miniatyr|stående=1.3|Normalritning för en folkskola för 65 barn, 1865. miniatyr|stående=1.3|Exempel för städernas skolpalats: planritning för Norra Real och Södra Latin från 1897, arkitekt P.E. Werming. miniatyr|stående=1.3|Exempel för folkhemmets skola: planritning för del av Bromma läroverk från 1937, arkitekt Paul Hedqvist. Skolhusarkitektur som en egen byggnadsform började i Sverige etablera sig i samband med att folkskolestadgan som skulle ge barn baskunskaper i olika ämnen antogs 1842. De nya bestämmelserna ledde till en boom för skolhusbyggen i mitten av 1800-talet. På 1860-talet fanns ungefär 700 nya skolhus i landet. Under nästkommande decennium ökade siffran till över 2 000.Lars-Eric Jönsson (1992), sida 162 Svensk skolhusarkitektur kan indelas i flera perioder, påverkade av rådande politiska strömningar.
På 1860- och 1870-talen utgav Svenska staten särskilda typritningar för folkskolehus på landsbygden och i mindre städer. I Sveriges större städer uppfördes under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet monumentala läroverk ritade av framstående arkitekter. Folkhemmets skolbyggnader från 1940- och 1950-talen skapades också av välkända arkitekter, men nu stod funktionen i fokus och krav på en skolmiljö med effektiva utrymmen för verksamheten. Skolan skulle även användas som ett instrument för att minska klassklyftorna. Skolöverstyrelsen upprättade byggregler och standardritningar som i detalj bestämde klassrumsstorlek och inredning.
Välfärdsstatens skolbyggen präglades bland annat av grundskolereformen som kom 1962. Skolan skulle bli ett redskap i skapandet av det jämställda samhället och skolhuset gestaltades därefter. I dag utformas skolmiljön efter demokratiska värderingar, jämlikhet, individuell frihet och möjlighet att tillgodose alla barns behov. Det traditionella klassrummet ersätts av arbetslag och samarbete över klass- och ämnesgränser. Svensk skolhusarkitektur är en viktig del av landets kultur och en spegel över samhällsutvecklingen från 1850-talet fram till i dag.Boverket: Lärmiljöernas arkitektur speglar sin samtid – i går, i dag och i morgon
Svenska skolan i äldre tider miniatyr|220px|Hemskolning på 1800-talet. Under medeltiden var den katolska kyrkan ansvarig för den lärda utbildningen och folkundervisningen.Dahlgren (1897), sida 78 I anslutning till städernas kyrkor fanns ofta en stadsskola, i Stockholm omnämnd redan 1318. Reformationen och kyrkogodsens indragning till kronan påverkade inte skolväsendet nämnvärt eftersom det redan tidigare stått under magistratens överinseende som en av städernas inrättningar. Några speciella, för undervisning anpassade skolbyggnader fanns inte. Exempelvis skänkte Gustaf Vasa år 1529 några byggnader i Stockholm som skulle användas i undervisningssyfte. Dessa hade han kort innan dragit in till kronan.Dahlgren (1897), sida 161
Sedan katekesundervisningen började på 1600-talet fanns krav på kunskap och utbildning för alla medborgare. Några skolhus behövdes dock inte. För undervisningen användes en lämplig lokal och socknens klockare undervisade barnen att läsa innantill. Ibland lät en välvillig godsherre uppföra ett skolhus på sina ägor, exempelvis friherren Carl Carlsson Gyllenhielm som 1629 grundade en skola vid sitt gods Sundbyholm i Södermanland vilken anses vara Sveriges första folkskola.Svedelius, Julia; "Sveriges första folkskola", i "Södermanland - läsebok för skola och hem", J.A.Lindblads förlag, Uppsala, 1918, sid 102ff, serie: "Hembygdsböckerna" Den var i drift ända till 1987. På 1600-talet fanns gymnasier för högre utbildning i Sverige, bland de första är gymnasiet i Västerås som grundades 1620 och gymnasiet i Gävle från 1640 som blev grunden till Gävle högre allmänna läroverk.Palmberg-Eriksson (2000), sida 5
Allmänna folkskolan kräver skolhus
