HMS Hermes var ett brittiskt hangarfartyg som byggdes för Royal Navy och var världens första fartyg som från början konstruerades som ett hangarfartyg, även om den kejserliga japanska flottans Hōshō var det första som sjösattes och togs i bruk.Milanovich, pp. 9, 13 Fartyget började byggas under första världskriget, men var inte färdigt förrän efter krigsslutet, eftersom det hade försenats av flera designändringar efter att arbetet hade påbörjats. De flesta av de ändringar som gjordes syftade till att optimera hennes konstruktion mot bakgrund av resultaten av experiment med operativa hangarfartyg.
Hermes togs i bruk 1924 och tjänstgjorde kort i Atlantflottan innan hon tillbringade större delen av sin karriär i Medelhavsflottan och i Kina-flottan ("China Station"). I Medelhavet samarbetade hon med andra hangarfartyg för att utveckla nya taktiker för sjöbaserat flyg. När hon deltog i Kina-flottan hjälpte hon till att stävja piratverksamhet i kinesiska vatten. Hermes återvände hem 1937 och placerades i malpåse innan hon om klassificerades till ett utbildningsfartyg 1938.
När andra världskriget började i september 1939, var fartyget kortvarigt placerat i Home Fleet och utförde ubåtsjakt väster om de brittiska öarna. I oktober förflyttades fartyget till Dakar för att samarbeta med den franska flottan i jakten på tyska hjälpkryssare och blockadlöpare. Bortsett från en kort ombyggnad stannade Hermes där fram till Frankrikes fall och inrättandet av Vichyregimen i slutet av juni 1940. Med stöd av flera kryssare blockerade fartyget sedan Dakar och försökte sänka det franska slagskeppet Richelieu genom att spränga sjunkbomber under dess akter samt skicka Fairey Swordfish torpedflygplan för att attackera henne på natten. När Hermes återvände från detta uppdrag rammade hon av misstag en brittisk beväpnad hjälpkryssare i en storm och behövde flera månaders reparationer i Sydafrika, varefter hon återupptog patrullering efter axelmakternas fartyg i Sydatlanten och Indiska oceanen.
I februari 1941 stödde fartyget samväldesstyrkor i italienska Somaliland under den östafrikanska kampanjen och gjorde samma sak två månader senare i Persiska viken under det anglo-irakiska kriget. Efter kampanjen tillbringade Hermes större delen av av året med att patrullera i Indiska oceanen. Hon renoverades i Sydafrika mellan november 1941 och februari 1942 och anslöt sig sedan till den östra flottan på Ceylon.
Hermes låg i Trincomalee den 8 april när en varning om en räd i Indiska oceanen från den japanska flottan mottogs, och hon seglade samma dag till Maldiverna utan sina flygplan ombord. Den 9 april upptäckte ett japanskt spaningsplan henne nära Batticaloa, och kort därefter attackerades hon av en stor mängd störtbombplan. Utan luftskydd sänktes hangarfartyget snabbt av de japanska flygplanen. De flesta av de överlevande räddades av ett närliggande sjukhusfartyg, även om 307 män förlorades i förlisningen.
