Uppland (traditionellt stavat Upland) är ett landskap i östra Svealand i Sverige. Det gränsar mot Ålands hav i norr och öster, Gästrikland i nordväst, Västmanland i väster och Mälaren och Södermanland i söder. Dess yta uppgår till 12 676 km² och landskapet har ungefär 1,7 miljoner invånare (2020). I landskapet finns fler än 150 000 synliga fornlämningar och runstenar.
Uppland brukar kallas för slottens, herresätenas, runstenarnas och fornlämningarnas landskap.
Namnet Det tidigaste omnämnandet av namnet Uppland finns bevarat från 1296. Namnet Uppland var ursprungligen pluralt: (j) þrim uplandæ folklandum, ("i Upplands tre folkland"). Dess betydelse är 'landen längre upp från kusten' (och 'kusten' innebär i detta fall även Mälarkusten).* Ett säkert omnämnande är landskapslagen Upplandslagen som stadfästes av kung Birger Magnusson år 1296.
Vapen
Upplands landskapsvapen är ett riksäpple av guld, skapat till processionen vid Gustav Vasas begravning 1560.
Historia Stenåldern Med stöd av arkeologisk och geologisk forskning antas Upplands första bebyggare ha kommit västerifrån över Närke och Västmanland för minst sedan. Deras boplatser fanns vid kustlinjen men ligger på grund av landhöjningen numera i landets inre. Med inrättningen av jordbruk och boskapsskötsel runt 4000 f.Kr. eller strax därefter ökar lösfyndens antal. En boplats funnen vid Åloppe nordväst om Uppsala 1902 tillhör den gropkeramiska kulturen och den yngre stenåldern. En mängd fornfynd från främst senneolitikum och den avslutande delen av bondestenåldern har påträffats, framförallt i den mellersta delen av västra Uppland, som därför anses vara landskapets äldsta och tätast befolkade stenåldersbygd. Öster och sydöst om Uppsalaslätten har man hittat rikliga fynd av skafthålsyxor och andra stenredskap, huvudsakligen av uppländska stenarter, men även vanliga flata yxor av flinta som importerats från Skåne eller Själland i Danmark. Uppland saknar än så länge de stenålderssmycken av exempelvis bärnsten som man funnit i sydligare landskap, vilket kan antyda att den dåtida uppländska befolkningen var förhållandevis fattig. Även avsaknaden av påtagliga spår från boskapsskötsel och sädesodling, annat än föremål som tillhör jordbrukande kulturer, talar för den nämnda fattigdomen. Men en sådan avsaknad är i och för sig inte särskilt ovanlig. Enstaka stenåldersfynd visar på förbindelser mellan Uppland, Åland och Finland redan vid denna tid, men också med Norrland liksom med Skåne eller Danmark. miniatyr|Hågahögen.
Bronsåldern Från bronsåldern har föremål hittats av brons såsom yxor, spjutspetsar och svärd samt allehanda smycken. I sällsynta fall kan vapen ha inläggningar av guld och smycken med mer vara av enbart guld, där några fynd är de som återfanns i Järfälla socken, Kung Björns hög vid Håga, och i Torstuna socken. Dessa fynd vittnar om stigande välstånd under bronsålderns senare tid, vilket även betygas av de funna föremålens stilutveckling både i praktiskt och estetiskt hänseende. Bronsfynden är dels av uppländskt, dels av sydskandinaviskt ursprung, men i enstaka fall även av sydeuropeiskt ursprung. Även hällristningar (i Litslena, Boglösa, Ramsta och Ångarns socknar) förekommer från detta tidevarv.
Järnåldern Fynden från den äldre järnåldern är jämförelsevis färre, men formfulländade (halsringar av brons, järnsvärd, bronsvaser med flera). Från omkring år 500 härstammar de äldsta kända förekomsterna av säd i Uppland (korn av vete och korn i Gamla Uppsala). Den stora folkvandringen har lämnat spår i ett gravfynd i Tibble i Litslena socken från mitten av 300-talet. De stora guldfynd, som gjorts i Gottröra, Hjälsta och Börstils socknar, föremål av glas, efterbildningarna av romerska medaljer och brakteater, som hittats rikligt i Uppland liksom i det övriga Skandinavien, betygar folkets välmåga och livliga förbindelse både åt sydöst, med Konstantinopel, och åt sydväst, med Belgien och Frankrike.
