Eko – som man ropar får man svar var ett flerårigt internationellt konstprojekt för barn och unga mellan 6 och 20 år. Projektet byggde på ett samarbete mellan bildkonstskolor i Sverige, övriga Norden, Baltikum, Ryssland och Polen och pågick i två omgångar mellan 1998 och 2001.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/5 sidor A4 (gemmärken): ”1998-06-06, Ulla Arnell, Till ledningsgruppen, Eko – som man ropar får man svar, Beslutsunderlag”, sid. 1.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/6 häftade sidor A4: ”Ansökan om medel för utveckling av bildpedagogiskt nätverk för arbete med barn och ungdom på nordisk nivå”, daterat Stockholm 1999-08-31, diarienummer 96/1999, sid. 4-5. Initiativtagare var den statliga myndigheten Riksutställningar i samarbete med Statens kulturråd och Moderna museet i Stockholm.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/1 sida A4: ”Eko – som man ropar får man svar”, information från Riksutställningar.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/4 sidor A4: ”Ansökan till framtidens kultur och kultur i hela landet om ett svenskt-nordiskt-baltiskt konstprojekt med barn och ungas bildkonst”, sid. 1.
Bakgrund
Eko-projektet var ett sätt att försöka gynna barn och ungas kreativitet och skapande av egna bilder. Därigenom behövdes utbildningen på området stärkas och dess status höjas, ansåg arrangörerna av projektet: Riksutställningar, Statens kulturråd och Moderna museet.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/3 häftade sidor A4: ”Eko – som man ropar får man svar, 1999-06-21/UA”, sid. 1.
Eko – som man ropar får man svar utvecklades ur arbetet med boken Barns bilder och solen lyste blå av Katarina Nordenfalk 1996. Boken var ett initiativ från Statens kulturråd och möjliggjordes genom en satsning från kulturrådet i samarbete med Riksutställningar och Moderna museet i Stockholm.
Barns och ungas kreativa skapande i form av bilder stod i fokus under arbetet med Barns bilder och solen lyste blå. Temat fick en fortsättning i form av det två dagar långa seminariet, Eko – som man ropar får man svar, på Teknorama, Tekniska museet i Stockholm, med stöd av Statens kulturråd.
Seminariet blev starten på konstprojektet Eko – som man ropar får man svar. Projektet innebar kontakter mellan svenska bildkonstskolor och deras motsvarigheter i övriga Norden, de baltiska länderna, Ryssland och Polen. Arbetsnamnet blev Eko-projektet med syfte att under september 1998 producera en manifestation av barns och ungdomars bildskapande som skulle ta plats och växa fram på museer och konsthallar på olika platser i Sverige och i andra länder.
Drivande i projektets framväxt var Riksutställningar, vars målgrupp sedan 1960-talet varit barn och unga. 1966 producerades vandringsutställningen Upptäcka – uppleva tillsammans med föreningen Konst i skolan. Riksutställningars uppgifter i Eko-projektet var flera. Myndigheten skulle ansvara för idéer, fungera som en sammanhållande instans, bidra till att arbetet genomfördes och att manifestationen fick uppmärksamhet.
Tema Målsättningen med Eko – som man ropar får man svar var att: Sätta fokus på bild- och konstpedagiskt arbete. Höja kvaliteten på det med hjälp av samtidskonst, design, ny teknik och olika medieyttringar. Det skulle ske genom att ställa ut barns och ungas två- och tredimensionella bilder kring temat människan förhållande till naturen, att förstå den mänskliga naturen genom den omgivande naturen. Eko stod för återspegling, upprepning och ekologi.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/5 häftade sidor A4: ”Förslag till svensk-nordiskt-baltiskt konstprojekt med bildkonstskolor för barn och unga”, sid. 1.
Utställningen kallades också för ”manifestation” av Riksutställningar 1998:Konst- och bildpedagogerna på bildkonstskolor och barnakademier, museer, gallerier och konsthallar, gör tillsammans med Riksutställningar en landsomfattande manifestation för det konstnärliga bildarbetet bland barn och unga. 20-talet utställningar på lika många platser i landet visas under hela september!Temat för upplaga nummer två var ”friktioner”: undersökningar av rum-rymd-ljus. Det handlade om friktioner på flera plan relaterade till människans sätt att förhålla sig till omgivningen.Ordet får stå för tankar och föreställningar runt de ofta dubbeltydiga begreppen skönhet och fulhet. Tankar och bilder där det uppstår en friktion, kanske ett motstånd, en irriterande skavning då vi för tillfället saknar referenser eller erfarenhet till det tänkta eller sedda. Det är något som rubbar våra föreställningar och sätter dem i rörelse. Temat inkluderar tankar om människan, om olikheter, om vilka värderingar vi är beredda att tänja på./.../Temat kan också rymma friktioner i möten mellan olika platser och områden, mer eller mindre planerade där vi uppehåller oss likaväl som om vårt sätt att leva i dag.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/4 häftade sidor A4: ”Projektbeskrivning 1, 1999-02-23, Eko – som man ropar får man svar, Ny utställningsmanifestation hösten 1999!”, stämplat ”Riksutställningar 1999-03-30”, diarienummer 1013; 96/99, sid. 2.
Produktion Eko – som man ropar får man svar byggde på ett nätverk som växte fram under tre år och som fokuserade på barns och ungas skapande av bilder. Ett 30-tal delprojekt planerades ingå i huvudprojektet, eller ”manifestationen” i september 1998.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/5 sidor A4 (gemmärken): ”1998-06-06, Ulla Arnell, Till ledningsgruppen, Eko – som man ropar får man svar, Beslutsunderlag”, sid. 2. Genomförandet skedde samtidigt i 16 olika regioner: sju svenska, fem från övriga Norden, tre baltiska, en polsk och två ryska regioner.
