Kontroversen kring Rapid onset gender dysphoria (ROGD)

Kontroversen kring rapid-onset gender dysphoria (ungefär "plötsligt debuterande könsdysfori"), förkortat ROGD , kretsar kring en ifrågasatt och ovetenskaplig medicinsk hypotes. Hypotesen handlar om en tänkt ny typ av könsinkongruens (när en persons könsidentitet och biologiska kön inte överensstämmer) hos unga. Den föreslogs år 2018 av Lisa Littman, som påstod att denna tänkta nya könsinkongruens kunde orsakas av kamratinflytande och social smitta. Hypotesen, inklusive begrepp och förklaringsmodell, saknar vetenskapligt stöd och anses kunna skada patienter med könsinkogruens. Användningen av begreppet ROGD är därför kontroversiellt.

Forskningen har ingen förklaring till det fenomen som Littmans hypotes påstod sig förklara, om varför det skett en så stor ökning av antalet unga patienter som söker könsbekräftande vård. Ökningen av patienter är känd, men orsaken okänd. Det finns teorier om ett mer tillåtande samhälle eller en mer tillgänglig könsbekräftande vård som möjliga orsaker.

ROGD är inte en kliniskt validerad diagnos. Den har inte erkänts av någon större yrkesorganisation och användningen av termen har avstyrkts av American Psychological Association, American Psychiatric Association, World Professional Association for Transgender Health, med flera medicinska organisationer. Orsaken är bristen på vetenskapliga bevis, stora metodologiska brister i befintlig forskning och att den sannolikt orsakar skada genom att stigmatisera könsbekräftande vård. Trots metodfelen och den omfattande kritiken har konceptet ROGD använts av konservativa politiker och opinionsbildare för att begränsa transungdomars rättigheter.

Bakgrund Littmans undersökning Lisa Littman myntade 2017 termen Rapid Onset Gender Dysphoria i en studie baserad på en onlineundersökning av föräldrar som trodde att deras tonåringar hade uppvisat plötsliga symptom på könsdysfori och började identifiera sig som transpersoner samtidigt med andra ungdomar i sin kamratgrupp. Data erhölls från en undersökning på tre webbplatser för oroliga föräldrar till barn med könsdysfori, där man bad om svar från föräldrar som upplevt att deras barn uppvisat "plötslig eller snabb utveckling av könsdysfori med början mellan 10 och 21 år". Studien fick kritik redan i detta skede för det selektiva valet av webbplatser, som huvudsakligen besöktes av föräldrar som inte accepterade sina ungdomars könsidentitet.

Littmans artikel publiceras I augusti 2018 publicerade Littman sin studie i PLOS One. Studien byggde på enkätsvar från föräldrar som beskrev en plötslig uppkomst av könsdysfori hos sina barn, vilket innebär att hypoteserna är baserade på föräldrarnas upplevelser. Studien föreslog en hypotes om att social smitta och grupptryck kan orsaka "klusterutbrott" av plötsligt debuterande könsdysfori bland ungdomar, vilket Littman kallade Rapid Onset Gender Dysphoria. Hon menade att det var osannolikt att vänner och internet kan göra någon till transperson, men att det däremot var möjligt att vissa idéer kan uppkomma, förstärkas, spridas och upprätthållas genom social smitta och grupptryck. I artikeln uppgav Littman tre idéer:

tron att ospecifika symtom (inklusive symtom kopplade till trauma, psykiatriska problem och symtom som är en del av normal pubertet) bör uppfattas som könsdysfori och ses som bevis på att man är trans tron att den enda vägen till lycka är transition tron att alla som inte håller med om självbedömningen av att vara transperson eller planen för transition är transfobiska, kränkande och bör uteslutas ur ens liv

Spridningen av dessa idéer menade Littman kunde leda till att sårbara ungdomar feltolkar sina känslor, felaktigt tror att de är trans och behöver transition, och därefter avfärdar information som motsäger dessa idéer. Enbart baserat på föräldrarnas andrahandsuppgifter om sina barn, i svaren på Littmans enkät, menade Littman att hon observerat kluster av utbrott av transidentifiering i kamratgrupper. Denna observation menade hon gav stöd till hypotesen att social smitta och grupptryck kan bidra till plötslig debuterande av könsdysfori.

