Grekland

Grekland (/Elláda , alternativt: Ελλάς/Ellás), formellt Republiken Grekland, alternativt Hellenska republiken (Ελληνική Δημοκρατία/Ellinikí Dimokratía), är en republik på den södra delen av Balkanhalvön i Sydeuropa.

Grekland gränsar till Albanien, Nordmakedonien och Bulgarien i norr samt Turkiet i öster. Egeiska havet ligger öster om det grekiska fastlandet, Joniska havet i väster och Medelhavet i söder.

Grekland har den tolfte längsta kustlinjen i världen på 13 676 km, med ett stort antal öar (cirka 1 400, varav 227 är bebodda), däribland Kreta, Dodekanisos, Kykladerna och Joniska öarna. Åttio procent av Grekland består av berg, där Olympen är det högsta på 2 917 meter.

Det moderna Grekland har sina rötter i antikens grekiska civilisation, allmänt ansedd som den västerländska civilisationens vagga. Det antika Grekland var födelseplatsen för demokrati, västerländsk filosofi, olympiska spelen, västerländsk litteratur och historiografi, statsvetenskap, vetenskapliga och matematiska principer, och västerländsk drama, såväl tragedin som komedin. Detta arv återspeglas delvis i de 17 av Unescos världsarv som finns i Grekland. Unescos världsarvslista rankar Grekland på plats 7 i Europa och 13 i världen. Den moderna grekiska staten grundades 1830, efter det grekiska frihetskriget.

Grekland har varit medlem i vad som nu är Europeiska unionen sedan 1981 och i euroområdet sedan 2001. Landet är också medlem i Nato sedan 1952 och i Europeiska rymdorganisationen sedan 2005. Man är också en av grundarna av Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet.

Etymologi

Greklands officiella namn är "Hellenska republiken" (Ellinikí Dhimokratía, Ελληνική Δημοκρατία). Grekerna själva kallar sitt land för Hellas, idag uttalat Ellas, eller i dagligt tal Ellada. Sig själva kallar grekerna för hellener (Ellines, Έλληνες). Ordet grek kommer av det latinska namnet Graecia som ursprungligen avsåg ett område i norra delen av dagens Grekland som beboddes av graierna.Nordisk Familjebok band 10. (1909) sp. 234: "Namnet greker (grek. graikōī', lat. græci) synes ursprungligen ha tillhört en i Epirus bosatt stam, men blef hos romarna gängse som beteckning för hela nationen." På de flesta andra språk har hellener och Hellas istället en historisk innebörd.

Historia

vänster|miniatyr|Parthenon på Akropolis i Aten. Den grekiska bronsåldern uppstod kring Egeiska havet omkring 3600 f.Kr., främst på det minoiska Kreta och det mykenska Peloponnesos, och sträckte sig fram till omkring 1000 f.Kr., följd av de så kallade mörka århundradena. Omkring 2000 f.Kr. anlände de första grekiska stammarna norrifrån in på den Grekiska halvön. De främsta av dessa stammar var akajerna som följdes bland annat av joner och eoler. De byggde väldiga klippborgar som Mykene, Tiryns och Argos. Deras främsta kungar regerade i Mykene och hela deras kultur brukar kallas den mykenska. Grekerna började använda sitt alfabet omkring 800-talet f.Kr. Den nya hellenska kultur som uppstod omkring 800 f.Kr. bestod av flera stadsstater som grundade kolonier runt om i Medelhavet, stod emot flera persiska invasionsförsök och ledde fram till den senare hellenistiska civilisationen. Alexander den store erövrade hela Persiska riket och lade grunden till hellenismen, den epok då grekiskt språk och kultur spred sig över stora delar av den då kända världen.

Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr. De östra delarna av imperiet kom framgent att domineras av den grekiska kulturen. När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som huvudstad spred Östrom, sedermera det Bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare ända till dess att Konstantinopel slutligen föll för Osmanska riket 1453.

