Magnus Johan Emil Bolmér

Magnus Johan Emil Johannesson, även kallad Bolmér, född 6 januari 1861 på Bjurka i Bolmsö socken, död 9 januari 1928 i Lenhovda församling, var en svensk målare och bedragare. Han var verksam i Sverige, Danmark och Tyskland från 1880-talet till 1920-talet. Han skaffade sig ett flertal gånger anställning som folkskollärare med hjälp av förfalskade betyg och hade ett tiotal falska identiteter. Bolmér var inblandad i en större dansk guldstöld vid Den Kongelige Mønt 1917 då värden för cirka 10 000 danska kronor stals. Stölden motsvarade 1,5 miljoner kronor i 1989 års penningvärde. På mödernet härstammade han från adelsätten Björnberg och släkten Branting. Han var far till konstnären Reinhold Johansson.

Biografi (1861–1886)

Uppväxt Magnus Johan Emil Bolmér föddes den 6 januari 1861 på Bjurka i Bolmsö socken som son till hemmansägaren Johannes Magnusson och mamsell Emilia Charlotta Ramberg.Riksarkivet. Bolmsö kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00038/C/4 (1860-1880), bildid: 00047106_00018, sida 21. Riksarkivet. Läst 15 augusti 2026. Brodern Carl Gustaf Fromhold avled vid ett års ålder, och Bolmér var därefter parets enda överlevande barn. Familjen flyttade tidigt till faderns föräldrahem i Bjärnaryd och senare till Haganäs, båda på Bolmsö. Modern var en företagsam kvinna som arrenderade jordbruk och försökte få handelsrättigheter. Om sin uppväxt uppgav Bolmér senare att han hade haft en styvfar som behandlat honom som ”ett oskäligt djur”.

Moderns släkt Flera av de namn Bolmér använde, däribland Branting, Björnberg och Ramberg, förekom i moderns släkt. Hans morfar var fanjunkaren Magnus Urban Ramberg,Riksarkivet. "Lidhults kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00219/C/1 (1733-1823), bildid: C0024853_00112, sida 206" Riksarkivet. son till fänriken Carl Ludvig Ramberg och Sara Elisabet Branting.Riksarkivet. "Linneryds kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00224/C/3 (1777-1813), bildid: C0024889_00104, sida 182" Riksarkivet. Mormodern Maria Helena Björnberg tillhörde adelsätten Björnberg. Bland morbröderna fanns majoren Carl Nicodemus RambergRiksarkivet. "Lidhults kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00219/C/1 (1733-1823), bildid: C0024853_00106, sida 194" Riksarkivet. och häradshövdingen Nils Ludvig Ramberg.Riksarkivet. "Lidhults kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00219/C/1 (1733-1823), bildid: C0024853_00109, sida 200" Riksarkivet. Läst 15 august 2026

Dessa släktförhållanden redovisas i kyrkböcker och i en utredning om släkten Ramberg, skriven av Erik Hård af Segerstad,SVENSKA DAGBLADET 1987-12-04 som var dotterson till Carl Nicodemus Ramberg. Utredningen överlämnades till Genealogiska föreningen 1973.

I ett brev till Gotlands norra häradsrätt den 23 augusti 1898 beskrev åklagaren Gustaf Sporsén modern som nästan blind och av ”bättre familj”. Han uttryckte förvåning över att hon hade gift sig med Bolmérs far, som han ansåg hade dragit ned henne i ”uselhetens dy”. Sporsén menade också att hon gjorde allt för att skydda och försvara sonen, trots hans handlingar.Riksarkivet. Gotlands Norra Häradsrätts arkiv

Domböcker, volym AIA:540. 23 augusti 1898. Riksarkivet.

Utbildning och tidig karriär Vid sexton års ålder arbetade Bolmér en tid på ett tegelbruk i Danmark. Efter återkomsten till Sverige genomgick han sommaren 1877 en småskollärarkurs i Reftele och studerade därefter vid ett småskoleseminarium i Värnamo. Höstterminen 1881 antogs han till folkskoleseminariet i Växjö, men fick vid terminens slut underbetyg i samtliga ämnen. Skolan uppmanade honom att söka en annan levnadsbana. Under tiden vid seminariet kom han även över betyg och betygsformulär. Rektor Peter August Gödecke menade att detta endast kunde ha skett genom inbrott.

År 1882 tog Bolmér värvning som artillerist vid Wendes artilleriregemente, men beviljades avsked året därpå på grund av sjukdom. Efter en vistelse i Tyskland arbetade han 1884 som målarlärling i Helsingborg.

