Kimon

Kimon (grekiska Κίμων, Kimōn) (född 510 f.Kr. i Aten, död 450 f.Kr. i Salamis), var en atensk statsman och general (strategos) samt en central politisk person i 470- och 460-talet f.Kr. i stadsstaten Aten.

Kimon var troligen den skickligaste politikern i det mäktiga attiska sjöförbundet på 400-talet f.Kr. Detta blev han efter Xerxes I:s persiska invasion (480 f.Kr.), vilken härjade Attika och kuvade hela Grekland utan pardon. Kimon överlevde detta, som firad hjälte i slaget vid Salamis, då hans far (Miltiades) också hade varit bland de viktigaste generalerna i Atens historia.

Han var också den amiral som befäste den atenska flottan inom det attiska sjöförbundet (som blev synonymt med det atenska riket) vid Egeiska havet. De nationer, som ingick i förbundet, blev mer och mer tributskyldiga kolonier till Aten under dess växande sjömakt. Samtidigt blev både Persien och Sparta utkörda ur området. Aldrig tidigare hade Aten uppnått bättre resultat.

Under hela sin politiska karriär gav Kimon emellertid noga akt på Spartas nycker. Detta berodde på många sammanfallande saker, bland vilka återfinns hans aristokratiska sammankoppling, hans personliga liv och Sparta (som ständigt sökte Kimons motståndare Themistokles hjälp). Detta utrikesförhållande gjorde slut på Kimons egna politiska karriär, då han blev landsförvisad 461 f.Kr. Han tog dock detta med ro och satte både sitt eget och sina mäns liv på spel, när han konfronterade Sparta, efter att spartanerna hade vågat härja Attika 457 f.Kr. Därför återkallade atenarna honom innan hans tioåriga förvisningsperiod var över. Han medlade mellan de båda städerna och fick fram en femårig vapenvila 451 f.Kr.

Politiskt ledde Kimon Atens aristokratiska parti mot Perikles folkparti (Perikles blev hans värsta rival på den politiska arenan). Han motsatte sig därför Efialtes demokratiska revolution, då denne ville reformera de atenska institutioner, som fortfarande befann sig inom den aristokratiska sfären. Under lång tid var Kimon Atens mest inflytelserike politiker, även om han ofta avbröt sin politiska karriär, för att ge sig av på fälttåg i Egeiska havet med sin flotta.

De tidiga åren Kimon föddes i Aten 510 f.Kr. i det närliggande Lakiadai som medlem av Oinesisstammen. Han var av nobel börd (hans far var den firade atenske generalen Miltiades och hans mor var Hegesipyle, dotter till den thrakiske kungen Oloros och släkting till historikern Thukydides), men hans ungdom blev ändå ganska kompliceradPlutarkos, Vitae. Kimons liv. (University of Calgary/Wikisource)Cornelius Nepos, Eminenta befälhavares livPlutarkos, Vitae.Themistokles liv. (University of Massachusetts/Wikisource). Han brukade delta i sin fars militäraktiviteter och blev därför erkänd av atenarna från och med den tiden. Miltiades slutade dock sina dagar i glömska. Han tvingades böta 50 talenter efter att han anklagats för förräderi mot staten. Då Miltiades inte hade råd med detta dog han i fängelse. Kimon, som fortfarande var för ung, ärvde då skulden tillsammans med sin syster Elpinike.

Orolig ungdom Under sin ungdom hade Kimon svårt att lägga band på sig, vilket ledde till att folk ogillade honom. Han tyckte särskilt om vin. Atenarna brukade säga, att han skulle sluta på samma sätt som sin olycklige farfar Kimon (som var känd som Den dumme). Kimon uppnådde heller inte något särskilt under sin ungdom. Han fick varken någon formell utbildning eller uppnådde någonting inom de talanger, som var vanliga under denna tid (såsom musik). Han saknade därför skicklighet inom talekonsten.

Han ansågs dock vara en vänlig person, som hjälpte folk i nöd. Han hade en stor kropp och lät sitt tjocka och lockiga hår växa sig långt. Han brukade sålunda fylla ett rum med sin närvaro.

