Mode i Sverige under 1940-talet

Mode under 1940-talet i Sverige präglades starkt av andra världskriget och ekonomisk kris. Detta kom att spegla modet eftersom människor tvingades vara kreativa och hitta på nya lösningar. Samtidigt blev människor mer positiva och hoppfulla under de senare delarna av 1940-talet. Modet förändrades i takt med krigets slut samt att Christian Dior introducerade en ny look som kom att kallas The New Look. Då kom även plagg såsom jeansen, trenchcoaten och nylonstrumporna att få sina genombrott. Även accessoarer såsom Homburghatten och Fedorahatten kom att bli högsta mode. Stilikoner som inspirerade under denna period var Zarah Leander, Marlene Dietrich och Humphrey Bogart.

Bakgrund Ransoneringen under andra världskriget satte stopp för modets utveckling eftersom folket behövde producera krigsmaterial. Detta kom att leda till brist på material för att tillverka nya kläder. Människorna tvingades därför vara kreativa och sy om gamla kläder. Denna period påverkade även de kläder som människorna hade på sig under efterkrigstiden. Det var vanligt att kvinnor hade på sig klänningar med puffaxlar, kjoldräkter och långa handskar under tiden efter andra världskriget. Under krigstiden var modet mycket enkelt och människor tvingades sätta på sig det de hade eftersom modet inte var det viktigaste under en period med krig och ransonering. Detta tankesätt kom att ta en snabb vändning när kriget var över och människorna var mer hoppfulla. Kläder som långa kjolar och byxdresser kom nu att bli högsta mode bland kvinnorna och armékläderna kom att inspirera mycket.

Under 1940-talet var kläder en dyrbarhet och det var vanligt att man tog väl hand om de kläder de hade och hade samma kläder på sig flera dagar i rad. Om kläderna exempelvis gick sönder syddes de om istället för att nya köptes. Det var vanligt att kvinnorna vek upp sina kjolar när de satt ner för att inte riskera att förstöra tyget. Under 1940-talet och ända fram till 1960-talet var kläderna mycket dyra. Av denna anledning var det vanligt att kläderna ärvdes och syddes om. Detta var ett sätt att hushålla med resurser och bidrog till att konsumtionen blev mer hållbar på längre sikt.

Första halvan av 1940-talet I början av 1940-talet präglades kläderna folket hade på sig av andra världskriget och det var vanligt att kvinnorna bar kortare klänningar, som slutade strax nedanför knäna, till följd av ransoneringen.

Kvinnorna som tidigare hade hand om hemmet fick nu ta en mer ansvarsfull roll och arbeta för att hålla igång samhället medan männen var inkallade. Kvinnorna fick då ta del av de yrken som innan kriget dominerades av männen. I takt med denna förändring så blev det allt vanligare för kvinnor att bära mer praktiska kläder - funktion gick nu före stil. Kvinnornas mode i allmänhet inspirerades också av männens, med breda vadderade axlar. Byxor kom också att bli vanligare och allmänt accepterat. Även hårnät kom att bli vanligare eftersom det höll kvinnornas långa hår på plats. Stiliga skor, trenchcoats, chinos och byxdressar var högsta modet. Det var även populärt med handväskor, ofta av svart plastlack med spegel eller större axelremsväskor. Det var även populärt med hattar som senare efter kriget kom att ersättas med sjalar och turbaner, särskilt bland de kvinnor som arbetade inom krigsindustrin. vänster|miniatyr|Porträtt av Bette Davis.miniatyr|Porträtt av Katharine Hepburn.Även overaller, byxdresser, kavajer och kjoldräkter blev allt vanligare. Katharine Hepburn och Bette Davis blev mycket kända förebilder inom modebranschen under denna tid. Till följd av kriget blev kvinnorna tvungna att vara mer kreativa för att hitta nya modelösningar eftersom ekonomin för de flesta var mycket dålig. Kvinnorna lärde sig därför att sy om, laga och dekorera kläderna. Exempelvis var turbanen en effektiv lösning när det var brist på frisörer och hårprodukter. En annan lösning sprungen ur bristen på damstrumpor var att kvinnorna målade sömmar direkt på benen så att det skulle se ut som att de bar strumpor. Bristen på varor kom även att leda till att kjolarna blev allt kortare och tajtare och då kom nya regler för hur mycket tyg som fick användas vid tillverkningen av kjolar. Även nya och billigare tyger började under denna tid att komma till Sverige som till exempel viskos och jersey.

