Äventyret med julpuddingen och andra detektivnoveller är en novellsamling skriven av Agatha Christie och publicerad i Storbritannien den 24 oktober 1960.Chris Peers, Ralph Spurrier and Jamie Sturgeon. Collins Crime Club – A checklist of First Editions. Dragonby Press (Second Edition) March 1999 (p. 15) Det är den enda Christie-utgåvan som publicerats i Storbritannien som innehåller berättelser med både Hercule Poirot och Miss Marple, författarens två mest kända detektiver.
Handlingar Äventyret med julpuddingen Poirot blir ombedd av en mr Jesmond, som agerar som mellanhand till en österländsk prins, att hjälpa den olycklige unge mannen med ett problem han har. Prinsen ska snart gifta sig med en kusin. Under förlovningen träffade han en attraktiv men uppenbart tvivelaktig ung kvinna, och bestämde sig förhastat för att ha en sista flört med henne. Prinsen tog med sig flera dyrbara juveler till London för att restaureras av Cartier och en av dem, en fantastisk rubin, stals av den unga kvinnan. Om den inte kan hämtas kommer en skandal att uppstå och på grund av detta kan polisen inte kopplas in. Mysteriet kan lösas på ett gammalt engelskt lantställe som heter Kings Lacey där det kommer att ordnas så att Poirot får följa med en familj dit för deras julfirande, förmodligen för att uppleva en typisk engelsk jul.
På julafton, på Kings Lacey, får Poirot höra om de andra medlemmarna i sällskapet av mrs Lacey, hans äldre värd i huset. Med sig har de hennes make överste Lacey; Sarah, ett barnbarn till deras avlidne son; Colin, ett tonårigt barnbarn till deras dotter; Michael, en vän till Colin i skolan; Bridget, som är i samma ålder som Colin och Michael och är brorsdotter till mrs Lacey; Diana, en ung kusin till mrs Lacey; och David Welwyn som är en vän till familjen. Överste och mrs Lacey störs av Sarahs förhållande med en ung spoling vid namn Desmond Lee-Wortley. De tycker båda att han är olämplig för deras barnbarn och har bjudit in honom till sig över jul i hopp om att några dagars nära kontakt med Sarah ska visa henne hur olämplig han är, särskilt i kontrast till David Welwyn som har varit vän med Sarah sedan barndomen. Lee-Wortley är där med sin syster som återhämtar sig från en operation och är instängd på sitt rum som konvalescent. Colin, Michael och Bridget är besvikna på Poirot eftersom han inte uppfyller deras förväntningar på hur en detektiv ska se ut. De kläcker en plan för att arrangera ett falskt mord för Poirot att upptäcka med Bridget liggande i snön med blod runt den "döda" kroppen och fotspår som leder genom snön som nu faller och förväntas växa sig tyngre. De bestämmer sig för att sätta sin plan i verket på annandag jul, eftersom överste Lacey inte vill att något sådant ska äga rum på själva juldagen. Den kvällen är julgranen dekorerad och sällskapet drar sig tillbaka till sina rum för natten. På sin kudde hittar Poirot en nedklottrad lapp där det står: "ÄT INTE NÅGOT AV PLOMMONPUDDINGEN. EN SOM VILL DIG VÄL." Han är mycket förbryllad.
Nästa dag äter sällskapet en stor julmiddag och sedan kommer den äldre och delvis pensionerade butlern in med julpuddingen med pompa och ståt. Matgästerna hittar de vanliga polletterna i sina portioner, men översten blir irriterad och förvånad när han nästan sätter en stor rubin i halsen. Poirot tar föremålet och stoppar det i fickan. Efteråt besöker Poirot köket för att ge kokerskan mrs Ross komplimanger för måltiden och särskilt puddingen. Hon erkänner att två puddingar gjordes, en för juldagen och en för nyårsdagen, men den till juldagen ströks och den för nyårsdagen ersatte den. Samma natt låtsas Poirot sova i sin säng, efter att ha undvikit att dricka en kopp drogat kaffe som han fått av Lee-Wortley. En figur kommer in i hans rum och genomför ett fruktlöst sökande. Nästa morgon genomför barnen sin "mordplan" och väcker Poirot ur hans säng för att undersöka den "döda" kroppen, men de får en chock när Poirot bekräftar att Bridget verkligen är död. Poirot ber den unge mannen att ta pulsen på Bridget och han bekräftar att det inte finns någon. Poirot påpekar att fotspåren i snön ser ut som Lee-Wortleys och att Bridgets hand håller i rubinen som fanns i puddingen. Lee-Wortley blir förstummad, men tar rubinen och erbjuder sig att ringa polisen. Han säger till Diana att telefonen är död och kör iväg för att hämta dem. Poirot tar med sig de andra in i huset där han förklarar allt. Han berättar för dem att Lee-Wortley är en utpressare och inblandad i andra tvivelaktiga saker. Hans förmodade syster är den unga kvinna som tog rubinen från den österländske prinsen, och de två spårades till paret Lacey.