Han hade ett välkänt incestuöst förhållande med sin syster Elpinike. I sin fattigdom levde de som ett par, då detta var tillåtet enligt atensk lag (även om det inte ansågs klädsamt). När han också blev fängslad, på grund av sin fars skulder, utnyttjade den rike Kallias detta, genom att gilja till Elpinike. Han skulle betala skulderna, om hon ville gifta sig med honom. Kimon trolovade därför sin syster med honom.

Hans äktenskap Kimon hade också några romantiska förhållanden (Asterie från Salamis och en kvinna, vars namn var Mnestra). Han blev dock kär i Isodike, som var sondotter till Megakles, och gift sig med henne. De namngav sina söner enligt Kimons beundran för Sparta. De första var tvillingar och fick namnen Lakedaimonios (som sedermera skulle bli atensk befälhavare) och Eleos. Den tredje sonen var Thessalos (som sedermera blev politiker). När Isodike dog tog Kimon detta hårt, vilket visades i en antik diktPlutarkos, Vitae. Perikles liv. (University of Calgary/Wikisource)Plutarkos, Vitae. Alkibiades liv. (University of Calgary/Wikisource).

Tidig militärkarriär Slaget vid Salamis

Kimon försvarade Aten, när perserna belägrade Attika 480 f.Kr. Themistokles bestämde, att alla atenare skulle utrymma staden och bege sig söderut, till de närbelägna öarna, men Kimon, flanerade stolt, tillsammans med några vänner, genom Atens keramikos och offrade sina hästars grimmor till gudinnan Atena i hennes tempel. De visade att sjömännen och inte ryttarna skulle vinna kriget mot perserna (enligt Themistokles planer). De lämnade sina rustningar i templet, men Kimon tog med sig en sköld därifrån. De begav sig sedan mot hamnen, där de värvade sjömän. Flera andra atenare fick också nytt mod av denna handling.

Under slaget vid Salamis utmärkte sig Kimon för sitt mod och när hans berömmelse ökade börjare atenarna jämföra honom med hans far.

Vid Marmarasjön 478 f.Kr. hade Aten fortfarande inte konsoliderat sin sjömakt, så både Kimon och Aristides följde med den spartanske generalen Pausanias. Efter att ha kuvat det mesta av Cypern erövrade de Byzantion (vid Marmarasjön) med femtio slagskeppThukydides, Peloponnesiska krigetPlutarkos, Vitae. Aristides liv. (University of Calgary/Wikisource).

Pausanias beteende var dock lite märkligt, då han också förde överläggningar med den persiske kungen Xerxes I och spartanerna var ganska arroganta mot de övriga grekerna. Han tog till och med till våld för att bestraffa alla disciplinproblem, även mot de lokala kolonisatörerna. Med våld tog spartanerna områdets förnödenheter och särskilt jonierna var mycket upprörda över detta. Kimon och Aristides uppförde sig dock hövligt mot alla och var ganska undfallande mot bråkstakarna. Grekerna började därför spontant följa dem istället och vägra lyda Pausanias order. Kimon och Aristides blev därför i praktiken befälhavare för den grekiska flottan i området. Pausanias råkade sedan oavsiktligt döda sin bysantinska älskarinna, som var dotter till en viktig lokal storman. Grekerna blev mycket arga på honom och Kimon belägrade Byzantion, varvid Pausanias tvingades fly tillbaka till Sparta, där han tvingades att avsäga sig alla sina poster och funktioner. I efterdyningarna grundade atenarna, i sitt nyfunna politiska spelrum, det attiska sjöförbundet mot Persien.

Kimon erövrade därefter Sestos (som låg på Thrakiska Chersonesos). Efter detta samlade han alla sina persiska fångar och avklädde dem alla sina värdefulla egendomar (kläder och smycken). Han frågade sedan atenarna om de ville ha de nakna fångarna, eller deras värdesaker. De valde värdesakerna och skröt sedan om sitt rika byte. Strax därefter anlände dock fångarnas anatoliska släktingar och betalade stora lösesummor för dem. Summan av dessa var så hög att Kimon kunde underhålla sitt manskap i fyra månader och dessutom avdela en del av den till Atens skattkammare.

