BG Canis Majoris är en dubbelstjärna i den norra delen av stjärnbilden Lilla hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 14,5 och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 1,12 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 2 900 ljusår (ca 890 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på 55 km/s.

Egenskaper Primärstjärnan BG Canis Minoris A är en vit dvärgstjärna, som har en massa av ca 0,78 solmassa, medan följeslagarens är ca 0,38 solmassa.

thumb|350px|Ljuskurvor för BG Canis Minoris, anpassad från McHardy et al. (1984). År 1981 införde I.M. McHardy et al. röntgenkällan '3A 0729+103' i deras Ariel 5-satellit 3A-katalog. Teamet använde en lokaliserad sökning av dessa koordinater med Einstein-observatoriet för att isolera en röntgenkälla på platsen för en blåfärgad stjärna med en visuell magnitud på 14,5. Ljuskurvan för denna stjärna visade sig vara ganska lik andra mellanliggande polarer som hade identifierats som röntgenkällor. Den totala luminositetsvariationen hos 3A 0729+103 matchade en dubbelstjärna med en omloppsperiod på 194,1 minuter. Den har även en snabbare variation med en period på 913 sekunder, vilket tolkades som relaterat till en spin-period.

Standardmodellen för denna kategori av variabel stjärna består av en magnetiserad vit dvärg i en snäv omloppsbana med en sval följeslagare i huvudserien. Roche-loben hos följeslagaren svämmar över och en ström av materia faller på en ackretionsskiva i omloppsbana kring primärstjärnan. Röntgenobservationer med EXOSAT-observatoriet 1984–1985 visade att det finns två emissionsregioner. En av dessa tros vara vid den vita dvärgens magnetiska poler, medan den andra är belägen där ansamlingsströmmen träffar den vita dvärgens magnetosfär. Emissionen vid polen förmörkas delvis av den vita dvärgens rotation.

År 1987 upptäcktes cyklotronstrålning baserat på den cirkulära polariseringen av dess nära infraröda strålning, den första avgörande identifieringen av detta beteende för en mellanpolär. Denna emission bekräftade modellen av en magnetisk vit dvärg som samlar massa. Mätningar antydde en magnetfältstyrka på 2 - 6 MG. Förändringar i rotationsperioden över tiden tyder på att den vita dvärgen långsamt varvas upp på grund av vridmoment från ansamlad materia.

Referenser

Noter

McHardy, I. M.; et al. (October 1984), "Identification of 3A 0729+103 with an intermediate polar-type cataclysmic variable", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 210 (3): 663–672, Bibcode:1984MNRAS.210..663M, doi:10.1093/mnras/210.3.663. Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR. Augusteijn, T.; et al. (July 1991), "Spin-up of the white dwarf in the intermediate polar BG Canis Majoris/3A0729+103", Astronomy and Astrophysics, 247: 64, Bibcode:1991A&A...247...64A. Samus, N. N.; et al. (2017), "General Catalogue of Variable Stars", Astronomy Reports, 5.1, 61 (1): 80–88, Bibcode:2017ARep...61...80S, doi:10.1134/S1063772917010085, S2CID 125853869. Penning, W. R. (February 1985), "Time-resolved spectroscopy of long-period DQ Herculis stars", Astrophysical Journal, 289: 300–309, Bibcode:1985ApJ...289..300P, doi:10.1086/162889. Shaw, A. W.; et al. (November 2020), "Measuring the masses of magnetic white dwarfs: a NuSTAR legacy survey", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 498 (3): 3457–3469, arXiv:2008.09684, Bibcode:2020MNRAS.498.3457S, doi:10.1093/mnras/staa2592. "BG CMi". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2022-08-12. McHardy, I. M.; Lawrence, A.; Pye, J. P.; Pounds, K. A. (December 1981), "The Ariel V (3A) catalogue of X-ray sources. II", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 197: 893–919, Bibcode:1981MNRAS.197..893M, doi:10.1093/mnras/197.4.893. McHardy, I. M.; et al. (March 1987), "Detailed EXOSAT and optical observations of the intermediate polar 3A0729+103 : discovery of two medium energy X-ray emission regions", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 225 (2): 355–368, Bibcode:1987MNRAS.225..355M, doi:10.1093/mnras/225.2.355. West, Steven C.; et al. (November 1987), "The Discovery of Near-Infrared Polarized Cyclotron Emission in the Intermediate Polar BG Canis Minoris", The Astrophysical Journal, 322: L35–L39, Bibcode:1987ApJ...322L..35W, doi:10.1086/185032. Chanmugam, G.; et al. (February 1990), "The Magnetic Field of the Intermediate Polar BG Canis Minoris", Astrophysical Journal Letters, 350: L13, Bibcode:1990ApJ...350L..13C, doi:10.1086/185656. BG CMi (unistra.fr). Hämtad 2023-06-15. https://www.universeguide.com/star/123100/bgcanisminoris. Hämtad 2023-06-15.

Vidare läsning

Externa länkar https://www.universeguide.com/star/123100/bgcanisminoris.

Kategori:Stjärnbilden Lilla hunden Kategori:Vita dvärgar Kategori:Röda dvärgar Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:DQ Herculis-variabler