höger|miniatyr|En judisk familj i sitt hem i Damaskus i dåvarande Osmanska Syrien, omkring 1901. Mizrahiska judar (), i plural även mizrahim (), är en samlingsbeteckning för judiska grupper med ursprung i framför allt Mellanöstern och angränsande delar av Asien. I en vidare användning, särskilt i Israel, innefattas ofta även judar från Nordafrika. Gruppen har också benämnts orientaliska judar och edot ha-mizrach (, ”Österns församlingar”). Ordet mizrahi kommer av hebreiskans mizrach, ”öster”.

Beteckningens omfattning varierar. Till mizrahiska judar räknas vanligen bland andra irakiska, iranska, kurdiska, jemenitiska, georgiska och bukhariska judar samt bergsjudar. Nordafrikanska judar betecknas även som maghrebska judar och många tillhör den sefardiska traditionen.

Terminologi miniatyr|vänster|Elever vid en irakisk-judisk skola i Bagdad 1959. miniatyr|vänster|En grupp bukharajudiska immigranter vid Atlit, Israel. Begreppen mizrahi och sefardisk överlappar delvis, men har olika innebörd. I strikt historisk mening avser sefarder judar med ursprung på Iberiska halvön och deras efterkommande, medan mizrahi är en geografisk och sociokulturell samlingsbeteckning som även omfattar grupper utan iberiskt ursprung. Överlappningen beror bland annat på att många judiska grupper i Mellanöstern följde sefardisk liturgi och över tiden anammat sefardiska religiösa sedvänjor.

Före 1900-talets mitt identifierade sig många av de berörda grupperna i första hand genom sin stad, sitt ursprungsland eller sin särskilda religiösa tradition, snarare än som medlemmar av en gemensam mizrahisk grupp. Ett viktigt steg i utvecklingen av den moderna samlingskategorin var Judiska byråns så kallade miljonplan från 1944. I planen behandlades judar från Mellanöstern och Nordafrika för första gången gemensamt som målgrupp för ett större invandringsprogram till det dåvarande mandatområdet Palestina.

Mizrahi-judar i Israel Under årtiondena efter kriget 1948 lämnade omkring 850 000 mizrahiska och sefardiska judar arabiska och andra muslimskt dominerade länder. De emigrerade, flydde eller fördrevs, och en stor del bosatte sig i Israel. Den judiska utvandringen från dessa länder pågick under flera årtionden, och dess förlopp och orsaker skilde sig mellan olika länder. Bland omständigheterna fanns förföljelse och politisk instabilitet, men också avkolonisering, sionism och ekonomiska överväganden.

Uppskattningar av gruppens storlek varierar, bland annat eftersom mizrahisk och sefardisk bakgrund ofta redovisas tillsammans och eftersom härkomst och självidentifikation inte är samma sak. En representativ undersökning genomförd 2015–2016 visade att många israeliska judar föredrog de övergripande identiteterna israelisk eller judisk framför mer specifika beteckningar som mizrahi, sefardisk eller en identitet knuten till familjens ursprungsland.

Kultur De grupper som sammanförs under beteckningen mizrahi har haft skilda språk, liturgiska traditioner och lokala sedvänjor. I Israel utvecklades under 1900-talets andra hälft en mizrahisk musik, även kallad musika mizrahit eller israelisk medelhavsmusik. Det är en hybrid musikgenre med inslag från bland annat mellanöstern-, nordafrikansk och europeisk musik.

Källor

Externa länkar

Kategori:Judisk historia Kategori:Israels historia Kategori:Israels samhälle