Abort (äldre svenska fosterfördrivning), avbrytande av graviditet, betecknar inom medicinsk terminologi varje avbruten graviditet, och uppdelas i spontan abort (missfall) och provocerad abort alternativt inducerad abort. I mer vardagligt tal har abort kommit att beteckna endast provocerad abort, som är ett avbrytande av graviditeten på medicinsk eller kirurgisk väg. Man skiljer mellan terapeutisk abort, som utförs av hänsyn till moderns hälsa, och selektiv abort, där ett foster aborteras men där inget hot mot moderns medicinska hälsa finns.
Ibland avslutas graviditeten med att embryot dör och graviditeten avslutas utan att livmodern stöter ut det, vilket kallas missed abortion. Om det är en flerbördsgraviditet är detta inte ovanligt och när det fullgångna barnet föds kan det foster som avvecklats födas fram tillsammans med moderkakan som ett så kallat papyrusfoster. Så länge en missed abortion kvarstår kan patienten inte bli gravid på nytt, varför behandling med nedan beskrivna metoder måste genomföras.
Spontan abort hos djur kallas kastning.Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort. Hos hästar, som har svårt att fullfölja flerbördsdräktigheter, förebyggs att ston kastar flera foster genom att veterinär med hjälp av ultraljud utför selektiv abort på blastocyststadiet och tar bort alla befruktade ägg utom ett, som får gå till fortsatt utveckling.
Inducerad abort Vilken abortmetod som används beror på vad som är bäst för patienten, och den väljs alltid i samråd med patienten så långt det är möjligt.
Bästa sättet att undvika riskerna med oönskade graviditeter och aborter är att använda preventivmedel eller sexuell avhållsamhet. Om en preventivmetod har misslyckats är det möjligt att inom 72 timmar med ett akut-p-piller förhindra att en graviditet uppstår genom att förskjuta ägglossningen. Har ägglossningen redan ägt rum fungerar inte akut-p-pillret. Den här typen av läkemedel har ibland felaktigt benämnts som abortpiller, men det stämmer inte. Akut p-piller kan inte avbryta en påbörjad graviditet utan bara förhindra graviditet.
Om en graviditet uppstått och patienten önskar avbryta den är det bättre ju tidigare i graviditeten avbrytandet utförs. Laglig abort är mycket säkert och riskfritt oavsett när i graviditeten man gör den, men går snabbare och enklare ju tidigare i graviditeten det är. Graviditetslängden kontrolleras först med ultraljudsundersökning.
Innan en abort genomförs tas alltid klamydiaprov, ibland tas också andra prover. Detta är för att förhindra att en eventuell klamydiainfektion får fäste i livmodern efter aborten och orsakar livmoder- eller äggledarinflammation (endometrit eller salpingit). Legala aborter är idag mycket säkra och de flesta komplikationer beror på en obehandlad sexuellt överförbar infektion.
Metoder som används är medicinsk eller kirurgisk abort. Vid tidig graviditet, upp till graviditetsvecka 8+6, är medicinsk abort vanligast. Detta anses vara den säkraste formen av abort eftersom kroppen lättare stöter ut fostret ju tidigare i graviditeten det är och det dessutom inte är en invasiv behandling.
Fram till vecka 13+6 är det även möjligt för patienten att genomföra en kirurgisk abort. Detta sker antingen under narkos eller med lokalbedövning. Detta är en invasiv behandling varför det finns en något ökad risk för infektion och skada på livmoderhalsen. Detta är dock mycket ovanligt vid en legal abort.
Motiven till sena aborter är till exempel att grava missbildningar hos fostret inte är förenligt med liv efter att navelsträngen slutat pulsera och klippts av. Ett exempel på sådant tillstånd är anencephali och motivet är att det är svårt för patienten att fullfölja en hel graviditet och tvingas föda ett fullgånget barn som ofelbart avlider när navelsträngen slutar pulsera. En del personer känner heller inte av att de är gravida förrän sent, så kallad förträngd graviditet.
