C'mon Everybody är ett samlingsalbum och det 46:e albumet av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det gavs ut av RCA Records på dess budgetetikett RCA Camden (CAL 2518) i mono i juli 1971. Det var det sjätte budgetalbumet med Elvis Presley som gavs ut på Camden-etiketten och var sammansatt uteslutande av låtar från soundtrack-EP-skivorna till de fyra filmerna Follow That Dream, Kid Galahad, Viva Las Vegas och Easy Come, Easy Go. Det följdes av Camdenalbumet I Got Lucky, som på motsvarande sätt samlade tidigare utgivna låtar från dessa fyra EP-skivor. Tillsammans med Almost in Love ingick utgivningen i en grupp om tre Camden-album som tillgängliggjorde låtar som tidigare, med något undantag, endast funnits utgivna på singel- eller EP-skivor.
På albumet återfinns bland annat "Follow That Dream" från filmen med samma namn, rocklåten "King of the Whole Wide World" och balladen "Angel" från filmen Kid Galahad, samt rocklåten "C'mon Everybody" från filmen Viva Las Vegas.
Albumet nådde plats 70 på Billboard 200 i USA, och plats 90 på Cashbox konkurrerande albumlista. Placeringarna påverkades av att albumet var en budgetutgåva som såldes till ungefär halva priset av en vanlig LP, samtidigt som listplaceringen vid denna tid baserades på omsättningen i dollar och inte på antalet sålda exemplar. I Storbritannien nådde albumet femte plats på UK Albums Chart. Det certifierades guld i januari 2004 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en halv miljon sålda exemplar i USA.
Bakgrund miniatyr|Byggnad 17 vid RCA Victors anläggning i Camden, även kallad "The Nipper Building". Tidigare använd för produktion av RCA Victor-skivor. Camden-etiketten I december 1969 ingicks ett avtal mellan Elvis manager Tom Parker och skivbolaget RCA om att fyra album med Elvismaterial, med möjlighet till ytterligare två, skulle ges ut på RCA:s budgetetikett Camden. Avtalet kom senare att förlängas, och totalt gavs tio album med Elvislåtar ut på Camden fram till december 1972 (se Camden-utgivningarna). Redan innan kontraktet undertecknades hade Elvis Sings Flaming Star (mars 1969) utkommit som det första albumet på Camden-etiketten. Därefter följde Let's Be Friends (april 1970), en nyutgåva av Elvis' Christmas Album (augusti 1970), Almost in Love (november 1970) samt gospelalbumet You'll Never Walk Alone. Som sjätte album i serien släpptes C'mon Everybody (juli 1971).
Enligt villkoren i avtalet med RCA inbringade dessa budgetalbum som gavs ut utöver de årligen avtalade albumen, extra pengar utanför kontraktsvillkoren till såväl Elvis som Parker.
Albumets innehåll och ursprung Efter fem tidigare utgivna Elvisalbum på lågprismärket Camden, var lagret av nya och tidigare outgivna film- och studioinspelningar nästan uttömt. Detta begränsade urvalet av material som gick att inkludera i det sjätte albumet (se Camden-utgivningarna). Därför riktade Elvis manager, Tom Parker, och RCA sin uppmärksamhet mot fyra tidigare utgivna EP-skivor med filmlåtar för de kommande två Camden-albumen C'mon Everybody och I Got Lucky – låtar som ännu inte utkommit på något album. Albumen utgjorde därmed en fortsättning på den strategi som inletts med albumet Almost in Love, vilket också huvudsakligen bestod av redan utgivet filmmaterial som tidigare inte förekommit på LP. Skillnaden var att låtarna där tidigare hade släppts på singel, snarare än på EP-skivor.
C'mon Everybody bestod uteslutande av låtar från soundtrack-EP-skivorna till de fyra filmerna Follow That Dream från 1962, Kid Galahad, också från 1962, Viva Las Vegas från 1964 och Easy Come, Easy Go från 1967. Det följdes tre månader senare av Camdenalbumet I Got Lucky, som samlade återstoden av låtarna från dessa fyra EP-skivor, samt ett ytterligare spår.