Modet kom att förändras ytterligare under mitten av 1940-talet i takt med att människorna blev allt mer trötta på kriget och dess begränsningar. Nu började timglasfiguren att bli ideal, istället för den raka figuren. När kriget tog slut smittade människornas glädje av sig på modet. Kläderna började nu bli mer färgglada, fantasifulla och feminina.

Folkhemmets kläder vänster|miniatyr|270x270px|Klänningsateljé för damskrädderi. Textilier och kläder fanns på ransoneringslistan 1942 och ett år senare fanns även skor med på listan. Ransoneringen upphörde på de flesta platser efter kriget, men levde kvar på en del platser ända fram till 1951. En statlig byrå startades i syfte att ge råd om klädinköp under krigsåren. Vid krigets slut byggdes industrierna upp på nytt och produktionen sattes igång. Även fler produkter började importeras till Sverige. Trots detta var det brist på tillgång till kläder och skor. Det var även vanligt att män och kvinnor sydde sina egna plagg hemma i stället för att köpa färdigsydda plagg. Ibland hände det att männen och kvinnorna köpte ytterplagg och kostymer som var fabrikstillverkade.

I takt med att barnbidraget utbetalades för första gången år 1948 kunde familjerna köpa mer kläder och skor. Det var även vanligt att de ägde några få plagg. De flesta hade endast en installation av vår- och sommarkläder och höst- och vinterkläder. Detta berodde på att kläderna var betydligt dyrare än vad de är idag. Konsekvenserna av detta blev att familjerna slet mer på kläderna eftersom de endast hade råd med några få klädesplagg för varje årstid. Den dåliga ekonomin bidrog även till att människor blev mer kreativa och det blev allt vanligare att familjerna använde tyget från sina gamla slitna kläder för att sy nya kläder. En annan lösning var att sy om vuxenkläder till barnkläder. Barn och vuxna hade däremot fler underkläder av hygieniska skäl så de skulle kunna byta ofta, men de försökte att inte tvätta kläderna för ofta eftersom det inte fanns tvättmaskiner i hushållen. Det var därför vanligt att de handtvättade kläderna eller kokade dem över spisen. I en del sällsynta fall så hade hushållen tillgång till en gemensam tvättstuga.

Kvinnligt mode miniatyr|Kvinnlig frackdräkt från NK damskrädderi. vänster|miniatyr|Blus från damskrädderi på NK. I de flesta kvinnors garderober fanns en kappa av lättare ylletyg och nästintill alla kvinnor bar hatt. Under sommaren bar de flesta kvinnor klänning. När det kommer till skor så hade många kvinnor skor av skinn eller tygskor i vitt och blått. Handväskan var en viktig accessoar som i de flesta fall var tillverkad av skinn. När kvinnorna arbetade i hemmen hade de oftast på sig en lång bomullsrock med knäppning och stora fickor där fram och de hade oftast håret uppsatt i hårnät eller liknade. Under höst och vinter var det vanligt att kvinnor hade på sig en vinterkappa av ylletyg och bruna kängor med en liten klack. Det var även vanligt att kvinnorna bar en kjol av enfärgat tyg med rak modell tillsammans med en blus av flanell eller ylle med lång ärm. Kvinnorna stickade även mycket, exempelvis var det vanligt med handstickade koftor och raggsockor under vintern. Kvinnornas stil under denna tid varierade mycket stort beroende på vart de bodde.

