Slaveri inom islam avser de religiösa, juridiska och sociala regler som i klassisk islamisk rätt behandlade slavar, slavägande, frigivning, krigsfångar, slavkvinnor, slavars äktenskap, slavars arbete och deras rättsliga status. Slaveri var en erkänd institution i de klassiska islamiska källorna och avskaffades inte kategoriskt i Koranen, hadith eller den klassiska rättslitteraturen. Däremot reglerades institutionen, och frigivning av slavar framställdes i flera sammanhang som en from handling, som botgörelse för vissa synder och som ett sätt att hjälpa en slav att uppnå frihet.Koranen 90:13, 4:92, 5:89 och 58:3. Arabiskt citat: «فَكُّ رَقَبَةٍ»; «فَتَحْرِيرُ رَقَبَةٍ مُؤْمِنَةٍ»; «فَكَفَّارَتُهُ ... تَحْرِيرُ رَقَبَةٍ»; «فَتَحْرِيرُ رَقَبَةٍ مِنْ قَبْلِ أَنْ يَتَمَاسَّا».Al-Ṭabarī, Jāmiʿ al-Bayān, tafsīr till Koranen 23:5–6. Arabiskt citat: «وَالَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَافِظُونَ إِلَّا عَلَى أَزْوَاجِهِمْ أوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ، يقول: رضي الله لهم إتيانهم أزواجهم، وما ملكت أيمانهم».Al-Ṭaḥāwī, Aḥkām al-Qurʾān, avsnittet om Koranen 24:33. Arabiskt citat: «قَالَ اللهُ جَلَّ ثَنَاؤُهُ: وَالَّذِينَ يَبْتَغُونَ الْكِتَابَ مِمَّا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ فَكَاتِبُوهُمْ إِنْ عَلِمْتُمْ فِيهِمْ خَيْرًا وَآتُوهُمْ مِنْ مَالِ اللهِ الَّذِي آتَاكُمْ ... وَهُوَ أَنْ يُكَاتِبَ الرَّجُلُ مَمْلُوكَهُ عَلَى مَالٍ مَعْلُومٍ».

I klassisk islamisk rätt var en slav både en människa med vissa skyddade rättigheter och en rättslig egendom under sin ägare. Denna dubbelhet är central. Slaven kunde säljas, köpas, ärvas, frigivas och i vissa fall användas sexuellt om det var en kvinnlig slav under ägarens rättsliga ägande. Samtidigt innehöll hadith och fiqh regler om mat, kläder, behandling, förbud mot överbelastning, förbud mot vissa former av misshandel och uppmuntran till frigivning.Al-Bukhārī, Ṣaḥīḥ al-Bukhārī, hadith om behandling av slavar. Arabiskt citat: «إِخْوَانُكُمْ خَوَلُكُمْ جَعَلَهُمُ اللهُ تَحْتَ أَيْدِيكُمْ، فَمَنْ كَانَ أَخُوهُ تَحْتَ يَدِهِ فَلْيُطْعِمْهُ مِمَّا يَأْكُلُ، وَلْيُلْبِسْهُ مِمَّا يَلْبَسُ، وَلَا تُكَلِّفُوهُمْ مَا يَغْلِبُهُمْ، فَإِنْ كَلَّفْتُمُوهُمْ فَأَعِينُوهُمْ».Muslim b. al-Ḥajjāj, Ṣaḥīḥ Muslim, kapitlet om mamlūker och botgörelse för den som slår sin slav. Arabiskt citat: «مَنْ لَطَمَ مَمْلُوكَهُ أَوْ ضَرَبَهُ فَكَفَّارَتُهُ أَنْ يُعْتِقَهُ».Koranen 23:5–6. Arabiskt citat: «وَالَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَافِظُونَ، إِلَّا عَلَى أَزْوَاجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ».

En neutral beskrivning bör därför inte säga att islamisk rätt avskaffade slaveriet, eftersom de klassiska källorna tydligt reglerar slavägande och slavstatus. Den bör inte heller säga att slavar helt saknade rättsligt skydd, eftersom samma källor innehåller regler om behandling, frigivning, mukātaba, förbud mot att sälja fria människor som slavar och förbud mot att tvinga slavkvinnor till prostitution.Al-Bukhārī, Ṣaḥīḥ al-Bukhārī, kapitlet om synden att sälja en fri person. Arabiskt citat: «ثَلَاثَةٌ أَنَا خَصْمُهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ ... وَرَجُلٌ بَاعَ حُرًّا فَأَكَلَ ثَمَنَهُ».Koranen 24:33. Arabiskt citat: «وَلَا تُكْرِهُوا فَتَيَاتِكُمْ عَلَى الْبِغَاءِ إِنْ أَرَدْنَ تَحَصُّنًا لِتَبْتَغُوا عَرَضَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا».

Terminologi

De vanligaste arabiska termerna är ʿabd för manlig slav, amah eller jāriyah för kvinnlig slav, raqīq som allmän beteckning för slav eller slavperson, mamlūk för en ägd person, och mā malakat aymānukum, ”det som era högra händer äger”, en koranisk formulering som i klassisk tolkning avser slavar, särskilt kvinnliga slavar i ägarens sexuella hushållsrätt.

