Johan Magnus Lindstedt (han skrev sig alltid J.M. Lindstedt), född 14 juli 1844 i Pellamåla i Långasjö socken i Kronobergs län, död 18 mars 1919 i Torsås socken i Kalmar län, var en svensk präst. Biografi Johan Magnus Lindstedt var son till hemmansägaren Carl Pettersson. Efter skolgång i Växjö och Karlskrona blev han 1869 student vid Uppsala universitet och avlade teoretisk-teologisk examen där 1870. Samma år prästvigdes han för Kalmar stift och innehade därefter flera olika prästtjänster i närheten av Kalmar och på Öland, 1871–1872 i Långlöts församling, 1872–1874 i Torsås församling, 1874–1875 som domkyrkovicepastor i Kalmar innan han 1875 blev komminister i Löts och Alböke församlingar på Öland. 1875–1877 var han samtidigt tillförordnad komminister i Föra och Persnäs. Efter pastoralexamen i Kalmar 1878 blev Lindstedt 1879 kyrkoherde i Borgholms församling. Under sin tid där var han 1880–1892 ordförande i Borgholms stadsfullmäktige och genomförde ett intensivt arbete för att göra staden till en attraktiv badort. 1882 utgav han en populär översikt över Ölands och Borgholms slotts historia, som ännu in på 1900-talet spridits i många upplagor. Lindstedt utnämndes 1891 till kyrkoherde i Torsås församling, en tjänst han tillträdde 1893 och arbetade där hårt för att stärka ortens näringsliv., bl.a för att få en järnväg till bygden och han var 1897–1909 ledamot av styrelsen för Kalmar–Torsås Järnvägsaktiebolag. Ett stationssamhälle tog form i socknen. Det reglerades 1916 som municipalsamhälle och växte därefter till vad som nu är centralort i dagens Torsås kommun. Lindstedt var 1904–1912 kontraktsprost i Södra Möre kontrakt, och ledamot av kyrkomötet 1908, 1909 och 1910.
Både i Borgholm och i Torsås bidrog Lindstedt till att kyrkolivet byggdes ut. På riksplanet gjorde han 1904 en betydelsefull insats som initiativtagare till den inflytelserika Allmänna svenska prästföreningen. Föreningen fick redan första året 1 400 medlemmar i 75 lokalkretsar runt om i landet. Denna blev genom Lindstedts och andras engagemang för saken under lång tid ett unikt och verksamt samarbetsorgan mellan de olika stiftens prästerskap och bidrog aktivt till församlingsarbetets modernisering, t.ex. genom att se till att till ungdomsarbete organiserades. Genom föreningen verkade Lindstedt för att prästernas medeltida lönesystem, byggt på tionden, radikalt skulle förändras, liksom till att den kyrkliga organisationen skulle moderniseras. Sedan Svenska kyrkans diakonistyrelse bildats 1910 tog han 1915 initiativ till ett liknande organ på stiftsnivå bildades genom Kalmar stifts diakonikrets, där han blev den förste ordföranden. I Kalmar stift var han engagerad i inrättandet av stiftsmöte och stiftsråd, där präster och lekmän möttes till samråd.. Han engagerade sig för att den beslutade sammanslagningen av Kalmar och Växjö stift 1915 skulle finna rimliga former. Vid reformationsjubileet 1917 promoverades han till teologie doktor vid Uppsala universitet. Hans grav finns på Torsås kyrkogård.
Källor Lars Aldén, Stiftskyrkans förnyelse. Framväxten av stiftsmöten och stiftsråd i Svenska kyrkan till omkr. 1920. 1989. Peter Bexell, ”Ett nytt stift med nya former.” Sammanslagningen av Växjö och Kalmar stift 1915.” Växjö stift 850 år. Studier och essäer. (2022) Femtio år med Allmänna svenska prästföreningen. Minnesskrift red. av Yngve Iverson (1955) Ernst Hilldoff och E.V. Edensvärd, Kalmar–Torsås järnvägsaktiebolag 1899–1924 (1924) Bror Olsson, Kalmar stifts herdaminne 3 (1948) Edvard Rodhe, Svenska kyrkan omkring sekelskiftet. (1930) Fredrik Santell, Svenska kyrkans diakonistyrelse. Tillflöden och tillkomst organisation och verksamhet intill 1938. 2016.
Noter
Kategori:Svenska kommunalpolitiker Kategori:Svenska präster under 1800-talet Kategori:Hedersdoktorer vid Uppsala universitet Kategori:Personer från Långasjö socken Kategori:Personer från Borgholm Kategori:Födda 1844 Kategori:Avlidna 1919 Kategori:Män Kategori:Personer från Torsås kommun