Nirvana var ett amerikanskt grungeband, grundat av sångaren och gitarristen Kurt Cobain och basisten Krist Novoselic i Aberdeen, Washington, 1987. Nirvana hade under sin verksamma tid en rad trumslagare av vilka Chad Channing, som anslöt sig 1988 och Dave Grohl, som anslöt sig 1990, var mest betydelsefulla. Nirvana släppte sitt debutalbum Bleach 1989, men fick sitt kommersiella genombrott 1991 med "Smells Like Teen Spirit" från Nevermind. Nirvanas tredje och sista studioalbum, In Utero, lanserades under 1993.
Framgångarna med Nevermind inledde ett uppsving för grungen, en subgenre till alternativ rock. Andra grungeband från Seattle, Washington såsom Pearl Jam, Soundgarden och Alice in Chains ökade också i popularitet i samband med Nirvanas framgångar och tillsammans benämns dessa band som "Seattle's Big Four". Som Nirvanas förgrundsgestalt omnämndes Cobain av medier som en "talesman för en generation" och Nirvana var ett band som representerade Generation X.
Nirvanas relativt korta karriär slutade med Cobains död i april 1994, men trots detta ökade bandets popularitet under åren som följde. 2002 lanserades "You Know You're Right", som spelats in under bandets sista studiosession i januari 1994, på samlingsalbumet Nirvana. 2014 valdes Nirvana in till Rock and Roll Hall of Fame. Sedan sin debut har bandet sålt över 75 miljoner kopior världen över.
Historia Bandets första tid (1987–1988) miniatyr|stående|Safer Than Heaven, en tidig demoutgivning av Nirvana. Kurt Cobain och Krist Novoselic träffades under tiden de gick på Aberdeen High School, men enligt Cobain var de inte vänner under denna tid. De båda blev vänner i och med sitt gemensamma intresse för The Melvins och de vistades ofta i bandets replokaler. Cobain var intresserad av att starta ett band tillsammans med Novoselic, men Novoselic visade till en början inte något större intresse för detta. I ett försök att övertyga Novoselic gav Cobain honom en demoutgivning inspelad av Cobains band Fecal Matter. Efter att Novoselic hade tagit sig tiden att lyssna på demoutgivningen kontaktade han Cobain och de båda beslöt sig för att starta ett band. De rekryterade Bob McFadden som trumslagare, men denna banduppsättning höll bara en månad.
Tidigt under 1987 togs trumslagaren Aaron Burckhard in och skapade den första uppsättningen av det som senare skulle bli Nirvana. Till en början övade bandmedlemmarna främst på Cobains tidigare låtar från demoutgivningen med Fecal Matter, men kort därefter började de skriva nytt låtmaterial. Under de inledande månaderna testade bandet ett antal olika namn såsom Skid Row, Ted Ed Fred, Pen Cap Chew och Bliss. Bandet bestämde sig till sist för Nirvana i början av 1987; enligt Cobain ville han ha "ett namn som var ganska vackert eller fint och sött istället för ett elakt och rått punkrocknamn såsom Angry Samoans".
Novoselic och Cobain flyttade till Tacoma respektive Olympia, Washington och i och med detta tappade de kontakten med Burckhard. Istället övade de med The Melvins trumslagare Dale Crover och Nirvana spelade in sin första demoutgivning i januari 1988. Tidigt under 1988 flyttade Crover till San Francisco, Kalifornien och han rekommenderade att han skulle ersättas av Dave Foster. Foster var bara medlem i Nirvana under några månader innan han ersattes av en återvändande Burckhard. Dock avskedades Burckhard efter att han hade sagt åt Cobain att han inte kunde vara med och öva en dag eftersom han var bakfull. Efter att Cobain och Novoselic hade fått otillfredsställande svar på en annons de satte in i The Rocket, i vilken de sökte en ny trumslagare, blev de tipsade av en vän att rekrytera Chad Channing. Channing jammade tillsammans med Cobain och Novoselic, men har i efterhand anmärkt att ingen av dem någonsin officiellt sade att han var med i bandet. I maj 1988 uppträdde Cobain, Novoselic och Channing för första gången tillsammans.
