En giljotinklausul är en typ av klausul som innebär att en hel uppsättning av avtal upphör att gälla om enbart något av de berörda avtalen sägs upp av en avtalspart. Klausultypen är uppkallad efter avrättningsverktyget giljotin. Giljotinklausuler tillämpas särskilt av Europeiska unionen i vissa internationella avtal för att säkerställa unionsrättens sammanhållning och undvika att vissa tredjeländer – till exempel Schweiz – ”plockar russinen ur kakan” genom att bara tillämpa de delar av unionsrätten som är fördelaktiga för dem själva.

Exempel: Giljotinklausuler i bilaterala avtal mellan Europeiska unionen och Schweiz

Schweiz förhållande till Europeiska unionen regleras av över hundra olika bilaterala avtal. Vissa av dessa avtal är tätt förknippade med varandra, till exempel genom att de tillsammans reglerar tillgången till den inre marknaden, och omfattas därför av giljotinklausuler.

Genom sju bilaterala avtal som slöts den 21 juni 1999 och trädde i kraft den 1 juni 2002 har Schweiz viss tillgång till den inre marknaden. Avtalen innehåller en gemensam giljotinklausul som innebär att om något av avtalen sägs upp kommer samtliga sju avtal att upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Till exempel föreskriver artikel 25 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om fri rörlighet för personer följande:

En liknande giljotinklausul finns i två bilaterala avtal om Schweiz deltagande i Schengenregelverket och Dublinförordningen, som slöts den 26 oktober 2004 och trädde i kraft den 1 mars 2008. Enligt klausulen upphör båda avtalen om ett av dem sägs upp.

Se även Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om fri rörlighet för personer Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska unionens internationella avtal Solnedgångsklausul

Referenser

Kategori:Europeiska unionens internationella avtal