Utveckling Liksom Hōshō byggde Hermes på ett kryssarskrov och var ursprungligen konstruerad för att kunna bära både reguljära flygplan och sjöflygplan. Fartygets design härstammade från en design för flygplanskryssare från 1916 av Gerard Holmes och Sir John Biles, men förändrades avsevärt av Sir Eustace d'Eyncourt, chef för flottans konstruktionsbyrå, i sin skissdesign från april 1917. Hennes mest anmärkningsvärda inslag var en sjöflygplans-slip som bestod av tre sektioner. Sjöflygplanen skulle rulla in på den styva nedsänkta delen akterut och docka med en vagn som skulle föra in flygplanet i hangaren. En flexibel undervattensdel skiljde den bakre delen från den stela främre delen av slipen för att förhindra att undervattensdelen rullade med fartygets rörelse. Hela slipen kunde dras in i fartyget, och en kran löpte längs hela hallen för att hjälpa till att bärga sjöflygplanen. I ritningen planerades det två torn, med varsin av fartygets två skorstenar, med ett heltäckande flygdäck mellan dem. Ett stort nät kunde spännas upp mellan dem för att stoppa flygplan med för hög hastighet. Flygplanen transporterades mellan hangaren och flygdäcket med hjälp av två flygplanshissar; den främre hissen mätte 9,1 x 9,1 meter och den bakre 18,3 x 5,5 meter. Denna design hade ett deplacement på 9 100 ton och rymde sex stora Short 184 sjöflygplan och sex mindre Sopwith Baby sjöflygplan. Fartygets bestyckning bestod av sex 10,2 cm allmålskanoner.Friedman, pp. 62–63, 67–68, 71–72, 83
Konstruktionsbyrån tog fram en detaljerad ritning i januari 1918 som innehöll några ändringar av den ursprungliga skissen, bland annat en roterande bogkatapult som skulle göra det möjligt för fartyget att starta flygplan oavsett vindriktning, och fartyget kölsträcktes samma månad enligt den reviderade ritningen. Konstruktionen gick långsamt, eftersom de flesta av varvets resurser användes för att slutföra ombyggnaden av HMS Eagle från slagskepp till hangarfartyg. Den långsamma takten i byggandet gav mer tid för att omarbeta fartygets design. I mitten av juni hade slipen strukits från konstruktionen och fartygets beväpning hade reviderats till att bestå av elva 15,2 cm kanoner och endast en enda luftvärnskanon. Vid den här tiden hade osäkerheten om den bästa konfigurationen för ett hangarfartyg ökat till den grad att amiralitetet förbjöd varvet att arbeta ovanför hangardäcket utan uttryckligt tillstånd. Senare samma år reviderades fartygets konstruktion igen för att införliva ett enda torn, dess hissar ändrades till en enhetlig storlek på 13,4 x 6,1 meter och dess beväpning ändrades till tio 15,2 cm- och fyra 10,2 cm kanoner. Dessa ändringar ökade hennes deplacement till 10 270 ton.Friedman, p. 73
Byggandet avbröts efter att Hermes sjösattes i september 1919, eftersom amiralitetet väntade på resultaten av testerna med Eagle och Argus. Hennes konstruktion ändrades i mars 1920 med ett torn och skorsten till styrbord, och den främre katapulten togs bort.McCart, p. 11 Logiken bakom placeringen av ön till styrbord var att piloter i allmänhet föredrog att svänga till babord när de återhämtade sig efter en avbruten landning.Friedman, p. 76 En framträdande trebensmast lades också till för att inrymma eldledningssystemen för hennes kanoner.
De sista ändringarna av fartygets konstruktion gjordes i maj 1921, efter tester med Argus och Eagle. Hissarna förstorades och flyttades längre ifrån varandra för att ge mer utrymme för inbromsningsvajrar. Hennes sjömålsförmåga minskades till sex 14 cm kanoner och hennes flygdäck byggdes in i fören.Friedman, pp. 83–84
Beskrivning Hermes hade en total längd på 182,9 meter, en bredd på 21,4 meter och ett djupgående på 7,1 meter vid fullast. Hennes deplacement var 11 020 ton vid standardlast.Friedman, pp. 365–366 Var och en av fartygets två uppsättningar växlade Parsonsturbiner drev en propelleraxel. Ånga levererades av sex YarrowpannorPreston, p. 71 som arbetade med ett tryck på 235 psi (1 620 kPa; 17 kgf/cm²). Turbinerna var konstruerade för totalt 40 000 axelhästkrafter (30 000 kW), men de producerade 41 318 shp (30 811 kW) under hennes sjötester, vilket gav Hermes en hastighet på 26,2 knop (48,5 km/h). Fartyget hade en kapacitet på 2 000 ton brännolja som gav henne en räckvidd på 4 480 nautiska mil (8 300 km) vid 16 knop (30 km/h).Friedman, pp. 85, 366
