miniatyr|Karta över Belize. Belizes historia domineras av två teman: Den utåtriktade kampen för att bilda och upprätthålla en engelsktalande nation i ett område som hade dominerats av spansk befolkning och kultur, samt det inhemska samarbetet mellan olika etniska och kulturella grupper. Förståelsen för de nutida sociala relationerna och Belizes politik beror mycket på dessa diversifierade grupper och deras uppfattning om historiska händelser.Library of Congress Country Studies - Belize, Historical Setting
De första engelska kolonisatörerna kom tidigt på 1600-talet till dagens Belize. Deras ankomst blev starten på en konflikt med deras spanska koloniserande grannar som skulle fortsätta i flera hundra år. Under de första 200 åren var denna konflikt en del av en större rivalitet mellan Storbritannien och Spanien. Tidigt på 1800-talet, efter att de flesta av de spanska kolonierna i Nya världen blev oberoende, utvecklades konflikten till ett anspråk på territoriet från Guatemala, som pågick in i 1900-talet.
Liksom många andra nationer som har växt fram ur kolonisering, har Belize en befolkning som är uppdelad i många etniska och kulturella grupper. De två största grupperna är kreoler, engelsk- eller kreoltalande svarta människor av blandat afrikanskt och europeiskt ursprung, samt mestiser, spansktalande människor med blandat mayanskt och spansk-europeiskt ursprung. Ytterligare två betydande grupper är garifuna, en grupp med afrikanskt och karibiskt härstamning ursprungligen från Små Antillerna, samt maya som härstammar från ursprungsinvånarna i Belize.
Dessa grupper har alla olika tolkningar av viktiga händelser i Belizes historia. Underkuvandet av det indianska folket, rivaliteten mellan Spanien och Storbritannien, slaveriet och frigörelseprocessen samt Belizes ställning i den moderna världen har varit föremål för olika uppfattningar och debatt. Trots den gradvisa framväxten av en nationell identitet har skillnaderna mellan de etniska grupperna och deras olika uppfattningar om såväl de historiska som nutida händelserna spelat en viktig roll för dagens Belize.
Mayacivilisationen
thumb|200px|Mayatempel vid Altun Ha Kanske så tidigt som för 35 000 år sedan kom nomader från Asien till Amerika genom att korsa det istäckta Berings sund. Under många årtusenden bosatte och anpassade sig deras efterlevande i olika miljöer, där de skapade många olika kulturer i Nordamerika, Centralamerika och Sydamerika. Mayakulturen växte fram i låglandet på Yucatánhalvön och på höglandet i vad som idag utgör sydöstra Mexiko, Guatemala, västra Honduras och Belize. Många delar av denna kultur lever fortfarande kvar i området trots ett nästan halvt årtusende av europeisk dominans. Alla arkeologiska, historiska, etnografiska och språkliga bevis, visar på en kulturell kontinuitet i denna region. De efterlevande till de första bosättarna har funnits i området i minst 3 000 år.Library of Congress Country Studies - Belize, Ancient Mayan Civilization
Före omkring 2500 f.Kr. bosatte sig jägare och samlare i små jordbruksbyar. Jakten och samlandet fortsatte att vara en del av deras tillvaro men de odlade även majs, bönor, squash och chilipeppar, vilka fortfarande är en del av basmaten i Centralamerika. Många språk och subkulturer utvecklades inom mayas innersta kultur. Mellan 2500 f.Kr. och 250 e.kr. växte basinrättningarna fram inom mayacivilisationen, som hade sin mest blomstrande period mellan 250 e.Kr. och omkring 700 år framåt.
Bönderna arbetade med olika typer av jordbruk, bland annat med arbetskraftsintensiva konstbevattnings- och fältsystem samt svedjebruk. Deras produkter närde civilisationens hantverkare, köpmän, krigare och prästastronomer, som samordnade årstidsbundna aktiviteter genom periodiska ritualer i ceremoniella centra. Dessa präster, som studerade solens, månens, planeternas och stjärnornas rörelser, utvecklade ett komplext matematiskt och kalendariskt system för att samordna olika tidscykler och genom att rista i stelar registrera olika händelser.
