Trädgårdssnylthumla (Bombus barbutellus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör släktet humlor och undersläktet snylthumlor. På finlandssvenska kallas arten gårdssnylthumla.
Beskrivning Trädgårdssnylthumlan är en medelstor humla med en kroppslängd på 18 till 20 mm för honan, 15 till 17 mm för hanen. Honan har kraftiga käkar som många snylthumlehonor. Humlan är svartbrun med bred, blekgul krage och ett blekgult band på slutet av mellankroppen, mörka vingar samt med vit bakkroppsspets. Framför allt honan kan ha en svart fläck mitt på den vita bakkroppsspetsen.
Hanen är ofta ljusare färgad än honan, med fler gulaktiga hår i pälsen: Det gula fältet på slutet av mellankroppen och den första tergiten kan ofta sammanfalla, tergit 2 och 3 har svart päls och tergit 4 till 6 vit. Den allra sista tergiten, nummer 7, är svarthårig. Sterniterna är ofta vithåriga. Dessutom har hanen två upphöjda knölar i slutet av den sista sterniten, som är ett viktigt artigenkänningstecken.
Humlan liknar åkersnylthumla, men till skillnad från denna har den vita sidor på bakkroppsspetsen i stället för gula. Även jordsnylthumla är en förväxlingsart, men denna känns igen på att den saknar knölarna i slutet av buksidan, som trädgårdssnylthumlans hane har.
Utbredning Humlan finns i större delen av Europa från Spanien och norra Medelhavsområdet i söder till mellersta Finland i norr, och från Brittiska öarna i väster genom Ryssland till Uralbergen i öster. Utanför Europa går den till östra Ryssland och via norra och mellersta Asien till Mongoliet i öster.
I Sverige förekommer arten upp till Dalarna och Hälsingland. Den är utdöd på Gotland.
I Finland finns arten sedan sent 1960-tal endast längs sydkusten (dock ej Åland); nordligare fynd har rapporterats, men alla utom två är från 1960-talet eller tidigare. Undantagen är två fynd i juli och augusti 2026 som gjordes i Päijänne-Tavastland respektive Mellersta Finland.
Underarter Arten har två underarter: Bombus barbutellus barbutellus. Samma utbredning som dess värd trädgårdshumla, det vill säga från Brittiska öarna i väster österut genom Europa och Asien till Altaj i Sibirien, samt söderut till Iberiska halvön och sydöst till norra Iran.
Bombus barbutellus maxillosus, mörkare färgad än nominatunderarten. Distributionen följer någorlunda värdarten Bombus argillaceus, men är mer begränsad än denna, och omfattar ungefärligen södra Europa från 45° N till norra Medelhavet, österut till Nordasien.
Taxonomi Trädgårdssnylthumlans underart Bombus barbutellus maxillosus betraktades tidigare som en egen art. Emellertid gjordes år 2011 en analys av DNA och hanens markeringsferomoner (de feromoner han avsätter på föremål i terrängen för att locka till sig parningsvilliga honor) hos Bombus maxillosus. Denna visade på en överensstämmelse mellan Bombus maxillosus och trädgårdssnylthumlan, vilket ledde till att allt fler forskare anser att arten enbart är en synonym för trädgårdssnylthumlan. Inte heller Internationella naturvårdsunionen (IUCN) eller Integrated Taxonomic Information System (ITIS) betraktar numera Bombus maxillosus som en giltig art. Catalogue of Life och Global Biodiversity Information Facility (GBIF) länkar inte längre till Bombus maxillosus, utan vidarbefordrar sökningar till Bombus barbutellus.
Ekologi Trädgårdssnylthumlans habitat följer värdhumlorna, och är därför mycket växlande. Blandskog, öppna gräsmarker och stäpp kan nämnas. Nominatunderarten Bombus b. barbutellus tenderar att föredra skogsbryn, medan underarten Bombus b. maxillosus mera söker sig till öppnare marker.
Arten är en snylthumla. Den dräktiga honan tränger in i ett litet bo av någon av värdhumlorna, dödar eller dominerar värddrottningen, och tvingar arbetarna att ta hand om sina egna ägg, som alla ger upphov till honor och hanar; de deltar inte själva i boets omvårdnad. Arten snyltar i första hand på trädgårdshumla. Nominatunderarten (B. barbutellus barbutellus) snyltar troligtvis även på ljunghumla, ängshumla, vallhumla, backhumla, åkerhumla och gräshumla, medan underarten B. barbutellus maxillosus snyltar på Bombus argillaceus och fälthumla. Det är mera omdiskuterat om även hushumla är en värd.
Honorna flyger främst på vickrar och klövrar (i familjen ärtväxter), rubusar (i rosväxter), plistersläktet (i plisterväxter) samt maskrosor (korgblommiga växter). Hanarna besöker klövrar, tistlar, piggtistlar och klintar (i korgblommiga växter) samt rubusar (i rosväxter). De övervintrande honorna kommer fram sent i april, medan de unga honorna och hanarna är aktiva mellan juli och september (honorna övervintrar därefter).
Status Globalt är trädgårdssnylthumlan klassificerad som livskraftig ("LC") av Internationella naturvårdsunionen, även om de konstaterar att arten minskar. Då arten är en snylthumla, riskerar varje minskning av någon av värdhumlora att även opverka arten. Andra möjliga hot är habitatförlust till följd av byggnation och vägbyggen, utsläpp av bekämpningsmedel, tungmetaller och kvävegödsel, som kan skada värdväxterna samt införande av kommersiellt uppfödda humlor i pollineringssyfte, som kan sprida bisjukdomar som trädgårdssnylthumlan har dålig resistens för.
Arten har även minskat i Sverige, främst beroende på att värdarten trädgårdshumla har gått tillbaka kraftigt på grund av den minskade förekomsten av blommande rödklöver. Minskningen är dock ännu (2025) ej så kraftig att det motiverar någon rödlistning. I Finland är arten däremot klassificerad som akut hotad ("CR").
Kommentarer
Källor
Externa länkar
Kategori:Humlor Kategori:Insekter i palearktiska regionen