Grekland (förutom ön Korfu vid den nordvästra kusten) förblev en del av Osmanska riket ända till 1820-talet då grekerna gjorde uppror och utropade sin självständighet. År 1832 blev Grekland en monarki (Kungariket Grekland) med prinsen av Bayern Otto I som förste regent, i enlighet med Londonfördraget samma år. Från 1912 till 1913 deltog Grekland i de båda Balkankrigen. Efter första världskriget, där Grekland blev indraget på de allierades sida, utbröt krig 1919–22 mot det forna Osmanska riket under Mustafa Kemal Atatürk, i vilket Grekland besegrades. År 1936 tillträdde Ioannis Metaxas som diktator. Mussolini anföll Grekland 1940 via Albanien, men slogs tillbaka. 1941 invaderades Grekland av Nazityskland, Bulgarien och Italien, och var ockuperat under återstoden av andra världskriget. Det moderna Grekland fick sin nuvarande utsträckning 1947.

Under andra världskriget utbröt ett inbördeskrig i Grekland som varade till 1949, mellan kommunister och konservativa. Därefter var Greklands utrikespolitik dominerat av Cypernfrågan. Inrikes skedde ett rekordstort antal regeringsskiften, tills Alexandros Papagos 1952 samlade landet. Han efterträddes vid sin död 1955 av Konstantinos Karamanlis. År 1967 kunde militären, ledd av Georgios Papadopoulos och understödd av USA, genomföra en statskupp, vilket ledde till att militärjuntan ledde landet. 1973 avskaffade Papadopoulos junta monarkin och 1974, efter att ha iscensatt en statskupp på Cypern under Cypernkrisen 1974, föll militärjuntan samman. Följande år utropades en republik och Grekland blev demokrati. Grekland gick med i Europeiska gemenskaperna (EG) 1981 och Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 2001 och införde euron som valuta året därpå.

Före det grekiska folkmordet fanns det 2,5 miljoner grekisk-ortodoxa i nuvarande Turkiet. Under det grekiska folkmordet mördades över en miljon grekisk-ortodoxa av turkarna. 1 104 216 flydde till Grekland.

Grekland befann sig mellan 2008 och 2017 i en djup ekonomisk kris som sänkte levnadsstandarden markant för de flesta invånare. Krisen har fått stora sociala, humanitära och ekonomiska följder för befolkningen, i form av skyhög arbetslöshet, försämrad välfärd och social oro.

Geografi

miniatyr|Karta över Grekland.

Topografi och hydrografi Grekland är starkt kuperat och dess kustlinje djupt veckad, vilket hänger samman med bergen i dess inre som utgör en del av det bergssystem som täcker större delen av Balkanhalvön. Den största bergskedjan i Grekland är det centrala Pindosbergen som, liksom de flesta bergskedjorna i Grekland, har en nordväst-sydostlig sträckning. De bergskedjor som skjuter ut från Pindos sträcker sig ut i havet så att det mellan dem bildas bäcken och vikar. Även på Peloponnesos, i Joniska havet och i Egeiska havet bildar bergskedjorna ryggar och rader med öar med samma sträckning. Två av Pindos sidogrenar, Kambuniska och Kerauiska bergen, skjuter ut åt öst och väst och bildar en naturlig gräns norr om Thessalien.

Jordskalv och, i betydligt mindre omfattning, vulkanutbrott förekommer. Greklands högsta berg är Olympos på 2 917 meter.

Klimat Grekland har ett medelhavsklimat, men med stora skillnader mellan norra och södra landet och mellan bergen och kusten samt inlandet. Snö och is är vanliga i det högre bergstrakterna men förekommer även i resten av Grekland. Svala vindar, både från bergen och från havet, dämpar överlag sommarvärmen vilket gör att Greklands klimat varierar relativt måttligt mellan sommar- och vintersäsongerna. I många dalar kan dock hetta och torka på sommaren bli ett stort problem och i många områden faller överhuvudtaget inget regn mellan början av juni och slutet av augusti.

Växt- och djurliv Endast de större floddalarna lämpar sig för spannmålsodling. Greklands klimat har skapat en lång tradition av vin- och fruktodling: Oliver, fikon, apelsin, citron och persika. Bland trädarterna är ek-, bok- och tallarter vanliga. Dock är skogen i Grekland starkt decimerad vilket bland annat bidrar till torkan under sommarsäsongen.

Styre och politik

miniatyr|Greklands parlament i centrala Aten.