Uttrycket mā malakat aymānukum är centralt eftersom det används i Koranen på flera ställen för att skilja slavägandets sexuella och familjerättsliga status från äktenskap. I Koranen 23:5–6 och 70:29–30 undantas både hustrur och vad högerhanden äger från förbudet mot otillåten sexuell tillgång. Al-Ṭabarī förklarar detta med att Gud tillät män att ha sex med sina hustrur och med vad deras högra händer ägde.

Termen mukātaba syftar på ett frigivningsavtal där slaven och ägaren kommer överens om en summa eller prestation, varefter slaven kan bli fri när avtalet fullgörs. Koranen 24:33 uppmanar ägare att ingå sådana avtal när de finner gott hos slavarna, och al-Ṭaḥāwī beskriver detta som att en man skriver ett avtal med sin slav om ett känt belopp.

Termen umm walad betecknar en slavkvinna som fött barn åt sin ägare. Hennes status behandlades särskilt i fiqh, eftersom hon i flera rättsliga traditioner inte fick säljas efter att hon blivit umm walad och blev fri vid ägarens död.Ibn ʿUmar, återgivet i rättslitteratur om umm walad. Arabiskt citat: «نَهَى عُمَرُ عَنْ بَيْعِ أُمَّهَاتِ الْأَوْلَادِ، فَقَالَ: لَا تُبَاعُ، وَلَا تُوهَبُ، وَلَا تُورَثُ، يَسْتَمْتِعُ بِهَا مَا بَدَا لَهُ، فَإِذَا مَاتَ فَهِيَ حُرَّةٌ».

Rättslig grund

Slaveri behandlas i Koranen inte som en förbjuden institution utan som en existerande rättslig verklighet. Koranen talar om slavar, kvinnliga slavar, slavars äktenskap, frigivning, mukātaba och sexuellt umgänge med vad ”högerhanden äger”. Detta visar att den koraniska regleringen erkänner institutionen och sätter vissa normer kring den, snarare än att avskaffa den genom ett generellt förbud.Koranen 4:25. Arabiskt citat: «وَمَنْ لَمْ يَسْتَطِعْ مِنْكُمْ طَوْلًا أَنْ يَنْكِحَ الْمُحْصَنَاتِ الْمُؤْمِنَاتِ فَمِنْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ مِنْ فَتَيَاتِكُمُ الْمُؤْمِنَاتِ ... فَانْكِحُوهُنَّ بِإِذْنِ أَهْلِهِنَّ».

Koranen föreskriver frigivning av slav som botgörelse i flera sammanhang. Vid oavsiktligt dödande nämns frigivning av en troende slav. Vid vissa eder nämns frigivning som ett av botgöringsalternativen. Vid ẓihār nämns frigivning innan makarna återupptar sexuellt umgänge. Detta gjorde frigivning till en återkommande rättslig och religiös handling i klassisk fiqh.

Hadithlitteraturen innehåller både regler som bekräftar slavstatus och regler som begränsar ägarens behandling av slaven. En berömd hadith beskriver slavar som ”era bröder” som Gud har placerat under ägarens hand, och förbjuder att de belastas över sin förmåga utan hjälp. En annan hadith anger att den som slår eller örfilar sin slav ska frigöra honom som botgörelse.

Den klassiska fiqhen utvecklade dessa texter till detaljerade regler om ägande, köp, försäljning, äktenskap, krigsfångar, konkubinat, barns status, frigivning och avtal om frigivning. Därmed blev slaveri en omfattande juridisk institution snarare än endast en moralisk eller social fråga.Ibn ʿAbd al-Hādī, Tanqīḥ al-Taḥqīq, frågan om krigsfångar. Arabiskt citat: «الإِمَامُ مُخَيَّرٌ فِي الأَسْرَى بَيْنَ: القَتْلِ، وَالاسْتِرْقَاقِ، وَالمَنِّ، وَالفِدَاءِ».

Slaveriets rättsliga karaktär

I klassisk islamisk rätt var slaven en person med religiös och moralisk status, men också ett rättsligt objekt för ägande. Slaven kunde tillhöra en ägare, ingå i köp och försäljning, användas i arbete, frigivas, bli föremål för mukātaba och i vissa fall ingå äktenskap med ägarens tillstånd. Denna kombination av personstatus och egendomsstatus är grundläggande för ämnet.Abū Dāwūd, Sunan Abī Dāwūd, kapitlet om slavens äktenskap utan sin herres tillstånd. Arabiskt citat: «إِذَا نَكَحَ الْعَبْدُ بِغَيْرِ إِذْنِ مَوْلَاهُ فَنِكَاحُهُ بَاطِلٌ».

Ägarens makt var verklig men inte obegränsad. Han kunde kontrollera slavens arbete och familjerättsliga möjligheter, men hadithmaterialet förbjöd överbelastning utan hjälp och förknippade grov fysisk kränkning med frigivning som botgörelse.

