thumb|200px|Råttfällan på St. Martin's Theatre, i Londons West End 2002. Råttfällan (originaltitel: The Mousetrap) är en teaterpjäs skriven av Agatha Christie. Pjäsen är ett morddrama, känd för sitt överraskande slut. Den innehar världsrekordet som det teaterstycke som spelats längst sammanhängande tid. Pjäsen hade premiär på Theatre Royal i Nottingham den 6 oktober 1952 och kom till New Ambassadors Theatre i London den 25 november samma år, där den spelades till och med lördagen den 23 mars 1974. Följande måndag flyttades den till grannteatern St Martin's Theatre där den går än i dag. Råttfällan har sedan premiären spelats kontinuerligt i över 67 år. Den 18 september 2018 passerade den 27 500 föreställningar. På grund av covid-19 avbröts sviten av föreställningar den 16 mars 2020. Teatern återupptog föreställningarna den 17 maj 2021. Råttfällan är den West End-föreställning som har spelats längst och har den överlägset längsta speltiden av alla pjäser i världen med sin 29 500:e föreställning som ägde rum i februari 2024. Besökare på St Martin's Theatre blir ofta fotograferade vid trädisken (som visar antalet föreställningar) i teaterns foajé. Fram till 2022 har pjäsen setts av 10 miljoner människor i London.
Pjäsen är en deckare och har ett plot twist-slut, som publiken traditionellt ombeds att inte avslöja efter att ha lämnat teatern. Det finns åtta roller i ensemblen och 2012 hade mer än 400 skådespelare och skådespelerskor spelat rollerna. Richard Attenborough var den ursprungliga kriminalinspektör Trotter och hans fru Sheila Sim var den första Mollie Ralston – ägare till Monkswell Manor guesthouse. Sedan dess har dock få av huvudrollsinnehavarna varit stjärnor och Stephen Moss i The Guardian skrev att "pjäsen och dess författare är stjärnorna".
Historik Pjäsen började som en kort radiopjäs skriven av Agatha Christie som en födelsedagspresent till änkedrottning Mary. Den sändes den 30 maj 1947 med namnet Three Blind Mice. Berättelsen bygger på det verkliga fallet med Dennis O'Neill, som dog efter att han och hans bror Terence utsattes för extrem misshandel när de var i fosterhem hos en bonde och hans fru i Shropshire 1945.
Pjäsen är baserad på novellen Tre blinda möss som Christe skrev utifrån sin radiopjäs, men Christie bad att berättelsen inte skulle publiceras så länge den spelades som en pjäs i West End i London. Novellen har ännu inte publicerats i Storbritannien, men den har givits ut i USA i samlingen Three Blind Mice and Other Stories från 1950 och har även publicerats i Sverige (Det Bästas Bokval, 1965). Pjäsens manus finns dock publicerat även i Storbritannien.
När Christie skrev pjäsen gav hon rättigheterna till sitt barnbarn Mathew Prichard på hans nionde födelsedag. I Storbritannien får endast en uppsättning av pjäsen utöver West End-uppsättningen spelas årligen och enligt pjäsens kontraktsvillkor kan ingen filmatisering produceras förrän West End-uppsättningen har varit nerlagd i minst sex månader.
Pjäsen var tvungen att döpas om efter påtryckningar från Emile Littler som hade satt upp en pjäs med titeln Three Blind Mice i West End före andra världskriget. Förslaget att kalla den "Råttfällan" kom från Christies svärson Anthony Hicks. I William Shakespeares pjäs Hamlet är "Råttfällan" Hamlets svar på Claudius fråga om namnet på den pjäs vars prolog och första scen hovet just har sett (III, ii). Pjäsen är egentligen Mordet på Gonzago, men Hamlet svarar metaforiskt eftersom "pjäsen är grejen" där han har för avsikt att "fånga kungens samvete". Barnramsan "Tre blinda möss" eller dess melodi hörs några gånger under pjäsen.
Pjäsens långa livslängd har säkerställt dess popularitet bland turister från hela världen. År 1997, på initiativ av producenten Stephen Waley-Cohen, startades välgörenhetsorganisationen Mousetrap Theatre Projects, som hjälper unga människor att uppleva Londons teater.
Pjäsens handling utspelar sig i "nutid", vilket förmodligen betyder England som det var vid den tid då pjäsen kom ut 1952, inklusive efterkrigstidens fortsatta ransonering under andra världskriget.