I Thrakien 476 f.Kr. blev Kimon utnämnd till strategos. Samma år gjorde några lokala stormän, som svar på Xerxes I:s påtryckningar, uppror i staden Eion i Thrakien och anföll sina grekiska grannar. Kimon begav sig dit med sin flotta och i ett slag besegrade han perserna och dem, som var instängda i Eion, varpå han avväpnade de thrakiska stammar, som hade stött dem. Han fortsatte att belägra Eion tills fienden inte längre stod ut. Dock brände den persiske befälhavaren Boges ner staden, dödade sig själv och sina mannar samt dumpade stadens värdesaker i floden Strymon, hellre än att kapitulera. Kimon kunde inte rädda någonting från branden, men atenarna tog hand om och odlade upp den vackra och bördiga omgivningen. Strax därefter koloniserade atenarna platsen med 10.000 nybyggare och grundade AmfipolisHerodotos, Herodotos historia.

Denna erövring innebar stor prestige för Kimon. Det var första gången atenarna hade erövrat territorium så långt från sin stad, från någon av sina fiender. Fram till dess hade Aten endast haft råd med försvarskrig. För att fira händelsen restes tre Hermastatyer i Aten, då detta var en ära, som inte hade uppnåtts av någon general tidigare.

I Skyros 475 f.Kr. intog Kimon Skyros. Ön var ett näste för thessaliska pirater från vilka en grupp handelsmän hade flytt. Dessa klagade hos det amfiktyoniska förbundets hov, som bötfällde Skyros. Folket i Skyros vägrade detta och ansåg, att endast piraterna skulle sona sina brott. I desperation sökte dessa då hjälp av Kimon. De skulle överlämna Skyros till honom, om han visade sig där med den atenska flottan. Därmed slog Kimon lokalbfefolkningen och erövrade Skyros.

Kimon fick veta, att den mytologiske Theseus var begravd på ön, då ett atenskt orakel krävde att hans ben skulle föras tillbaka till Aten efter 400 år. Han sökte igenom området, med stor svårighet, då lokalbefolkningen vägrade hjälpa till. Efter att en örn på ett mystiskt sätt hade pekat ut platsen fann han, under marken, en kista innehållande en fysiskt mycket stor krigare. Han lastade ombord benen på sitt skepp och förde dem hem. Atenarna firade sin mytiske konungs återkomst med många processioner och offer. Detta innebar sålunda ännu mer berömmelse för KimonPlutarkos, Vitae. Theseus liv. (University of Massachusetts/Wikisource).

Rikedom Genom dessa senaste fälttåg blev Kimon ganska rik. Han ville verkligen leva som en adelsman, men förde, trots sin stolthet, ett enkelt liv, då han också tog efter den spartanska livsstilen. Hemma var han mycket hjärtlig mot sina gäster, för att få deras tillit.

Hjälp till behövande Kimon hjälpte också behövande atenare. Han tog bort sin egendoms staket, så att alla behövande kunde ta hans jordbruksprodukter. Dessutom höll han varje dag ett dignande bord åt alla medborgare från Lakiadai. Han omgav sig alltid med tre betjänter, som bar dyrbara kläder. De beordrades byta dessa med vem som helst, som var illa klädd. Betjänterna bar dessutom med sig en stor pung med mynt, för att dela ut dessa bland de fattiga på agoran.

Den aristokratiske politikern Aristides och Kimon slog sig ihop och konfronterade den kontroversielle Themistokles, vars oärliga populistpolitik började utarma folket.

Personligen försvarade Kimon den atenska adeln (trots sin personliga generositet), då han var medlem av det aristokratiska partiet och blev i gengäld omtyckt för detta. I motsats till detta sökte Perikles stöd av folkpartiet och blev hans värste rival. Kimon motsatte sig därför Efialtes avskaffande av den aristokratiska domstolen på areopagen på Perikles initiativ. Han stödde också Kleisthenes författning.

Å andra sidan var han bland de ärligaste politikerna och vägrade att bli korrumperad, även om de flesta atenska politiker (utom Aristides och Efialtes) vid denna tid blev det. Från förvisningen av Themistokles (472 f.Kr.) till hans egen förvisning var Kimon den mest inflytelserike politikern i Aten. Han var så populär att stadens arkont (Apsifion) flera år senare spontant beordrade, att Kimon skulle döma i ett tvistemål. I detta mål vann den unge Sofokles mot några personer, som ogillade hans tidiga pjäser.

Sparta