Stephen "Stevie" Ray Vaughan, född 3 oktober 1954 i Dallas i Texas, död 27 augusti 1990 i East Troy i Walworth County i Wisconsin, var en amerikansk bluesgitarrist, sångare och låtskrivare.

Han anses vara en av de mest inflytelserika elgitarristerna genom tiderna.Rolling Stone - The 100 Greatest Guitarists Of All Time

Biografi

Barndom Stevie Vaughan föddes i stadsdelen Oak Cliff i Dallas i Texas till föräldrarna Jim och Martha Vaughan. Han hade en tre år äldre bror, Jimmie Vaughan. I en intervju beskrev Stevie sin familj som dysfunktionell, då pappan Jim var alkoholist. Stevie själv började dricka alkohol vid runt sex års ålder.

När han var drygt 8 år fick brodern Jimmie sin första gitarr, vilket inspirerade Stevie till att själv börja spela. Han lärde sig själv att spela på gehör, och när han började High school hade han lärt sig att spela blues. Jimmie började spela med olika amatörband på scener och svartklubbar runt Dallas vid 13-14 års ålder. De spelade spelade blues och rock, och han tog mycket inspiration av Jimi Hendrix. Tillsammans med ett lokalt band spelade han in en låt för Stax Records 1969.

Vaughan var omotiverad och hade svårt att klara skolan, och testade under en kort period på ett konstprogram för talangfulla ungdomar sponsrat av Southern Methodist University. Hans motivation för skolan var dock fortsatt låg, och 1972, vid 17 års ålder, hoppade han av skolan helt för att satsa på musiken.

Tidig karriär Efter att Stevie hoppat av skolan flyttade han till Austin. Han sov backstage på biljardbord och soffor, och samlade flaskor för att få pengar till nya gitarrsträngar. Han gick med som gitarrist i bluesbandet the Nightcrawlers, som bildats av Doyle Bramhall och Marc Benno. Vaughan blev där inspirerad av Bramhalls bluesinspirerade röst, och den bidrog till att forma Vaughans egna sångstil. 1975 spelade han i Austinbandet Paul Ray and the Cobras, men lämnade det i slutet av 70-talet.

1977 bildade Vaughan, basisten W. C. Clark och sångaren Lou Ann Barton bandet Triple Threat. 1979 lämnade Barton bandet, och det bytte namn till Double Trouble. Gruppen ombildades vid några tillfällen, och när basisten Tommy Shannon gick med 1982 bestod bandet av Chris Layton på trummor och Stevie Ray Vaughan på gitarr och sång. Den slutliga sättningen bestod även av Reese Wynans på keyboard efter att denne blivit medlem i bandet 1985.

Genombrottet Gruppen fick en stark fanbas i Texas, och detta har krediterats som startskottet till 1980-talets bluesrevival. Bandet började få mer uppmärksamhet, och 1982 blev Vaughan och bandet inbjudna av Mick Jagger till att spela på en privat fest i New York City. Samma år gjorde gruppen en stor egen satsning då man ur egen ficka finansierade en resa till Europa och Montreux-festivalen.(källa) De var det första bandet någonsin som spelat på festivalen utan ett stort skivkontrakt. Bandets uppträdande sågs av bland annat David Bowie och Jackson Browne. Browne bjöd in Vaughan till en demospelning i Los Angeles, där Stevie och Double Trouble fick in låtar som senare för vad som senare blev deras debutalbum Texas Flood. Vaughan fångade även Bowies uppmärksamhet, och blev inbjuden till att spela gitarr på Bowies kommande album Let's Dance. Bandet signerade ett skivkontrakt med skivbolaget Epic, och fick där kontakt med den legendariska musikern och producenten John Hammond Sr.

1983 släppte Stevie och Double Trouble debutalbumet Texas Flood. Albumet nådde nummer 38 på amerikanska topplistor, och nominerades till Favorite Debut Album på North American Rock Radio Awards. En av låtarna från albumet nominerades till en Grammy för Best Rock Instrumental performance, och Stevie röstades fram som Best New Talent och Best Electric Blues Guitarist av Guitar Player Magazine. Bandets populäritet fortsatte växa, och de nästkommande albumen Couldn't Stand the Weather (1984), Soul to Soul (1985) och Live Alive (1986 ) sålde alla guld.

Från 1983 fram till 1990 var Vaughan ledande inom amerikansk blues. Bandet fick flera Grammy-nomineringar, och 1984 blev han usedd till Entertainer of the Year och Blues Instrumentalist of the Year av National Blues Foundation Awards. Vaughan var den första vita artisten som vunnit båda kategorier.