Familjebildning, försvinnande och tiden i Hässleholm Bolmér förlovade sig med Karolina Jonasdotter, och parets första lysning ägde rum i februari 1885. Samma månad flyttade hon in hos honom i Haganäs. Enligt kyrkoherden Frans Allgulin besökte Bolmér honom ofta och uttryckte oro över att Jonasdotter inte trivdes med kosthållet i hemmet.ArkivDigital. "Västbo häradsrätt (F, N) AIa:330 (1894) Bild: 5750" ArkivDigital. Bolmér ångrade därför sin förbindelse med henne.

Den 31 maj 1885 ansökte Bolmér om frejdbetyg för att söka arbete. Kort därefter lämnade han Haganäs utan att meddela vare sig fästmön eller föräldrarna. När hans båt påträffades drivande på Bolmen antogs det allmänt att han hade drunknat. Jonasdotter lämnade därefter Haganäs för att söka försörjning på annat håll. Hon uppgavs även ha blivit så gott som sinnesrubbad.

Under hösten 1885 uppehöll sig Bolmér i Hässleholm, där han slöt sig till de frireligiösa och anordnade en privatkurs i välskrivning. För att styrka sin kompetens visade han upp ett betyg från Växjö seminarium, utfärdat för en Jönsson i Onslunda. Han hade antagit namnet Jönsson-Bolmér och fått betyget genom att i Jönssons namn begära ett nytt exemplar från seminariet. Som skäl hade han angett att det tidigare hade förstörts i en eldsvåda.

Bolmér väckte efter hand misstankar hos bokhandelsföreståndaren Alfred Jönsson, bland annat genom att undvika kontakt med ortens lärare. Jönsson skrev därför till Gödecke, som svarade att Bolmér var en bedragare. När Bolmér fick veta detta lämnade han hastigt Hässleholm utan att avsluta kursen eller betala sina skulder.

Vid jultid samma år återvände Bolmér till Haganäs. Några veckor senare, den 4 februari 1886, födde Jonasdotter deras son Karl Albert Branting i Vrå.

Falska skolläraren (1886–1887) År 1886 gav sig Bolmér av på nytt. I Laholm erbjöd han en kurs i skön-, stock- och rundskrift för fem kronor. Den låga avgiften lockade många elever. Under en torgdag blev han bestulen på sin börs. Åtta dagar senare lånade han fem kronor av en elev och började därefter låna pengar på flera håll. Eftersom han gjorde ett förtroendeingivande intryck fick han i regel vad han bad om.

Kyrkoherden Otto Salomon Broberg i Gryteryd hade lovat honom en skollärartjänst. Efter en tid skrev Broberg och frågade om Bolmér ville resa dit. Bolmér tackade ja, lånade ytterligare pengar och lämnade Laholm med löfte om att snart betala tillbaka, så att ingen skulle göra någon förlust.

Med hjälp av förfalskade betyg fick han vikariatet som folkskollärare i Gryteryd. Betygen uppgavs vara utfärdade av rektor Peter Wingren vid folkskoleseminariet i Lund. Under anställningen ska han ha ådragit sig skulder och bedragit unga kvinnor som hade inlett intima relationer med honom. Samtidigt beskrevs han som en belevad man med ett fördelaktigt utseende.

När varningar nådde Gryteryds församling försvann Bolmér från skolan mitt under en lektion den 26 juli 1886. Tidningen Halland skrev att han lämnade efter sig en skara ”brummande björnar” och några ”sörjande tärnor”. Vice pastor Pettersson uppgav att Bolmér hade brutit upp ett skåp där kyrkoarkivet förvarades och troligen tagit en gammal bibel. Pettersson anklagade honom också för att ha förskingrat 65 kronor.

Efter en tid återkom Bolmér med ett rekommendationsbrev i rektor Wingrens namn, försett med dennes sigill. I brevet beklagades att betygens äkthet hade ifrågasatts, och med brevet följde en verifierad kopia av betygen. Även brevet visade sig vara förfalskat av Bolmér, som hade låtit en medhjälpare gravera sigillet åt honom.

Bolmér fortsatte därefter sina bedrägerier och öppnade bland annat en privatskola i Sölvesborg. Den 3 augusti 1886 annonserade han under namnet Carl Fromhold Ljungbäck och titeln filosofie kandidat. För fyra kronor i månaden erbjöd han undervisning i alla ämnen som ingick i folkskolan och som krävdes för inträde i elementarskolans fjärde klass. Vuxna erbjöds kurser i rund- och stockskrift, skönskrift och stenografi för fem kronor per stil eller elva kronor för tre stilar. Anmälan kunde göras hos änkefru Wingren i Sölvesborg.

