Francesco Milizia, född 15 november 1725 i Oria, död 7 mars 1798 i Rom, var en italiensk arkitekturteoretiker, konsthistoriker och konstkritiker under nyklassicismens epok. Han är känd som en av nyklassicismens främsta polygrafer.
Biografi Francesco Milizia föddes 1725 i Oria som son till Raimondo Milizia och Vittoria Papatodero.
Milizias huvudfält var arkitektur; han publicerade ett flertal skrifter i ämnet, till exempel Principj di Architettura Civile. Milizia framhöll den grekiska konsten som det högsta idealet, då dess konstnärer och arkitekter stod för perfektion och symmetri. För Milizia utgjorde den grekiska konsten en estetisk höjdpunkt.
Som kritiker kallade Milizia Giacomo del Ducas lanternin på kyrkan Santa Maria di Loreto för "outhärdlig" och Carlo Marchionnis nya sakristia för Peterskyrkan för "orimligt belastad".
Milizia, som betraktas som ett universalgeni, utgav även arbeten i medicinvetenskap, naturvetenskap, astronomi samt ekonomisk politik.
Bibliografi i urval Le Vite de' più celebri architetti d'ogni nazione e d'ogni tempo, precedute da un Saggio sopra l'architettura, Roma 1768 Del Teatro, Roma 1771 Principj di Architettura Civile, Finale 1781 Dell'arte di vedere nelle belle arti del disegno secondo i principj di Sulzer e di Mengs, Venezia 1781 Storia dell'astronomia di M. Bailly ridotta in compendio dal signor Francesco Milizia, Bassano 1791 Roma. Delle belle arti del disegno. Parte prima: dell'Architettura Civile, Bassano 1787 Dizionario delle belle arti del disegno estratto in gran parte dalla Enciclopedia metodica, Bassano 1797
Referenser
Webbkällor
Kategori:Italienska arkitekturteoretiker Kategori:Italienska konsthistoriker Kategori:Italienska konstkritiker Kategori:Italienska konstteoretiker Kategori:Personer från Oria Kategori:Män Kategori:Födda 1725 Kategori:Avlidna 1798