Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). Namnet syftar både till växten och till dess ätliga frukt björnbäret (en stenfruktsamling).
Björnbärskomplexet består av ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i Sveriges flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. Björnbären kallas ibland även svarthallon (jämför blåhallon, även kallade salmbär) och björnhallon (ej att förväxla med boysenbär som också kallas detta).
Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.
Beskrivning Numera finns arter både med och utan taggar. De har 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad; andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Blommorna har höga värden av pollen och nektar, och besöks av många pollinerande insekter. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån kan man skilja arterna även på bladen, blommorna och frukterna.
Utbredning Björnbärsarterna växer på torra, varma, helst solöppna lokaler och behöver i regel ett milt och jämnt klimat. De är därför allmännast i kusttrakterna i maritimt klimat. På Skandinaviska halvön förekommer vilt växande björnbär framförallt i Sveriges sydligaste landskap och i kustlandskapen vid Kattegatt och Skagerack, samt därefter spridda längs Norges västkust åtminstone upp till Sogn. Vid Östersjökusten påträffas hithörande arter sällan nordligare än vid Stockholm; till de allmännare i Sveriges östra del hör Rubus nemorosus (även på Åland). Även sötbjörnbär har jämförelsevis stor utbredning i Sverige och Norge. Till de mest härdiga arterna hör sammetsbjörnbär, även kallat sibiriskt björnbär, som kan växa upp till odlingszon 6.
Användning Björnbären är ätbara och används i sylt, pajer, kräm mm. Bären kan vara något svårplockade på sina taggiga grenar och lossnar inte alltid lika lätt från blomaxeln som exempelvis hallonenet. De mognar ganska sent på sommaren (runt augusti och september).
Medicinsk användning Inom folkmedicinen har björnbärens blad använts invärtes mot diarré och som gurgelvatten vid mun- och svalginflammationer, samt utvärtes till bad vid svårläkta sår. Bladens garvämnen med spår av eterolja har en antidiarroisk och adstringerande verkan.Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
Namn och i kulturen Brombär är ett dialektalt namn i Uppland.
En svensk forskare som ägnade släktet Rubus mycket energi var Bengt Lidforss (1868–1913), på vars grav det i dag växer en björnbärsbuske.
Arter Undersläktet Rubus av släktet Rubus delas i sin tur in i tolv sektioner: Sammetsbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Allegheniensis Rubus subg. Rubus sect. Arguti Blåhallon Rubus subg. Rubus sect. Caesii Kanadabjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Canadenses Krypbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii (se nedan) Rubus subg. Rubus sect. Cuneifolii Rubus subg. Rubus sect. Flagellares Rubus subg. Rubus sect. Hispidi Egentliga björnbär Rubus subg. Rubus sect. Rubus (se nedan) Rubus subg. Rubus sect. Setosi Prunkhallon Rubus subg. Rubus sect. Ursini Rubus subg. Rubus sect. Verotriviales
Egentliga björnbär Rubus subg. Rubus sect. Rubus miniatyr|höger|Björnbär, trädgårdsvariant miniatyr|Björnbär som inte hunnit mogna före hösten armeniskt björnbär (Rubus armeniacus) bergumsbjörnbär (Rubus loehrii) (akut hotad) blomsterbjörnbär (Rubus polyanthemus) (starkt hotad) flikbjörnbär (Rubus laciniatus) glansbjörnbär (Rubus divaricatus) (akut hotad) grönbladsbjörnbär (Rubus muenteri) (missgynnad) karakåsbjörnbär (Rubus dasyphyllus) (försvunnen) klobjörnbär (Rubus lindebergii) luddbjörnbär (Rubus insularis) (missgynnad) mörkt björnbär (Rubus pseudopallidus) (starkt hotad) nordbjörnbär (Rubus septentrionalis) (sårbar) norskt björnbär (Rubus nemoralis) nålbjörnbär (Rubus scissus) (missgynnad) orustbjörnbär (Rubus infestus) (missgynnad) pyramidbjörnbär (Rubus pyramidalis) (akut hotad) raspbjörnbär (Rubus radula) rostbjörnbär (Rubus pedemontanus) rundbladsbjörnbär (Rubus vestitus) (starkt hotad) sammetsbjörnbär (Rubus allhegiensis) skogsbjörnbär (Rubus nessensis) skuggbjörnbär (Rubus sciocharis) (akut hotad) skånebjörnbär (Rubus axillaris) (missgynnad) smalbjörnbär (Rubus chlorothyrsos) smålandsbjörnbär (Rubus vigorosus) (akut hotad) spirbjörnbär (Rubus grabowskii) sprengelsbjörnbär (Rubus sprengelii) (sårbar) storbjörnbär (Rubus gratus) surbjörnbär (Rubus sulcatus) sötbjörnbär (Rubus plicatus) taggbjörnbär (Rubus senticosus) västerviksbjörnbär (Rubus vestervicensis) östgötabjörnbär (Rubus hartmanii) (sårbar)
Krypbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii blekingebjörnbär R.hylanderi bohusjörnbär R.dissimulans bornholmsbjörnbär R.lidforssii borstbjörnbär R.fabrimontanus daggbjörnbär R.glauciformis filtbjörnbär R.lagerbergii fintandat björnbär R.decurrentispinus gyllenbjörnbär R.aureolus hallandsbjörnbär R.hallandicus hallonbjörnbär R.pruinosus hasselbjörnbär R.wahlbergii hjärtbjörnbär R.cyclomorphus hårbjörnbär R.camptostachys knippbjörnbär R.fasciculatus lindbjörnbär R.tiliaster lindblomsbjörnbär R.mortensenii naggbjörnbär R.lamprocaulos polabiskt björnbär R.walsemannii rosenbjörnbär R.rosanthus slätbjörnbär R.eluxatus spetsbjörnbär R.gothicus svenskt björnbär R.suecicus vikenbjörnbär R. vikensis västkustbjörnbär R.norvegicus
Referenser
Noter
Övriga källor Virtuella floran - Björnbär Virtuella floran - Krypbjörnbär
Artdatabanken (för infon om de hotade björnbären)
Externa länkar
Kategori:Rubusar Kategori:Bj Växtindex Kategori:Bär Kategori:Ugglan