Bridget dyker upp i rummet - hon är inte död, hon har burit ett tryckförband på armen när hon låg i snön och var i förbund med Poirot för att lura Lee-Wortley. Poirot hörde barnen planera sitt "mord" genom ett öppet fönster och tog tillfället i akt att ta emot Lee-Wortley. Poirot hade gett rubinen till Bridget för förvaring den natt då Lee-Wortley försökte droga honom, och sedan bytt ut den mot en kopia som han hade tagit med sig när han arrangerade "mord"-scenen. Han antar att Lee-Wortley kommer att åka utomlands och få en obehaglig överraskning när han försöker sälja förfalskningen. Lee Wortleys "syster" hade gömt den riktiga rubinen i nyårsdagens pudding med avsikt att paret skulle ta den med sig när de åkte men de var omedvetna om olyckan som drabbade den på juldagen. Lee-Wortleys "syster" hör dessa avslöjanden och flyr från huset, rasande över att han har lämnat henne att möta konsekvenserna ensam. Mysteriet om vem som lämnade lappen på Poirots kudde löses när en av hembiträdena erkänner att hon hört paret diskutera att få Poirot ur vägen och att något hade lagts i puddingen, vilket fick henne att tro att de planerade att förgifta honom. Han belönar henne genom att lova henne en sminkask och får en kyss av Bridget under misteln.
Mysteriet med den spanska kistan Poirots uppmärksamhet fångas av tidningsrubriker som berättar om den senaste utvecklingen i det "spanska kistmysteriet". På hans begäran förbereder miss Lemon en summering av fallet. En major Charles Rich höll en liten fest i sin lägenhet. Gästerna var en mr och mrs Clayton, en mr och mrs Spence och en kommendörkapten McLaren. I sista minuten fick Edward Clayton ett brådskande telegram som kallade honom till Skottland samma kväll i affärer och han deltog inte i festen. Strax innan festen tog han en drink med McLaren på deras klubb där han förklarade sin kommande frånvaro och innan han gick till stationen tog han en taxi till paret Rich för att be om ursäkt. Rich var ute, men Burgess – Richs betjänt – släppte in honom och lämnade Clayton att klottra en lapp i vardagsrummet medan han fortsatte med sina förberedelser i köket. Ungefär tio minuter senare kom Rich tillbaka och skickade ut Burgess på ett kort ärende. Rich förnekar att han sett Clayton i lägenheten, och inte heller Burgess sger sig ha sett honom efter att ha lämnat mannen för att skriva sin lapp. Nästa morgon lade Burgess märke till vad som verkade vara blodfläckar på en matta, blodet sipprade ut från en spansk kista i hörnet av rummet. När den häpne mannen öppnade kistan fann han den döde Edward Clayton, som hade blivit knivhuggen till döds.Tillvägagångssättet med knivhugga skiljer sig mellan originalversionen och TV-produktionen. En version visade att offret knivhöggs genom ögat genom ett hål i kistan där mannen gömde sig. I en annan version knivhuggs offret genom hjärtat.