Sedan Bolmér ansökt om en tjänst som folkskollärare i Jämshög avslöjades bedrägeriet. Den 25 oktober 1886 fick myndigheterna order om att gripa honom. Samma dag påträffades han gömd i en skrubb på en vind i Sölvesborg. Den 14 mars 1887 dömde Göta hovrätt honom till tre års fängelse för förfalskningsbrott. Straffet skulle avtjänas på Långholmens centralfängelse.Riksarkivet. "Centralfängelset Långholmen (AB) DIIIda:5 (1885-1887) Bild: 1810 Sida: 175." Riksarkivet. Sammanlagt ska han ha använt minst 14 olika namn och betyg vid sina försök att få anställning, däribland namnen Branting och Berg.

Tiden efter första fängelsestraffet (1890–1893) Efter frigivningen den 14 februari 1890 reste Bolmér hem från Stockholm. På vägen från Ljungby välte vagnen som han och fadern färdades i, och mannen som körde dem fick en svår huvudskada. Bolmér hade genomgått en samaritkurs i huvudstaden och lade förband om den skadade.

Den 12 maj samma år blev Bolmér föremål för en ny polisutredning sedan en skuldförbindelse på 4 000 kronor med inteckning i fastigheten Alebo i Unnaryd hade försvunnit. Han hade varit närvarande när handlingen kom bort och hade dessutom fått tillgång till fastighetens köp- och lagfartshandlingar. Vid polisförhör förnekade han all inblandning, och utredningen ledde aldrig till någon fällande dom.

Under de följande åren arbetade Bolmér sommartid som målare i Danmark, framför allt i Helsingör, och tillbringade vintrarna i hemtrakten. Han uppgav att han hade hemortsrätt i Danmark. Där skulle man, som han uttryckte det, ”icke vilja göra honom så mycket orättvist” som i Sverige.

Den 30 juni 1893 gifte han sig i Helsingörs domkyrka med pigan Tilda Maria Nilsdotter från Vittaryd. Tillsammans fick de följande barn:

Nils Ludvig Reinhold Johansson Urbanus Arnliot Gelino Johansson Emil Mandus Johannes Johansson Gerda Kerstin Margareta Johansson Per Gustaf Fredrik Johansson Svea Maria Johansson

Skottet mot stämningsmännen (1893–1894)

10 november 1893 Den 10 november 1893, vid halv tolv på natten, anlände stämningsmännen Gren och Ehn till Bolmérs hem i Haganäs för att delge honom en stämning. Tidpunkten var medvetet vald, eftersom det var allmänt känt att Bolmér skulle försöka hålla sig undan om han upptäckte dem.

Vid gårdens brunn mötte de pigan Tilda Maria Nilsdotter, som uppgav att Bolmér var hemma och låg i förstugekammaren. Medan Nilsdotter fortsatte in i stugan gick stämningsmännen till förstugekammaren. Där fann de endast hans far, Johannes Magnusson. De fortsatte då in i stugan, men inte heller där fanns Bolmér.

Stämningsmännen hade hört någon springa ut från köket och misstänkte därför att Nilsdotter hade varnat honom. De trodde att Bolmér redan hade hunnit ut och återvände till förstugekammaren, där Magnusson vidhöll att sonen var hemma. De bad honom leta efter sonen och påpekade att det var lönlöst att försöka undgå delgivningen, eftersom stämningen annars skulle spikas upp på dörren.

Magnusson svarade att han inte brydde sig om detta och skulle riva ner stämningen så snart den hade spikats upp. Han ansåg att bestämmelsen inte längre gällde och tillade att en stämning tidigare hade spikats upp på dörren utan någon verkan.

Stämningsmännen lämnade därefter huset. När de hade gått omkring 54 steg avlossades ett skott mot dem. Gren träffades av tre hagel men skadades inte allvarligt. Skottet bedömdes ha varit svagt eller ha träffat marken och rikoschetterat. Det var stjärnklart, och från förstugedörren gick det tydligt att urskilja stämningsmännen. Efter skottet slogs dörren igen med kraft.

Smålands Allehanda skrev att Bolmér alltid bar med sig en bössa och att den till och med hade stått mellan hans ben vid måltiderna. Han antogs ha tagit med sig vapnet när han sprang ut. När han därefter fick syn på stämningsmännen förmodades han ha gått in i förstugekammaren och avlossat skottet därifrån.