Lista över ord med kort e i standardsvenska är en lista över ord och böjningsformer av ord som i standardsvenska uttalas eller har uttalats med en kort allofon av fonemet /e/, varvid uttalet skiljer sig från den korta allofonen av fonemet /ɛ/ (ä‑ljudet) – en talare skiljer på kort e‑ljud och kort ä‑ljud. Viktiga folkmålsord beskrivs i en särskild lista. Listan gäller främst varieteter av standardsvenska vars talare har olika vokalljud i minimala ordpar som sett–sätt. Kort e är ett ovanligt ljud som minskar i det standardsvenska talspråket.

Språkhistorisk bakgrund

Efter att svenskans tionde vokal försvann ur alla lokala varieteter av rikssvenska hade det svenska standardspråket ett symmetriskt vokalsystem med nio vokaler, och en lång och en kort variant av varje vokal. I äldre analyser har vokalerna beskrivits som 18 vokalfonem, nio långa och nio korta,Bertil Malmberg: Svensk fonetik, upplaga 4:3. Sidorna 18 och 59. Malmö 1984. men nyare fonologiska analyser beskriver standardsvenskans vokaler som nio vokalfonem med en lång och en kort allofon av varje fonem.

Under 1900‑talet blev det märkbart att alltfler talare har ett sammanfall av kort /e/ och kort /ɛ/Bertil Malmberg: Svensk fonetik, upplaga 4:3. Sidan 61. Malmö 1984. . (IPA‑symbolen ɛ står för ä‑ljud). Ljuden har inte mötts i mitten, utan kort /e/ har hos dessa talare försvunnit, och både sett och sätt uttalas som sätt. De flesta som talar standardsvenska idag (2021) kan alltså inte identifiera orden med gammalt kort /e/ genom att lyssna till sitt eget tal, utan är hänvisade till ordböcker och språkvetenskapliga böcker. Den informationen har sammanställts i listan nedan.

Stavningen av svenska ord med ⟨e⟩ eller ⟨ä⟩ ger ej säker vägledning till huruvida det ursprungliga uttalet var kort e‑ljud eller kort ä‑ljud. Många ord som stavas med ⟨e⟩ hade kort /ɛ/ (kort ä‑ljud) även i äldre standardsvenska, till exempel den, denna, fem, sekt.Svenska Akademiens ordbok.

Lista

B Ord Anmärkning bedd Av be(dja); sammansättningar som nödbedd, ombedd. beck beredd Se redd. beteckning Se tecken. bredd (substantiv) bredde, brett, bredd, bredda Av verbet breda (bre).

E

Ord Anmärkning eld EmmaBelagt i Göteborgs lokala riksspråk. Bertil Björseth: Svenskt riksspråk i regionala skiftningar 2. Göteborgsspråket. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 19. Stockholm 1958. Sidan 6.

H Ord Anmärkning hem hemsk herde Stundom i regionalt riksspråk i sydligaste Sverige; vanligen med lång vokal. hets, hetsa hett Av het. hetta

K Ord Anmärkning knekt krets

L Ord Anmärkning lett Av adjektivet led. lett Av verbet leda. lämna Ofta ä‑ljud.

O Ord Anmärkning ombedd Se be.

P Ord Anmärkning Petter

R Ord Anmärkning redd Av verbet reda. redd Ankringsplats rem Även ä‑ljud. remsa Även ä‑ljud.

S Ord Anmärkning sedd Av se; även sammansättningar som försedd. sett Av se snedd (på snedden) snedda spett streck Även ä‑ljud.

T Ord Anmärkning tecken, teckna Även avledningar som beteckning. tenn Ofta ä‑ljud.

U Ord Anmärkning upphetsad, upphetsning Se hets.

V Ord Anmärkning vecka vett

Folkmålsord

Ord Anmärkning berke (björke, björkskog)Julius Swenning, Folkmålet i Listers härad. Utgiven i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1917–1936.

Anmärkningar

Källor

Kategori:Svensk fonologi Kategori:Svensk språkhistoria