Tom Stoppards pjäs The Real Inspector Hound från 1968 parodierar många delar av Råttfällan, inklusive det överraskande slutet.
Teaterföreställningar right|thumb|Blå plakett som minne av 50-årsjubileet av Råttfällan på fasaden till St Martin's Theatre i London
Som teaterpjäs hade Råttfällan världspremiär på Theatre Royal i Nottingham den 6 oktober 1952. Den regisserades ursprungligen av Peter Cotes, äldre bror till filmregissörerna John och Roy Boulting. Turnén före West End tog den sedan till New Theatre Oxford, Manchester Opera House, Royal Court Theatre, Liverpool, Theatre Royal, Newcastle, Grand Theatre Leeds och Alexandra Theatre i Birmingham, innan den började spelas i London den 25 november 1952 på Ambassadors Theatre. Den spelades på denna teater fram till lördagen den 23 mars 1974 då den omedelbart flyttades till den större St Martin's Theatre, som låg bredvid, där den öppnade igen måndagen den 25 mars och därmed behöll sin status som "originalföreställning". Föreställningen i London har nu överstigit 26 000 föreställningar. David Turner regisserade pjäsen från 1987 till 2004.Turnbull, Stephen H. "Obituary", Sir Arthur Sullivan Society Magazine, No. 113, p.3, Winter 2023/24
Christie själv förväntade sig inte att Råttfällan skulle spelas under så lång tid. I sin självbiografi berättar hon om ett samtal hon hade med producenten Peter Saunders: "Fjorton månader ger jag den", sa Saunders. Christie svarade: "Den kommer inte att gå så länge. Åtta månader kanske. Ja, jag tror åtta månader." När den slog rekordet för den längsta speltiden i West End i september 1957 fick Christie ett milt motvilligt telegram från dramatikern Noël Coward: "Hur mycket det än smärtar mig måste jag verkligen gratulera dig ..." År 2011 (då Råttfällan hade spelats i nästan 59 år) hittades detta sedan länge försvunna dokument av en möbeltillverkare i Cotswold som renoverade en byrå som köpts av en kund från Christies dödsbo.Antiques Trade Gazette. Issue 2003, 20 August 2001, page 14. Found with the telegram was a lingerie bill from 1952 for £24.13s. 6d. Vid tiden för Christies död 1976 hade pjäsen spelat in mer än 3 miljoner pund. Prichard, som bara var 9 år när han fick upphovsrätten till pjäsen, bildade Colwinston Charitable Trust 1995 för att använda pengarna från uppsättningarna av pjäsen. Stiftelsen stöder välgörenhetsorganisationer för konst, främst i Wales.
Den ursprungliga West End-ensemblen innehöll Richard Attenborough som kriminalinspektör Trotter och hans fru Sheila Sim som Mollie Ralston. De tog en vinstandel på 10 % av intäkterna, som betalades av deras sammanlagda veckolön ("Det visade sig vara det klokaste affärsbeslut jag någonsin fattat ... men dumt nog sålde jag en del av min andel för att öppna en kortlivad Mayfair-restaurang som hette 'The Little Elephant' och senare gjorde jag mig av med resten för att hålla Gandhi flytande.")
Sedan pensioneringen av Mysie Monte och David Raven, som båda skrev historia genom att stanna kvar i rollistan i mer än 11 år, i sina roller som Mrs Boyle och Major Metcalf, har rollbesättningen bytts ut årligen. Förändringen sker vanligtvis runt slutet av november runt årsdagen av pjäsens premiär och var ett initiativ av Sir Peter Saunders, den ursprungliga producenten. Det finns en tradition där den avgående huvudrollsinnehavaren och den nya huvudrollsinnehavaren skär en "Råttfälla-tårta" tillsammans.