Bleach och tidiga utgivningar (1988–1990) Nirvanas första officiella utgivning var "Love Buzz", som lanserades i november 1988 via Sub Pop. Följande år gav bandet ut debutalbumet Bleach och för att spela in albumet vände sig bandmedlemmarna till producenten Jack Endino. Bleach var influerat av The Melvins och Mudhoneys sound, punkrock från 1980-talet samt Black Sabbaths låtar från 1970-talet. I en intervju från 2001 med Rolling Stone sade Novoselic att bandet i sin skåpbil under en pågående turné hade spelat ett kassettband med The Smithereens på ena sidan och Celtic Frost på andra sidan och han antydde att kombinationen hade haft en inverkan på Nirvanas musik.
Kostnaderna för inspelningarna av Bleach uppgick till $606,17 och bekostades av Jason Everman. Trots att Everman inte medverkade på albumet skrevs han ut som kompgitarrist på baksidan av Bleach och anledningen var enligt Novoselic att de "ville att han skulle känna sig mer hemma i bandet". Efter att Bleach hade lanserats gavs sig Nirvana ut på sin första USA-turné och albumet kom att spelas flitigt på olika campus-radiokanaler i USA under tiden. Under USA-turnén uppstod meningsskiljaktigheter mellan Everman och de andra bandmedlemmarna, vilket ledde till att de ställde in några konserter. Everman meddelades inte om att han hade blivit utesluten ur Nirvana utan han menade själv på att det var han som hade sagt upp sig. Bleach hade tillfredsställande försäljningssiffror, men Cobain var upprörd över Sub Pops begränsade marknadsföring och distribution av albumet. I december 1989 lanserade Nirvana EP:n Blew, som producerades av Steve Fisk.
I en intervju i oktober 1989 berättade Cobain att Nirvanas musik höll på att förändras. Han sade att "[d]e tidiga låtarna var väldigt arga... Men allt eftersom tiden går blir låtarna allt mer poppiga, i och med att jag blir gladare. Låtarna handlar nu om känslomässiga saker såsom konflikter i förhållanden." I april 1990 började bandet arbeta med producenten Butch Vig i Smart Studios i Madison, Wisconsin för att spela in uppföljaren till Bleach. Under inspelningstillfällena blev Cobain och Novoselic missnöjda med Channings trumspelande och Channing uttryckte frustration över att inte ha fått vara med och skriva några låttexter. Inte långt efter att inspelningarna i Smart Studios var färdiga lämnade Channing Nirvana. Under inspelningen av "Sliver" samarbetade Cobain och Novoselic med trumslagaren från Mudhoney, Dan Peters. Crover återvände sedan tillfälligt och turnerade med Nirvana under augusti 1990. I september 1990 introducerade The Melvins sångare Buzz Osborne Cobain och Novoselic för Dave Grohl, som sökte ett nytt band att spela med sedan hans tidigare band Scream plötsligt hade upplösts. Novoselic har senare kommenterat att under Grohls audition visste han och Cobain efter två minuter att Grohl var rätt trumslagare för dem.
Genombrottet med Nevermind (1991–1992) Efter flera rekommendationer av Kim Gordon från Sonic Youth skrev Nirvana på ett skivkontrakt med DGC Records 1990. Bandet började därefter spela in sitt andra studioalbum, Nevermind. De erbjöds att välja mellan ett antal producenter och Nirvana valde att återigen samarbeta med Vig. Nirvana bytte dock inspelningsstudio till Sound City Studios i Van Nuys, Los Angeles istället för Smart Studios, vilken de hade använt 1990. Under två månader arbetade bandet med ett stort antal låtar. Några av dessa, som till exempel "In Bloom" och "Breed", hade funnits på repertoaren sedan tidigare medan andra, såsom "On a Plain" och "Stay Away", fortfarande hade ofullständiga texter under inspelningsprocessen. Efter att inspelningarna hade avslutats skulle bandet tillsammans med Vig börja mixa albumet. Inspelningarna blev dock försenade och resultatet av mixningen ansågs vara otillfredsställande. Ljudteknikern Andy Wallace hyrdes in för att fullborda den slutliga ljudmixen. I efterhand har bandmedlemmarna uttryckt missnöje med ljudmixen då de ansåg att den var alldeles för polerad. miniatyr|stående|Texten på det flygblad som delades ut innan releasepartyt för Nevermind. I början hoppades DGC Records på att sälja 250 000 kopior av Nevermind, vilket var samma försäljningssiffror de tidigare hade uppnått med Sonic Youths Goo. Albumets första singel, "Smells Like Teen Spirit", sålde över förväntan och vid Nirvanas Europaturné under slutet av 1991 var deras konserter slutsålda, TV-kameror var konstant närvarande vid scenen och "Smells Like Teen Spirit" spelades ofta i radio och på TV. I december 1991 sålde Nevermind runt 400 000 kopior på en vecka i USA. Den 11 januari 1992 gick albumet upp som etta på Billboard 200 och gick därmed om den tidigare listettan, Michael Jacksons Dangerous. Albumet toppade också många andra topplistor världen över. I januari 1992 skrev Billboard att "Nirvana är det unika band som har allting: hyllningar från kritiker, respekt inom musikindustrin, möjligheten att spelas på popradiostationer och en stabil grund av musikbeundrare från college- och alternativgenrerna." Samma dag som Nevermind gick upp på första plats på Billboard 200 uppträdde Nirvana med "Smells Like Teen Spirit" och "Territorial Pissings" på Saturday Night Live.
