Ferenc Fehér, född 22 december 1933 i Budapest, död 17 juni 1994 i Budapest, var en ungersk filosof, estetiker och konstkritiker. Han var gift med filosofen Ágnes Heller.
Biografi Fehér tillhörde Budapestskolan tillsammans med bland andra Ágnes Heller, István Mészáros, Mihály Vajda, György Márkus och Maria Márkus. Fehér, som var medlem i Ungerns socialistiska parti, var åren 1967–1970 assistent åt György Lukács. År 1972 disputerade Fehér på avhandlingen Az antinómiák költője, som behandlar Dostojevskij och individens kris. Med tiden vände han sig dock bort från den marxistiska läran, vilket föranledde partiet att bannlysa honom som "antimarxistisk". Detta gjorde hans yrkesverksamhet i Ungern omöjlig och Fehér gick i slutet av 1970-talet i landsflykt.
Bibliografi (urval) 1968 – Bertrand Russell: Filozófiai fejlődésem 1972 – Az antinómiák költője. Dosztojevszkij és az individuum válsága 1979 – Diktatur über die Bedürfnisse 1981 – Marxisme et démocratie 1983 – Hungary 1956 Revisited 1990 – Jalta után. Kelet-Európa hosszú forradalma Jalta ellen 1992 – A megfagyott forradalom. Értekezés a jakobinizmusról 1992 – Kelet-Európa "dicsőséges forradalmai" 1993 – A modernitás ingája
Källor
Kategori:Ungerska filosofer under 1900-talet Kategori:Konstkritiker Kategori:Män Kategori:Födda 1933 Kategori:Avlidna 1994 Kategori:Personer från Budapest Kategori:Estetiker