Låtarna från de båda filmerna Follow That Dream och Kid Galahad var rätt lika varandra. Samtliga spelades in under samma år (1961), inom en period av bara fyra månader, och till två filmer producerade av samma filmbolag, Mirisch Company. Det var till och med så att "A Whistling Tune" först spelades in för att användas i Follow That Dream, men då den inte kom med i filmen spelades den in på nytt och användes i Kid Galahad. Till Viva Las Vegas spelades 15 låtar in, 12 med Elvis medverkan, och på C'mon Everybody inkluderades två av de fyra som släppts på EP-skiva, där de andra två sparades till I Got Lucky. Två av de sex låtarna på EP-skivan Easy Come, Easy Go, från filmen med samma namn, togs med på detta album och tre på följande I Got Lucky.
Alla tio spåren är monoinspelningar.
Komposition, stil och texter Follow That Dream Ursprungligen var musikinspelningarna bokade till Radio Recorders lokaler i Hollywood, men när filminspelningarna flyttade till Florida bokades även studioarbetet om till Nashville och RCA:s studio B. De ordinarie Nashvillemusikerna fanns på plats, med Scotty Moore, Hank Garland och Neal Matthews från The Jordanaires på gitarr, D. J. Fontana och Buddy Harman på trummor, Floyd Cramer på piano och Boots Randolph, som spelade claves denna gång. Gruppen The Jordanaires och Millie Kirkham stod för bakgrundssången.
Utöver den ratade "A Whistling Tune" spelades den 2 juli 1961 fem låtar in för filmen. I april 1962 släpptes EP-skivan Follow That Dream. Den innehöll fyra av filmens fem låtar. Tre av dessa togs med på C'mon Everybody, medan "What a Wonderful Life" inkluderades i I Got Lucky. Den femte låten var "Sound Advice", som Elvis ansåg vara så undermålig att den plockades bort från EP:n. Den utkom första gången på albumet Elvis for Everyone! 1965.
EP-skivan sålde i över en miljon exemplar i USA och certifierades platina av RIAA den 27 mars 1992. Trots att det inte var en singel utan en EP med fyra låtar, nådde den plats 15 på den amerikanska singellistan. I Storbritannien nådde den plats 34 på singellistan, medan den hamnade på första plats på den brittiska EP-listan och stannade på förstaplatsen i 20 veckor.
miniatyr|stående=0.9| Bruce Springsteen, som omarbetade "'Follow That Dream" och införlivade den i sin liverepertoar.
"Angel" skrevs av låtskrivarparet Sid Tepper och Roy C. Bennett som en kärlekssång för Elvis att framföra i filmens slutscen. Låten är en stillsam ballad med en viss latinamerikansk rytm. I det avskalade arrangemanget är Boots Randolphs rytmiska claves framträdande, liksom Millie Kirkhams högt svävande sopranstämma, som fungerar som ett klangligt gensvar i vad som har beskrivits som tonårspop.
"Follow That Dream" skrevs av Fred Wise och Ben Weisman och var titellåt i filmen med samma namn. Det är en livfull och snabb låt i en lättsam, uppsluppen rock- och popstil som inleds med samma rytm som senare återkommer i "His Latest Flame".
Med en speltid på drygt en och en halv minut är låten ovanligt kort. Den har ett optimistiskt budskap om att följa sina drömmar, vilket kompositören Ben Weisman beskrev som särskilt starkt. Bruce Springsteen omarbetade och införlivade låten i sin liverepertoar i början av 1980-talet.
"I'm Not the Marrying Kind" skrevs av Mack David och Sherman Edwards och spelades, liksom de övriga två låtarna, in den 2 juli 1961. Det är en lättsam och ungdomsinriktad poplåt. Låten inleds i ett långsammare tempo, ackompanjerad enbart av en akustisk gitarr, innan tempot ökar och fler instrument tillkommer. Därefter antar låten ett mer uppsluppet uttryck med studsande rytmik, där Floyd Cramers återhållsamma pianospel är verkningsfullt utan att dominera arrangemanget.
