Kaarlo Henrik Hillilä, född 27 maj 1902 i Uleåborg, död 14 maj 1965 i Helsingfors, var en finländsk ämbetsman och politiker.

Hillilä blev vicehäradshövding 1929, var köpingsdirektör i Rovaniemi 1929–1930 och 1933–1944 samt landshövding i det nybildade Lapplands län 1938–1947. Han tillhörde Agrarförbundet och var inrikesminister 1944–1945, folkförsörjningsminister 1945–1946 samt andre kommunikationsminister och andre socialminister 1945–1946.

Hillilä och Urho Kekkonen var bästa vänner och rumskamrater under studietiden och tillhörde samma generation av jurister inom Agrarförbundet. Hillilä spelade en avgörande roll som främjare av Kekkonens väg till makten och bidrog till att utforma K-linjen. Tillsammans uppgjorde de en plan för att upplösa den högerradikala Fosterländska folkrörelsen (IKL) i avsikt att stärka Agrarförbundets inrikespolitiska ställning, men planen rann ut i sanden efter att domstolen vägrat godkänna upplösningsbeslutet.

Hillilä upprätthöll under kriget kordiala relationer med den tyska Lapplandsarmén men värnade samtidigt om civilförvaltningens rättigheter. På den besvärliga posten som inrikesminister var han lyhörd för den sovjetiska kontrollkommissionens behov och önskemål samt vann därigenom dennas förtroende.

En bidragande orsak till marskalk Mannerheims förtroende för Hillilä sades vara dennes förmåga att tömma ett till bredden fyllt snapsglas – den s.k. marskens sup – då han första gången intog lunch hos marskalken.

Han åtnjöt allmän uppskattning för sina insatser i de kristida regeringarna, men blev med tiden alltmer alkoholiserad och obrukbar för högre värv i statens tjänst. Han innehade en reträttpost som direktör vid Folkpensionsanstalten 1947–1954 och 1958–1965.

Källor

Övriga källor

Externa länkar

Kategori:Landshövdingar i Lapplands län Kategori:Finländska centerpartister Kategori:Finlands ministrar Kategori:Födda 1902 Kategori:Avlidna 1965 Kategori:Män Kategori:Personer från Uleåborg