Titawin eller Ypsilon Andromedae (Ypsilon And, υ Andromedae, υ And), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i östra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en skenbar magnitud på ungefär +4,09 och kan den ses med blotta ögat från mörka platser utan ljusföroreningar. Den befinner den sig på ett avstånd av ca 44 ljusår (13,5 parsek) från solen.

Från observationer 2010 tros fyra extrasolära planeter (betecknade Ypsilon Andromedae b , c , d och e, de tre första med namnen Saffar, Samh och Majriti) cirkulera kring υ Andromedae A. Alla fyra är sannolikt joviska planeter, som i storlek är jämförbara med Jupiter. Detta var både det första multipelplanetssystemet som upptäcktes runt en huvudseriestjärna och det första multipelplanetsystemet känt för en multipelstjärna.

Nomenklatur Enligt reglerna för namngivning av dubbelstjärnor betecknas de två komponenterna A och B.Hartkopf, William I.; Mason, Brian D. "Addressing confusion in double star nomenclature: The Washington Multiplicity Catalog". U.S. Naval Observatory. Hämtad 2016-01-19. Under samma regler skulle den första planet som upptäcktes vid υ Andromedae A betecknas υ Andromedae Ab. Även om denna mer formella form används ibland för att undvika förvirring med sekundärstjärna υ Andromedae B, kallas den vanligen υ Andromedae b. De andra planeterna som upptäcktes betecknas υ Andromedae c, d och e, i enlighet med tidsordningen för deras upptäckt.

I juli 2014 startade Internationella astronomiska unionen (IAU) ett arbete med att ge riktiga namn till vissa exoplaneter och deras värdstjärnor.NameExoWorlds: An IAU Worldwide Contest to Name Exoplanets and their Host Stars. IAU.org. 9 July 2014 Processen innebar offentlig nominering av och omröstning om de nya namnen. NameExoWorlds The Process I december 2015 meddelade IAU att de vinnande namnen var Titawin för υ Andromedae A och Saffar, Samh och Majriti för tre planeter (b, c och d).Final Results of NameExoWorlds Public Vote Released, International Astronomical Union, 15 December 2015.

År 2016 anordnade IAU en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)"IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016. för att fastställa och katalogisera riktiga namn för stjärnor. I sin första bulletin av juli 2016"Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016. angav WGSN namnen på exoplaneter och deras värdstjärnor som godkändes av arbetsgruppen, inklusive namnen på stjärnor som antogs under kampanjen NameExoWorlds 2015. Titawin är nu så inskriven i IAU:s Catalog of Star Names."IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.

Egenskaper Avstånd och magnitud Ypsilon Andromedae ligger ganska nära solsystemet. Parallaxen för Ypsilon Andromedae A mättes av Hipparcossatelliten till 74,12 millibågsekunder, vilket motsvarade ett avstånd på 13,49 parsek (44 ljusår).van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. Ypsilon Andromedae A har en skenbar magnitud på +4,09, vilket gör den synlig för blotta ögat även under måttligt lätt förorenad himmel, cirka 10 grader öster om Andromedagalaxen. Den svagare Ypsilon Andromedae B är endast synlig med teleskop.

Ypsilon Andromedae A Ypsilon Andromedae A är en gulvit dvärgstjärna av spektraltyp F8V, som liknar solen, men yngre, mer massiv och med större utstrålning. Enligt uppgiften i Genève-Köpenhamnundersökning är stjärnan cirka 3,1 miljarder år gammal och har en liknande andel av järn i förhållande till väte som solen.Holmberg; et al. (2007). "Record 970". Geneva-Copenhagen Survey of Solar neighbourhood. Retrieved 19 November 2008. Med ungefär 1,3 solmassor kommer den att ha en kortare livstid än solen. Mängden ultraviolett strålning som mottas av planeter i stjärnens beboeliga zon skulle motsvara det ultravioletta flödet som jorden mottar från solen. Buccino, Andrea P.; et al. (2006). "Ultraviolet Radiation Constraints around the Circumstellar Habitable Zones". Icarus. 183 (2): 491–503. arXiv:astro-ph/0512291 Freely accessible. Bibcode:2005astro.ph.12291B. doi:10.1016/j.icarus.2006.03.007.

Ypsilon Andromedae A rankades som 21:a i listan över topp 100 målstjärnor för NASA:s inställda uppdrag Terrestrial Planet Finder.Mullen, Leslie (2 June 2011). "Rage Against the Dying of the Light". Astrobiology Magazine. Hämtad 2011-06-07.

Ypsilon Andromedae B Ypsilon Andromedae B är en röd dvärgstjärna av spektraltyp M4,5V separerad med 750 AE från primärstjärnan. Den verkliga separationen mellan de två stjärnorna är okänd, eftersom förskjutningen längs siktlinjen mellan jorden och stjärnsystemet är okänd. Det här angivna värdet är en minimal separation. Den upptäcktes 2002 i data som samlats in som en del av Two Micron All Sky Survey. Stjärnan är mindre massiv och mycket mindre ljus än solen.

Washington Double Star Catalog anger ytterligare två optiska komponenter, som emellertid inte delar systemets rörelse och endast syns nära Ypsilon Andromedae eftersom de råkar ligga nära samma siktlinje.Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I. "Washington Double Star Catalog". United States Naval Observatory. Hämtad 2012-06-25.

