Denna artikel fokuserar på engelskspråkig litteratur snarare än på litteraturen i England, varför den omfattar författare även från Skottland, Wales, och hela Irland, liksom litteratur på engelska från länder i det forna brittiska imperiet, inklusive USA. Men fram till början av 1800-talet, handlar den bara om litteraturen i Storbritannien och Irland. Den omfattar inte litteratur skriven på andra språk i Storbritannien.
Fornengelsk litteratur: omkring 450–1066 vänster|miniatyr|Förstasidan av Beowulf från Nowellkodexen (Cotton Vitellius A.x.v. 129 r.) Till litteratur på engelska räknas den litteratur som är skriven efter att saxarna och andra germanska stammar hade bosatt sig i England (jutar och angler) cirka år 450 och romarna hade dragit sig tillbaka. Perioden för den fornengelska litteraturen anses upphöra strax efter normandernas erövring av England år 1066. Den litteratur som producerades under denna period inkluderar episk poesi, hagiografi, predikningar, Bibelöversättningar, juridiska verk, krönikor och gåtor. Allt som allt finns det cirka 400 handskrifter bevarade från perioden.Angus Cameron (1983). (1983). "Anglo-Saxon literature" in Dictionary of the Middle Ages, vol. 1, s. 274–288.
Den muntliga traditionen var mycket stark i tidig engelsk kultur och de flesta litterära verk skrevs för att framföras muntligt... Episka dikter var mycket populära, och några, däribland Beowulf, har överlevt till i dag. Beowulf är det mest kända verket i äldre engelska, och har uppnått status som nationalepos i England, trots att handlingen utspelar sig i Skandinavien. Den enda bevarade handskriften som innehåller verket är Nowellkodexen, vars exakta datering är oklar, men de flesta uppskattningar placerar den omkring år 1000. Verket anses ha skrivits någon gång mellan 700-talet och början av 1000-talet.
Nästan alla anglosaxiska författare är okända. Tolv är kända till namnet från medeltida källor, men endast fyra av dessa går med någon säkerhet att koppla samman med sina verk: Cædmon, Beda, Alfred den store, och Cynewulf. Cædmon är den tidigaste engelske poet vars namn är känt, och hans enda kända överlevande verk Cædmon Psalm är troligen från slutet av 600-talet. Dikten är ett av de tidigaste exemplen på fornengelska och är, tillsammans med runskrifterna på Ruthwell-korset och Franks Casket, en av tre kandidater till att vara det tidigaste bevarade exemplet på fornengelsk poesi. Dikten är också ett av de tidigaste kända exemplen på längre poesi på ett germanskt språk.
Antiken var inte bortglömd i det anglosaxiska England, och flera fornengelska dikter är versioner av senantika filosofiska texter. Den längsta är Kung Alfreds (849–899) översättning av Boethius’ Tröst i Filosofi.Walter John Sedgefield (ed.), King Alfred's Old English Version of Boethius: De consolatione philosophiae, 1968 (1899)
Tidig engelsk litteratur: omkring 1066–1400 Normandernas erövring av England efter slaget vid Hastings år 1066 innebar en brytpunkt vad gäller språkets utveckling på ön. Från att folket tidigare hade talat en variant av tyska, kom normandernas franska att alltmer tränga ut och påverka de lokala dialekterna. Den krocken ledde till uppkomsten av ett språk som i dag benämns fornengelska. Den anglosaxiske kungen Alfred den store bidrog till språkutvecklingen genom att förespråka skapandet av ett fornengelskt skriftspråk, och han lät översätta flera latinska texter. Språket som talades vid hans hov kom att bli något av ett standardspråk för de olika dialekterna. Man började skriva poesi och översatte vetenskapliga och teologiska verk till fornengelska.Wikander, Ola (2006), I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk, Stockholm: Wahlström & Widstrand, Libris 10025043,
År 1140 publicerade benediktinermunken Geoffrey av Monmouth en historieskildring av England, inklusive flera redan spridda myter. Mest livaktig av dessa var den redan då existerande historien om kung Arthur som har omtolkats och återberättats i flera versioner.