Manligt mode vänster|miniatyr|Nordiska kompaniets Herr-Konfektion. Det manliga modet bestod av långbyxor av ylletyg, skjortor av rutig flanell eller vitt bomullstyg, rutiga slipovers samt västar. Till vardags var det även vanligt att männen bar en handstickad tröja samt en kavaj och slips. Under vintern hade männen oftast på sig en överrock eller trenchcoat med varmt foder och en hatt av grå eller brun filt. När det var riktigt kallt kunde männen även ha på sig långkalsonger av bomull eller ylle. De flesta män hade på sig bruna lågskor av skinn. Även det tidigare populära plagget golfbyxor var fortsatt populärt och användes till vardags.

Swingpjatten miniatyr|Modeteckning av man i mörkgrå kavaj, randiga byxor, ljusgrå väst, kubb och paraply i handen. Under 1940-talet dök även ett nytt ungdomsmode upp som kom att kallas swingpjatten. Denna nya stil inspirerades av jazzstilen. Typiskt för denna stil var att männen bar hatt, vit skjorta, bred färgglad slips, vida byxor, vita strumpor, skor med grova sulor samt en rutig kavaj.

Nordiska kompaniets herrskrädderi Nordiska Kompaniet (NK) var först med att introducera nylonstrumporna och jeansen på den svenska marknaden. NK introducerade även olika illustrationer av herrkläder som många människor började hämta stor inspiration från. Dessa illustrationer kunde exempelvis vara på män i jaktkläder, män i smoking eller män i kavaj och väst.

Barnkläder Barn under denna tid hade generellt väldigt få klädesplagg att välja mellan och därför tvingades de vara väldigt försiktiga med de kläder de hade. Skolflickorna hade på sig blus, kjol eller klänning samt långstrumpor i en beige färg. De hade även på sig bruna lågskor till vardags och svarta lackskor som finare skor. Under sommaren hade barnen oftast på sig lädersandaler, vanligen bruna, röda eller vita. Under vintern hade barnen på sig en yllekappa och under sommaren en något tunnare och kortare kappa. Barnen bar även hemstickade koftor, mössor, halsdukar och vantar.

Skolpojkarna hade på sig långbyxor och en rutig bomullsskjorta med en stickad eller långärmad tröja över. De bar även rutiga knästrumpor och lågskor av läder. Pojkarna hade även på sig en yllejacka eller vindtygsjacka tillsammans med en slät toppluva med en hängande röd eller blå tofs under vintern. Vid finare tillställningar var det vanligt att pojkarna bar fluga. Många av pojkarna ägde även en tvådelad skiddress av ylle för vintersport och till skolan.

Äldres plagg miniatyr|283x283px|Märta Andersson i städrock. Äldre personer klädde sig i kläder från sin generation, det vill säga de kläder som var moderna under den tid som de var unga. De fortsatte slita på de kläder som de hade sedan tidigare eftersom de inte hade råd att köpa nya kläder. Av denna anledning använde de sig av ylletyger av god kvalitet som höll länge och kunde sy om dem om man så skulle vilja. Det var exempelvis vanligt att äldre män hade på sig mörka kostymbyxor med hängslen och en bomullsskjorta med krage. Det var även vanligt att de äldre bar en undertröja av bomull under skjortan och långkalsonger vid vintertid. Över skjortan bar de oftast en väst av samma tyg som byxorna samt en kavaj. Under denna tid bar de äldre männen sällan lågskor, utan de hade istället på sig svarta snörkängor av mjukt skinn. När det gäller accessoarer så var det vanligt att äldre män hade en käpp.

De äldre kvinnorna hade vanligtvis på sig en enfärgad klänning med vit krage och under sommaren en blommig klänning. Kvinnorna hade även på sig en städrock till vardags eftersom de befann sig mest i hemmet. När det gäller skor så hade de oftast på sig svarta skinnskor med en liten klack och långa strumpor. De äldre kvinnorna lämnade aldrig hemmet utan kappa och hatt. Det var även vanligt att de äldre kvinnorna ägde en svart handväska som passade till alla tillfällen samt en liten tygkasse som de kunde lägga matvaror i. Under de kallare perioderna på året bar kvinnorna oftast en svart eller brun yllekofta med en stickad yllekofta under för att hålla sig varma. Även stickade västar kunde kvinnorna ha på sig över städrocken eller klänningen för att slippa frysa.

New Look miniatyr|Christian Diors kollektion "New Look"