Air France Flight 4590 var en planerad internationell flight från Paris i Frankrike till New York i USA på en Aérospatiale-BAC Concorde. Den 25 juli 2000, klockan 16:43 CET körde flygplanet över något på startbanan när det skulle lyfta, vilket punkterade ett däck och en bränsletank. Detta orsakade brand och motorhaveri. Alla 100 passagerare och 9 besättningsmedlemmar ombord Concorden avled när planet kraschade in i ett hotell i närliggande Gonesse. På marken avled ytterligare fyra personer och en person blev svårt skadad.

Flighten chartrades av det tyska företaget Peter Deilmann Cruises; passagerarna var på väg för att borda kryssningsfartyget MS Deutschland i New York City för en 16-dagarskryssning till Manta i Ecuador."Concorde Crash ", The Canadian Encyclopedia."'Black boxes' recovered at Concorde crash site." Detta var den enda flygolyckan med dödlig utgång i Concordes 27-åriga historia.

Sammanfattning av händelsen Undersökningar efter olyckan visar att flygplanet var på eller över maximal startvikt för omgivningstemperaturer och andra förhållanden, och 810 kg över maxgränsen för strukturvikt.Brookes, Andrew, Destination Disaster, page 22, Ian Allan, När den lämnade gaten var den lastad så att tyngdpunkten låg akter om gränsen för start. Tank nummer 5 blev efter bränsleöverföring under taxningen 94% full. En tolvtumsdistans som vanligtvis håller det vänstra huvudlandningsstället på plats hade inte ersatts efter ett nyligt underhåll, men den franska byrån för utredning vid olyckor drog slutsatsen att detta inte bidrog till olyckan.Brookes, Andrew, Destination Disaster, page 19, Ian Allan, Vindstyrkan på flygplatsen var lätt och växlande den dagen, och rapporterades till besättningen i cockpit som en åttaknops medvind när de ställde upp sig på startbana 26R.

En Continental Airlines DC-10 som skulle till Newark i New Jersey lyfte från samma startbana fem minuter innan Concorden skulle lyfta. DC-10:an tappade en titanlegeringsremsa (en del av motorhuven, identifierad som en slitremsa) som var ca 435 millimeter lång, 29 till 34 millimeter bred och 1.4 millimeter tjock.

Precis innan Concorden skulle lyfte körde den över denna bit metall, vilken skar upp ett däck vilket orsakade att en stor bit av däcket (4,5 kg) sköts upp på undersidan av planets vinge i en hastighet på 140 m/s. Även om det inte direkt punkterade bränsletankarna så skickades det ut en tryckvåg som gjorde att bränsletank nummer fem brast på det svagaste stället, precis över underredet. Bränsle som forsade ut från underdelen av vingen antändes troligen av en elektrisk gnista i fästet till landningsstället eller genom kontakt med varma delar av motorn. Första och andra motorn förlorade all kraft, men den första motorn återhämtade sig sakta under de följande sekunderna. En stor eldsvåda utvecklades och färdmekanikern stängde av den andra motorn som respons till en eldvarning och på kaptenens kommando. Flygkontrollanten Gilles Logelin upptäckte lågorna innan Concorden lyfte, men med endast 2 km av startbana kvar och en hastighet på 328 km/h var enda chansen att lyfta. Planet skulle ha behövt minst 3 km av startbana för att avbryta starten på ett säkert sätt.

I och med att de hade passerat V1-hastigheten (hastighet då start inte längre bör avbrytas) fortsatte besättningen med att lyfta. Planet fick dock inte tillräckligt med flyghastighet från de tre kvarstående motorerna. Flygplanet kunde inte stiga eller öka hastigheten utan höll en hastighet på 370 km/h och en höjd på 60 meter. Elden orsakade skador på den vänstra vingen, vilken började smälta på grund av de extremt höga temperaturerna. Motor nummer ett lade av igen och kunde denna gång inte återhämta sig. I och med de osymmestriska framstötningarna lyftes högervingen och planet lutade över 100 grader. Besättningen reducerade kraften från den tredje och fjärde motorn i ett försök att jämna ut planet, men i och med att flyghastigheten minskade förlorade de kontrollen och flygplanet kraschade in i hotellet Hôtelissimo Les Relais Bleus nära flygplatsen.The damaged hotel and the scorched field show the impact of the crash, CBS NewsFrench police and rescue service workers inspect the debris of the hotel and the crashed jet., CBS News

Besättningen försökte avleda planet till det närliggande Le Bourget Airport, men utredarna av olyckan fastställde att en säker landning, med tanke på planets flygväg, skulle ha varit väldigt osannolik.