Bland senare fynd från den yngre järnåldern är de, som hittats i båtgravarna vid Ultuna, vid Tuna i Alsike socken och framförallt vid Vendels kyrka från 600 och 700-talen. De är anmärkningsvärda för sin gedigna prakt och sin germanska ornamentik. Under vendeltiden anlades båtgravfälten vid Vendel och Valsgärde. Uppsala högar är ungefär samtida och visar på en begynnande samhällsorganisation.Nationalencyklopedin: Uppland, www.ne.se miniatyr|höger|Gamla Uppsala var en betydelsefull medelpunkt i järnålderns Uppland.
Vikingatiden Från vikingatiden finns många spår i Uppland, mest synbart i form av runstenar, men också gamla gravhögar och boplatser. Upplands och kanske hela Nordens viktigaste fyndplats från denna tid är Birka. Ett stort gravfält väster om Smolensk samt andra söder om Ladoga som innehåller 800- och 900-talsfynd liknar dem i Uppland. Ett mycket stort antal anglosaxiska, tyska och arabiska mynt samt hela och sönderslagna silversmycken från denna tid har påträffats i Uppland, till exempel vid Venngarn, Karlberg, Djursholm, Inedal (i Stockholm), i Estuna, Bälinge och Fröstuna socknar och på Adelsön och Björkön.
miniatyr|Vaksalastenen, en runsten i Uppsala kommun. Runstenarna, som är vanligare i Uppland än i något annat svenskt landskap, härstammar huvudsakligen från 1000-talet. 950 uppländska runstenar blev granskade och upptecknade fram till början av 1900-talet, av vilka två, Möjebrostenen och Krogstastenen, ristats med de äldre runorna (se futhark), en från Birka, med de svenska och de övriga med de danska vanliga runradens tecken. Antalet har ursprungligen varit mycket större, men flera stenar blev förstörda på grund av vanvård. Andra stenar har använts exempelvis vid kyrkobyggen i Sigtuna, i flera medeltida landskyrkor i Uppland och framförallt i Uppsala domkyrka. Anmärkningsvärda uppländska runstenar är Orkestastenen (Orkesta socken), Väsbystenen (ösby socken), med flera, som berättar om deltagare i Knut den stores tåg till England. Många har ristats av den uppländske runmästaren Asmund Kareson (omkring 1025), den förste, som givit runstenarna en konstnärligt ornamentell utstyrsel.
Under vikingatiden blev svear (svenskar) kända hos grekerna, vars författare har omnämnt svearna (svenskarna) som rôs, liksom araberna omnämnde svenskarna som rūs. I Nestorskrönikan framgår det i en uppräkning av olika folk att ruser möjligen inte sågs som samma folk som svear (svenskar), eftersom de ställs bredvid varandra som åtskilda folk. miniatyr|Uppsala domkyrka började planeras år 1258 och invigdes 1435.
Svearnas och senare Sveriges konung valdes vid Mora stenar i Lagga socken i nuvarande Knivsta kommun. Under 970-talet grundas staden Sigtuna. Staden var då säte för kung Erik Segersäll och skulle kunna kallas för Sveriges första huvudstad.
Medeltiden Landskapet omfattade under medeltiden samma område som i dag förutom Ekerön, som först år 1544 överfördes från Södermanland. På 1160-talet blir Sigtuna först ärkebiskopssäte i Sverige och från år 1164 Uppsala. Uppsala blir därmed medelpunkt för den nya religionen kristendomen i Sverige. Upplands stormän bekämpade den svenska kungamakten på 1200-talet men kuvades och kom senare att utgöra ett statsbärande skikt. Senast under 1200-talet börjar staden Stockholm växa fram. Det sedvanliga året för stadens grundande är år 1252. År 1477 grundas Uppsala universitet. Uppsala förblir Sveriges intellektuella medelpunkt i flera århundraden därefter.
Renässans, stormaktstid och modern tid Gränsen mellan Uppland och Södermanland gick fram till 1600-talet genom Gamla stan. På ytterväggen i kvarteret Iris vid Västerlånggatan 27 finns en tavla i röd sandsten uppsatt, som markerade gränsen mellan Uppland och Södermanland. Texten lyder: UPLANDz och SUDERMANNALANDz SKILLNAD. Sedan 1600-talet går landskapsgränsen längs Söderström i Slussenområdet.Stockholmskällan: Gränsen mellan Uppland och Södermanland.
Under stormaktstiden anlades många slott och herresäten i Uppland och adelns ägor utökas. Huvudstaden Stockholm växer snabbt. Under 1700- och särskilt 1800-talen växer Upplands befolkning kraftigt och urbaniseringen tilltar. Upplands industrialisering var från början knuten till förädlingen av järn.