En kombination av sen upptäckt av graviditeten och kvinnans ålder är inte heller ovanlig: en ung patient förstår inte att hon är gravid medan patienter i slutet av den fertila delen av livet tror att klimakteriet inträtt. Ibland är behov av sen abort en följd av så kallad fosterdiagnostik, då par som redan har svårt sjuka barn med ärftliga tillstånd, väljer att avbryta en pågående graviditet om de får besked om att det väntade (och önskade) fostret ärvt den genetiska kombinationen som krävs för en sjukdomsutveckling. Dessa mycket komplicerade situationer kan numera undvikas genom att preimplantatorisk diagnostik utvecklats och används. Bland de i "provrör" befruktade äggen kan då en blastocyst utan den olyckliga genetiska kombinationen väljas för implantation och fortsatt graviditet.
Vid sen abort skrivs patienten eller paret vanligen in på sjukhus.
Medicinsk metod Vid medicinsk abort tar patienten tabletter (antiprogesteron) som förhindrar att graviditeten fortsätter då det graviditetsbevarande hormonet blockeras. Livmoderhalsen mjukas även upp. Två till tre dagar senare behandlas patienten med ett läkemedel som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet. Det kan göra ont när livmodern drar ihop sig, därför får patienten smärtlindring samtidigt som de första tabletterna. Efter tablettintaget uppstår blödning, andra vanligt förekommande biverkningar är smärta, illamående och andra problem med magtarmkanalen.FASS: Mifegyne (Progesteronhämmare) I regel kommer patienten till en gynekologisk mottagning för att få den första tabletten och får sedan ta med resterande tabletter hem och gör aborten hemma med endast telefonkontakt med sjuksköterska eller barnmorska. Enligt en rapport från 2023 från SBU medför det ingen skillnad i risk, effektivitet eller följsamhet att inta även första tabletten utanför vårdinrättningen.
Medicinsk abort kan göras till och med graviditetsvecka 8+6.
Kirurgiska metoder Kirurgisk abort görs fram till och med graviditetsvecka 13+6 (men är vanligast innan graviditetsvecka 12) och går ut på att man tömmer livmodern genom vakuumextirpation. Behandlingen inleds med att inta läkemedel som mjukar upp livmoderhalsen ett par dagar innan aborten. Man använder lokalbedövning eller narkos för att via slidan föra in ett instrument som man använder för att tömma livmodern. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då patienten får stanna för observation efter aborten.
Sent avbrytande Efter vecka 11+6 genomförs en vakuumaspirering efter dilatering av livmoderhalsen. Efter vecka 13+5 används så kallad tvåstegs-metod, eftersom det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern vid en kirurgisk abort. Behandlingen inleds med att ta antigraviditetshormon (progesteronhämmare) två till tre dagar och livmodermunnen behandlas med uppmjukande hormon. På abortdagen får man fasta eftersom det kan behövas en skrapning efteråt. Man får under dagen tabletter som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet och även smärtlindring. Det gör ont när livmodern drar ihop sig och patienten kan må illa. Ju senare i graviditeten det är desto mer liknar det en förlossning. Ibland lossar inte moderkakan efteråt, i vilket fall man gör en skrapning så att livmodern blir helt tömd. Efter att aborten bedömts som komplett får man äta och dricka och när blödningen avtagit får man åka hem. Det tar oftast en dag men kan ibland ta två dagar.
Efter aborten Efter aborten kan patienten blöda som en mensblödning upp till 4 veckor. Mensen kommer i regel inom 2-4 veckor. Under den tiden blödningen pågår skall patienten undvika samlag, simning och tamponganvändning på grund av infektionsrisken. I och med att det finns ett sår i livmoderväggen där moderkakan suttit är patienten mer känslig för infektioner än vanligt. Efter ca 2 veckor kommer patienten på återbesök för att undersöka att aborten är komplett och att inga komplikationer uppstått.
Historik miniatyr|Demoniserande karikatyr av abortören "Madame Restell" i The National Police Gazette 13 mars 1847.