Skolan före mitten av 1800-talet var något för de privilegierade i samhället och de flesta skolor låg i större städer och köpingar. Undervisningen ägde till stor del rum i lånade, provisoriska lokaler eller hemma hos någon. Den industriella revolutionen som nådde Sverige under första hälften av 1800-talet krävde även utbildade medborgare som kunde läsa och skriva. Men folkundervisningen i Sverige inleddes inte med folkskolestadgan 1842. Att undervisa befolkningen hade börjat långt tidigare med kyrkans hemundervisning. Det var ett system med rötter i 1600-talets lutherska ortodoxi.Svenska skolans utveckling under 150 år
År 1842 antogs folkskolestadgan, som innebar att den allmänna folkundervisningen skulle omfatta mycket mera än katekeskunskap. I stadgan fastställdes att I hwarje stadsförsamling och hwarje socken på landet bör finnas minst en, helst fast, skola med wederbörligen godkänd lärare.Palmberg-Eriksson (2000), sida 8 Nu dög inte längre en ”lämplig lokal” utan undervisningen skulle ske av en utbildad lärare i en för ändamålet uppförd skolbyggnad. Den person som skulle komma att få störst betydelse i utformandet av den nya folkskolan var Per Adam Siljeström. Han var ingen arkitekt utan lärare och riksdagspolitiker med ett stort samhällsintresse. Han hämtade sina idéer från Frankrike och de anglosaxiska länderna genom en studieresa till USA 1849–1850. I två böcker: Bidrag till skol-arkitekturen och Inledning till skolarkitekturen (båda publicerade 1856), gav han sin syn på hur folkskolehusen borde vara inrättade.Lars-Eric Jönsson (1992), sida 161
Som ytterligare vägledning gav Kungliga överintendentsämbetet 1865 ut skriften Normalritningar till folkskolebyggnader. I den tillhörande beskrivningen ägnades stort utrymme åt luftväxling, luftvolym och uppvärmning. Man byggde med lokala material, exempelvis ett trähus i mellersta Sverige, en korsvirkeslänga i södra delen av landet eller ett stenhus på Gotland. Det vanligaste byggmaterialet var dock timmer. Ofta byggdes skolan invid kyrkan, som var den naturliga samlingspunkten. Skolhuset skulle placeras högt och synligt för att ”bjuda aktning och medföra trevnad”.
Folkskolans arkitektur miniatyr|220px|Projekt till sockenskola 1850. miniatyr|220px|Folkskolehus för 68 barn enligt 1878 års normalritning. Genom att folkskolestadgan beslutades skapades ett ökat intresse hos byggmästare att delta i skolutbyggnaden. Normalritningarna från 1865 var ett sätt att höja skolbyggnadernas kvalitet. Men redan innan 1865 utlyste Kungliga Akademien för de fria konsterna tävlingarna ”En folkskola” och ”Ett skolhus på landet” 1850 respektive 1854. Ritningar för folkskolehus publicerades också i Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik där man visade den franske arkitekten Paul-Eugène Lequeux (1846–1907) ritningar som förlaga (Projekt till sockenskola 1850).Westberg (2014), sida 51
Dessa ritningar visar en hög, avlång stenbyggnad i två våningar med en lärarbostad på övervåningen och en skolsal på nedervåningen. Utmärkande var att skolans pojkar och flickor skildes åt, bland annat genom separata entrédörrar och en skärm som delade skolsalen i två hälfter. Lärarens kateder var upphöjd och gav uppsikt över båda hälfter. Fasaden smyckades med den obligatoriska skolklockan som hängde mellan entrédörrarna. Om Lequeux förslag någonsin utfördes i Sverige är okänd. Den av Siljeström föreslagna stränga könssepareringen mellan pojkar och flickor fick endast marginellt inflytande på de svenska folkskolorna.
I Sverige byggde man gediget och huvudsakligen i trä. Fönsterfasaden vändes gärna mot söder och dagsljuset släpptes in från vänster så att eleverna inte skuggade sin egen skrift, man skulle skriva med högra handen. Den invändiga takhöjden på minst fyra meter garanterade tillräcklig luftmängd. Barnen kom ofta från enkla hem och skolan skulle ge dem en sund miljö. Skolhusen var inte särskilt stora, ofta bara ett eller två klassrum, men typritningen gav möjlighet till enkel tillbyggnad. Uppvärmningen skedde i kakelugn med vedeldning. Skolsalen skulle ha en medeltemperatur på omkring 16 grader.