Nätverket bakom projektet bestod av bild- och konstpedagoger på bildkonstskolor, museer och konsthallar i Sverige och i länderna kring Östersjön. Som konstnärlig ledare anlitades bildpedagogen och konstnären Heidi Trakowski. Hon skulle tillsammans med övriga inblandade engagera barn och unga, 6 till 20 år gamla, i konstnärligt skapande verksamhet. Heidi Trakowski introducerade arbetstemat ”kroppshyddor”, för att bland annat inspirera till ett tredimensionellt arbetssätt som skulle skilja sig från traditionell målarskoletradition.
Projektet som helhet utvecklades ur arbetet med boken Barns bilder och solen lyste blå av Katarina Nordenfalk 1996. Boken var ett initiativ från Statens kulturråd och möjliggjordes genom en satsning från kulturrådet i samarbete med Riksutställningar och Moderna museet i Stockholm.
Så här beskrev ansvariga på Riksutställningar tankegångarna bakom Eko-projektarbetet.Avsikten med projektet är att synliggöra och diskutera det bildarbete som pågår bland barn och unga i många olika verksamhetsformer. Med boken Barns bilder och solen lyste blå som utkom 1996 blev det tydligt att förutsättningarna för ett sådant arbete är mycket varierande och ofta bräckliga. Villkoren för att få arbeta med bild och form borde vara betydligt gynnsammare. Att uttrycka sig i bild och form innebär möten mellan vuxna, barn och unga och ger tid till gensvar i funderingar, i fakta och fantasier. Det är viktiga inslag i unga individers växande och utveckling.Året därpå kom en fortsättning i form av en treårig försöksperiod. Sverige delades in i sju regioner med ett antal aktiviteter i vardera. Tidpunkt: 15 september till 17 oktober 1999. Anledningen till uppföljaren angavs så här i en projektbeskrivning:Riksutställningar har i sitt regeringsuppdrag bland annat till mål att prioritera satsningar för barn och ungdom och ska enligt sin verksamhetsinrikning utveckla strukturer och kunskap om gestaltningsprocesser inom området. Nu vill vi ta tillvara erfarenheterna från projektet Eko – som man ropar får man svar. Vi vill utveckla det påbörjade arbetet med att stödja ett nationellt nätverk och fortsätta kunskapsuppbyggnaden.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/4 häftade sidor A4: ”Projektbeskrivning 1, 1999-02-23, Eko – som man ropar får man svar, Ny utställningsmanifestation hösten 1999!”, stämplat ”Riksutställningar 1999-03-30”, diarienummer 1013; 96/99, sid. 1.
Projektgruppen Projektledare: Ulla Arnell. Anställd vid Riksutställningar 1966 för att i huvudsak producera utställningar för barn och ungdomar med inriktning på konst-, bild- och kulturpedagogik. Projektsekreterare: Birgitta Nåsby. Anställd vid Riksutställningar som turnéläggare av vandringsutställningar. Konstnärlig ledare: Heidi Trakowski. Frilansade bildpedagog och konstnär, idégivare och producent för utställningen Prospektera, initiativtagare till Riksförbundet för bildkonstskolor och barnakademier i Sverige. Vid tillfället projektanställd vid Riksutställningar.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3201/Volymnummer: F1A: 389/Mapp: ”Projekt 3201, ”Eko – som man ropar får man svar”/Undermapp: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag”/6 häftade sidor A4: ”Ansökan om medel för utveckling av bildpedagogiskt nätverk för arbete med barn och ungdom på nordisk nivå”, daterat Stockholm 1999-08-31, diarienummer 96/1999, sid. 5-6.
Genomförandet Resultatet av projektet blev lokala utställningar och seminarier med olika teman. Första omgången, september 1998, resulterade i ett 20-tal utställningar där över 1 500 barn och ungdomar deltog.
Omgång två genomfördes med start 1999. Sverige delades in i sju regioner där de konstnärliga manifestationerna genomfördes på liknade vis som tidigare under temat ”friktioner”. Region 1: Landskrona. Kulturskolan i Landskrona under ledning av Birgitta Liljekvist på temat undersökningar av rum, ljus, ljud, palatshusbyggen inspirerade av Ferdinand Cheval. Bland annat experiment med kubkonstruktioner, ljus och färg, experiment med dans och ljus, människan som rum. Kulturcentrum för barn och ungdom, KUB, i Landskrona med Karin Müller-Lindberg – utställningen Konst i kretslopp, skrotskulpturer mellan 29 augusti och 26 september. Workshops och seminarier. Fotoutställning Hopp och rörelse hela oktober. Dansfestival Salto 99. Region 2: Växjö och Gotland. Växjö konsthall, Växjö musik- och kulturskola. Elevarbeten under ledning av Eva Cronquist, utomhus på en plats som tidigare tillhörde fängelset som är granne med skolan och som snart skulle grävas upp. Undersökningar av ordning och kaos, planering och frihet, skönhet och fulhet, idélöshet och föreställningsförmåga med hjälp av el: ljus och ljud. Texter av Billy Klyver som på 1960-talet samarbetade med konstnären Robert Raushenberg för att knyta samman konst och elektronik. Gotlands konstskola. Örjan Ringbom ledde arbetet med en bildväggtidning från 19 september och en månad framöver. En stafett mellan barn- och ungdomskonstskolans grupper med nya nummer varje vecka.