Det är därför missvisande att beskriva slavar i klassisk islamisk rätt som antingen helt rättslösa eller rättsligt jämlika. De var inte fria personer. Deras äktenskap, arbete, sexuella tillgänglighet och ekonomiska rörelsefrihet kunde vara beroende av ägaren. Men de var inte helt utanför rättens skydd, eftersom de kunde omfattas av regler om behandling, religiös plikt, frigivning, familjeband och förbud mot vissa övergrepp.Ibn al-Qayyim, Zād al-Maʿād, avsnittet om att inte skilja fången mor från hennes barn. Arabiskt citat: «وكان صلى الله عليه وسلم يمنع التفريق في السبي بين الوالدة وولدها، ويقول: من فرّق بين والدة وولدها فرّق الله بينه وبين أحبته يوم القيامة».

Vägar in i slaveri

Den viktigaste legitima vägen in i slaveri i den klassiska rättsliga diskussionen var krigsfångenskap i samband med legitimt krig enligt den islamiska staten. Fångar kunde enligt flera jurister behandlas på olika sätt: dödas, frigivas utan lösen, lösas mot ersättning eller utbyte, eller göras till slavar. Denna valmöjlighet tillskrevs imamen eller den politiska ledaren.Al-Naḥḥās, al-Nāsikh wa-l-Mansūkh, diskussionen om Koranen 47:4. Arabiskt citat: «فَإِذَا أُسِرَ الْعَدُوُّ بَعْدَ ذَلِكَ فَلِلْإِمَامِ أَنْ يَحْكُمَ فِيهِ بِمَا رَأَى مِنْ قَتْلٍ أَوْ مَنٍّ أَوْ مُفَادَاةٍ ... وَالْقَوْلُ الْخَامِسُ: إِنَّهَا مُحْكَمَةٌ غَيْرُ نَاسِخَةٍ وَلَا مَنْسُوخَةٍ وَالْإِمَامُ مُخَيَّرٌ أَيْضًا».

Slavstatus kunde också uppkomma genom födelse. I klassisk rätt följde barnet i regel modern i fråga om frihet och slaveri, medan det följde fadern i fråga om härkomst. Om modern var slav och barnet inte var ägarens eget barn kunde barnet därför bli slav. Om slavkvinnan däremot födde sin ägares barn fick barnet fri status genom fadern, och kvinnan kunde få status som umm walad.Ibn al-Mulaqqin, al-Ashbāh wa-l-Naẓāʾir, regeln om barnets status. Arabiskt citat: «الولد يتبع أباه في النسب وأمه في الرق والحرية».Ibn al-Mundhir, al-Awsaṭ, avsnittet om barn till umm walad. Arabiskt citat: «أجمع أهل العلم على أن ولد أم الولد من سيدها حر».

Däremot var det förbjudet att göra en fri person till slav genom bedrägeri eller försäljning. En hadith qudsī anger att Gud på domedagen är motpart till den som säljer en fri person och äter upp priset. Därför bör en korrekt artikel skilja mellan det slaveri som klassisk rätt erkände genom krigsfångenskap, födelse och äganderätt, och olaglig kidnappning eller försäljning av fria människor.

Krigsfångar och förslavning

Krigsfångar var ett huvudämne i den juridiska diskussionen om slaveriets uppkomst. Koranen 47:4 nämner att fångar efter striden kan friges som nåd eller genom lösen. Klassiska jurister diskuterade om denna vers begränsade alternativen till frigivning och lösen, eller om imamen fortfarande hade flera möjliga val, däribland dödande eller förslavning.

Al-Naḥḥās återger flera ståndpunkter om versen. Vissa menade att den var upphävd, andra att den var gällande, och andra att imamen kunde välja mellan olika alternativ beroende på omständigheter och nytta. Denna diskussion visar att förslavning av krigsfångar var en erkänd möjlighet i klassisk rätt, men inte alltid den enda möjligheten.

Senare rättsliga sammanställningar formulerar ofta regeln som att imamen har val mellan flera behandlingar av fångar: dödande, förslavning, frigivning utan lösen eller lösen. Detta visar att slaveri inom islamisk rätt inte enbart var ett privat ekonomiskt system, utan knutet till krig, statsauktoritet och offentlig rätt.

Förbud mot att förslava fria personer

Klassisk islamisk rätt erkände slaveri, men inte fri förslavning av personer som redan var fria. Hadithen om den som säljer en fri person och äter upp priset är ett tydligt uttryck för detta. Den gör handlingen till en av de synder där Gud själv anges som motpart på domedagen.

Detta är viktigt för att undvika två fel. Det första felet är att säga att islamisk rätt förbjöd slaveri som institution. Det gjorde den inte i de klassiska källorna. Det andra felet är att säga att alla former av människohandel var rättsligt tillåtna. Försäljning av fria personer var uttryckligen förbjuden.

Skillnaden mellan slav och fri person var därför en central rättslig gräns. Den som var fri hade ett skydd mot att säljas som slav; den som redan hade slavstatus kunde däremot vara föremål för de rättsregler som gällde slavar.

Behandling av slavar