miniatyr|Charles Lecocq Kosiki är en opéra comique i tre akter med musik av Charles Lecocq och libretto av William Busnach och Armand Liorat. Den hade premiär på Théâtre de la Renaissance i Paris den 18 oktober 1876 med bland andra Zulma Bouffar och Jean-François Berthelier i huvudrollerna. Med tanke på Lecocqs tidigare succéer var den första säsongens 75 föreställningar en besvikelse.
Operetten utspelas i Japan under en obestämd historisk period och handlar om försöket från en medlem av den kejserliga familjen att ta makten genom att föra bort den sanna arvtagaren och ersätta den med en flicka. I slutet återfinns arvingen och allt slutar väl.
Historia 1876 hade Lecocq komponerat fyra framgångsrika operetter och slagit kassarekord med Madame Angots dotter (1872) och ersatt Jacques Offenbach som Paris mest populära kompositör. I början av 1870-talet hade han sin bas i Bryssel. Hans första stora succé att ha premiär Paris efter sin återkomst dit var La Petite Mariée som skrevs för Théâtre de la Renaissance 1875. Kosiki blev dess efterföljare på den scenen. William Busnach och Armand Liorat, författarna som anlitades av operachefen Victor Koning, var erfarna librettister och hade arbetat tillsammans och var för sig med sådana kompositörer som Offenbach, Georges Bizet, Léo Delibes och Louis Varney, och i Busnachs fall med Lecocq. och , Encyclopédie de l'art lyrique français, Association l'Art Lyrique Français. Läst den 1 december 2018
Efter den litterära succén med Comte de Beauvoirs reseberättelser i fjärran östern uppstod en vurm för japanskt tema i Paris.Clèment, Félix, Dictionnaire des opéras, supplément, 1876, citerad i , Encyclopédie de l'art lyrique français, Association l'Art Lyrique Français. Läst den 1 december 2018 Verket skulle ursprungligen kallas för L'Héritier présomptif, en titel som övergavs till förmån för Le Mikado. Det rapporterades i fransk och brittisk press att den senare titeln bannlystes av censuren på uppmaning av japanska diplomater. Titeln Kosiki antogs kort tid före premiären."Waifs", The Musical World, 14 oktober, s. 697
Uppsättningar Liksom de flesta Paristeatrar på den tiden stängde Renaissance under sommarmånaderna. Efter sommaruppehållet 1877 trodde man att Koning skulle sätta upp efterföljaren till Kosiki, La Marjolaine, som hade varit framgångsrik före sommaren. Stjärnan i La Marjolaine, Jeanne Granier, hade varit opasslig och återhämtade sig i Schweiz; Kosiki valdes istället och mottogs väl,"En Passant", The Theatre, 14 augusti 1877, s. 42 och spelades ytterligare 31 gånger.Noël and Stoullig, 1878, s. 457
Operetten sattes upp på åtskilliga teatrar i Italien, Hamburg och Berlin, men varken i London eller New York."Waifs", The Musical World, 18 november 1876, s. 777–778; "Waifs", The Musical World, 31 juli 1880, s. 490; och "Waifs", The Musical World, 30 oktober 1880, s. 798
Mottagande Kritiken varierade från ljummet till utmärkt. I Les Annales du Théâtre et de la Musique fann Édouard Noël och Edmond Stoullig librettot ofärdigt - "glädjen saknar, de komiska rollerna är inte bra; den förblir matt och färglös" - och musiken var likaledes en besvikelse: "den saknar rörlighet, schvung och originalitet. Den är alltid bra gjord, elegant, utvecklad i formen; men det finns inga höjdpunkter, inspirationen synes trött, och det melodiska flödet är utfört i andra hand."Noël and Stoullig, 1877, s. 575 Kritikerna ansåg att Lecocq skrev för mycket musik för att bibehålla kvaliteten han var kapabel till. Kritikern i Londontidningen The Daily Telegraph var mer imponerad och skrev att inget beröm var högt nog för musiken, som var värd att framföras på Opéra-Comique – "M. Lecocqs riktiga plats är bredvid Hérold och Auber".Återberättad i "Lecocq's New Opera", The Orchestra, november 1876, s. 3 The Musical World fann musiken "skarp, sprudlande, musikerlik" utan tillstymmelse till vulgaritet."Paris Scraps", The Musical World, 28 oktober 1876, s. 727 Musiktidskriften The Era ansåg att musiken var Lecocqs bästa sedan Madame Angots dotter och förutspådde stycket stor succé."The Drama in Paris", The Era, 22 oktober 1876, s. 5
Originalbesättning Namitou – Eugène Vauthier Fitzo – Félix Puget Xicoco – Jean-François Berthelier Sagari – M. Urbain Soto-Siro – M. William Kosiki – Zulma Bouffar Nousima – Marie Harlem Nankaï – Pauline Lasselin Soutza – Mlle. Notermann Osaka – Mlle. Davenay Tougoum – Mlle. Daucourt Nangasaki – Mlle. Ribe Tin-Tin – Mlle. Nina Lili – Mlle. Darenne
Handling Operetten utspelas i den japanska staden Edo (nuvarande Tokyo).
