Ettie Annie Rout, född 24 februari 1877 i Launceston, död 17 september 1936 i Rarotonga, var en nyzeeländsk hälsoinspektör och sexualupplysare. Hennes arbete bland soldater i Frankrike under första världskriget gjorde henne till en hjälte bland fransmännen, och samma arbete ledde till att hon förklarades persona non grata i Nya Zeeland. Detta gällde inte minst hennes arbete för att hejda spridningen av könssjukdomar genom att propagera för inrättandet av kontrollerade bordeller.

Biografi Barndom och tidig karriär Rout föddes på Tasmanien. Hon växte därefter från sju års ålder upp i Wellington i Nya Zeeland.

Efter att Rout avslutat skolan började hon arbeta som en stenograf för olika domstolar och andra myndigheter. Routs levnadstecknare har antagit att hon under denna tid samlat en vid erfarenhet om olika sociala frågor. Senare arbetade hon som reporter, affärskvinna, författare och aktivist runt frågor som berörde arbetet mot könssjukdomar.

Verksamhet under första världskriget Under det utdragna Slaget vid Gallipoli 1915–1916 grundade Rout New Zealand Volunteer Sisterhood (NZVS), en volontärstyrka med kvinnlig vårdpersonal av nyzeeländskt ursprung i åldersspannet 30 till 50 år. När Rout 1916 anlände till Egypten blev hon medveten om spridningen av könssjukdomar bland soldaterna, varefter hon propagerade för bruk av profylaktiska produkter och inrättandet av bordeller där hälsoinspektioner genomfördes. Hon ägnade sig även åt annan sorts sexualupplysning och att dela ut preventivmedel. Routs attityd i kampen mot könssjukdomar var praktiskt inriktad, utan den officiella moralistiska synen som då gällde i Nya Zeeland.

Rout öppnade Tel El Kebir Soldiers' Club, liksom en matservering i El Qantara där man kunde erbjuda bättre möjligheter till vila och rekreation. Mot slutet av 1917 hade den nyzeeländska armén till slut infört fri och obligatorisk distribution av hennes paket för säkert sex.

Routs inspektioner av bordeller i Paris och vid Somme ledde till att hon blev dekorerad med Médaille de la Reconnaissance française, en fransk tacksamhetsmedalj för civila insatser under första världskriget. År 1917 blev hon och flera andra nyzeeländska sjuksköterskor hedersamt omnämnda i officiella rapporter av general Archibald Murray. Rout och en av hennes kollegor inom NZVS beskrevs i rapporten dock endast som köks- och serveringspersonal.

Den skandalösa Rout I Nya Zeeland betraktades Routs verksamhet kring sexualupplysning och reglerade bordeller snart som skandalösa. För att undvika mer uppmärksamhet kring hennes namn utfärdades förbud att ens nämna hennes namn, mot ett vite av 100 pund. Däremot kunde hennes aktiviteter beskrivas.

Andra liknande ironier, mellan samtidiga hyllanden och förbud/förtalanden, fortsatte att omge Rout även efter krigsslutet. Hennes bok Safe Marriage: A Return to Sanity (1922) förbjöds i hemlandet Nya Zeeland, samtidigt som den gavs ut i både Australien och Storbritannien. Den brittiska utgåvan blev en bästsäljare, trots att en biskop betraktade Rout som "Storbritanniens ogudaktigaste kvinna". Utgivningsåret 1922 rekommenderade British Medical Journal boken för verksamma inom hälso- och sjukvården, men man noterade att "många läsare kommer inte dela författarens syn på vissa saker, och vissa kommer att kritisera effekterna av hennes läror; ingen kan dock betvivla det uppriktiga i hennes anslag".

Hälsoarbete, senare år Rout och hennes make F.A. Hornibrook (gifta från 1920) var medlemmar av New Health Society, en förening bildad av den innovative brittiske läkaren William Arbuthnot Lane.

I sin bok Native Diet: With Numerous Practical Recipes propagerade Rout för konsumtion av fisk och kyckling men inte nötkött. Hon argumenterade för att folkhälsan skulle förbättras om folk minskade på intaget av kaffe och te och bryggde sitt eget öl hemmavid.

Ettie Rout avled 1936 på ön Rarotonga, vid en ålder av 59 år. Dödsfallet, som förorsakades av en överdos av kinin intaget på eget bevåg, skedde vid hennes enda besök i Nya Zeeland efter första världskrigets avslutning. Hon ligger begravd på en kyrkogård i Avarua på den norra delen av ön.

Eftermäle och i kulturen 1983 dramatiserades Ettie Routs liv i ett avsnitt av den nyzeeländska TV-serien Pioneer Women. 1992 författade Jane Tolterton en monografi över Rout.

Senare har Rout blivit mer kritiskt beskriven, som en "vit australasier". Detta skedde i Philippa Levines beskrivning av lagarna runt könssjukdomar i det Brittiska imperiet under det sena 1800-talet.

2023 avtäckte en Anzac-delegation till Rarotonga ett minnesmärke för Rout, där hon omnämndes som "en räddande ängel för Anzac-soldaterna" och med ett erkännande över Routs bidrag till hälsan hos männen som stred som soldater under första världskriget. 2024 avtäcktes en målning av Rout i Nya Zeelands parlament, en målning som kommer hänga i "Beehive", den bikupeliknande byggnaden som inrymmer landets centrala regeringsadministration.

Privatliv 1920 gifte Rout sig med frisksportaren F.A. Hornibrook, varefter hon var känd som Ettie Hornibrook. Paret hade inga barn och separerade senare.

Bibliografi (urval) Safe Marriage: A Return to Sanity (1922) Two Years in Paris (1923) Maori Symbolism (1926) Native Diet: With Numerous Practical Recipes (1926) Whole-Meal With Practical Recipes (1927) Stand Up and Slim Down (1934)

Referenser

Noter

Externa länkar "TCS: Ettie Rout – Angel of the ANZACS".

Kategori:Födda 1877 Kategori:Avlidna 1936 Kategori:Kvinnor Kategori:Personer från Launceston Kategori:Personer i Nya Zeeland under 1900-talet Kategori:Personer i första världskriget Kategori:Mottagare av Médaille de la Reconnaissance française Kategori:Nyzeeländska författare Kategori:Nyzeeländsk kvinnohistoria Kategori:Nyzeeländska sexualupplysare Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner