Spåra staden var den sjätte och sista vandringsutställningen på tåg som myndigheten Riksutställningar producerade tillsammans med SJ, Statens järnvägar. Utställningen vände sig till elever i högstadiet och gymnasiet och besökte 35 orter i Sverige 1998 till 2000. Syftet var att skapa dialog mellan ungdomar och beslutsfattare, och att öka unga människors inblick i hur tätorten var konstruerad. En tanke var också att öka intresset hos unga människor i tätort för den miljö de bodde i och engagera sig mer i stadens planering.
Bakgrund
Spåra staden var i grunden en del av det arbete som startade med seminariet Utställningen i stadsstudier 1984. Stadsstudieseminariet var inspirerat av idéer från Storbritannien där studier av staden fanns på schemat i skolan på 1980-talet. Syftet med de brittiska stadsstudierna var att göra eleverna medvetna om den miljö som de vistades och bodde i. Förhoppningen var också att en ökad insyn i hur närområdet fungerade skulle bidra till att fler unga ville engagera sig där de bodde.
På flera ställen i England hade lokala resurscenter startats av arkitekter, stadsplanerare och lärare, så kallade Urban Studies Center, avsedda för de skolor som fanns i det aktuella området. När skolklasserna skulle studera sin närmiljö kunde de få hjälp och stöd av centrets arkiv och arkitekter för att studera kartor, mäta, fotografera och teckna av sin omgivning. I många fall blev samarbetet en framgång och ”streetwork” blev ett schemalagt ämne.
Stadsstudiegruppen i Stockholm Med det brittiska arbetet som inspiration startades Stadsstudiegruppen i Stockholm med Riksutställningar som en av deltagarna. Gruppen arrangerade under några år flera seminarier för att utveckla metoder för en svensk motsvarighet till brittiska ”streetwork”. Bland annat samarbetade Riksutställningar med konsthistorikern Elly Berg som under 1980-talet arbetade med barn och deras studier av Gamla stan i Stockholm och huvudstadens förorter.
1984 arrangerade Riksutställningar ett seminarium med namnet Utställningen i stadsstudier. Huvudspåret för seminariet var hur utställningsmediet skulle kunna användas som en metod i ämnet stadsstudier och hur stadsstudierna, som i Storbritannien, skulle kunna införas på skolschemat i Sverige.
Seminariet betonade sättet som det insamlade materialet skulle redovisas, efter att närmiljön hade studerats. Kvarter och byggnader kunde avbildas genom modeller, vilket skulle ge en träning i uppfattning av skala, material och form. På så vis fick eleverna pröva nya kunskaper genom praktiskt arbete, vilket skulle ge en bättre uppfattning av hur deras boendemiljö var konstruerad – och samtidigt öka intresset för den.
Ett exempel på metoden var ett projektarbete vid Högalidsskolan i Kiruna 1981, i samband med att en högstadieklass gjorde ett projektarbete i historia. Eleverna fick hjälp av en arkitekt för att konstruera en stor modell av Kiruna gamla barnhem, som hade rivits för att ge plats åt Högalidsskolan. Modellen tillverkades i slöjdsalen och visades på utställningen Huset på berget.
Utställningen Svenska hus Därefter följde vandringsutställningen Svenska hus, som började som en tv-serie, men sedan omarbetades till en utställning. Svenska hus-projektet startades 1995 av Sveriges Television och Utbildningsradion i samarbete med Posten frimärken, Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet. Förutom tv-serien omfattade Svenska hus vandringsutställningen, en serie radioprogram och frimärksutgivning.
Utställningens tema var gamla hus i förfall och som var rivningshotade, eller udda typer av hus som berättade något om svensk kulturhistoria. Utställningen Svenska hus bestod av två byggnader. Det ena var ”glashuset” som fylldes med hundra modellhus. Det andra var ”trähuset” som innehöll material som skulle ge inspiration till besökarna, färgprover, modellsatser och exempel på gamla detaljer och byggnadstekniker. På varje turnéort kompletterades huvudutställningen med lokalt material och skolklasser engagerades i olika program.