Så som Svarta lådan spelade in det var de sista begripliga orden (översatt från franska till engelska, och från engelska till svenska) från cockpit dessa:

Andrepilot: "Le Bourget, Le Bourget." Pilot: "För sent (otydligt)." Kontrolltorn: "Brandkåren, rättelse, Concorden återvänder till landningsbana noll nio i motsatt riktning." Pilot: "Ingen tid, nej (otydligt)." Andrepilot: "Nej, vi försöker Le Bourget." Andrepilot: "Nej (otydligt)."

Omkomna Alla passagerare och besättningen omkom i olyckan. Fyra anställda på hotell Hotelissimo dödades också i kraschen. De flesta av passagerarna var tyska turister på väg till New York för en kryssning."Mori to send messages to Chirac, Schroeder over Concorde."

Besättningen i cockpit bestod av piloten Kapten Christian Marty, 54, flygstyrman Jean Marcot, 50, och färdmekaniker Gilles Jardinaud, 58. NationalityPassengersCrewGroundTotal9610970808200210011001002200110011Total10094113

Concorde flygförbud Ända fram till kraschen med Air France Flight 4590 år 2000 ansågs Concorde SST vara ett av världens säkraste plan. Concorde-kraschen bidrog till slutet av flygplanets karriär."Caption to image #16 of set."

Några dagar efter kraschen togs alla Concorde-plan ned på marken i väntan på utredning, orsak till olyckan och möjliga åtgärder.

Air France's användning av Concorde-planen hade varit en risk som de förlorade pengar på, men det sägs att flygplanet hölls i bruk på grund av nationell stolthet.Suzanne Scotchmer, Innovation and Incentives, MIT Press, 2004, p. 55. British Airways, däremot, hävdade att de tjänade pengar på användningen av Concorde-plan. Enligt Jack Lowe, en Concorde-pilot, hade British Airways gjort en genomsnittligt nettovinst på 30 miljoner brittiska pund per år fram till kraschen med Flight 4590. Kommersiell flygtrafik återupptogs i november 2001 efter en säkerhetsförbättring som kostat 17 miljoner brittiska pund, fram till att planet pensionerades 2003.

Utredning av olyckan miniatyr|En DC-10 liknande det som tappade metallbiten. Den officiella utredningen leddes av Frankrikes olycksutredningsbyrå (BEA), och publicerades den 16 januari 2002.

Slutsatser Utredarna drog slutsatserna att: Flygplanet var överlastat med 810 kg över den maximala lyftgränsen. Startprestanda från denna övervikt var obetydlig. Efter att de nått starthastighet skars däcket på hjul nummer två upp av en metallremsa (en slitremsa) som låg på startbanan efter att ha fallit från en Continental Airlines DC-10 som hade lyft från samma startbana fem minuter tidigare. Denna slitremsa hade blivit utbytt i Tel Aviv, Israel, under en så kallad C check (underhåll genomfört var 20–24:e månad) den 11 juni 2000. Vidare underhåll hade genomförts i Houston, Texas, men remsan hade varken blivit tillverkad eller installerad i enlighet med de procedurer som de hade blivit försedda med av tillverkaren. Flygplanet var flygsäkert och besättningen var kvalificerad. Landningsstället som senare misslyckades med att fällas in hade inte visat några allvarliga problem tidigare. Trots att besättningen var utbildad och certifierad existerade ingen plan för när två motorer går sönder samtidigt på startbanan, i och med att det ansågs vara väldigt osannolikt. Avbruten start skulle ha lett till att planet hade kört av startbanan i hög hastighet, och att landningstället hade kollapsat, vilket också skulle ha resulterat i en krasch. Trots att de två motorerna hade problem och en av dem lade av var skadorna på flygkroppen så allvarliga att kraschen hade varit oundviklig, även om motorerna hade fungerat som vanligt.