Indelningar Indelningar före 1715 thumb|Uppland uppdelat i folkland och härader i mitten av 1200-talet. thumb|Äldre karta som visar Uppland 1689. Första gången Uppland omtalas i skrift är i Upplandslagens stadfästelsebrev, där det talas om "dem som bo i Upplands tre folkland", alltså Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland.Nationalencyklopedin multimedia plus 2000 Av namnen att döma borde folklanden ursprungligen bestått av åtta, fyra respektive tio hund. Enligt Upplandslagen skulle varje hundare utrusta 4 skepp, vilka av ordet att döma bör ha bemannats med 100 eller 120 man. De tre folklanden är tidigast kända i en latinsk text från omkring 1120.Kung Eriks nyordning? Spår efter samhällsorganisation i vikingatidens Uppland, Mats G. Larsson
Då vi tidigast får kunskap om Upplands hundaren i början av 1300-talet är hundradena: Våla, Tierp, Vendel, Oland, Rasbo, Norunda, Närdinghundra, Vaksala, Bälinge, Ulleråkers och Hagunda härader i Tiundaland; Lyhundra, Sjuhundra, Ärlinghundra, Seminghundra, Sollentuna, Vallentuna, Färentuna och Bro härader i Attundaland, samt Simtuna, Torstuna, Trögd och Åsunda härader i Fjärdrundaland.
Ekerön överfördes 1544 från Södermanland, och Åsön där Södermalm ligger hörde troligen ursprungligen till Uppland.
Upplands lagsaga bildades 1296 av folklanden (där Gästrikland sågs som en del av Tiundaland) när Upplandslagen antogs som gemensam lag. Från slutet av 1300-talet kom också det område där Hälsingelagen använts, stor-Hälsingland, ingå i lagsagan. 1611 bröts så hela området från Gästrikland och norrut brytas ur lagsagan och bilda egen lagsaga Norrlands lagsaga. Slottslän och län Vid tiden för Kalmarunionen och senmedeltid fanns fram till 1557 Stäkes län, som omfattade de tre häradena Bro och Håbo väster och Ärlinghundra öster om den gamla farleden Görväln-Skarven-Sigtunafjärden, från Mälaren till Sigtuna.
Uppsala slottslän utgjordes då av de närmast Uppsala stad belägna häradena Ulleråker, Bälinge och Vaksala, sent Rasbo härad och av de norrut därifrån belägna Norunda och tidigt även Olands, Tierps och Våla härad, eventuellt även Vendels härad.Skandinavien under unionstiden, Carl Gustaf Styffe. 1878
Från slutet av 1530-talet bildades Örbyhus län av Tierps, Vendels och Våla härad.Det medeltida Sverige 1:4 Tiundaland
Vidare Östhammars län, som var litet och sannolikt utgjordes av nuvarande Frösåkers härad. Östhammars slott låg norr om staden och omtalas redan på Bo Jonssons tid. Det hörde till drottning Filippas livgeding, uppbrändes av kung Eriks fogde, då roslagsbönderna reste sig 1434, men uppbyggdes sedan åter.
Svartsjö län hade sitt centrum på Svartsjölandet och kom under 1500-talet omfatta mälaröarna i Färentuna härad samt från 1557 Bro härad.
Utanför slottslänen fanns sedan Trögds fögderi (Trögd, Lagunda, Hagunda), Gästriklands fögderi (Norra Roden, Vendel) samt Östra Rodens fögderi (Bro och Vätö, Väddö, Haverö, Frötuna).
1634 bildades Upplands län från vilket Uppsala län utbröts 1640, men återgick dit 1649-1652 och 1655 för att slutgiltigt vara ett eget län från 1714.
Indelningar från 1715
Lagsaga och län Uppland ingick i Upplands lagsaga, som i perioden 1718–1719 var uppdelad i tre: Stockholms läns lagsaga, Uppsala läns lagsaga och Enköpings läns lagsaga. Samtidigt var Simtuna, Torstuna och Våla härader överförda till Västerås läns lagsaga. 1832 delades Upplands lagsaga då häradena i Uppsala län överfördes till Västmanlands och Kopparbergs läns lagsaga som då fick namnet Upplands, Västmanlands och Kopparbergs lagsaga och häradena i Stockholms län överfördes till Södermanlands lagsaga som då fick namnet Stockholms läns, Södermanlands och Gotlands lagsaga. Alla lagsagor avskaffades sedan 31 december 1849.