Häxprocesser i Italien syftar på de häxprocesser som ägde rum i Italien i historisk tid.Ankarloo, Bengt & Henningsen, Gustav (red.), Skrifter. Band 13: Häxornas Europa 1400–1700: historiska och antropologiska studier, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1987.
Forskningen om de italienska häxprocesserna är komplicerad därför att den är splittrad på de som utfördes av inkvisitionen och de som utfördes av sekulära domstolar (av vilka det dessutom fanns flera), och mycket dokumentation saknas, vilket gör uppskattningen av siffror mycket osäker.
Historik
De italienska staterna upplevde sin första period av häxprocesser under renässansen, långt före resten av Europa, och häxprocesser som resulterade i avrättningar ökade från och med en häxprocess i Milano 1385 och var vanliga under 1400-talet, då en rad massprocesser ägde rum i Cuneo 1477, Pavia 1479, Veltellina 1460, 1483 och 1485, och i Canavese 1472 och 1475–1676, Pevaragno 1485 och 1489 och Carignano 1493–1494; dessa processer nådde sin största intensitet under de Italienska krigen (1494–1530).Brian P. Levack: The Oxford Handbook of Witchcraft in Early Modern Europe and Colonial America. Efter de Italienska krigen inträffade en lång period när nästan inga häxprocesser ägde rum i Italien, och avrättningen av Marta från Budrio i Bologna år 1531 var den sista på länge: under flera decennier blev förvisningar och andra straff vanligare.
Inkvisitionen Inkvisitionen vidtog normalt häxprocesser på allmänhetens önskan, så som då de avrättade 41 kvinnor i Bormio 1485: de respekterade dock normalt den då normala rättsprocessen, och de rättsövergrepp som skedde under de massiva häxprocesserna i Valcarmonia 1518–1521 och Sondrino 1523 ses som undantag.Tavuzzi, Michael:Renaissance Inquisitors: Dominican Inquisitors and Inquisitorial Districts Inkvisitionens lokala inkvisitorer åtlydde visserligen inte alltid lokalorganets riktlinjer, men normalt sett hade en åtalad betydligt större rättsskydd om häxprocessen skötts av inkvisitionen än av de världsliga domstolarna, och inkvisitionen ingrep också ibland för att dämpa häxpanik och upphävde domar de bedömde saknade rättssäkerhet. Normalt sett hanterades inte häxprocesser av inkvisitionen, utan av sekulära domstolar.
Efter 1580 kom 40 % av inkvisitionens mål att ligga på häxeri snarare än kätteri. Den romerska inkvisitionen förbjöd lösa anklagelser, kontrollerade eventuell partiskhet hos vittnen, och försåg fattiga med försvarsadvokater. I häxprocesser anlitades läkare för att undersöka om sjukdom och dödsfall hade naturliga orsaker, och tortyr användes inte förrän den åtalade hade misslyckats hitta motbevis om denna undersökning uteslöt naturliga förklaringar. Inkvisitionen fasthöll också kyrkans traditionella syn av häxsabbaten var en djävulsk illusion, och tog accepterade inte att någon åtalad utpekade någon som deltagare i en häxsabbat. 1588 förbjöd den romerska inkvisitonen sina lokala inkvisitioner i Italien att fullfölja mål om häxeri på grundval av en redan anklagads angivelse.Ankarloo, Bengt, Witchcraft and magic in Europe. Vol. 4, The period of the witch trials, Athlone, London, 2002 Häxor liksom kättare avrättades aldrig första gången de dömdes skyldiga, om de visade ånger. 97 personer brändes på bål av den romerska inkvisitionen mellan 1542 och 1761, resten frikändes eller gavs andra straff än dödsstraff, vanligen olika former av skamstraff.
Sekulära domstolar
I de italienska staterna ökade antalet häxprocesser efter motreformationen och var som intensivast i de lokala sekulära domstolarna mellan 1580 och 1660, varefter de ebbade ut. Under denna tid sköttes de största häxprocesserna inte av Inkvisitionen utan av sekulära domstolar, och bland de största processerna fanns de i Val di Fassa 1573, 1627–1631 och 1643–1644; Val di Non 1611–1615, Turin 1619, Nogaredo 1640–1647, och Valtellina under 1670-talet.
Sekulära domstolar skötte häxprocesser till långt in på 1700-talet, även om de då mer sällan ledde till avrättningar. Den sista avrättningen för häxeri i Norditalien fattades av sekulära domstolar, och ägde rum i Piedmonte 1723 och i Venedig 1724.
Referenser
Kategori:Häxprocesser i Italien