Författning och styre Grekland är en parlamentarisk republik. Konstitutionen från 1975 tillerkänner landets medborgare omfattande medborgerliga rättigheter och fastslår att landets president (statschef) ska väljas av parlamentet genom indirekta val. Den centrala rollen i det politiska livet har emellertid landets premiärminister och presidenten har främst ceremoniella plikter. Presidenten väljs vart femte år och kan endast väljas om en gång.

Parlamentsledamöterna i Greklands enkammarriksdag (Vouli ton Ellinon) tillsätts vart fjärde år (om inte nyval hålls). Grekland använder sig av ett komplicerat proportionellt valsystem som garanterar att det parti som fått flest röster i valet också får flest platser i parlamentet. Ett parti måste få minst 3 % av rösterna för att komma in i parlamentet. Det parti som i valet får flest röster får automatiskt 50 mandat av riksdagens 300 mandat. Övriga mandat fördelas proportionellt efter erhållna röster. Det betyder att ett parti som får 41 % av rösterna i valet och är största parti också får egen majoritet i parlamentet med 152 mandat. 50 + (41 % av 250 = 102,5) = 152

Administrativ indelning

Grekland indelas administrativt i 7 decentraliserade statsförvaltningar (apokendomeni diikisi), 13 regioner (periféria) och 325 kommuner (demoi). Förutom dessa administrativa enheter finns en autonom region, munkrepubliken Athos (Ayion Oros, ”Det heliga berget”). Före 2011 fanns 13 regioner, 51 prefekturer (nomós), 900 stadskommuner (demoi) och 133 landsbygdskommuner (koinotetes). Före 1999 fanns 5 775 kommuner, 457 demoi och 5 318 koinotetes, som ytterligare var uppdelade i 12 817 mindre styrelseenheter (oikosmoi). miniatyr|Greklands regioner. +Greklands decentraliserade statsförvaltningar och regioner Förvaltning Region Attika 1 Attika Thessalien och Grekiska fastlandet 2 Grekiska fastlandet 11 Thessalien Makedonien och Thrakien 3 Mellersta Makedonien 5 Östra Makedonien och Thrakien Kreta 4 Kreta Epirus och Västra Makedonien 6 Epirus 13 Västra Makedonien Peloponnesos, Västra Grekland och Joniska öarna 7 Joniska öarna 9 Peloponnesos 12 Västra Grekland Egeiska öarna 8 Nordegeiska öarna 10 Sydegeiska öarna

Politik I 2019 års parlamentsval fick konservativa Ny demokrati 40 procent av rösterna, jämfört med 28,5 procent för sittande premiärminister Alexis Tsipras parti Syriza. Ny demokrati fick egen majoritet i parlamentet och Kyriakos Mitsotakis blev ny premiärminister.

Ekonomi och infrastruktur miniatyr|Grekiska centralbankens huvudbyggnad i Aten.

Under den senaste trettioårsperioden har Grekland, liksom många andra länder, förvandlats från ett traditionellt jordbruksland (där cirka 90 % av exporten är inom jordbrukssektorn) till en mer moderniserad industristat (där cirka 50 % av exporten är industriprodukter). Trots detta är Grekland fortfarande, vid sidan av Portugal, EU:s mest jordbruksberoende land. Även turismen är en viktig inkomstkälla för Grekland.

I slutet av 2009 drabbades Grekland av en akut ekonomisk kris med miljardstora skulder, vilket har påverkat hela Europeiska unionen och den gemensamma valutan euron.

Näringsliv Jordbruk Jordbruket spelar än idag en stor roll i Greklands näringsliv och sektorn sysselsätter ungefär en femtedel av befolkningen. En knapp tredjedel av landets areal är uppodlad, vilket till stora delar beror på att topografin, klimatet och jordmånen sätter stopp för ett effektivt odlingsarbete. Oftast är inte brukningenheterna större än 4 "stremata" = 4.000 m² (80 %) och brukningsmetoderna är gamla. Vattenbristen spelar en mycket stor roll i jordbruket och på runt 25 % av den odlade arealen måste marken konstbevattnas för att kunna odlas. Cirka 40 % av jordbruksarealen är betesmark för djur som får och getter.

Råvaror