Prokurator var under ryska tiden en till kejserliga senaten för Finland knuten ämbetsman.

Prokuratorn utnämndes av kejsaren och var landets högsta åklagarmyndighet samt utövade tillsyn över att lag och författning efterlevdes av alla ämbetsverk och myndigheter. Han var chef för ett ämbetsverk, prokuratorsexpeditionen, och biträddes av en prokuratorsadjoint. I stället för prokuratorsämbetet inrättades i det självständiga Finland ett justitiekanslersämbete.

ProkuratorÄmbetstidMatthias Calonius 1809–1816Anders Fabian Orrhjelm 1816Carl Edvard Gyldenstolpe 1817–1822Carl Johan Walleen 1822–1854Carl Wilhelm Trapp 1855–1856Carl Edvard Gadd 1856–1863Eugen von Knorring 1863–1867Bror Peterson 1867–1870Frans Richard de la Chapelle 1870–1871Johan Philip Palmén 1871–1877Theodor Sederholm (Cederholm) 1877–1882Robert Montgomery 1882–1886Karl Gustaf Ehrström 1886Alexander von Weissenberg 1886–1890Georg Henrik Calonius 1890–1897Woldemar Söderhjelm 1897–1900Eliel Johnsson (Soisalon-Soininen) 1901–1905Daniel Woldemar Åkerman (t.f.) 1905Valdemar von Hellens (Hirvikanta) 1905Julius Grotenfelt 1905–1908Lorenzo Kihlman 1908–1909Axel Charpentier (t.f.) 1909–1910Immi Savonius (t.f.) 1910–1911 Aleksei Hozjainov 1911–1913Konstantin Kazanski 1914–1917Pehr Evind Svinhufvud 1917–1918

Se även

Prokurator

Referenser

Kategori:Finländska titlar