Fartygets flygdäck var 173,7 meter långt och hissarnas dimensioner var 11,0 x 11,2 meter.Friedman, p. 84, 366 Hangaren var 121,9 meter lång, 15,2 meter bred och 4,9 meter hög. En stor kran var placerad bakom tornet. På grund av sin storlek kunde fartyget endast transportera cirka 20 flygplan. Bensintankarna hade en kapacitet på 32 000 liter. Fartygets besättning uppgick 1939 till 33 officerare och 533 man, exklusive flyggruppen.Friedman, p. 366
För självförsvar mot fientliga fartyg hade Hermes sex BL 14 cm Mk I-kanoner, tre på varje sida av fartyget. Alla tre QF Mk V 10,2 cm kanoner var placerade på flygdäcket. Fartygets bältespansar vid vattenlinjen var 76 mm tjockt och flygdäcket var 25 mm tjockt. Hermes hade en metacentrisk höjd på 0,9 meter och hade god sjöduglighet. Hon hade dock en ganska stor yta som var utsatt för vinden och drabbades av lovgirighet vid låg fart när vinden blåste från sidan.Friedman, pp. 84–85
Tjänstgöring miniatyr|HMS Hermes i Manila 1928. Hermes började byggas av Sir W. G. Armstrong-Whitworth and Company i Walker vid floden Tyne den 15 januari 1918Friedman, p. 73 som världens första specialkonstruerade hangarfartyg,Milanovich, p. 13 och sjösattes den 11 september 1919. Hon döptes av Mrs A. Cooper, dotter till förste amiralitetsherren Walter Long. Varvet skulle stängas i slutet av 1919 och amiralitetet beordrade att fartyget skulle bogseras till Devonport, dit det anlände i januari 1920 för att färdigställas.
1920-talet Kapten Arthur Stopford utsågs till fartygets befälhavare i februari 1923 och fartyget påbörjade sina sjötester i augusti. Efter att ha blivit utrustad togs Hermes i bruk den 19 februari 1924 och tilldelades senare Atlantflottan. Hon genomförde flygprov med Fairey IIID spaningsplan under de kommande månaderna. Därefter rustades hon om fram till november och förflyttades sedan till Medelhavsflottan. Hon anlände till Malta den 22 november och behövde en del reparationer för att åtgärda stormskador som hon fått under resan.McCart, pp. 11, 13–16 Vid denna tidpunkt tog fartyget ombord 403:e flyggruppen med Fairey Flycatcher jaktplan och 441:e flyggruppen med Fairey IIID spaningsflygplan.Sturtivant, pp. 466, 468 Hermes genomförde flygövningar med Eagle och resten av Medelhavsflottan i början av 1925 innan hon påbörjade en sju veckors ombyggnad på Malta den 27 mars, för att sedan segla till Portsmouth där hon anlände den 29 maj efter att hennes flygplan hade flugit i land.McCart, pp. 16–17
Hermes seglade till Kina-flottan ("China Station") den 17 juni med 403:e och 441:e flyggrupperna ombord, men gjorde ett långt uppehåll på vägen i Medelhavet under vilket kapten Stopford ersattes av kapten C. P. Talbot. Hon anlände till Hongkong den 10 augusti 1925. Fartyget gjorde sitt första utländska hamnbesök i Amoy i november. Hermes återvände till Medelhavet i början av 1926 och renoverades på Malta mellan april och juni.McCart, pp. 18, 20 441:e flyggruppen överfördes till Eagle vid denna tid i utbyte mot 440:e flyggruppen som flög ombord i september. 442:e gruppen anslöt sig också till fartyget vid denna tid; båda flygen var utrustade med Fairey III biplan.Sturtivant, pp. 467–468 Fartyget övade med Medelhavsflottan efter att ombyggnaden var klar och kapten R. Elliot avlöste kapten Talbot den 14 augusti. Hermes återvände till Hongkong den 11 oktober och genomförde rutinutbildning tills hon seglade till marinbasen i Wei Hai Wei den 27 juli 1927 för att undkomma sommarvärmen. Fartyget träffade i september Argus, som skulle ersätta henne i Kina-flottan. Innan hon lämnade området attackerade dock båda fartygen piratbasen vid Bias Bay och deras flotta av djonker och sampaner. Hermes nådde Storbritannien den 26 oktober och påbörjade en ombyggnad vid Chatham Dockyard i början av november.McCart, pp. 20–22 En av hennes 10,2 cm kanoner togs bort vid denna tidpunkt. Någon gång efter denna ombyggnad försågs fartyget med två enkelmonterade 40 mm "pom-pom" luftvärnskanoner.Friedman, p. 89