Omkring år 1343 föddes författaren, filosofen, diplomaten och poeten Geoffrey Chaucer. Han var inspirerad av italiensk diktning, såsom de av Petrarca och Boccaccio. Hans eget verk, Canterburysägner, var skrivet i samma stil och anses vara en milstolpe inom den engelskspråkiga litteraturen. I och med detta verk kom man att överge den tidigare förhärskande allittererade versen och övergå till rimmad vers. Vissa anser till och med att Canterburysägner var det första verket skrivet på engelska.
Medelengelsk litteratur: omkring 1100–1500 miniatyr|Piers Ploughman från ett 1300-talsmanuskript. Medelengelska bibelöversättningar, i synnerhet Wycliffes Bibel, hjälpte till att etablera engelska som ett litterärt språk. Wycliffes Bibel är det namn som nu ges till en grupp av bibelöversättningar på medelengelska gjorda under ledning av eller på initiativ av John Wycliffe. Dessa publicerades ungefär mellan åren 1382 och 1395. Dessa bibelöversättningar var den huvudsakliga inspirationen och orsaken till Lollard-rörelsen, en för-reformationsrörelse som förkastade många av lärdomarna från den romersk-katolska kyrkan. miniatyr|Geoffrey Chaucer, cirka 1343–1400. Medelengelskan varade fram till ungefär 1470-talet, när Chancery Standard, en London-baserad form av engelska, bredde ut sig och tryckpressen bidrog till att standardisera språket. Geoffrey Chaucer var en betydande person för utvecklingen av medelengelskan som folkmål, vid en tid då det dominerande litterära språket i England fortfarande var franska och latin.
Under 1300-talet skapades också betydande religiösa verk av bland andra Julian av Norwich (omkring 1342–1416) och Richard Rolle. Julians Uppenbarelser av den gudomliga kärleken (Revelations of Divine Love, cirka 1393) tros vara den första publicerade boken skriven av en kvinna på engelska.
Ett viktigt verk från 1400-talet är Morte D’Arthur av Sir Thomas Malory; ett verk som trycktes av William Caxton år 1485.The Oxford Companion to English Literature, s. 182. Verket är en sammanställning av några franska och engelska kärleksromaner som handlar om kung Arthur-legenden, och det var bland de tidigaste böckerna som trycktes i England. Boken var populär och inflytelserik i det senare återupplivandet av intresset för legenden om kung Artur.Malory's Morte d'Arthur: Exhibition Guide , University of Rochester, läst 1 oktober 2016
Den medeltida teatern Under medeltiden kan dramer på de lokala språken i Europa ha kommit från iscensättningar av liturgin. Mysteriespel presenterades på trappor framför katedraler eller av kringvandrande skådespelare på helgonfestdagar. Mirakel- och mysteriespel, tillsammans med moraliteter (eller "interludier"), utvecklades senare till mer avancerade former av drama, sådana som man kunde se på de elisabetanska scenerna. vänster|miniatyr|1800-talsgravyr av en föreställning från Chesters mysteriespel. Det finns fyra kompletta eller nästan kompletta bevarade engelska bibliska samlingar av pjäser från slutet av medeltiden. Den mest kompletta är Yorkcykeln med 48 festspel. De utfördes i staden York, från mitten av 1300-talet fram till år 1569.M. H. Abrams, A Glossary of Literary Terms. (Fort Worth, Texas: Harcourt Brace, 1999, s. 165–166.
Engelska renässansen: Slutet av 1400-talet till omkring 1660 Under 1400-talet påbörjades en större omdaning av litteraturen i och med Gutenbergs förbättring av tryckpressen. Tillsammans med ett större intresse för den klassiska litteraturen, och ett minskat förakt för det engelska språket (de flesta vetenskapliga verk, såsom Thomas Mores Utopia, 1560, skrevs på latin), skulle det få avsevärd betydelse för det som senare har kallats renässansen. Bland annat ökade läskunnigheten bland allmänheten.