Samtidigt upplevde kämpade Vaughan med drog- och alkoholproblem i privatlivet, och 1986 kollapsade han på en turné i Europa. Han skrev in sig själv på rehab, och tog en paus från musikscenen i ett år. 1988 började han och Double Trouble uppträda igen, och 1989 släppte de sitt fjärde album In Step. Albumet nådde nr. 33 på amerikanska topplistor, och gruppen fick en Grammy-nominering för Best Contemporary Blues Recordning.

Våren 1990 började Stevie och brodern Jimmie arbeta med ett gemensamt album, Family Style. Albumet släpptes i september samma år, en månad efter Stevies död.

Död Den 26 augusti 1990 uppträdde Stevie Ray Vaughan och Double Trouble i East Troy, Wisconsin. På konserten deltog Eric Clapton, Buddy Guy, Robert Cray och Stevies bror Jimmie Vaughan. Vid midnatt hoppade Vaughan på en helikopter för att flyga till Chicago. Det var tjock dimma, och endast några minuter efter att helikoptern stigit kraschade den och alla passagerare dog.

Vaughan är begravd på Laurel Land Memorial Park i Södra Dallas. Mer än 1500 personer deltog på hans begravning, inklusive industrijättar som Jackson Browne, Bonnie Raitt och Stevie Wonder.

Eftermäle Efter Stevie Ray Vaughan & Double Troubles genombrott med skivan Texas Flood 1983, började folk få upp ögonen för bluesen igen. Detta gynnade många svarta bluesartister som under lång tid levt i skymundan. Stevie var alltid mycket noga med att lyfta fram sina förebilder, och då framför allt Albert King och blivande nära vännen Buddy Guy. Detta ledde till ett rejält uppsving för dessa ekonomiskt, och många har uppriktigt vittnat om hur Stevie Ray Vaughans genombrott ledde till att man själv kunde komma tillbaka på musikscenen.

Efter Stevie Ray Vaughans död har hans status som legend fortsatt växa. Året efter hans död gavs två postuma album ut, The Sky is Crying (1991) och In the Beginning (1992). The Sky is Crying nådde topp 10 på Billboard 200 och vann en Grammy för bästa samtida bluesalbum. Från 1995 till 2007 släppte Sony Music flera Vaughan och Double Trouble album med bland annat liveuppträdanden och tidigare opublicerat material. Stevie Ray Vaughan valdes 2000 in i Blues Hall of Fame. Musiktidskriften Rolling Stone rankade år 2003 Stevie Ray Vaughan som den sjunde största gitarristen genom tiderna. Stevie Ray Vaughan och Double Trouble inrättades i Austin City Limits Hall of Fame 2014, och i Rock and Roll Hall of Fame 2015.

Drygt ett år efter Vaughans död utsåg Texas-guvenören Ann Richards den 3 oktober 1991 till Stevie Ray Vaughan Day. 21 november 1993 restes en staty i minne av Vaughan i Town Lake, nära hans sista konsert i Austin.

Privatliv Stevie Ray Vaughan levde ett hårt liv med både alkohol- och drogmissbruk sen tidig ålder. Under bandets europaturné 1986 kollapsade han och skrev in sig på ett rehabcenter i Georgia. Han blev nykter efter vistelsen, och skrev in sig på tolvstegsprogrammet hos Anonyma Alkholister.

Mellan 1980–1986 var Vaughan gift med Lenny Baily. Vid sin död var han tillsammans med flickvännen Janna Lapidus.

Diskografi Studioalbum

(med brodern Jimmie Vaughan som "The Vaughan Brothers") (utgivet postumt)

Officiella livealbum (Inspelad 1986) (Inspelad 1980) (Inspelad 1984) (Med Albert King, inspelad 1983) (Inspelad 1985)

Samlingsalbum

(boxutgåva, med tidiga inspelningar, rariteter, hits, och live-inspelningar)

Referenser

Externa länkar

Officiell webbplats Pride and Joy - The Stevie Ray Vaughan Archive SRV Gig & CD Lists

Kategori:Amerikanska bluessångare Kategori:Amerikanska bluesgitarrister Kategori:Rock and Roll Hall of Fame Kategori:Musiker från Dallas Kategori:Födda 1954 Kategori:Avlidna 1990 Kategori:Män Kategori:Personer som omkommit i helikopterolyckor