På skolgården anordnades en länga med avträde och vedförråd. Någon matsal existerade inte, barnen fick äta sin matsäck i klassrummet. Gymnastiksal fanns inte heller, ibland uppsattes en ribbstol på ena väggen och gymnastiken utfördes då i klassrummet.Palmberg-Eriksson (2000), sida 11 Till standardinredningen hörde katedern vid ena kortsidan, väggskåp, en svart tavla och en kartställning. Intill skolhuset skulle det även anordnas en skolgård med plats för samling, barnens lekar och kroppsövningar samt en undervisningsträdgård med buskar, träd och planteringar.
Normalritningen för ett folkskolehus (”af trä”) för 64 barn kunde visa en envåningsbyggnad med ett klassrum och en lärarbostad. Via en veranda nådde man kapprummet (avklädningsrum). I avklädningsrummet skulle barnen förvara sina ytterkläder och sin medhavda mat. Vintertid skulle barnen även kunna leka där. På ena sidan om korridoren låg ett nästan kvadratiskt klassrum med katedern åt den ena fönsterlösa ytterväggen medan dagsljus släpptes in genom stora fönster från vänster och från baksidan. På motsatta sidan fanns lärarbostaden, i detta fall bestående av tre rum och kök. Manliga lärare hade i regel en större våning än sina kvinnliga kollegor. Intressant i sammanhanget är även att normalritningen endast omfattade skolor med en enda lärosal. Beroende på storlek kunde den rymma allt mellan 50 och 150 elever.Westberg (2014), sida 56 År 1878 kom en ny upplaga normalritningar med en något förändrad planlösning. Nu fanns flera lärosalar och även en slöjdsal.
Planritningen för den andra Kyrkskolan i Huddinge bygger också på en standardiserad ritning som även användes för Segeltorps folkskola. Båda bestod ursprungligen av två skolsalar med lärarbostad på övervåningen. Huddinge kyrkskola byggdes senare till med en gymnastiksal och Segeltorps folkskola med både gymnastiksal och ytterligare två skolsalar. Med sitt brutna sadeltak och de svängda port- och fönsteröppningar till veranda och vindfång liknade Kyrkskolan och Segeltorpsskolan varandra även exteriört. Ursprungsarkitekten är okänd men för tillbyggnaden i Segeltorp stod arkitekt John Wilhelm Fornander.Södra Förstadsbladet Huddinge – Botkyrka i sin utgåva nr 2 från 1927
Bilder
Städernas skolpalats För den snabbt växande befolkningen i Sveriges större städer under 1800-talets slut räckte folkskolans små trä- eller stenhus inte längre till. Liksom städernas övriga offentliga byggnader som stationshus, kommunhus, teatrar och sjukhus skulle även skolans byggnader utföras stora och representativa. De blev till blickfång på städernas mest centraler platser eller, liksom kyrkobyggnaderna, en krönande avslutning och fond för en längre gata. De stora skolhusen byggdes också med tanke på anpassningsbarhet för att vid behov kunna fungera exempelvis som sjukhus. Sveriges och Europas största folkskola, Kungsholms folkskola i Stockholm, uppfördes i två etapper 1888 och 1898 efter ritningar av arkitektkontoret Isæus & Sandahl respektive Ernst Haegglund. Som bidrag till illustrering av Sveriges folkskoleväsen skickades ritningar och planscher till Världsutställningen 1900 i Paris.Palmberg-Eriksson (2000), sida 12Kungsholms folkskola tidningsklipp i Stockholms Dagblad 28 jan 1900
Skolpalatsens arkitektur vänster|miniatyr|220px|Örbyskolan, standardritning som gällde ytterligare två skolhus, arkitekt Georg A. Nilsson 1915. miniatyr|220px|Östra Real, trapphus med väggmålning av Prins Eugen. miniatyr|220px|Enskede skolas portal. Folkskolor, läroverk och gymnasier gestaltades som storslagna, påkostade byggnadsverk. Man byggde i sten, med mycket hög kvalitet och följde rådande stilelement som klassicism, jugend eller nationalromantik. Detaljer utfördes i gotikens, renässansens eller barockens arkitektur. Exteriören gestaltades i puts eller rött tegel. Fasaderna uppbyggdes symmetriskt med en stor huvudentré i centrum, gärna accentuerad av en frontespis, fronton eller båda.