I den medicinska etiken har frågan om läkare eller annan sjukvårdsutbildad personal skall utföra aborter varit föremål för diskussion under mycket lång tid. Olika uppfattningar har rått under olika tidsepoker, och inom olika kulturer. Hippokrates, en grekisk läkare omkring år 400 f.Kr., förbjöds läkare att "förskriva fosterfördrivande medel", och uppfattningen att abort inte är förenligt med god moral var den klassiska grekiska synen.
Parallellt har det alltid bland kvinnor funnits mer eller mindre väl dokumenterade kunskaper om fosterfördrivande, abortframkallande, medel, då kvinnor upplevt att det funnits ett behov av dessa.Orons och förtvivlans gärningar : ogifta kvinnors vånda för havandeskaps och barnsbörds skull : Stockholm 1887-1901 / Jakobsson, Svante & Jakobsson, Sten W., 1990
Både preventivmedel och abort användes under antiken i både det klassiska Aten och i det romerska riket.Pomeroy, Sarah B, Goddesses, whores, wives, and slaves: women in classical antiquity, Schocken Books, New York, 1995 I antikens Aten förutsattes barnmorskor ha kunskap både om att förhindra och att avbryta en graviditet när det bedömdes nödvändigt. I Romarriket avbröts graviditeter med hjälp av både instrument och olika mediciner, och preventivmedel och abort var så vanligt och effektivt att det påverkade folkmängden, och antas vara orsaken till att kejsar Augustus i Lex Papia Poppaea införde böter för ogifta kvinnor över tjugo och ogifta män över tjugofem för att om möjligt öka reproduktionen. Inget direkt förbud mot vare sig preventivmedel eller abort infördes i Romarriket före kristendomens införande, men olika typer av abortmedel förbjöds som varande farliga, och aborter förbjöds under olika förhållanden, som till exempel att kvinnor som genomgick en skilsmässa inte fick abortera sin förre makes foster utan hans samtycke.
Den kristna kyrkan hade från medeltiden en avståndstagande syn på abort, och hårda straff mot abort rådde i den kristna västvärlden. Samtidigt fanns en allmän syn på att fostret inte blev levande förrän det hade börjat göra fosterrörelser, vilket innebar att aborter utförda före denna tidpunkt inte definierades som abort och abortförbudet i praktiken bara gällde från det ögonblick fostret börjat göra fosterörelser.James C. Mohr (1978). Abortion in America: The Origins and Evolution of National Policy. Oxford University Press
Under 1800-talet skärptes abortlagstiftningen i Västvärlden under inflytande av läkare, som nu hade omdefinierat synen på fostret och menade att det borde räknas som levande från befruktningens ögonblick, och att det rådande abortförbudet därför borde gälla från befruktningsögonblicket och framåt, istället för bara från det ögonblick fostret börjat göra fosterrörelser. Skärpningarna följdes parallellt med krav på en mer liberal abortlagstiftning med fokus på människans rätt att bestämma över sin egen kropp och välja om hon ville genomgå en graviditet och förlossning eller inte, och frågan om abort fördes parallellt med frågan om sexualundervisning och preventivmedel under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Under 1920- och 30-talen började de första liberala reformerna i abortlagstiftningen ske: initialt handlade de främst om olika former av villkorliga och begränsade aborter. En allmänt mer liberal syn på sexuallivet i Västvärlden under 1960-talet ledde till en ny debatt om fri abort under den andra vågens feminism. Ett annat viktigt argument var de ofta livsfarliga illegala aborter som utfördes av de personer som var beslutna att genomgå en abort men inte fick tillgång till en laglig sådan. Under 1970-talet legaliserades fri abort i en rad Västländer.
Tidslinje
1920 – Lenin legaliserar abort i Sovjetunionen. 1935 – Island tillåter abort. 1936 – Stalin ändrar abortlagen i Sovjetunionen för att öka befolkningstillväxten. 1938 – Sverige tillåter en begränsad abort.