Tidigare däckincidenter miniatyr|DC-10:an, N13067, skrotades på Mojave i Kalfornien 2002. I november 1981, skickade amerikanska National Transportation Safety Board (NTSB) ett orosbrev till franska BEA som inkluderade säkerhetsrekommendationer för Concorde. Den här kommunikationen var resultatet av NTSB:s utredningar av fyra Air France Concorde-incidenter under en 20-månadersperiod från juli 1979 till februari 1981. NTSB beskrev dessa incidenter som "potientiellt katastrofala" på grund av att de orsakades av punktering vid start. NTSB uttryckte också oro gällande bristen på åtgärder från Frankrikes sida. Under dess 27 aktiva år hade Concorden ungefär 70 däck- eller hjulrelaterade incidenter, varav 7 orsakade allvarliga skador på flygplanet eller var potentiellt katastrofala. 13 juni 1979: Däck nummer 5 och 6 fick punktering under start från Washington Dulles International Airport. Fragment från däcken och fälgarna skadade motor nummer 2, punkterade tre bränsletankar, kapade flera hydraulledningar och elledningar, och slet upp ett stort hål i vingen. 21 juli 1979: En till punktering under start från Dulles Airport. Efter den andra incidenten "utfärdade den franska direktören av civilflyg ett flygsäkerhetsdirektiv och Air France utfärdade en teknisk informationsuppdatering, båda två krävande omarbetande av procedurer. Dessa inkluderade en obligatorisk inspektion av varje hjul och däck gällande skick, tryck och temperatur innan varje start. Dessutom råddes besättningarna till att inte fälla in landningsställen om de misstänkte problem med hjul/däck." Augusti 1981: British Airways (BA) plan som lyfte från New York fick en punktering som skadade landningsställslucka, motor och bränsletank. November 1985: Ett däck fick punktering på ett BA-plan som lyfte från Heathrow i London. Det orsakade skador på landningställsluckan och bränsletanken. Två motorer skadades som resultat av olyckan. Januari 1988: Ett BA-plan som lyfte från Heathrow tappade 10 bultar från ett landningsställshjul. En bränsletank punkterades. Juli 1993: Ett däck fick punktering på ett BA-plan under start från Heathrow. Det skadade landningsstället, vingen, flygkroppen och ledningar. Oktober 1993: Ett däck fick punktering på ett BA-plan under taxning på Heathrow, vilket punkterade vingen, skadade bränsletankar och orsakade ett stort bränsleläckage. I och med att det är ett plan utan stjärtparti (Deltavinge) kan inte Concorden använda de vanliga klaffarna och lamellerna som hjälpmedel vid start och landning. Planet kräver därför betydligt högre luft- och däckhastighet vid start än ett vanligt flygplan. Den högre hastigheten ökar risken för däckexplosion vid start. När däcken exploderade skapades en enorm rörelseenergi hos fragmenten och ökade risken för allvarliga skador på flygplanet. Ett tjockare lager på undersidan av vingarna kunde ha förhindrat allvarliga skador från ett exploderande däck, men det kunde ha lagt till för mycket vikt, vilket skulle kräva ännu högre hastigheter för att planet skulle kunna lyfta.

Modifikationer och återupplivning Olyckan ledde till modifikationer på Concorden, vilka inkluderade säkrare elektriska kontroller, kevlarfodrade bränsletankar och speciellt framtagna, sprickresistenta däck. De nya däcken skulle komma att bli ett bidrag till den framtida flygplansutvecklingen.

Air France Concorde-kraschen visade sig trots allt vara början till slutet för flygplanstypen."Perception of Risk in the Wake of the Concorde Accident", Issue 14, Airsafe Journal, Revised 2001. Precis innan trafikflygningen återupptogs skedde 11 september-attackerna, vilket resulterade i en nedgång i passagerarantal och bidrog till slutet för Concordes karriär. Air France slutade flygningarna den 24 juni 2003, medan British Airways slutade dem den 24 oktober 2003.

Brottsutredning