Baserat på föräldrarnas berättelser om sina barn föreslog Littman att transungdomar kunde uppleva könsdysfori som en allmän förklaring för psykologisk smärta och obehag, medan transition främjades som en universallösning. I artikeln föreslogs också hypotesen att ROGD kan vara en strategi för unga vuxna att hantera svåra känslor utan att lösa grundproblemet, på samma sätt som extrem viktminskning fungerar för personer med anorexia.

Artikeln granskas och kommenteras Två veckor efter publiceringen svarade PLOS One med att tillkännage en granskning av artikeln.. Samma dag som PLOS One tillkännagav sin granskning, drog Brown University tillbaka pressmeddelandet som stödde studien. Kontroversen kring PLOS One växte allteftersom artiklar och opinionsartiklar, både kritiska och stödjande, publicerades i vanlig media och diskuterade oro över studiens metodik och giltigheten av dess hypoteser såväl som frågor om akademisk frihet. Många konservativa medier publicerade artikeln och kritiserade Brown University för att de återkallat sitt stödjande pressmeddelande.Keating, Shannon (April 22, 2019). "Gender Dysphoria Isn't A "Social Contagion," According To A New Study". BuzzFeed News. Retrieved October 10, 2022.

Den 19 mars 2019 avslutade PLOS One sin granskning. Granskaren Angelo Brandelli Costa kritiserade metoderna och slutsatsen av studien i en formell kommentar och skrev: "Nivån av bevis som produceras av Dr. Littmans studie kan inte generera ett nytt diagnoskriterium i förhållande till tidpunkten för presentationen av krav på könsbekräftelse, medicinskt och socialt." I ett separat inlägg skrev PLOS Ones chefredaktör Joerg Heber, att de tillsammans med granskarna hade kommit till slutsatsen att studien och de data som rapporterades i artikeln representerade ett giltigt bidrag till den vetenskapliga litteraturen. Samtidigt bad han om ursäkt för att den kollegiala granskningen som föregick den ursprungliga publiceringen inte hade förmått ta itu med problemen med artikeln som den borde ha gjort. Han skrev även att man hade fastställt att "studien, inklusive dess mål, metodik och slutsatser, inte var tillräckligt definierad i den publicerade versionen, och att dessa behövde korrigeras." Heber skrev att "den korrigerade artikeln ger nu ett bättre förståelse för studien, som en rapport av föräldrarnas observationer, men inte ett kliniskt validerat fenomen eller en diagnostisk riktlinje". På uppdrag av tidskriften skrev Heber: "Att korrigera det vetenskapliga underlaget på detta sätt och under sådana omständigheter är ett tecken på ansvarsfull publicering", där ytterligare granskning krävdes för att "förtydliga om slutsatserna som presenteras verkligen backas upp genom analysen och data från den ursprungliga studien".

Artikeln återpubliceras i reviderad version med kommentarer och rättelser Littmans reviderade och korrigerade version publicerades 19 mars 2019. Artikeln återpublicerades med uppdaterad rubrik, sammanfattning, inledning, metod, diskussion och slutsats, men resultatavsnittet kvarstod mestadels oförändrat. I sin rättelse betonade Littman att artikeln var "en studie av föräldraobservationer vars syfte är att utveckla hypoteser", och menade att "Rapid-onset gender dysforia (ROGD) är inte en formell psykiatrisk diagnos för närvarande. Denna rapport samlade inte in data från ungdomar och unga vuxna eller kliniskt verksam personal och validerar därför inte fenomenet. Ytterligare forskning som inkluderar ungdomar och unga vuxna, tillsammans med konsensus bland experter på området, kommer att behövas för att avgöra om det som här beskrivs som Rapid-onset gender dysforia (ROGD) kommer att bli en formell diagnos."