Kid Galahad Också filmen Kid Galahad bidrog med tre låtar till albumet. De kom alla från EP-skivan Kid Galahad som utkom i augusti 1962 och innehöll sex låtar. Övriga tre låtar på EP-skivan – "I Got Lucky", "Riding the Rainbow" och "Home Is Where the Heart Is" – togs med på I Got Lucky. Inspelningarna gjordes i Radio Recorders studio B i Hollywood i Kalifornien den 26–27 oktober 1961. Merparten av musikerna var desamma som vid inspelningarna till Follow That Dream. Men Hank Garland hade ersatts av Tiny Timbrell på gitarr och Floyd Cramer av Dudley Brooks på piano. Boots Randolph deltog denna gång på saxofon.
Kid Galahad-EP:n sålde en halv miljon exemplar i USA och certifierades guld av RIAA den 27 mars 1992. Den nådde genom låten "King of the Whole Wide World" plats 30 på den amerikanska singellistan. På den brittiska EP-listan låg den i 17 veckor på första plats.
Kid Galahad har beskrivits som innehållande Elvis Presleys gladaste musik.
"A Whistling Tune" skrevs av Sherman Edwards och Hal David. Den spelades först in för filmen Follow That Dream, där den dock inte kom med. I stället spelades den in på nytt samma år och användes i Kid Galahad. Arrangemangen i de två versionerna skiljer sig inte nämnvärt åt. Det är en ballad med ett enkelt och okomplicerat musikaliskt upplägg, där Elvis visslar delar av låten.
"This Is Living" skrevs av Ben Weisman och Fred Wise. Det är en glad och uppsluppen pop- och rocklåt framförd i ett relativt högt tempo. Den delar tematik med två andra låtar inspelade under samma session – "I Got Lucky" och "Riding the Rainbow" – genom att fokusera på det bekymmersfria i tillvaron. Låten drivs av Bob Moores boogiepräglade basgång på ståbas, samtidigt som The Jordanaires ges en framträdande roll i arrangemanget. Inspelningen har beskrivits som ett duettliknande samspel mellan Elvis och The Jordanaires, där partier med unison sång varvas med växelsång.
"King of the Whole Wide World" skrevs av det nya låtskrivarteamet Ruth Batchelor och Bob Roberts, verksamma för musikförlaget Hill & Range. Elvis inspelning resulterade i ett energiskt och gediget rock'n'rollnummer i högt tempo, med framträdande piano- och saxofonspel. Elvis sjunger den kvicka och fyndiga texten engagerat och med kraft, medan det saxofonpräglade arrangemanget starkt påminner om Boots Randolphs tidigare spel på låtar till albumet Elvis Is Back! (1960).
Under den första inspelningsdagen gjordes 31 tagningar och ytterligare fyra nästa dag, den 27 oktober 1961, innan man hade en nöjaktig master av låten. Mastern förkortades med drygt en halv minut, vilket gav den utgivna versionen en speltid på strax över två minuter. Trots att den enligt flera bedömare hade kunnat bli en utmärkt singel, gavs den i USA endast ut på EP. Denna nådde 30:e plats på singellistan. I vissa länder i Europa släpptes den dock på singel med "Home Is Where the Heart Is" som B-sida, och kom då exempelvis att toppa den norska listan under tre veckor.
Viva Las Vegas Elvis spelade in tolv låtar (ensam eller tillsammans med Ann-Margret) för filmen Viva Las Vegas (1964) på Radio Recorders i Hollywood den 9–11 juli och den 30 augusti 1963 (med kompletteringar gjorda under augusti). Fler musiker än någonsin tidigare hade anlitats för inspelningen och kom att komplettera den ordinarie uppsättningen. Det innebar att medan vissa spelade satt andra sysslolösa.
miniatyr|Ann-Margret, som sjöng tillsammans med Elvis i filmversionen av ”C’mon Everybody”, och som även spelade in en duett med honom på ”Today, Tomorrow and Forever”, vilken dock klipptes bort ur filmen och inte var den version som gavs ut på skiva. Nio av de tolv låtarna med Elvis kom med i filmen, men inget fullängdsalbum gavs ut. I stället valdes fyra av låtarna ut till att ingå i EP-skivan Viva Las Vegas, som gavs ut i samband med filmpremiären. Formatet EP var vid denna tid på väg att bli föråldrat på den amerikanska marknaden, och Viva Las Vegas nådde bara plats 92 på Billboard Hot 100. Titellåten "Viva Las Vegas" var inte ens med på EP-skivan utan gavs ut på singel tillsammans med "What'd I Say", också från filmen.