En chaebol är ett stort sydkoreanskt industriellt konglomerat som drivs och kontrolleras av en individ eller familj. En chaebol består ofta av flera diversifierade dotterbolag, kontrollerade av en person eller grupp. Ett flertal stora sydkoreanska familjekontrollerade företagsgrupper faller under denna definition. Termen förekom första gången i engelsk text år 1972.
Chaebol har också spelat en betydande roll i sydkoreansk politik. År 1988 kandiderade Chung Mong-joon, medlem av en chaebol-familj och ordförande för Hyundai Heavy Industries, framgångsrikt till Sydkoreas nationalförsamling. Andra företagsledare valdes också till ledamöter i nationalförsamlingen genom proportionell representation. Hyundai har gjort ansträngningar för att förbättra relationerna med Nordkorea, trots en del kontroverser. Många sydkoreanska familjeägda chaebol-företag har kritiserats för låga utdelningar och andra styrningsmetoder som gynnar kontrollerande aktieägare på bekostnad av vanliga investerare.
Etymologi "Chaebol" härstammar från McCune–Reischauer-systemets transkription av det koreanska ordet (chaebŏl), utan korttecknet ovanför o. År 2000 införde det sydkoreanska turistministeriet ett nytt system för att konvertera det koreanska språket till det latinska alfabetet som kallas reviderad romanisering av koreanska. I den nya translitterationsstilen skrivs som jaebeol, inte chaebol. Trots att McCune–Reischauer till stor del övergetts i Sydkorea skrivs termen fortfarande oftast som chaebol.
Ordet härstammar från den kinesisk-japanska termen zaibatsu (), därbetyder 'rikedom' ochbetyder 'klan'. De japanska zaibatsu dominerade deras ekonomi från 1868 tills de upplöstes under den amerikanska ockupationen av Japan 1945. Uppkomsten och spridningen av den koreanska chaebolen liknar den japanska zaibatsu när den var som vanligast.
Ordet har lånats in till engelskan sedan åtminstone 1972.
Historia höger|miniatyr| Hyundais tidigare huvudkontor i Seoul Sydkoreas ekonomi var liten och huvudsakligen jordbruksbaserad långt in i mitten av 1900-talet. President Park Chung-hees politik stimulerade dock efter sitt maktövertagande 1961 en snabb industrialisering genom att främja stora företag. Regeringens första femåriga ekonomiska plan fastställde en industripolitik för nya investeringar, och chaebolerna skulle garanteras lån från banksektorn. Chaebolen spelade en nyckelroll i utvecklingen av nya industrier, marknader och exportproduktion, vilket bidrog till att göra Sydkorea till en av de fyra asiatiska tigrarna.
Även om Sydkoreas stora industriprogram inte började förrän i början av 1960-talet, hittades ursprunget till landets entreprenörselit i 1950-talets politiska ekonomi. Väldigt få koreaner ägde eller ledde större företag under den japanska kolonialtiden. Efter att japanerna lämnat landet 1945 förvärvade några koreanska affärsmän tillgångarna i några av de japanska företagen, av vilka flera växte till chaebols på 1990-talet.
Den japanska kolonialregeringen försökte ibland kooptera lokala affärsmän, och rika individer var ofta kopplade till markägande, och en betydande minoritet av industrierna ägdes gemensamt av japanska och koreanska företag. Några koreanska chaeboler, såsom Kyungbang, uppstod under denna tid. SK-koncernens huvudkontor och SK Tower i PekingFöretagen, liksom vissa andra firmor som bildades i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet, hade nära kopplingar till Syngman Rhees Första republik, som varade från 1948 till 1960. Det är bekräftat att många av dessa företag fick specialbehandling från regeringen i utbyte mot provisioner och andra betalningar.
När militären tog över regeringen 1961 tillkännagav dess ledare att de skulle utrota den korruption som hade plågat Rhee-administrationen och eliminera "orättvisa" från samhället. Några ledande industrialister arresterades och åtalades för korruption, men den nya regeringen insåg att den skulle behöva hjälp av entreprenörer om regeringens ambitiösa planer på att modernisera ekonomin skulle kunna uppfyllas. En kompromiss nåddes, enligt vilken många av de anklagade företagsledarna betalade böter till regeringen. Därefter ökade samarbetet mellan företags- och regeringschefer för att modernisera ekonomin.
Samarbete mellan regeringen och chaebolerna var avgörande för den efterföljande ekonomiska tillväxten och framgångarna som började i början av 1960-talet. Driven av det akuta behovet av att vända ekonomin bort från konsumtionsvaror och lätta industrier till tunga, kemiska och importersättningsindustrier, förlitade sig politiska ledare och regeringsplanerare på chaebolledarnas idéer och samarbete. Regeringen tillhandahöll ritningarna för industriell expansion; chaebolerna förverkligade planerna. Den chaebolledda industrialiseringen accelererade dock den monopolistiska och oligopolistiska koncentrationen av kapital och ekonomiskt lönsamma aktiviteter i händerna på ett begränsat antal konglomerat.