2022 stod Littman fast vid de centrala påståenden hon gjorde i sin studie och tillade att ROGD "inte gäller alla fall av könsdysfori" och "inte innebär att ingen tjänar på att genomgå transition".

Frågan om det ökade antalet unga patienter Forskningen har ingen förklaring till det fenomen som hypotesen om ROGD påstår sig förklara, varför det skett en så stor ökning av antalet unga patienter som söker könsbekräftande vård. Statens beredning för medicinsk och social utredning, SBU, gjorde en kunskapskartläggning kring forskning om barn och unga med könsdysfori december 2019. De fann inte någon vetenskaplig litteratur som förklarar det senaste decenniets ökning av antalet barn och unga som söker vård på grund av könsdysfori. Inte heller kunde de identifiera någon studie som belyser om förekomsten (prevalensen) av könsdysfori har förändrats över tid och inte heller någon studie rörande eventuella förändringar av faktorer i samhället som kan förklara ökningen. En möjlig förklaring som en del yrkesverksamma inom området lyfter fram är att samhället blivit mer tillåtande. En annan är att vården blivit allt mer tillgänglig för yngre patienter.

Internationellt sett uppger flera läkare att de i sin patientpopulation ser en ökande förekomst av transungdomar som berättar om sin transidentiet först i den tidiga tonåren, så som det beskrivs i Littmans forskning. Men de är osäkra på orsakerna och konsekvenser för klinisk behandling. I en kommentar från 2020 i Pediatrics, med hänvisning till bland annat Littmans artikel, skrev Annelou de Vries att utvecklingen av könsidentitet var mångsidig och efterlyste mer forskning om denna demografiska kohort.

Motsägande forskning En kohortstudie från november 2021 som publicerades i Journal of Pediatrics undersökte data från 173 transungdomar från Kanada för att bedöma om det fanns bevis för hypotesen om snabbt insättande könsdysfori. Författarna noterade att även om det var vanligt att ungdomarna berättade om sin könsdysfori runt puberteten, hade patienterna i många fall varit medvetna om sin könsdysfori från en yngre ålder. Författarna försökte fastställa om det fanns någon koppling mellan senare medvetenhet om kön och andra faktorer, inklusive psykiska problem, bristande stöd från föräldrar och hög nivå av stöd från vänner online och/eller transpersoner. Inga bevis hittades för någon koppling mellan de som blev medvetna om sin könsdysfori först under puberteten och psykiska problem, bristande stöd från föräldrar eller hög nivå av stöd från transvänner eller vänner online. Där studien fann kopplingar var de i motsatt riktning mot den som föreslogs av Littmans arbete - till exempel var transungdomar som hade varit missnöjda med sitt sociala kön under längre tid mer benägna att drabbas av ångest och mer benägna att missbruka marijuana. Författarna ansåg att de inte hittade några bevis för att "rapid onset gender dysphoria" var ett distinkt kliniskt fenomen.

En studie från augusti 2022 publicerad i Pediatrics undersökte påståenden om transidentiteter som "social smitta" gällande transungdomar som tilldelats kvinnligt kön vid födseln (AFAB) genom att analysera förhållandet mellan transungdomar som tilldelats manligt kön vid födseln (AMAB) och AFAB-transungdomar i USA under åren 2017 och 2019 Studien fann att AMAB-transungdomar var vanligare än AFAB-ungdomar båda åren, att antalet transungdomar minskade totalt mellan 2017 och 2019 och att det var en relativ ökning av AFAB-ungdomar över tid – men detta berodde mer på en minskning av AMAB-ungdomar än på en ökning av AFAB-ungdomar. Denna brist på ökning av AFAB-ungdom tolkades som oförenlig med hypotesen om social smitta.

Kritik