miniatyr|stående|Dräkt. Habitant de la Province de Wermeland- Akvarell i storformat av C.W Swedman - Nordiska museet - NMA.0070170 (1) miniatyr|stående|Fotografi av man och kvinna i sockendräkter från Nordmark, Värmland. Skandinavisk-etnografiska samlingen, Stockholm - Nordiska Museet - NMA.0039920 miniatyr|stående|Kvinna står klädd i folkdräkt - Nordiska Museet - NMA.0042866 miniatyr|Huvudliggaren, a-g Dräkt- och Slåtterutrustning fr. Södra Finnskoga sn., Elfdals hd., Värmland - Nordiska museet - NM.0083531A-8 (1) miniatyr|stående|Huvudliggaren, a-g Dräkt- och Slåtterutrustning fr. Södra Finnskoga sn., Elfdals hd., Värmland - Nordiska museet - NM.0083531A-2 (2) miniatyr|Halsduk för man som "tillhör dräkten" miniatyr|stående|Strumpor från Älvdals hd Norra Finnskoga thumb|Forshaga-Grava Folk Costume Bodice Front|miniatyr|stående|Exempel på skörtliv, Forshaga-Grava (fram) miniatyr|stående|Forshaga-Grava Swedish Folk Costume Bodice Back|thumb|Exempel på skörtliv, Forshaga-Grava (bak)
Värmländska folkdräkter, alternativt bygdedräkter, är svenska folkdräkter från Värmland. Värmland hade 1993 70 officiellt antagna bygdedräkter, 40 kvinnodräkter och 30 mansdräkter.
Bygdedräkter i Värmland Bygdedräkter i Nordmarks härad: Sillerud, Blomskog, Silbodal, Västra Fågelvik, Östervallskog Bygdedräkter i Jösse härad: Jösse, Mangskog, Brunskog, Eda Bygdedräkter i Gillbergs och Näs härader samt Säffletrakten: Glava, Långserud, Säffle-Tveta, Värmlandsnäs, Gillberga, Svanskog Bygdedräkter i Grums och Kil härad: Värmskog, Grums/Nor/Segerstad/Ed/Stora Kil, Frykerud, Ransäter, Ullerud Bygdedräkter i Karlstad, Väse och Ölme härad: Forshaga-Grava, Hammarö, Dräktområde Ö Fågelvik/Väse/Ölme Bygdedräkter i Nyeds härad: Nyed Bygdedräkter i Karlskoga bergslags härad: Karlskoga-Degerfors, Ullvettern/Bjurntjärn Bygdedräkter i Färnebo härad: Brattfors Bygdedräkter i Fryksdals härad: V Ämtevik, Fryksdal, Gräsmark, Sunne, Fryksvattnet/Fryksände: Lekvattnet, Vitsand, Östmark Bygdedräkter i Älvdals härad samt Hagforstrakten: Hagfors, Nedre Älvdal, Nyskoga, Dräktområde Norra Finnskoga/Norra Ny/Dalby, Ekshärad
Värmlands hemslöjds dräktråd och komponeringen av moderna dräkter I Svenska Turistföreningens årsbok 1928 berörs det stigande dräktintresset och man anger de fem dräkter som dittills tagits i bruk, nämligen Norra Ny, Östervallskog, Ekshärad, Fryksdalen och Jösse härad, manliga och kvinnliga . I samband med den ökande trenden växte en oro över att historiska felaktigheter kunde komma att inkorporeras i de nya dräkterna då "...det i Värmland förekommit avskräckande exempel och urbota dumheter" . 1934 bildades Värmlands Hembygdsförbunds dräktnämnd med hemvist på Värmlands Hemslöjd i Karlstad (Värmlands hemslöjd är i sin tur bildat 1906 ), med syfte att "övervaka att de traditionsbundna bygdedräkterna ej förvanskas" och "ta del av inkomna förslag till rekonstruerade bygdedräkter och rekommendera dem till utförande, eller föreslå ytterligare forskning". Under 1950–1980-talen sammanställdes många sockendräkter efter ett idogt forskande av de lokala hembygdsföreningarnas dräktansvariga och dräktnämnden. 1920-, 1950- och 1970-talen sticker ut med sitt höga intresse för dräktkomponering i hela landet . Värmland fick flest nya dräkter av alla landskap under 1970-talet, 17 stycken . Detta eftersom relativt få hade tagits fram innan, bildandet av flera nya folkdanslag samt att Anna-Greta Påhlman blev chef för hemslöjden 1955 och aktivt stödde framtagandet av dräkter under hela sina karriär. Inför invigningen av respektive sockendräkt syddes det upp en modelldräkt som förvarades på Värmlands Hemslöjd . När Värmlands Hemslöjd startade en konkurs- och ombildningsprocess 1986, köptes dessa modelldräkter av Karlstads kommun som deponerade dem i Värmlands museums textilförråd och förvaltandet av dräkterna gick då till länshemslöjdskonsulenten. Värmlands hemslöjd i sin tur övergick till den ideella förening Länshemslöjdsföreningen i Värmland 1986, men skapade varumärket Utmärkt värmländsk slöjd med start 1997, efter att “nya Värmlands Hemslöjd” satts i konkurs 1993 och bland annat sålt av även materiallagret till Länshemslöjdsföreningen .)
