Kalma är en personifiering av döden i finsk folklore och finsk mytologi. Förutom att vara ett egennamn används det om graven, den döda kroppen och liklukten. Det finska ordet kalmisto för begravningsplats kommer från Kalma.Monaghan, Patricia. Encyclopedia of Goddesses and Heroines. (2014, New World Library). sid. 214.
I andra mytbeskrivningar har Kalma beskrivits som en dödsgudinna och en av döttrarna till Tuoni och Tuonetar, härskare över underjorden Tuonela. Var och en av döttrarna - Loviatar, Kalma, Vammatar, Kipu-tyttö, och Kivutar - beskrivs då med olika uppgifter. Kalma är kopplad direkt till döden och ledsagar de döda till underjorden.
Enligt en familjelegend så överlevde en förfader till den estnisk-finländske militären och läkaren Hans Kalm (1889–1981) digerdöden genom att gömma sig på en avlägsen ös begravningsplats och på grund av detta bytte han namn till Kalm.
Referenser Noter
Kategori:Gudar i finsk mytologi Kategori:Dödsgudinnor