miniatyr|Richard Strauss Arabella är en tysk opera (lyrisk komedi) i tre akter med musik av Richard Strauss och med libretto av Hugo von Hofmannsthal från 1933. Arabella blev Strauss och von Hofmannsthals sjätte och sista operasamarbete.
Historia Redan i september 1922, då Strauss höll på att komponera operan Intermezzo, nämnde han i ett brev till sin librettist Hugo von Hofmannsthal att han kände för att göra en ny Rosenkavaljeren. Inte förrän deras opera Die ägyptische Helena nästan var klar återkom de till ämnet igen. I ett brev till Strauss 1 oktober 1927 nämner von Hofmannsthal att han sedan två år tillbaka har skrivit på en ofullbordad komedi, Der Fiaker als Graf (Droskköraren som greve) och att han först nu noterat likheterna med Rosenkavaljeren då båda handlingarna kretsar kring en attraktiv kvinna i Wien. I november återkom von Hofmannsthal till ämnet och hade då kombinerat historien om droskköraren med en annan av sina pjäser, Lucidor, från 1909 om en rik godsägare från Kroatien. Det hela räknade han med att få ihop till en opera i tre akter, kanske en operett till och med. Strauss tvivlade på att det skulle fungera att blanda in en kroat i handlingen, dessutom ansåg han att handlingen saknade en intressant kvinnlig karaktär. von Hofmannsthal höll med om detta men påpekade att operans namn skulle vara Arabella och att hon var huvudrollen och inte kroaten. Strauss började studera sydslaviska folksånger för att få den rätta inspirationen till sin musik men då von Hofmannsthal hörde detta blev han förskräckt. Det kunde inte bli tal om några kroatiska danser i hans libretto. Allt måste vara autentiskt. Strauss hade svårt att få inspiration till akt 1 då karaktärerna i texten "inte intresserar mig alls", minst av allt huvudrollen Arabella som inte genomgick någon utveckling alls genom operan. För en gångs skull skrev von Hofmannsthal om texten utan att komma med några invändningar eller rättelser.
von Hofmannsthals död Den 14 juli 1929 skrev Strauss till von Hofmannsthal och berömde honom för den slutgiltiga texten han hade fått per post fyra dagar tidigare. von Hofmannsthal öppnade aldrig brevet. Den 15 juli då han var på väg till sin sons begravning (han hade skjutit sig 13 juli), fick han ett slaganfall, kollapsade och dog. Strauss tog nyheten hårt och orkade inte närvara vid hans begravning, utan sände sin fru och son i sitt ställe. För att hedra sin kollega satte han omedelbart igång med att komponera utan att ändra ett ord av vördnad för von Hofmannsthals text. Hela verket var inte klart förrän 12 oktober 1932. Det hade tagit avsevärt längre än någon av hans tidigare operor men han sa: Det är ingen brådska. Innan folk ens har förstått hälften av Die Frau ohne Schatten, Intermezzo och Die ägyptische Helena behöver de inte höra något annat.
