Kaarlo Jaakko Juhani Hintikka, född 12 januari 1929 i Helsinge, död 12 augusti 2015 i Borgå, var en finländsk filosof. Han var son till docenten, agronomie- och forstdoktorn Toivo Johannes Hintikka och folkskolläraren Lempi Josefina Salmi. Hintikka var gift tre gånger, först 1956–1978 med Soili Mirja Irmeli Suhonen, från 1978- till hennes död 1986 med Merrill Bristow Provence, och från 1987 till sin död 2015 med Birgitta (Ghita) Eleonora Holmström-Hintikka, f. Lindbohm
Hintikka avlade studentexamen 1947 samt blev filosofie kandidat och filosofie licentiat vid Helsingfors universitet 1952. Han blev filosofie doktor 1956. Han var docent i teoretisk filosofi vid Helsingfors universitet 1955–1959 samt Junior Fellow vid Harvard University 1956–1959. Han var 1959–1970 professor i praktisk filosofi vid Helsingfors universitet och 1970–1981 forskarprofessor vid Finlands Akademi. Han innehade professurer vid Stanford University (1965–1982), Florida State University i Tallahassee (1978–1990) och Boston University (från 1990). Därtill var han gästprofessor vid ett flertal utländska universitet.
Hintikkas forskning omfattade bland annat logik, kunskapsteori och filosofins historia samt på senare år även kvantteorins filosofi. Han var ett av de stora namnen inom den forskningsriktning som kallas filosofisk logik, och profilerade sig även som huvudredaktör för den ledande internationella filosofiska tidskriften Synthese, utgiven i Dordrecht, Nederländerna. Han var chefredaktör för Synthese 1965–1976. Dessutom var han chefredaktör för Acta Philosophica Fennica 1975–1979 samt för skriftserierna Synthese Library (från 1965), Synthese Language Library (från 1976) och Arts and Aesthetics Library (från 1980). Han var därtill president för flera internationella organisationer. Han har som lärare haft stort inflytande på den finländska filosofins utveckling.
Hintikka var en mycket produktiv författare; bland annat märks hans avhandling Distributive normal forms in the calculus of predicates (1953) och andra tidiga verk som A new approach to sentential logic (1953), Two papers on symbolic logic (1955) och Quantifiers in deontic logic (1957). Senare följde Knowledge and Belief (1962), Models for Modalities (1969), Logic, Language-Games and Information (1973), Time and Necessity (1973), The Intentions of Intentionality (1975), The Principles of Mathematics Revisited (1996) och Studies in the history of the analytical method (1973, med Unto Remes). På finska utgav han Tieto on valtaa (1969), en samling idéhistoriska studier, den språkfilosofiska betraktelsen Kieli ja mieli (1982), med mera. Han var även redaktör för ett flertal antologier och översatte verk av bland andra Georg Henrik von Wright och G. E. Moore till finska. Tillsammans med Tauno Nyberg översatte han von Wrights Logiikka, filosofia ja kieli (1958) och med S. Albert Kivinen översatte han Moores Etiikan peruskysymyksistä (1965). Bland de antologier han redigerade, ofta tillsammans med andra, finns Aspects of inductive logic (1966, med Patrick Suppes), The philosophy of mathematics (1969), Words and objections. Essays on the work of W.V. Quine (1969, med Donald Davidson), Filosofian tila ja tulevaisuus (1970, med Lauri Routila), Information and inference (1970, med Patrick Suppes) och Essays on Wittgenstein in honour of G.H. von Wright (1976).
Källor
Noter
Externa länkar
Kategori:Män Kategori:Avlidna 2015 Kategori:Födda 1929 Kategori:Finländska professorer i filosofi Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Personer verksamma vid Stanford University Kategori:Personer från Vanda