Park använde chaebol som ett medel för ekonomisk tillväxt. Export uppmuntrades, vilket upphävde Rhees politik att vara beroende av import. Prestationskvoter fastställdes.
Chaebolerna kunde växa på grund av två faktorer: utländska lån och särskilda förmåner. Tillgång till utländsk teknologi var också avgörande för chaebolens tillväxt under 1980-talet. Under täckmantel av "styrd kapitalism" valde regeringen ut företag för att genomföra projekt och kanaliserade medel från utländska lån. Staten garanterade återbetalning om ett företag inte skulle kunna betala tillbaka sina utländska fordringsägare. Ytterligare lån beviljades från inhemska banker. I slutet av 1980-talet dominerade chaeboler industrisektorn och var särskilt vanliga inom tillverkning, handel och tung industri.
Chaebols upplevde en stor tillväxt med början i början av 1960-talet i samband med expansionen av sydkoreansk export. Tillväxten berodde på produktionen av en mångfald av varor snarare än bara en eller två produkter. Innovation och viljan att utveckla nya produktlinjer var avgörande. På 1950-talet och början av 1960-talet koncentrerade sig chaebolerna på peruker och textilier; i mitten av 1970- och 1980-talen hade tung industri, försvarsindustri och kemisk industri blivit dominerande. Medan dessa aktiviteter var viktiga i början av 1990-talet, skedde verklig tillväxt inom elektronik- och högteknologiindustrin. Chaebols var också ansvariga för att vända handelsunderskottet 1985 till ett handelsöverskott 1986. Bytesbalansen minskade dock från mer än 14 miljarder USD år 1988 till 5 miljarder USD år 1989.
Chaebols fortsatte sin explosiva tillväxt på exportmarknaderna under 1980-talet. I slutet av 1980-talet hade de blivit ekonomiskt oberoende och trygga, vilket eliminerade behovet av ytterligare statligt sponsrad kredit och stöd.
På 1990-talet var Sydkorea ett av de största nyligen industrialiserade länderna och skröt om en levnadsstandard som var jämförbar med industrialiserade länder. President Kim Young-sam började utmana chaebol, men det var inte förrän under den asiatiska finanskrisen 1997 som systemets svagheter blev allmänt förstådda. Av de 30 största chaebolerna kollapsade 11 mellan juli 1997 och juni 1999. Ursprungligen orsakades krisen av ett kraftigt fall i valutans värde och ledde till omedelbara problem med kassaflödet som behövdes för att betala utlandsskulder; de lägre kostnaderna hjälpte dock i slutändan de starkare chaebolerna att expandera sina varumärken till västerländska marknader. Ändå visade sig nedgången på närliggande exportmarknader i Sydostasien, som hade drivit på tillväxten genom att dra på sig stora skulder, vara ödesdiger för många. De återstående chaebolerna blev också mycket mer specialiserade i sitt fokus. Till exempel, med en befolkning rankad som 26:e i världen, hade landet före krisen sju stora biltillverkare. Efteråt förblev endast två stora tillverkare intakta, även om ytterligare två fortsatte, i mindre kapacitet, under General Motors och Renault. Chaebols skulder var inte bara till statliga industribanker utan även till oberoende banker och deras dotterbolag inom finansiella tjänster. Omfattningen av skulderna innebar att bankerna varken kunde utmäta eller skriva av dåliga lån utan att själva kollapsa, så misslyckandet med att betala dessa skulder orsakade snabbt en systemisk bankkris, och Sydkorea vände sig till IMF för hjälp. Det mest spektakulära exemplet kom i mitten av 1999, med kollapsen av Daewoo-koncernen, som hade cirka 80 miljarder USD i obetalda skulder. Vid den tidpunkten var det den största företagskonkursen i historien.
Utredningar avslöjade också utbredd korruption i chaebol, särskilt bedräglig bokföring och mutor.
Sydkorea återhämtade sig dock snabbt från krisen, och det mesta av skulden för de ekonomiska problemen flyttades till IMF. De återstående chaebolerna har vuxit avsevärt sedan krisen, men de har bibehållit betydligt lägre skuldsättningsnivåer.
År 2019 var intäkterna för den största chaebolen, Samsung, värda cirka 17 % av Sydkoreas BNP och företaget innehade miljarder dollar i kontanter. År 2023 var intäkterna för de fyra största chaebolerna (Samsung, SK, Hyundai och LG) värda 40,8 % av Sydkoreas BNP, och de trettio största chaebolerna var värda 76,9 % av BNP.
Emellertid visade dessa chaebols senaste finansiella rapporter att chaebols sakta förlorar makt på grund av antingen internationell konkurrens eller interna störningar från nystartade startups. Nettovinsten/intäkterna för Sydkoreas största konglomerat minskade från 2012 till 2015.
Rankning Rankning av Chaeboler per den 1 maj 2025
Tillgångar mätta i biljoner won