I Belize finns viktiga platser från de tidigaste mayabosättningarna som exempelvis majestätiska ruiner från den klassiska perioden och sent efterklassiska religiösa byggnader. Omkring fem kilometer väster om Orange Walk ligger Cuello, en plats från kanske så tidigt som 2500 f.Kr. Krus, baljor och andra typer av skålar är bland de äldsta lergods som har hittats i Mexiko och Centralamerika. På platsen finns rester av byggnader uppförda runt ett litet torg, vilket visar på ett mayasamhälle. Förekomsten av skal, hematit och jade visar att maya utövade handel över stora områden så tidigt som 1500 f.Kr. Mayas ekonomi byggde dock i grunden på samlande, jordbruk, jakt och fiske.
Cerros, en plats vid Chetumal Bay, var ett blomstrande handels- och religiöst centrum mellan 300 f.Kr. och 100 e.Kr. med speciella kännetecken från en tidig mayacivilisation. Arkitekturen innefattar bland annat tempel och palatsliknande bostäder organiserade i grupper omkring torg. Dessa byggdes av stenblock, täcktes med stuck, dekorerades och målades. Stilfulla urskärningar och målningar av människor, djur och gudar tillsammans med skulpterade stelar och geometriska mönster på byggnader visar på en högt utvecklad konstart. Två meter höga masker på båda sidor om huvudtrappan till templet illustrerar en ormgud. thumb|left|En mask vid ett tempel i Lamanai Maya var väl utvecklat när det gällde lergodstillverkning, snida jade, knacka flinta och skapa fjäderutsmyckade kläder. Ett av de finaste jadesnidade föremålen i mayacivilisationen, solguden Kinich Ahaus huvud, hittades i en grav vid den klassiska platsen Altun Ha, 30 kilometer nordväst om dagens Belize City. Altun Ha grundades åtminstone 200 f.Kr. och hade under sin mest blomstrande period uppskattningsvis mellan 8 000 och 10 000 invånare. I början av 100-talet uppförde invånarna den första stora byggnaden, ett tempel. Idag finns en rad tempel, prästbostäder och andra byggnader runt två intilliggande torg. I grannskapet finns 100-tals andra byggnader, av vilka de flesta är outforskade. Maya fortsatte att återuppbygga en del av templen fram till slutet av 1800-talet. Utgrävningar i Altun Ha har visat bevis på att en revolt, kanske av bönder mot den prästerliga klassen, ledde till civilisationens undergång. Människor fortsatte att bo på eller besöka platsen under den efterklassiska perioden, men de religiösa centrumen tilläts förfalla. En del material som har hittats vid Altun visar att människor fanns på platsen under 1200- och 1300-talet, kanske för att använda de gamla byggnadsverken eller för pilgrimsfärder till det gamla religiösa centrumet.
Bland andra mayacentrum i Belize finns Xunantunich och Baking Pot i Cayo, Lubaantún och Nim Li Punit i Toledo samt Lamanai vid Hill Bank Lagoon i Orange Walk. Xunantunich, som betyder Klippdamen, bosattes kanske så tidigt som 300 f.Kr. men de flesta av byggnadsverken där byggdes under den senklassiska perioden. Liksom i alla mayacentrum på låglandet fortsatte invånarna att bygga tempel och bostäder över äldre byggnader, genom utbyggnad och förhöjning av byggnaderna och dess grunder. Den högsta handuppförda byggnaden i Belize är Xunantunichs "El Castillo" med sina 39 meter. Lamanai, som är mer svårtillgänglig än Altun Ha och Xunantunich, är en viktig plats eftersom den innehåller arkeologiska bevis på mayas närvaro under många hundra år, med början omkring 150 e.Kr. Under den klassiska och efterklassiska perioden hade mayacivilisationen en stor befolkning och under den tiden fanns en del av de stora religiösa byggnaderna i de stora centrumen kvar, som exempelvis Tikal i Guatemala, men de övergavs på 900-talet.