Akt 1: Det kejserliga tronrummet Kejsaren har varit död i sex månader och den officiella hovsorgen lider mot sitt slut. En folksamling samlas framför den tomma tronen. Premiärministern Xicoco ber dem att förbereda kröningsfirandet av prins Kosiki som den nye kejsaren. Kosiki är en naiv person helt under Xicocos kontroll, och han protesterar inte när den senare föreslår att en kejsare behöver en kejsarinna, företrädesvis Xicocos dotter Nousima. Hon är förälskad i Xicocos nevö Sagami, men Xicoco är fast besluten att hon ska äkta Kosiki, och han förbereder bröllopet.
Mitt i all glädje befinner sig två figurer med besvär: Fitzo, en fattig gatugycklare och hans fader Soto-Siro är båda under dödshot. I sin entusiasm att hylla den nye kejsaren har Fitzo börjar underhålla massorna innan den officiella sorgeperioden var slut - ett allvarligt brott. Kosiki intresserar sig för saken och benådar de båda. Han imponeras av Fitzo till den grad att han utnämner honom till sin rådgivare.
Akt 2: Kosikis budoar Den nya kejsarinnan är besviken över sin makes ointresse. Sagami kallas in för att instruera Kosiki i konsten att uppvakta, men Kosiki förblir oemottaglig för kvinnlig charm. Det framkommer att Kosiki inte är en ung man, utan en ung kvinna. Strax efter att Kosiki föddes arrangerade den gamle kejsarens elaka kusin Namitou, som krävde tronen, så att den riktige arvtagaren fördes bort och ersattes med en flicka; kvinnor kan inte ärva tronen. När den gamle kejsaren upptäckte bytet kastade han Namitou i fängelset och löste problemet med arvet. Han uppfostrade barnet som en pojke och höll det i okunskap om skillnaderna mellan könen.
Namitou har flytt från fängelset och hoppas kunna kräva tronen som rättmätig manlig arvinge. Olyckligtvis har han bytt kläder med en person som fängslats efter att ha stulit kejsaren pengar. Xicoco känner igen fången och kastar honom i floden. Han överlever och avslöjar Kosiki som kvinna och kräver tronen. Kosiki och Fitzo flyr från palatset.
Akt 3: En trädgård nära palatset Fitzo och Kosiki försörjer sig med jonglering. Det framkommer att pojken som rövades bort på Namitous orders aldrig dödades: hans kidnappare vägrade utföra dådet och överlämnade barnet till en fattig kvinna. Xicoco upptäcker att barnet var Fitzo, som nu kallas till tronen. He har Kosiki vid sin sida; Nousima gifter sig med Sagami, och Namitou blir förlåten.
Musiknummer Akt 1 Overture Ensemble (Kör, Sagami. Xicoco) – Chantons l'hymne funéraire Kör – Gaîment déployons la bannière Couplets (Nousima) – Ah ! que la vie était maussade Duett (Nousima, Sagami) – Mon petit Sagami Couplets (Namitou) – Ce n'est pas une sinécure Kör – Le voici, le maître du monde Couplets (Kosiki) – Voyez ces beaux cheveux d'ébène Kör – Elle s'avance Ensemble (Kosiki, Nousima, Fitzo, Sagami, Xicoco, Soto-Siro, Chorus) – Grâce ! grâce! Couplets (Fitzo) – J'ai pour émerveiller les foules Kör – Léger comme l'oiseau Duett (Kosiki, Fitzo) – Quoi! Fitzo, malgré la misère Final (Kosiki, Nousima, Fitzo, Sagami, Xicoco, Chorus) – Aux pieds de la divine idole Akt 2 Entr'acte Buffo trio (Fitzo, Sagami, Xicoco) – La bonne place March (Kosiki, Fitzo, Sagami, Xicoco, Chorus) – Voici le coffre Rondo (Kosiki) – Gardez-vous d'être trop rapide Bröllopsång (Xicoco) – C'est une fleur! Trio (Kosiki, Nousima, Sagami) – Approche un peu Romance (Fitzo) – Et moi, moi qui, dans un moment Couplets (Kosiki) – Allons, que rien ne t'effarouche Couplets (Namitou) – Jadis certaine altesse Duett och ensemble (Kosiki, Fitzo, Nousima, Sagami, Xicoco, Namitou, Chorus) – Il dit vrai Couplets (Kosiki) – Oui, j'abandonne sceptre et couronne Final (Kosiki, Fitzo, Nousima, Sagami, Xicoco, Namitou, Kör) Akt 3 Entr'acte Kör – Que la joie ici respire Couplets (Kosiki) – Par bonheur, j'étais sous la garde Couplets (Namitou) – Dans la forteresse où naguère Kör – Sautons, dansons Couplets (Kosiki, Fitzo) – Admirez sous ces traits bizarres Duett (Fitzo, Kosiki) – En toi vais-je trouver Final (Alla) – Le plaisir ici nous invite
Noter, referenser och källor
Noter
Referenser
Källor
Kategori:Operetter av Charles Lecocq Kategori:Musikåret 1876 Kategori:Teateråret 1876