Som avslutning på arbetet med Svenska hus arrangerade Rksutställningar 1998 seminariet Svenska hus och sen? På seminariet fick mottagarna, de lokala utställarna, berätta om sina erfarenheter av utställningen. De pedagogiska erfarenheterna dokumenterades för att så småningom ligga som grund för arbetet med Riksutställningars kommande produktion, Spåra staden.
Tema Spåra stadens syfte var att skapa en dialog mellan ungdomar och de som fattar besluten i samhället, liksom en känsla för hur tätortens omgivning såg ut och varför. På ungefär samma vis som i Storbritannien var tanken att Spåra staden skulle ge ungdomar en större kunskap om byggande och stadsplanering. Utställningen ville också ge de unga en större kunskap om det samhälle de vistades i sin egen roll i det och därigenom större möjlighet att vara med och påverka och bli delaktiga i demokratiska processer. Målgrupp för Spåra staden var högstadieelever, men allmänheten var också välkommen.
Erfarenheterna från Spåra staden och Svenska hus användes som en bas för myndighetens senare produktion www.5hus.nu. Det blev Riksutställningars första webbutställning och lanserades under Arkitekturåret 2001. Www.5hus.nu var ett försök att genom internet hitta nya former av mötesplatser för en större och bredare publik. Som namnet antyder handlade utställningen om arkitektur och visade fem olika byggnader som var konstruerade som mötesplatser för unga människor. Syftet med utställningen var att besökaren skulle få en inblick i den byggprocess som krävdes för att uppföra de fem olika byggnaderna, men också att yngre personer skulle intressera sig mer för att diskutera arkitektur.
Produktion Spåra staden var Riksutställningars sista tågutställning i samarbete med SJ – nummer sex i ordningen. Den besökte 350 stationer på olika platser i Sverige mellan 1987 och 2000. Den här gången samarbetade Riksutställningar också med Stockholms kulturhuvudstadsår 1998 och Svensk bostadsmässa.
Riksutställningars tåg bestod av specialkonstruerade utställningsvagnar, men också en vagn som hade reserverats för undervisning, möten och filmvisning. Det fanns också en personalvagn för guiderna.
Så här beskrev Helene Broms, producent och projektledare på Riksutställningar, satsningen på tåg, i slutrapporten ”Riksutställningars utställningståg Spåra staden – en resa i kunskap och upplevelser”:Riksutställningar har sedan 1987 producerat sex utställningar i samarbete med SJ. Utställningstågen har varit en möjlighet för Riksutställningar att nå ut till mindre orter som inte har egna utställningslokaler. Tåget består av fyra utställningsvagnar och har en specialinredd personalvagn med sovhytter, kök och vardagsrum. Tre guider bor och arbetar på tåget en vecka i taget, dessutom finns en specialanställd lokförare alltid med. De senare tågen har vänt sig till barn och ungdomar som är en viktig målgrupp för oss. När jag fick i uppdrag att utreda möjligheten att göra ett tåg på temat Staden upplevde jag ämnet som enormt och svårt att pressa in i fyra tågvagnar som mätte tre gånger tjugo meter vardera. Men ämnet lockade mig och utmanade till att pröva nya arbetsformer för att nå och aktivera skolans äldre elever.För publiken skulle Spåra staden vara en scenografisk upplevelse, en vandring genom tågets fyra vagnar med deras innehåll.
Helene Broms förklarar:Med utställningen ville vi skapa en annorlunda miljö, ett rum som fysiskt påverkade och som överraskade. Där skulle besökaren bli uppmärksam på olika företeelser i staden och ställas inför oväntade fakta och möta kunniga guider som kunde inspirera och provocera. I en vagn skulle det finnas möjligheter att själv bygga en stad i liten skala. Vi ställdes inför en uppgift som inte bara krävde en spännande utställning utan även metoder för att initiera lokala aktiviteter och skolprojekt.
Fyra vagnar Spåra staden bestod av fyra tågvagnar där besökaren lotsades genom utställningen från vagn ett till fyra. Syftet var att bjuda publiken på en spännande och scenografisk upplevelse.
Vagn 1: ”Mötet med staden” En plats med människan i centrum. Ett av inslagen var de möten som sker i en stad, särskilt de slumpvisa och tillfälliga som kan leda till någonting oväntat och nytt. En annan av infallsvinklarna var att skildra de människor och yrkesgrupper som får staden att fungera, exempelvis renhållningsarbetare, busschaufförer, parkeringsvakter och lottförsäljare.