Planetsystemet Den innersta planeten för Ypsilon Andromedae upptäcktes 1996 och offentliggjordes i januari 1997, tillsammans med planeten Tau Bootis och den innersta planeten av 55 Cancri.Butler, R. Paul; et al. (1997). "Three New 51 Pegasi-Type Planets". The Astrophysical Journal Letters. 474 (2): L115–L118. Bibcode:1997ApJ...474L.115B. doi:10.1086/310444. Upptäckten gjordes av Geoffrey Marcy och R. Paul Butler, båda astronomer vid San Francisco State University. Planeten, betecknad Ypsilon Andromedae b, upptäcktes genom mätning av förändringar i stjärnans radiella hastighet som orsakades av planetens gravitation. På grund av dess närhet till moderstjäran medförde den en stor svängning som relativt enkelt kunde detekteras. Planeten verkar också orsaka ökad aktivitet i stjärnans kromosfär.Shkolnik, E.; et al. (2005). "Hot Jupiters and Hot Spots: The Short- and Long-term Chromospheric Activity on Stars with Giant Planets". The Astrophysical Journal. 622 (2): 1075–1090. arXiv:astro-ph/0411655 Freely accessible. Bibcode:2005ApJ...622.1075S. doi:10.1086/428037.

Även när denna planet togs i beaktande, kvarstod fortfarande betydande avvikelser i radialhastighetsmätningarna, och det föreslogs att det kan finnas en andra planet i omloppsbana. År 1999 drog astronomer vid både San Francisco State University och Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics självständigt slutsatsen att en treplansmodell bäst passade insamlad data.Butler, R. Paul; et al. (1999). "Evidence for Multiple Companions to υ Andromedae". The Astrophysical Journal. 526 (2): 916–927. Bibcode:1999ApJ...526..916B. doi:10.1086/308035. De två yttre planeterna betecknades Ypsilon Andromedae c och Ypsilon Andromedae d i ordning efter ökat avståndet från stjärnan. Båda dessa planeter går i mer excentriska banor än någon av planeterna i solsystemet (inklusive Pluto). Butler, R. P.; et al. (2006). "Catalog of Nearby Exoplanets". The Astrophysical Journal. 646 (1): 505–522. arXiv:astro-ph/0607493 Freely accessible. Bibcode:2006ApJ...646..505B. doi:10.1086/504701. (web version)> Ypsilon Andromedae d befinner sig i systemets beboeliga zon.

Planeterna i systemet är inte samordnade, med varandra eller med stjärnrotationen. Den ömsesidiga lutningen mellan c och d är 30 graderMcArthur, Barbara E.; et al. (2010). "New Observational Constraints on the υ Andromedae System with Data from the Hubble Space Telescope and Hobby Eberly Telescope" (PDF). The Astrophysical Journal. 715 (2): 1203. Bibcode:2010ApJ...715.1203M. doi:10.1088/0004-637X/715/2/1203.. Under 2001 angav preliminära astrometriska mätningar att omloppsplanets lutar 155,5° mot himmelsplanet.Han, Inwoo; Black, David C.; Gatewood, George (2001). "Preliminary Astrometric Masses for Proposed Extrasolar Planetary Companions". The Astrophysical Journal Letters. 548 (1): L57–L60. Bibcode:2001ApJ...548L..57H. doi:10.1086/318927. Efterföljande undersökning av de datareduktionstekniker som används antyder emellertid att Hipparcosmätningarna inte är tillräckligt exakta för att på ett adekvat sätt karaktärisera banan för substellära följeslagare. Pourbaix, D.; Arenou, F. (2001). "Screening the Hipparcos-based astrometric orbits of sub-stellar objects". Astronomy and Astrophysics. 372 (3): 935–944. arXiv:astro-ph/0104412 Freely accessible. Bibcode:2001A&A...372..935P. doi:10.1051/0004-6361:20010597. Den inre planetens astrometri begränsade emellertid dess lutning till 30-90 grader. Full publikation förväntades under 2008.Benedict, George F.; McArthur, B. E.; Bean, J. L. (2007). "The υ Andromedae Planetary System - Hubble Space Telescope Astrometry and High-precision Radial Velocities". Bulletin of the American Astronomical Society. 38: 185. Bibcode:2007AAS...210.7802B. Announced American Astronomical Society Meeting 210, #78.02 Omloppet av Ypsilon Andromedae c svänger gradvis mellan cirkulära och excentriska former med en period på 6 700 år. Förekomsten av ytterligare planeter, för små eller avlägsna för att upptäckas, har inte uteslutits, men närvaron av planeter av Jupiters storlek så nära som 5 AE från Ypsilon Andromedae A skulle göra systemet instabilt.Lissauer, J.; Rivera, E. (2001). "Stability analysis of the planetary system orbiting υ Andromedae. II. Simulations using new Lick observatory fits". The Astrophysical Journal. 554 (2): 1141–1150. Bibcode:2001ApJ...554.1141L. doi:10.1086/321426.

Källor

Referenser

Externa länkar https://www.cfa.harvard.edu/afoe/upsAnd_pr.html https://www.spacetelescope.org/images/opo1017b/ https://www.universeguide.com/star/titawin

Kategori:Stjärnbilden Andromeda Kategori:Bayerobjekt Kategori:Huvudseriestjärnor klass F Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Huvudseriestjärnor klass M Kategori:Solsystem Kategori:HR-objekt Kategori:Flamsteedobjekt Kategori:HD-objekt