Efter att William Caxton införde tryckpressen till England år 1476, kom litteraturen på det inhemska språket att blomstra. Reformationen inspirerade produktion av liturgi på folkspråket, något som ledde till Den allmänna bönboken (1549) som fick ett bestående inflytande på det litterära språket. Renässansen i England var en kulturell och konstnärlig rörelse som pågick från slutet av 1400-talet till 1600-talet, och som inleddes i Italien under 1300-talet. Som de flesta länder i norra Europa, såg England mycket lite av den utvecklingen förrän mer än ett sekel senare. Renässansens stil och idéer tog lång tid på sig att tränga in i England, och den elisabetanska eran under den andra hälften av 1500-talet brukar ses som kulmen av den engelska renässansen.A Companion to English Renaissance Literature and Culture, ed. Michael Hattaway (2000.)
Elisabetanska eran (1558–1603) miniatyr|Poeten och dramatikern William Shakespeare (1564–1616) myntade många engelska uttryck och fortsätter att vara en inspiratör för många engelskspråkiga författare.
Drottning Elisabet I:s tid som regent präglades av en större ökning av antalet verk på engelska, inklusive dramatik och poesi. Christopher Marlowe och hans samtida, William Shakespeare, satte upp pjäser med brett publikt intresse. Av dem betraktas numera Shakespeare som den störste. Av hans 38 dramer, inklusive Hamlet, Romeo och Julia, Kung Lear, Macbeth och Mycket väsen för ingenting, spelas flertalet fortfarande.
Andra författare från den perioden är John Milton, John Donne, och Katherine Philips.
Poesi Edmund Spenser (omkring 1552–1599) var en av de viktigaste poeterna under den elisabetanska eran. Han skrev bland annat The Faerie Queene (1590 och 1596), en episk dikt och fantastisk allegori som hyllar Tudordynastin och Elizabeth I. En annan viktig person var den engelske poeten Sir Philip Sidney (1554–1586), som skrev Astrophel och Stella, Försvaret av Poesi, och Grevinnan av Pembrokes Arcadia. Dikter avsedda att tonsättas, som de av Thomas Campion (1567–1620), blev populära i tryckt form och spreds i stor utsträckning till hushållen.
Drama Bland de tidigaste elisabetanska pjäserna märks Gorboduc (1561) av Sackville och Norton samt Thomas Kyds (1558–1594) Den spanska tragedin (1592). Gorboduc är särskilt anmärkningsvärt eftersom det är det första versdramat på engelska som använde blankvers, och eftersom det utvecklade element från tidigare moraliteter och tragedier i Senecas anda, i den riktning som skulle följas av senare dramatiker."Gorboduc and Titus Andronicus"; James D. Carroll, Notes and Queries, 2004, s. 51, 267–269. Den spanska tragedin är en elisabetansk tragedi skriven av Thomas Kyd mellan 1582 och 1592; en tragedi som var populär och inflytelserik på sin tid, och skapade en ny genre i engelsk teater, hämnddramat.The Oxford Companion to English Literature, s. 832, 935.
Jakobitiska eran (1603–1625) Efter Shakespeares död, var poeten och dramatikern Ben Jonson (1572–1637) den ledande litterära gestalten av den jakobitiska eran. Jonsons estetik går tillbaka till medeltiden och hans rollfigurer förkroppsligar teorin om kroppsvätskorna, som baserades på samtida medicinsk teori."Ben Jonson." Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online Academic Edition. Encyclopædia Britannica Inc., 2012. Web. 20 september 2012. <http://www.britannica.com/EBchecked/topic/127459/Ben Jonson.
Poesi George Chapman (omkring 1559–1634) är främst ihågkommen för sin berömda översättning 1616 av Homeros’ Iliaden och Odysséen till engelska.Chapman's Homer: The Iliad. Ed. Allardyce Nicoll. Bollingen Series 41. Princeton: Princeton UP, 1998; Chapman's Homer: The Odyssey. Ed. Allardyce Nicoll. Bollingen Series 41. Princeton: Princeton UP, 2000. Detta var den första kompletta översättningen av ettdera diktverket till engelska. Översättningen hade en djupgående inverkan på engelsk litteratur.
Shakespeare populariserade den engelska sonetten, som uppvisade betydande skillnader i jämförelse med Petrarcas modell. En samling av 154 av hans sonetter, som behandlar teman som tidens gång, kärlek, skönhet och dödlighet, publicerades i en quarto år 1609.