Spilopelia suratensis, "västlig pärlhalsduva", är en asiagisk fågelart i familjen duvor inom ordningen duvfåglar. Den betraktas oftast som underart till pärlhalsduva (Spilopelia chinensis).
Utseende och läten Denna duva är en 27,5-30 cm lång brun fågel som är mycket lik pärlhalsduvan (S. chinensis i begränsad mening). Den skiljer sig dock genom att vara mycket blekare fläckad ovan orsakat av beige fjäderspetsar. Vidare har den rött öga med röd ögonring istället för gul till orange öga med blågrå ögonring. Även sången skiljer sig, ett sorgesamt och upprepat "ook-oo-oo-ow".
Utbredning och systematik Fågeln förekommer i Pakistan, Nepal och Indien söderut till Sri Lanka och österut till Bhutan och Assam.del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2016). Western Spotted Dove (Spilopelia suratensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/467132] 2016-09-17). Tillfälligt har den påträffats i Afghanistan. Arten behandlas oftast som underart till pärlhalsduvanGill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2. men urskiljs sedan 2014 som egen art av Birdlife International, IUCN och Handbook of Birds of the World. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet Pärlhalsduvan inkluderades tidigare tillsammans med palmduvan ofta med turturduvor och turkduvor i Streptopelia. DNA-studier visar dock att arterna är närmare släkt med duvorna i Nesoenas och faktiskt Columba än med övriga arter i Streptopelia.Cheke, A.S. (2005), Naming segregates from Columba-Streptopelia pigeons following DNA studies on phylogeny, Bull. Brit. Ornith. Club 125, 293-295.Gonzalez, J., G. Delgado Castro, E. Garcia-del-Rey, C. Berger, and M. Wink (2009), Use of mitochondrial and nuclear genes to infer the origin of two endemic pigeons from the Canary Islands, J. Ornithol. 150, 357-367.
Levnadssätt Arten påträffas liksom pärlhalsduvan i begränsad mening i olika miljöer som skogslandskap, odlingsbygd och kring bebyggelse, dock i fuktigare områden där palmduvan istället är vanligare i de torrare. Den ses vanligen på marken där de födosöker efter frön och säd. Ibland tar den även insekter och har rapporterats äta svärmande termiter.
Häckning Häckningen är utspridd i varmare regioner men tendererar att ske sommartid i mer tempererade. Den häckar lågt i vegetationen och bygger ett löst bo av kvistar där den lägger två vitaktiga ägg. Bona placeras ibland direkt på marken eller på byggnader. Båda föräldrarna hjälps åt i att bygga boet, ruva äggen och mata ungarna. Äggen kläcks efter cirka 13 dagar och ungarna är flygga två veckor senare.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
Namn Fågelns vetenskapliga artnamn suratensis syftar på staden Surat vid Cambaybukten i nordöstra Indien.Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Noter Kommentarer
Källor
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Kategori:Duvor Kategori:Spilopelia Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i palearktiska regionen