53 med förhänge.
Termen hijab används emellertid inte i Koranen om kläder, istället används libas för att generellt beskriva klädsel. Hijab är ett förhänge som skulle användas för avskildhet. Koranen instruerar manliga troende muslimer att om de ska fråga profeten Muhammeds hustrur om något ska de göra så från bakom en hijab. Det är först senare som betydelsen hijab har överförts till klädsel trots att den term som används för kläder specifika för kvinnor är jilbab.
Typer av slöjor miniatyr|Bärande av hijab och andra täckande plagg i olika muslimska kulturer och länder. Olika typer av täckande plagg för kvinnor tillämpas i olika muslimska traditioner, och plaggen kan ibland kombineras:Anne Sörman, "Bakom slöjan" , Populär historia 2006-07-11http://www.huffingtonpost.com/anne-peterson/know-your-veils_b_812944.html
hijab, sjal som täcker håret, halsen och axlarna. Förekommer i olika färger, mönster och tyger. chador, plagg som täcker hela kroppen utom ansikte, händer och fötter. Vanligen svart. abaya, ytterplagg som täcker hela kroppen utom ansikte, händer och fötter. Vanligen svart niqab, ogenomskinlig slöja som täcker ansiktet utom ögonen. Vanligen svart. burka eller chadri, plagg som täcker hela kroppen inklusive ansiktet och ögonen. Vanligen ljusblå. burkini, baddräkt som täcker kroppen utom ansikte, händer och fötter, och möjliggör simning. Förekommer i olika utformningar och färger.
Bakgrund
Enligt islam är det olämpligt att blotta vissa delar av människokroppen i offentliga sammanhang och särskilt för främmande personer av motsatt kön. Dessa delar kallas awrah. Awrah uppfattas något olika i olika länder och kulturer. Vilka delar som är awrah är olika för män och kvinnor. Enligt de flesta tolkningar av islam är bland annat en kvinnas hår awrah, och en "anständig" kvinna ska därför täcka sitt hår i det offentliga rummet för att inte provocera män (som förutsätts vara heterosexuella) sexuellt.
Koranen föreskriver att troende kvinnor skall fästa ett tygstycke (en khimār, som är en huvudduk som de arabiska kvinnorna före och efter islams inträde i historien hade för vana att fästa över håretKommentar av Mohammed Knut Bergström i noterna till Koranens budskap, sura 24:31.) så att den täcker barmen, och svepa in sig i ytterplagg utanför hemmet där främmande män och kvinnor vistas tillsammans. Syftet är att kvinnan skall visa att hon är en anständig kvinna, och därmed undvika risken att bli ofredad.Koranen 24:30ff, 33:59 Eftersom hijab bärs för att undvika att provocera män sexuellt, behöver den inte bäras om enbart kvinnor är närvarande.
Traditionellt behöver inte flickor bära hijab eller täckande klädsel förrän i puberteten. Puberteten definieras som den tidpunkt en flicka får sin första menstruation. Denna är inte strikt bunden till en bestämd ålder. Nio års ålder har dock traditionellt ansett vara en tillåten ålder för giftermål för en flicka, eftersom Muhammed fullbordade sitt äktenskap med sin tredje hustru Aisha när hon var nio år gammal. Därför har nio år varit en tillåten ålder för äktenskap för flickor i många muslimska länder. Nio år blev därför också den ålder när flickor skulle börja bära hijab i flera länder, som till exempel i Iran, där lagen efter islamiska revolutionen fastställde att flickor skulle börja bära hijab när de fyllde nio år: parallellt blev det också lagligt för flickor att gifta sig vid denna ålder.
Att bära hijab tjänar dels det praktiska syftet att täcka håret, men det är även en symbol som uttrycker identitet, könstillhörighet, samhällsstatus och religionstillhörighet. Hijab är ett plagg med ett starkt politiskt symbolvärde, och bärande eller icke bärande av det kan ge upphov till konflikter. Hijab som plagg har uppfattats som en del av könssegregation, då den upprätthåller ett avstånd mellan könen även när kvinnan inte befinner sig i ett harem (dvs inne i hemmet) fysiskt avskild från män, utan rör sig i det offentliga livet.
Även i andra religiösa grupper i eller från Mellanöstern bär kvinnor ibland plagg som skyler håret. Gifta judiska kvinnor bär traditionellt tichel,Seigelshifer, Valeria, and Tova Hartman. "From Tichels to hair bands: Modern orthodox women and the practice of head covering." Women's Studies International Forum. Vol. 34. No. 5. Pergamon, 2011. och också inom vissa riktningar av kristendomen finns eller har funnits påbud om huvudduk vid gudstjänst.
Historik
Förislamskt bruk Före islam användes olika typer av slöjor inom olika kulturer och av olika skäl. Inom den forntida Assyriens kultur i Mellanöstern användes slöjan som ett sätt att skilja olika kategorier av kvinnor från varandra, och "respektabla" hustrur och döttrar tvingades av lag att bära slöja, men slavinnor och prostituerade kvinnor förbjöds att göra det.El Guindi, Fadwa; Sherifa Zahur (2009). Hijab. The Oxford Encyclopedia of the Islamic World. doi:10.1093/acref/9780195305135.001.0001. .