Rich har nu gripits som huvudmisstänkt men Poirot ser en brist i att han inte kan se hur eller varför Rich lugnt skulle ha gått till sängs med ett blödande lik i huset. En gemensam vän rekommenderar honom till mrs Clayton och han kan börja undersöka fallet. När han träffar Claytons änka Marguerite slås han av hennes vackra oskuld och inser snabbt att hon är attraherad av major Rich även om hon förnekar att hon har en affär med honom. Hon erkänner att hon inte var kär i sin slutne och känslolöse make. Han träffar sedan de personer som är involverade i sällskapet i tur och ordning, alla är överens om mrs Claytons charm och bristen på känslor hos hennes man. Poirot har vissa misstankar mot Burgess och går till Richs lägenhet där betjänten visar honom brottsplatsen. När Poirot inspekterar kistan hittar han några hål på baksidan och frågar Burgess om något i rummet skiljer sig märkbart från festkvällen. Han får veta att en skärm i rummet stod nästan framför kistan på mordkvällen och dolde den.
Poirot kommer ihåg en referens till Othello som användes av mrs Spence och inser sanningen. Mr Clayton är Othello och hans fru är Desdemona och den saknade karaktären Jago är i själva verket McLaren. McLaren är förälskad i mrs Clayton och svartsjuk på hennes dragning till major Rich. Han planerade det perfekta brottet där Clayton skulle dö och Rich anklagas för mordet. Han hade gjort många subtila antydningar till Clayton om sin frus otrohet till den grad att mannen själv kläckte en plan för att fejka en kallelse till Skottland och sedan hittade en anledning att ta sig in i Richs lägenhet där han gömde sig i kistan för att observera vad som hände i hans frånvaro. McLaren, som spelade skivor att dansa till, smög bakom skärmen, medveten om att Clayton stirrade ut genom ett av hålen i kistan och mördade Clayton. Poirot känner sig säker på att om teorin läggs fram för McLaren kommer han att erkänna.TV-versionen från 1991 följer originalhistorien - förutom att Poirot är med på festen; McLaren ändrades till "Colonel Curtiss"; och Curtiss är nära att hugga Poirot med en svärdkäpp tills major Rich räddar Poirot genom att utkämpa en svärdsduell med Curtiss.
Vad hände i tornrummet? Sir Reuben Astwell mördades för tio dagar sedan på sitt lantställe Mon Repos då han blev slagen i bakhuvudet med en klubba och hans brorson Charles Leverson har arresterats. Sir Reubens fru Lady Astwell är övertygad om att den verklige brottslingen är den avlidne mannens sekreterare Owen Trefusis även om hon inte har en tillstymmelse till bevis utan istället förlitar sig på "intuition". Hon skickar sin unga sällskapsdam Lily Margrave till Poirot för att anställa honom i fallet och Poirot accepterar, delvis för att han känner att Lily inte vill att Poirot ska undersöka saken och att hon har något att dölja. Väl framme vid Mon Repos talar Poirot med den skrämmande och dominanta Lady Astwell som berättar att Sir Reubens bror och affärspartner Victor också är gäst i huset. Båda bröderna var lika hetlevrade och det förekom många gräl och meningsskiljaktigheter ofta med Charles Leverson inblandad och sir Ruben tog ofta ut sitt humör på tjänarna. Poirot intervjuar butlern Parsons, som är ett av huvudvittnena i fallet. Hans sovrum ligger på bottenvåningen och ovanför honom ligger "Tornrummet", Sir Reubens helgedom. Det är ett högt rum med ett annat rum ovanför som nås via en spiraltrappa och var ursprungligen ett observatorium byggt av en tidigare ägare som var astronom. Sir Ruben satt och skrev sent på kvällen och Parsons låg och sov när han väcktes av ljudet av att Leverson kom hem vid midnatt och släppte in sig själv. Han hörde Leverson skrika åt sin farbror, följd av ett skrik och en dov duns. När Parsons skulle gå upp på övervåningen för att se vad som hände hörde han Leverson säga "Ingen skada skedd, lyckligtvis" och sedan önska sin farbror god natt. Dagen därpå hittades sir Ruben död. I ett samtal med Trefusis erkänner butlern att han under sina nio år som anställd blev hänsynslöst mobbad av Sir Reuben. Trefusis visar Poirot brottsplatsen och detektiven är förbryllad över varför det finns en blodfläck på skrivbordet men Sir Reubens kropp hittades på golvet. Poirot försöker sig på ett experiment med sin betjänt George och inser att Sir Reuben blev slagen när han satt i sin stol och satt kvar eftersom stolen är låg i jämförelse med skrivbordet.