Informationen till de nya konstruktionerna kom från bouppteckningar, resebeskrivningar, bevarat textilmaterial (som plagg, lapptäcken, kuddvar och tidigare insamlat material) och information från nordiska museet .
Det kan nämnas att det är osannolikt att dräktskicket i de värmländska socknarna varit helt enhetligt , det är snarare troligt att det förekommit mycket variation i allmogens dräkter , att skick varit flytande över socknarna samt att områden nära städer eller industri tagit till sig moderna snitt snabbare . Detta innebär att de dräkter som tagits upp inte kan anses reflektera hela det faktiska dräktskicket i en specifik bygd. De moderna värmländska bygdedräkterna anses dock vara "äkta och genuina", trots att de är konstruktioner av dräkter som egentligen aldrig funnits och att det är otroligt att flera lokala personer skulle ha haft helt samma utstyrsel samtidigt.
Det är oftast 1700-talets former som tas upp - detta överensstämmer med det mesta bevarade Värmländskt dräktmaterialet. Då med skörtlivstycken, randiga kjolar och randiga förkläden som dominerande element, med vissa undantag . Många av de moderna bygdedräkterna för kvinnor har därför randiga kjolar, livstycken med skört och randiga förkläden .
Männens dräkter består oftast av knäbyxor, väst, skjorta, kilmössa, tröja eller långrock.. För mansdräkterna i hela landskapet har man tagit upp de för Värmland så typiska långrockarna vilka burits långt fram i tiden. De förekommer dels med den hela ryggen som har medeltida ursprung, dels med den yngre skärningen med midjesöm och ofta infällda ”pipor” som ger vidd i ryggen .
1975 fanns 29 dräkter upptagna: Östervallskog, Brunskog, Blomskog, Eda, Glava, Jösse härad, Manskog, Långserud, Värmskog, Gillberga, N. Finnskoga, Dalby, Norra Ny, Nedre Älvdalen, Fryksdalas härad, Ekshärad, Gräsmark, Östmark, Sunne, V. Ämtevik, Ransäter, Ullerud, Forshaga, Grava (dock samma som Forshaga), Hammarö, Nor, Värmlandsnäs, Ölme, Ullvättern .
Alla dräktförslag ansågs inte lämpliga av dräktrådet, såsom exemplet med Hagforsdräkten vilken är baserat på en originalklänning från 1840 . Det kan antas att den ansetts för borgerligt betonad liksom fallet med hattarna från Ullerud . Brattforsdräkten fick inte heller “godkänt” vilket ledde till viss irritation . Även Säffle Tveta sticker ut med design från sekelskiftet 1900 (utan livstycke, och utan förkläde till fest), men det framgår inte om denne dräkt har blivit accepterat av dräktrådet, kanske för att den komponeringen eventuellt är yngre . Den senare dräkten är dock omnämnd med beröm, vilket visar att åsikterna i dagens hembygdsföreningsmiljö är av en mer diversifierad karaktär än under 1970-talet - då Hagforsdräkten fick avslag. Detta överensstämmer med andra uttalanden i nutida media: till exempel “den nya vågen folkdräktsbärare avstår hambo och snoa och är inte så noga med rätt färg på strumporna” .
Det värmländska dräktrådet liknar den finlandssvenska föreningen Brages dräktråd, som genom en liknande process aktivt bedrivit rekonstruering av finlandssvenska dräkter i över hundra år . Föreningen har stött på liknande problematik som hos svenska föreningar: olika åsikter kring vilka egenskaper som skulle lyftas in i dräkterna (till exempel “harmoni”, faktiska lokala förlagor, dräktskick från grannsocknar), “störande” inslag av modeinfluenser från 1900-talet (till exempel kjollängder, veck, huvudbonadsseder, dräktdetaljer) samt nutida revideringar av de samma. Det är värt nämna att många av de rekonstruerade finlandssvenska dräkterna även de följer 1700-tals, alternativ tidigt 1800-tals, -snitt, och att de består av samma dräktdelar som de flesta svenska. (Kvinna: huvudbonad, blus, livstycke, kjol, förkläde, axelduk, kjolsäck, strumpor och skor. I början av 1930-talet kompletterades dräkterna med en tröja som ytterplagg. Mansdräktens plagg var: huvudbonad, skjorta, väst, rock, knä- eller långbyxor med lucka, strumpor och skor. Som tillbehör till många dräkter fanns även ett bälte av läder med vidhängande mässingssöljor).
I nutid finns Dräktrådet i Värmland, inriktad på verksamhet kring information och genomgång av mönster och material. Detta regionala dräktråd är en aktiv grupp dräktintresserade förtroendevalda av Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges hembygdsförbund, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund och Länsmuseet med länshemslöjdskonsulenten som sammankallande . De antagna dräkterna 1993
I tabellen nedan ses en förteckning över de 70 värmländska folkdräkterna. I tabellen ses var dräkten kommer ifrån, om det är en kvinno- eller mansdräkt, om den är dokumenterad, rekonstruerad eller komponerad, när den återupptogs i bruk, om det finns varianter samt ytterplagg. Tabellen bygger på Ulla Centergrans inventering av folkdräkter i Sverige 1988–1993, som publicerades i bokform av Nämnden för hemslöjdsfrågor och LRF:s kulturråd 1993. Syftet var att underlätta för den som ville skaffa sig en egen dräkt att lättare få en överblick över de som fanns.
Då landskaps- och länsgränser inte sammanfaller anges län i tabellen.