Inom den judisk-hebreiska kulturen under antiken beskrevs beslöjning av kvinnor som en fråga om dygd (tzniut) och användes av judarna som ett sätt att skilja ut judiska kvinnor från icke judiska kvinnor i det omgivande babyloniska och senare helleniska och romerska samhället. Inom kristendomen, som ursprungligen var en judisk sekt, växte det fram ett tydligt ideal om könssegregation och beslöjning av kvinnor som ett resultat av att sexualitet sågs som något negativt, och även om detta ideal aldrig genomfördes helt i praktiken blev det ett ideal efter att Romerska riket blev kristet på 300-talet, och särskilt i dess efterföljare, det Bysantinska riket.Ahmed, Leila (1992). Women and Gender in Islam. New Haven: Yale University Press. I det Bysantinska riket och medeltidens kristna Europa förväntades gifta kvinnor täcka håret efter bröllopet, en sed som inte föll ur bruk förrän modet började förändras och hättor, mössor och hattar började bli moderna bland överklasskvinnor under 1400- och 1500-talen.
Medeltid till 1900 I den muslimska världen var slöjan initialt inte obligatorisk för alla kvinnor. Profeten Muhammeds kvinnor förväntades bära slöja och endast tala med män genom en skärm. Koranversen 33:59 föreskrev att "troende" (dvs fria muslimska kvinnor) i Medina bör täcka sig för att inte bli sexuellt trakasserade. Bakgrunden uppges vara att Umar ibn al-Khattab ogillade att profetens hustrur kunde bli identifierade när de lämnade huset för att uträtta naturbehov under natten.Anchassi, O. (2021). Status Distinctions and Sartorial Difference: Slavery, Sexual Ethics, and the Social Logic of Veiling in Islamic Law. Islamic Law and Society, 28(3), 125-155. https://doi.org/10.1163/15685195-bja10008 Sammanhanget var att kvinnor i Medina utsattes för sexuella trakasserier då de lämnade huset för att uträtta sina behov. Umar lyckades identifiera Muhammeds hustrur flera gånger då de lämnade huset för att uträtta naturbehov nattetid, och använde detta som ett argument för att få Muhammed att utfärda direktiv för muslimska kvinnor att täcka sig. Direktiv utfärdades då att muslimska kvinnor skulle täcka över sig offentligt då de kunde ses av män utanför familjen, för att de skulle kunna identifieras så som muslimska kvinnor, och därmed inte utsättas för sexuella trakasserier av muslimska män.
Detta direktiv gällde dock inte för alla kvinnor. Kvinnliga slavar (som enligt Islams lagar om slaveri inte var muslimer) hade en annan awrah än fria kvinnor: deras awrah innebar att de endast behövde täcka sig från navel till knä, vilket innebar att de inte fick bära hijab. Umar ibn al-Khattab uppges vid ett tillfälle ha attackerat en slavinna för att hon bar hijab och befallt henne att inte imitera fria kvinnor genom att bära slöja, och hans egna slavflickor uppges ha serverat hans manliga gäster barhuvade, barbenta och med nakna bröst. Kvinnliga slavar såldes också i avklätt tillstånd på slavmarknaden i den muslimska världen, där slaveri på många håll var lagligt fram till 1900-talet: slaveri i Saudiarabien, i Jemen och i Dubai förbjöds till exempel först på 1960-talet.
Utanför den muslimska världen sågs slöjan under denna tidsepok som en statussymbol. I det zoroastriska Persien och det kristna Bysantinska riket under 600-talet bars slöjan inte av alla kvinnor utan främst som en statusmarkör av överklasskvinnor, och detta lånades av muslimer under det expanderade muslimska kalifatets tid, parallellt med deras syn på slöjan som ett lämpligt uttryck för muslimska sedlighetsideal.Esposito, John (1991). Islam: The Straight Path (3 ed.). Oxford University Press. . Beslöjningen av kvinnor spreds därefter bland muslimska överklasskvinnor och hade på 800-talet blivit allmän bland kvinnor i Mellanösterns stadsbefolkning, men bruket av slöjor var under flera sekel mer återhållsamt bland nomadkvinnor och bland bondebefolkningen, där slöjan var opraktisk för kvinnor som behövde arbeta inom jordbruket. Under det Osmanska rikets epok (1517-1918) var bruket av slöjor allmänt i Mellanöstern, men så sent som på 1800-talet nämns att kvinnor från landsbygden i Nordafrika tog på sig full niqab enbart då de lämnade sin hemby och besökte staden.Sara Silverstri (2016). "Comparing Burqa Debates in Europe". In Silvio Ferrari; Sabrina Pastorelli (eds.). Religion in Public Spaces: A European Perspective. Routledge. p. 276. .
1900-talet Under första hälften av 1900-talet blev slöjor omoderna bland över- och medelklassen i den muslimska världen. Den muslimska antikoloniala rörelsen dominerades under 1920- och 40-talen av sekulära modernister som uppfattade kvinnans frigörelse som en del av den antikoloniala kampen, då denna uppfattades bryta upp hindrande stamlojaliteter och underlätta en ekonomisk samhällsmobilisering, modernisering och vitalisering av den muslimska världen, och muslimska kvinnor ur medel- och överklassen började röra sig offentligt obeslöjade.Haideh Moghissi: Women and Islam: Women's movements in Muslim societies, s. 198-216 Under 1960- och 70-talen var det i nästan hela den muslimska världen en normal syn för medel- och överklasskvinnor att visa sig offentligt utan hijab och klädd i moderna västerländska kläder, åtminstone i städerna.Leila Ahmed (2014). A Quiet Revolution: The Veil's Resurgence, from the Middle East to America. Yale University Press.