Under den senklassiska perioden fanns åtminstone 400 000 människor i Belizeområdet, bosatta i stort sett överallt där det gick att bedriva odlingar samt i träskområdena och strandbankarna vid kusten. I slutet av 900-talet hade mayasamhället dock en svår nedgång. Uppförandet av offentliga byggnader upphörde, de administrativa centrumen förlorade makten och befolkningen minskade när de sociala och ekonomiska systemen försvagades. En del människor bodde kvar eller så flyttade de tillbaka till platser som Altun Ha, Xunantunich och Lamanai men dessa platser upphörde att vara ansedda som religiösa och administrativa centrum.
Mayacivilisationens nedgång är inte helt förklarad, men många arkeologer tror att nedgången och kollapsen inte berodde på en enskild faktor, utan många komplexa och att nedgången inträffade under olika tidsperioder i olika regioner. Ökad information om mayakulturen och dess samhälle kan förklara utvecklingen, blomstringen och nedgången av den gamla civilisationen. Utgrävning av platser som Cuello, Cerros, Altun Ha, Xunantunich och Lamanai har visat på en unik fortlevnad bland maya i Belize under hundratals år.
Förcolumbiska mayasamhällen och erövringen
Historiker har hävdat att maya lämnade området långt innan brittiska kolonisatörer anlände men många ur mayafolket fanns fortfarande kvar då européerna kom på 1500- och 1600-talet. Arkeologisk och etnologisk forskning visar att flera grupper ur mayafolket under 1500-talet bodde i det område som idag kallas Belize. Den politiska geografin under den perioden stämmer inte överens med dagens gränser, då flera mayaprovinser korsade gränserna mot Mexiko och Guatemala. Exempelvis sträckte sig mayaprovinsen Chetumal över norra delarna av dagens Belize och den mexikanska delstaten Quintana Roos sydkust. Längre söderut gick provinsen Mopán Maya västerut över dagens gräns mellan Belize och Guatemala och söder om den fanns de choltalande Manchegrupperna. I centrala Belize låg provinsen Dzuluinicob, som betyder utlänningarnas land. Denna provins sträckte sig från New River i norr till Sittee River i söder och från närheten av gränsen mot Guatemala i väster ut mot havet. Det politiska centrumet i denna provins var Tipu, öster om dagens Benque Viejo del Carmen, och innefattade Lamanai, flera städer längs New River och Belize River, samt Xibún vid Sibun River.Library of Congress Country Studies - Belize, Pre-Columbian Mayan Societies and the Conquest
Christofer Columbus reste till Hondurasbukten under sin fjärde resa 1502. Några år senare seglade två av hans styrmän Martín Pinzón och Juan De Solís norrut längs Belizes kust till Yucatán. 1519 erövrade Hernán Cortés Mexiko och Pedro Arias Dávila grundade Panama City. Spanien sände strax därefter expeditioner till Guatemala och Honduras och erövringen av Yucatán började 1527. När Cortés 1525 passerade genom det sydvästra hörnet av dagens Belize fanns det bosättningar av choltalande mancher i området. När spanjorerna intog området på 1600-talet fördrev de dessa bosättningar till de guatemalanska höglanden. Spanjorerna anföll området från Yucatán men mötte hårt motstånd från mayaprovinserna Chetumal och Dzuluinicob. Regionen blev ett flyktingområde under den spanska invasionen men de flyende maya förde med sig sjukdomar de hade smittats av från spanjorerna. Efterföljande epidemier av smittkoppor och gula febern tillsammans med inhemsk malaria försvagade den indianska befolkningen och dess förmåga att göra motstånd mot erövringen.