Pjäsen har också skrivit teaterhistoria genom att låta en ursprunglig "skådespelare" överleva alla rollbyten sedan premiären. Den framlidne Deryck Guyler kan än i dag höras via en inspelning läsande radionyheterna i pjäsen. Scenografin ändrades 1965 och 1999, men en rekvisita finns kvar från den ursprungliga invigningen – klockan som sitter på spiselkransen ovanför den öppna spisen i den stora salen.
thumb|Räknaren i trä i lobbyn till St Martin's Theatre visar 22 461 föreställningar av Råttfällan (från november 2006) Anmärkningsvärda milstolpar i pjäsens historia inkluderar:
6 oktober 1952 – Urpremiär på Theatre Royal i Nottingham 25 november 1952 – Första West End-föreställningen på Ambassadors Theatre 22 april 1955 – 1 000:e föreställningen 13 september 1957 – Den längsta speltiden någonsin av en "regelrätt" pjäs i West End 12 april 1958 – Den längsta föreställningen någonsin i West End med 2 239 föreställningar (den tidigare innehavaren var Chu Chin Chow) 9 december 1964 – 5 000:e föreställningen 23 mars 1974 – Sista föreställningen på Ambassadors Theatre 25 mars 1974 – Pjäsen flyttas till St Martin's Theatre 17 december 1976 – 10 000:e föreställningen 16 december 2000 – 20 000:e föreställningen 25 november 2002 – 50-årsjubileum; Drottning Elizabeth II och prins Philip, hertig av Edinburgh, deltog i en speciell föreställning. 18 november 2012 – 25 000:e föreställningen; I huvudrollerna sågs Patrick Stewart, Julie Walters, Hugh Bonneville och Iain Glen.
I maj 2001 (under Londonuppsättningens 49:e år och för att markera 25-årsdagen av Christies död) gav ensemblen en halvscenisk söndagsföreställning på Palace Theatre, Westcliff-on-Sea som ett gästbidrag till Agatha Christie Theatre Festival 2001, en 12-veckors historisk cykel av alla Agatha Christies pjäser som presenterades av Roy Marsdens New Palace Theatre Company.
Föreställningarna på St. Martin's Theatre stoppades den 16 mars 2020, tillsammans med alla andra West End-föreställningar, under covid-19-pandemin i Storbritannien. Råttfällan öppnade igen den 17 maj 2021 efter 14 månader utan föreställningar.
Andra iscensättningar En uppsättning på Toronto Truck Theatre i Toronto i Ontario, som hade premiär den 19 augusti 1977 blev Kanadas längsta spelade föreställning innan den slutligen avslutades den 18 januari 2004 efter 26 år och över 9 000 föreställningar.
Den 18 november 2012 firades både den 25 000:e föreställningen och det 60:e året av produktionen med en speciell välgörenhetsföreställning med Hugh Bonneville, Patrick Stewart, Julie Walters och Miranda Hart. Pengarna som föreställningen samlade in gick till Mousetrap Theatre Projects.
Under diamantjubileumsåret för Råttfällan besökte en turnerande produktion regionala teatrar för första gången i dess historia, medan London-uppsättningen fortsatte oavbrutet.
Pjäsen har även spelats internationellt: 2013 i Singapore, Kuala Lumpur och Bangkok av British Theatre Playhouse. Pjäsen har satts upp i Queensland, Australien flera gånger. I september 2011 sattes den upp på The Mousetrap Theatre i Redcliffe, teatergruppen hade fått sitt namn efter Christies pjäs. Från juli till augusti 2019 framförde Toowoomba Repertory Theatre Society pjäsen i sin hemstad. I november 2022 framfördes Råttfällan i Brisbane, delstatens huvudstad. I december 2022, efter mer än 70 år, tillkännagavs den första Broadway-uppsättningen av Råttfällan att sättas upp 2023 med en helamerikansk rollbesättning.Agatha Christie's The Mousetrap Will Come to Broadway in 2023 https://playbill.com/article/agatha-christies-the-mousetrap-will-come-to-broadway-in-2023
Roller Mollie Ralston - Ägare av Monkswell Manor och hustru till Giles. Giles Ralston - Make till Mollie som driver Monkswell Manor med sin fru. Christopher Wren - Den första gästen som anländer till hotellet, Wren är en hyperaktiv ung man som beter sig på ett mycket märkligt sätt. Han erkänner att han flyr från något, men vägrar säga vad. Wren påstår sig ha fått sitt namn efter arkitekten med samma namn av sina föräldrar. Mrs Boyle – En kritisk äldre kvinna som inte är nöjd med något hon observerar. Major Metcalf – Pensionerad från armén, man vet inte mycket om major Metcalf. Miss Casewell - En konstig, distanserad, maskulin kvinna som talar opassande om de fruktansvärda upplevelserna i sin barndom. Mr Paravicini – En man av okänt ursprung, som dyker upp och hävdar att hans bil har vält i en snödriva. Han verkar ha en utländsk accent och åldras artificiellt med smink.