I vagn 1 fanns bland annat: Torget. Stadens hjärta. Torgets mönster, hämtat från Sergels torg, Stockholm. Kiosken. Symbol för åsikts- och tryckfrihet. Föreläsningsrummet. Inspirerat av den anatomiska teatern i Uppsala. En plats att slå sig ner på och samla grupper på innan visning i utställningståget. Ritat av Katarina Bonnevier, Helen Broms, Marion Fust. Tjuvlyssnandet. Ett fenomen som underlättas av att människor oplanerat kommer nära varandra i städer och får möjlighet att höra vad som sägs. Visionerna. Synen på hur staden ska se ut i framtiden. Modell av Stortorget i Karlstad. Fri tolkning av det verkliga Karlstads torg och använt som en symbol för torget i en mellanstor, svensk stad. Modellbyggare Reinhardt Roth. It-staden. En fantasistad utan praktiska begränsningar i tid eller rum. Modellbyggare: Andreas Hammar.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3151/Volymnummer: F1A: 384/Mapp: ”Projekt 3151 ’Spåra staden’”/Undermapp 1: ”Diarieförda handlingar, budgetunderlag, beslut om upplösning”/Undermapp 2: ”Utställningståget”/42-sidigt A4-häfte: ”Bakgrund till vagnarnas innehåll”, s. 1-2.
Vagn 2: ”Det dolda stadsrummet” En tunnelliknande kulvert genom hela vagnen fick symbolisera tätortens eller stadens undre värld, en plats för avlopp och ledningar som staden behövde för att kunna fungera. Här fanns stadens blodomlopp och nervcentral. Ljudet från vattenledningarna var en del av besöket, liksom betong, råttor och hemlösa personer som försökte hitta en varm plats att sova på. För att komma in i kulverten går besökarna in genom dörrar som öppnas automatiskt. På de stängda dörrarna projicerades på insidan kulverten en film som visade hur en fjärrstyrd robot genomförde en inspektion av ett avloppssystem. I mitten av kulverten fanns en kontrollpanel där besökarna kunder övervaka vad som hände i vagnen. Två filmer visades i kontrollpanelen. En gav exempel på en mänsklig ”rörinspektion” med hjälp av en fiberoptisk kamera, det som under samlingsnamnet kallas för endoskopi. I det här fallet gällde undersökningen matstrupe och magsäck och dessutom ändtarm – gastroskopi och rektoskopi. Film två föreställde en resa med Stockholms tunnelbana.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3151/Volymnummer: F1A: 384/Mapp: ”Projekt 3151 ’Spåra staden’”/Undermapp 1: ”Diarieförda handlingar, budgetunderlag, beslut om upplösning”/Undermapp 2: ”Utställningståget”/42-sidigt A4-häfte: ”Bakgrund till vagnarnas innehåll”, s. 4.
Kulverten (”Tuben”) innehöll bland annat ett antal tittskåp/utrymmen med bilder, föremål och modeller. Foto från Londons tunnelbana under andra världskriget. Foto Bill Brandt. Bil åker igenom gatan, i samband med en gasläcka och brand på Manhattan, New York. Foto Emily Wamsteker/AP Photo. Mumier från katakomber i Palermo. Foto Classic Picture. Delar av skelett från människa. Autentiska plastmodeller för undervisning. Tapir. Modell Maria Knyphausen. Atlantis. Modell Reinhardt Roth. ”Stadsräven”. Bild av räv bland soptunnor i London. Foto Chris Packham BBC/Naturbild. Uteliggaren. Foto Claesson. Råtta. Foto Anticimex Berguvspar. Foto Tobias Röstlund/Pressens Bild. Tjernobyl. Foto Sven-Erik Sjöberg/Pressens Bild. Babelshus. Av Pieter Brueghel d.ä. Biosfären/Star trek. Modell av Axel Örtenblad. Graffitigubbe. Foto Maria Knyphausen. Stadens uppvärmning/energiförsörjning. Modell Reinhardt Roth.