Premiär miniatyr|Fritz Busch och Richard Strauss. Strauss ville att Fritz Busch skulle dirigera premiären (operan tillägnades Busch och Alfred Reucker, intendent på Dresdenoperan) men på grund av Buschs kritik av Dresdens Brunskjortor tvingades han bort från sina musikaliska åtaganden och emigrerade till England. Busch skulle senare dirigera operan i Buenos Aires.Både Hitler och Göring beundrade Busch som dirigent. Göring som styrde över Berlins opera ville ha honom som dirigent där. Busch tackade ja men Furtwängler hade sista ordet och backades upp av Hitler mot Göring. Hitler försökte övertala Dresdens nazistgrupp att låta Busch dirigera där men hans försök hade märkligt nog ingen effekt. Kennedy Michael (1999) Richard Strauss: Man, Musician, Enigma, sid 264. Strauss protesterade och hotade med att dra tillbaka premiären från Dresden och vända sig till någon annan. Men enligt kontraktet skulle operan uppföras i Dresden och Strauss lät sig övertalas att låta Clemens Krauss dirigera. Rollen som Arabella sjöngs av Viorica Ursuleac och operan uruppfördes den 1 juli 1933 vid Sächsisches Staatstheater i Dresden. Den 1 oktober hade operan premiär både i Wien och Berlin. Det var den första Strausspremiären som sändes över alla tyska radiostationer, förutom alla utländska. Ursuleac sjöng i Berlin under ledning av Wilhelm Furtwängler och i Wien dirigerade Krauss sopranen Lotte Lehmann som Arabella.Lotte Lehmann förklarade att hon aldrig mer skulle sjunga i Tyskland så länge nazisterna var vid makten. Lehmanns mor dog samma afton, trots det sjöng hon rollen utan att ställa in men de följande fyra föreställningarna ersattes hon av Ursuleac. Kennedy Michael (1999) Richard Strauss: Man, Musician, Enigma, sid 265. Hans Knappertsbusch var angelägen om att få dirigera operan i München men Strauss tyckte inte att sångarna där motsvarade hans förväntningar. Vid premiären på Ungerska statsoperan i Budapest i januari 1935 var Georg Solti repetitör.
Trots att operan var en succé i både Tyskland och Österrike togs den inte väl emot i varken England (1934) eller USA (1955). I Paris sattes den inte upp förrän 1981. De flesta kritiker ansåg den som en sämre version av Rosenkavaljeren och en Strauss som upprepade sig själv.
Den svenska premiären Den svenska premiären ägde rum på Kungliga Teatern i Stockholm den 30 december 1933. För regin stod Harald André och scenograf var John Jon-And. Herbert Sandberg var översättare och dirigent. I rollerna sjöng Helga Görlin (Arabella), Einar Larsson (Mandryka), Emile Stiebel (Greve Waldner), Irma Björck (Adelaide), Stella Andreva (Zdenka), Einar Beyron (Matteo) och Jussi Björling (Elemer) (i en av sina första roller). I Stockholms-Tidningen skrev Kurt Atterberg om den "miserabla översättningen" vilket drog ner helhetsintrycket. Atterberg hade aldrig "värmts" av Strauss musik, än mindre denna gång, men han erkände gärna Strauss mästerligt manipulerande musik. Det stora bifallet efter operan slut tolkade han som en hyllning åt sångarna och orkestern. Stockholms-Tidningen 31 december 1933 Curt Berg i Dagens Nyheter använde ord som "falskt patos" och "tomt pladder" för att beteckna Strauss musik som endast "tack vare sina stundtals upplivande injektioner av flödande musik, av förvånande hög kvalitet, överlevde operan ut". Vad gällde Sandbergs översättning kallade Berg det för "skandalöst uselt" och "rena språkdårhuset". Dagens Nyheter 1 januari 1934, signaturen "C. B-g." Moses Pergament i Svenska Dagbladet konstaterade att "Strauss musikaliska utvecklingslinje hade nått en beklaglig nedgång. Han har förvandlats till ett berg, som föder råttor." Svenska Dagbladet 31 december 1933 Aftonbladets recensent Gösta Rybrant skrev: Kungliga teatern brukar iaktta en viss passande tveksamhet då det gäller att introducera nyheter. Först efter en betänketid av ibland fem, ibland femton och ibland femtio år brukar man med en flott gest lägga fram ett nytt verk och presentera det som det sista skriket i operavärlden. Skriket brukar vid det laget ha förlorat åtskilligt av sin fraicheur. I går hände i alla fall det märkliga att man riktade repertoaren med ett verk som hade sin urpremiär bara för ett knappt halvår sedan, nämligen Strauss' Arabella, som sålunda ägde åtminstone nyhetens behag. Nu var det ju det tråkiga med den att den egentligen inte ägde några andra behag så i detta fall hade det kanske passat med något av den traditionella tveksamheten. För Arabella var faktiskt inte så värst rolig. Rybrant avstod från att referera handlingen med motiveringen: ...ty tidningen måste - hur löjligt det än låter - ha plats för en del nyheter även dagen efter en Strausspremiär. och tyckte att Strauss hade gjort "musikaliskt kallprat" till en platt och poesilös dialog. Verket som helhet tyckte han var "senilt". Dirigenten fick godkänt medan scenografin avfärdades med orden "Dekorationerna=tre tråkiga interiörer".Aftonbladet 31 december 1933 Arabella framfördes sex gånger.
Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 25 november 2006.
Fiakerbalen miniatyr|En droskkusk vid sin fiaker i Wien ca 1905 Den första fiakerbalen ägde rum under kejsar Josef II:s epok, år 1787, samma år som Mozarts opera Don Giovanni tillkom (en opera, där det för övrigt också förekommer en anmärkningsvärd bal). Balen ägde först rum i förstaden och ryckte sedan allt närmare in i Wiens centrum. Till sist fann fiakerbalen en plats i "Blomstersalen" på Sperl Hotel, en elegant lokal på Ringstraße i Leopolddistriktet, och hölls alltid på askonsdagen under karnevalstiden (Fasching). Som populärast vad fiakerbalerna mellan 1880 och 1900. De här balerna besöktes av alla folkskikt. Även adelsmännen visade sig gärna här festklädda och i ordnar, men utan sina fruar, och blandade sig med fiakerförarna och deras familjer.
En särskild dragningskraft hade naturligtvis musiken: vals, visor, kupletter, marscher och sedan vals igen. Efter 1880 framträdde den berömda Schrammelkvartetten på balerna. En ung flicka valdes till karnevalsdrottning och det hela övervakades av en kvinnlig maskot vid namn Fiakermilli. En av de mest kända fiakermilli var Emilie Turecek (1846-99), en folksångerska som blev så känd för sina Wienvisor att det i Wien utvecklades en regelrätt "Millikult". Strauss kände inte till Fiakermilli så noga. Han trodde till en början att hon var en joddlerska och senare att hon var en "manhaftig kvinna i kragstövlar" (Fiakermilli framträdde faktiskt i höga stövlar och i kortbyxor med en husarmössa och käpp). I operan kräver den här rollen en virtuos koloratursopran. Hennes parti går upp till höga D. Hon sjunger oavbrutet i det höga sopranregistret och imiterar joddlingen.
Personer Roller Stämma Rollbesättning vid premiären 1 juli 1933 Dirigent: Clemens Krauss Rollbesättning vid svenska premiären 30 december 1933 Dirigent: Herbert Sandberg Greve Waldner Bas Friedrich Plaschke Emile Stiebel Adelaide, hans hustru Mezzosopran Camilla Kallab Irma Björck Arabella, deras dotter Sopran Viorica Ursuelac Helga Görlin Zdenka, hennes syster Sopran Margit Bokor Stella Andreva Mandryka, godsägare från Valakiet Baryton Alfred Jerger Einar Larsson Matteo, jägarofficer Tenor Martin Kremer Einar Beyron Greve Elemer Tenor Karl Albrecht Streib Jussi Björling Greve Dominik Baryton Kurt Böhme Sven Herdenberg Greve Lamoral Bas Arno Schellenberg Leon Björker Fiakermilli Koloratursopran Ellice Illiard Astrid Ohlson En spågumma Sopran Jessyka Koettrik Göta Allard Mandrykas betjänter Welko, Djura och Jankel Talroller Robert BüsselRobert SchmalnauerHorst Falke Folke CembræusFolke RydbergLinné Rydh En hovmästare Talroll Ludwig Eybich Gösta Bäckelin Arabellas förkläde, tre kortspelare, en läkare, fiaker, balgäster, hotellgäster, kypare kör
Handling Speltid: ca 2 timmar 30 minuter miniatyr|Scenbild till Arabella från München 1952 Handlingen utspelar sig i Wien år 1860 och kretsar kring "Fiakerbalen".
Akt I