Triumfbågen (franska: Arc de Triomphe [de l'Étoile]), är en monumental valvbåge och på Place Charles de Gaulle i Paris. Triumfbågen, som invigdes 1836, är 50 meter hög, 45 meter bred (284 trappsteg) och är öppen för allmänheten. Under valvet ligger sedan 1920 den okände soldatens grav. Triumfbågen är inspirerad av tidigare romerska och franska triumfbågar, och har åtskilliga gånger fungerat som utgångspunkt för segerparader och processioner nedför Champs-Élysées.

Historik Bakgrund I Paris byggdes triumfbågen Porte Saint-Denis 1672 av arkitekten François Blondel och skulptören Michel Anguier enligt uppdrag av Louis XIV, som ville fira segrarna vid Rhône och Franche-Comté. Som inspirationskälla användes Titusbågen (85 e.Kr.) samt Konstantinbågen i Rom (315 e.Kr.).https://thegoodlifefrance.com/porte-saint-denis-paris-2/.

I närheten byggdes Porte Saint-Martin 1674 av Blondels arkitektlärjunge Pierre Bullet.

Dessa triumfbågar följdes av Arc de Triomphe du Carrousel, byggd nära Louvren 1806-1808.

Tidig byggnadstid vänster|mini|Napoléon vid slaget vid Austerlitz, den 2 december 1805, av François Gérard.

En fjärde triumfbåge uppfördes åren 1806–1836. Bygget initierades på Napoleon I:s initiativ, till minne av segern vid Austerlitz 1805 och som en hyllning till Napoleons Grande Armée. Under Napoleons dagar var Place de l'Étoile en naturlig utgångspunkt för segerparader nedför Champs-Élysées.

Konstruktionen påbörjades av den franske arkitekten Jean-François-Thérèse Chalgrin, i samarbete med yrkeskollegan Jean-Arnaud Raymond.

vänster|mini|Triumfbågen av Chalgrin, 1806.

Bygget var endast påbörjat 1810, och i samband med Napoleons maka Marie-Louises inträde i Paris detta år reste man en "kulissbåge" förfärdigad i trä och segelduk. Efter Chalgrins död 1811 tog hans elev Louis-Robert Goust över som ansvarig byggherre.

Sedan tog Napoleons livsöde en annan bana, och han avsattes 1814 och 1815 som Frankrikes ledare. Under efterföljaren Ludvig XVIII låg byggprojektet i träda, delvis eftersom de dåvarande rojalisterna inte ville stötta ett projekt beordrat av Napoleon. 1814 förslog till och med arkitekten Bernard Poyet att de redan resta pelarna till triumfbågen borde rivas. Ludvig XVIII sa nej till hans begäran men fattade under de kommande nio åren inga ytterligare beslut i ärendet.

Omstart och invigning mini|Namnen och slagen ingraverade på Triumfbågen.

1823 återstartades dock byggnadsprojektet, nu som en tänkt hyllning till Armée des Pyrénées, den franska armé som i början av 1790-talet stred för Frankrike mot Spanien. Flera arkitektbyten senare slutfördes bygget 1836 av Guillaume Abel Blouet. Den invigdes den 29 juli 1836, på sexårsdagen av julirevolutionen och 30 år efter byggnadsstart. Det planerade invigningsfirandet avbokades, på grund av kung Ludvig Filip I:s rädsla för möjliga attentant under ceremonin.

På Triumfbågen står det: ”Detta monument som påbörjades år 1806 för att hedra den utmärkta armén, lämnades ofullbordat i många år. Det fortsatte byggas år 1823 med en ny avsikt och var klart år 1836 under regeringstiden av kung Ludvig Filip I, som dedicerade det till äran av Frankrikes stridskrafter. G. A. Blouet, arkitekt.”

Namnen på 660 militärer och 158 fältslag är ingraverade på triumfbågen.

Senare historia Den 15 december 1840 bars Napoleons kropp genom Triumfbågen. Detta var på väg till hans slutliga begravning i Invaliddomen.

mini|Den okände soldatens grav under Triumfbågen.

Under triumfbågen finns den okände soldatens grav som symboliserar alla de som stupade under första världskriget. Graven kom till år 1920, då stoftet efter en stupad soldat gravsattes här på stilleståndsdagen den 11 november. Den 11 november 1923 tillfogades den "eviga flamman" på graven, en låga som sedan dess aldrig släckts. På denna dag lägger Frankrikes president varje år en krans på graven, till minne av första världskrigets offer.

Senare triumfbåge 1989 stod en femte och större triumfbåge, Grande Arche, färdig i kommunen Puteaux utanför Paris och som avslutar den historiska axeln, med utgångspunkt från Louvren och som går i en rak linje via Place de la Concorde längs Champs-Élysées och den fjärde triumfbågen ut till La Défense.

Läge och betydelse Triumfbågen är belägen längs en historisk axeln rakt genom Paris, anlagd 1667 av Ludvig XIV:s trädgårdsarkitekt André Le Nôtre som en rak linje från Tuilerierna mot dåvarande Chaillot-kullen, la colline de Chaillot, i nordväst. Denna linje leder numera från Louvren och Arc de Triomphe de Carrousel, via Place de la Concorde och Champs-Élysées, förbi Triumfbågen och via Avenue de la Grande-Armée samt fram till La Défense och Grande Arche.

Vid triumfbågen möts tolv breda avenyer som strålar ut från platsen. Denna plats gavs genom George-Eugène Haussmanns omdaning av Paris inledd 1852/1853 ett utseende som liknade en stjärna (franska: étoile). Fram till 1970 hette platsen just Place de l'Étoile, medan det nuvarande namnet är Place Charles de Gaulle. Platsen omtalas dock fortfarande informellt som [Place de] l'Étoile, bland annat för att inte sammanblandas med stadens stora flygplats Aéroport de Charles de Gaulle. De tolv avenyerna har alla namn efter generaler eller slagplatser från Napoleon I:s dagar.

Skulpturer Högreliefer

Lågreliefer

Galleri

Se även Namn ingraverade på Triumfbågen Slag ingraverade på Triumfbågen

Kommentarer

Referenser

Externa länkar

Namn ingraverade på Triumfbågen Triumfbågen, Paris (Officiell webbplats) Triumfbågen, Paris (Officiell webbplats för den nationella turistbyrån)

Kategori:Triumfbågar Kategori:Paris åttonde arrondissement Kategori:Quartier du Faubourg-du-Roule