Fjällhumla (Bombus balteatus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning Fjällhumlan är en stor, långtungad humla. Den har svart mellankropp med gul till brungul krage och de två första tergiterna likadant färgade. Resten av bakkroppen är svart, med undantag för bakkroppsspetsen, som är ljust orangeröd eller vitaktig. Utseendet har stora variationer. Melanistiska (svartfärgade) individer förekommer; dessa har dock behållit sin orangefärgade eller vita bakkroppsspets. Det förekommer också individer med större delen av bakkroppen färgad på samma sätt som bakkroppsspetsen. Drottningen är påtagligt större än de övriga kasterna, med en kroppslängd på omkring 21 mm.

Utbredning Humlan förekommer i norra Norden (Norge, norra Sverige och norra Finland). Den har också påträffats i Ryssland österut till Sibirien (Novaja Zemlja, Wrangels ö och en del andra öar) samt spridda förekomster i Mongoliet. Den form som förekommer i Nordamerika och tidigare fördes till denna art har emellertid visat sig vara en egen art och kallas numera Bombus kirbiellus.

I Sverige förekommer fällhumlan i fjällkedjan från norra Dalarna norrut till Torne älv i Norrbottens län. I Finland har den observerats i de nordligaste delarna av landet, från Norra Österbotten till norra Lappland.

Ekologi Fjällhumlan förekommer främst i bergsregioner, men också på hedmark, ängar och vägrenar. Drottningen är aktiv från mitten av maj till slutet av augusti, arbetare från mitten av juni till slutet av augusti, och hanar från juli till slutet av augusti. Näringsväxter är svarthö, fjällvedel, fjällmaskros, rödklöver, kråkvicker, midsommarblomster, gullris, rödblära och nordisk stormhatt.

Bona inrättas vanligen i gamla sork- eller lämmelbon strax under markytan.

Status Globalt är fjällhumlan klassificerad som nära hotad ("NT") av IUCN, vilket den också är i Sverige. I Finland är den däremot klassificerad som livskraftig. IUCN anger som orsaker till den globala nedgången klimatförändringar, utsläpp av tungmetaller och konstgödsel som påverkar deras värdväxter samtinförande av industriellt uppfödda humlor för pollinering, vilka riskerar att smitta ner fjällhumlan med exotiska sjukdomar den inte har någon resistens mot. Främsta skälet till den svenska nedgången är de ökande sommartemperaturerna i fjällvärlden. Bildgalleri

Kommentarer

Källor

G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 126-127

Externa länkar

Kategori:Insekter i palearktiska regionen Kategori:Humlor