Efter att Nirvana hade varit på turné gifte sig Cobain med Courtney Love på Oahu, Hawaii den 24 februari 1992. På grund av utmattning valde bandmedlemmarna att inte ge sig ut på ännu en USA-turné utan valde att enbart hålla ett begränsat antal konserter senare under året. Rykten började florera om Cobains dåliga hälsa och om möjligheten att Nirvana skulle upplösas. Som ett sätt att dementera dessa rykten planerade Cobain Nirvanas uppträdande på Readingfestivalen 1992, ett uppträdande som i efterhand har setts som ett av bandets mest minnesvärda. Tidigare samma sommar hade Nirvana hållit sin enda konsert i Sverige, vilken ägde rum på Sjöhistoriska museet i Stockholm den 30 juni 1992.
Den 9 september 1992 uppträdde Nirvana på MTV Video Music Awards. Under programmets första repetitioner meddelade Cobain att en ny låt skulle spelas under TV-sändningen och bandet spelade "Rape Me". Några direktörer på MTV uppskattade inte låten och enligt producenten Amy Finnerty trodde direktörerna att låten handlade om dem. De krävde att bandet skulle avstå från att uppträda med "Rape Me" och de hotade med att sparka Nirvana från konserten och att helt sluta sända deras musikvideor om detta krav inte uppfylldes. Efter några intensiva diskussioner kom MTV och Nirvana överens om att bandet istället skulle uppträda med "Lithium". När Nirvana började sitt uppträdande spelade Cobain de första ackorden av "Rape Me", enbart för att reta upp MTV:s direktörer. MTV var sekunder från att bryta sändningen när Nirvana istället började spela "Lithium" som planerat. Under ceremonin fick Nirvana ta emot priser i kategorierna Best Alternative Video och Best New Artist.
DGC Records hade hoppats på att Nirvana skulle lansera sitt tredje studioalbum mot slutet av 1992, något som inte blev en verklighet eftersom arbetet med albumet tog längre tid än förväntat. Istället valde skivbolaget att i december 1992 ge ut samlingsalbumet Incesticide (som främst bestod av tidigare outgivna låtar, demoversioner, coverversioner och B-sidor) i syfte att göra låtarna tillgängliga till ett lägre pris och i bättre kvalitet än de bootleg-versioner som tidigare hade läckt ut. I och med att Nirvana var ett välkänt band vid det här laget valde DGC Records att inte marknadsföra Incesticide i någon högre grad.
In Utero och uppträdandet på MTV Unplugged (1993) I början av 1993 valde Nirvana att arbeta med producenten Steve Albini för sitt tredje studioalbum, In Utero. Det spekulerades att Albini valdes eftersom han hade ett gott rykte inom undergroundgenren, men Cobain stod fast vid att han ville att Albini skulle ge albumet ett mer "naturligt" sound utan lager av effekter i studion. Bandmedlemmarna tog sig till Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota i februari 1993 för att spela in In Utero. Sessionerna med Albini var produktiva och påfallande snabba och albumet spelades in och mixades till en kostnad av $25 000.