miniatyr|Kvinnor gör yoga utomhus, Texas, USA (2010). Yoga som träningsform är en fysisk aktivitet som huvudsakligen består av asanas (kroppspositioner), ofta kopplade till vinyasa (flödande sekvenser) och ibland åtföljda av pranayama (andningsövningar). Yogaklasserna avslutas ofta med savasana (liggande avslappning) eller meditation.
Yoga som träningsform har blivit ett bekant inslag över hela världen, särskilt i USA och Europa. Yogan som träningsform härrör från den medeltida hathayogan, som använde liknande asanas, men kallas i regel helt enkelt "yoga". Akademiker har gett yoga som träningform en mängd olika namn, inklusive modern postural yoga och transnationell anglophone yoga.
Asanas beskrivs i diktverket Yoga Sutras II.29 som den tredje av de åtta lemmarna. Sutra II. 46 definierar asanas som det som är "stadigt och bekvämt", men ingen ytterligare förklaring till asanas ges i Yoga sutra.
Asanas var inte centrala i någon av de äldre yogatraditionerna, istället fick asanas allt större betydelse under 1920-talet genom yogaguruer som Yogendra och Kuvalayananda, som betonade asanas hälsofördelar.
Ashtangayoga, så som Surya Namaskar (Solhälsningen), utvecklades av Rajan av Aundh, Bhawanrao Shrinivasrao Pant Pratinidhi, på 1920-talet. Det och många stående asanas som används inom gymnastik införlivades i yoga av yogaläraren Krishnamacharya från 1930-talet till 1950-talet. Flera av hans elever fortsatte med att grunda inflytelserika yogaformer: Pattabhi Jois som grundade Ashtanga vinyasa-yoga, vilket i sin tur ledde till utvecklingen av Poweryoga. B. K. S. Iyengar grundade Iyengaryoga, och definierade en modern uppsättning asanas i sin bok från 1966 Ljus på Yoga; och Indra Devi som lärde ut yoga som träningsform till många kändisar i Hollywood. Andra stora yogaformer som grundades på 1920-talet inkluderar Bikramyoga och Sivanandayoga. Yoga som träning spreds över USA och Europa, och sedan till resten av världen.
Hathayogans icke-posturala metoder, som dess shatkarma (rening), är kraftigt reducerade eller frånvarande i yoga som träningform. Termen "hathayoga" används också med en annan betydelse inom yoga som träningsform. Den syftar där på en mild - ej titelbetecknad - yoga, oberoende av de stora yogaformerna, ofta främst för kvinnor.
Yogaformerna varierar från helt sekulära, med fokus på motion och avkoppling, till spirituella yogaformer, antingen med hinduiska influenser som inom Sivanandayoga eller med influenser av personliga ritualer.
Yoga som träningsform i relation till hinduismen är komplex och omtvistad; vissa kristna har hävdat att yoga som träningsform saknar koppling till hinduismen, medan kampanjen "ta tillbaka Yoga" insisterade på att kopplingen mellan yoga som träning och hinduismen är absolut. Forskare har identifierat flera trender i den förändrade karaktären av yoga sedan slutet av 1800-talet.
Yoga som träningsform har utvecklats till ett världsomspännande industri som omsätter flera miljarder dollar. Industrin inkluderar till exempel yogaklasser, certifiering av lärare, yogakläder, böcker, videor, utrustning inklusive yogamattor, och yoga turism.
Historia miniatyr|Yoga var ursprungligen en sprituell utövning baserad på meditation, och kopplad till hinduismen. Staty från Java, 1200-talet.
Yogans ursprung Substantivet योग på sanskrit är besläktat med det engelska ordet för "bärok", vilket härrör från ordet "att fästa, gå med, sele, börok". Yogans ursprungliga mål var andligt och filosofiskt, nämligen att förena den mänskliga anden (själen) med det gudomliga. Den yogagren som använder sig av asanas är hathayoga. Det sanskritska ordet हठ hatha betyder "kraft", och syftar på dess användning av fysiska tekniker.
Hathayoga Hathayoga blomstrade bland hemliga asketiska grupper som Nath yogis i Sydasien från 1100-talet till 1800-talet. revised from American Academy of Religions conference, San Francisco, 19 November 2011. Instruktionen för hur man utförde hathayoga gick direkt från guru till shishya (elev) under en lång läroperiod. Hathayoga var förknippat med religiöst utövande, särskilt med hinduism men också med jainism och buddhism. Dess mål var att manipulera vitala vätskor för att möjliggöra samadhi (absorption). Den bestod av metoder som inkluderade shatkarma (rening), asanas (kroppspositioner), bandha (lås), drishti (den riktade blicken), mudra (sigill), och pranayama (andningstekniker). Dessa påstås ge övernaturliga krafter, vilket inkluderar läkning, förstörelse av gifter, osynlighet och formförändring.Hemachandra's Yogashastra 1.8–9
Yogis bar lite eller inga kläder; deras kroppar täcktes ibland med aska från kremeringar som en påminnelse om deras kommande död. Utrustningen var också knapphändig; ibland använde yogis en tibetansk matta eller ett hjortskinn som en matta att meditera på. Inom hathayoga användes ett litet antal asanas, främst sittande; generellt fanns väldigt få stående asanas före 1900. Asanas utövades långsamt och ofta hölls en position under en lång period. Utövandet av asanas var en mindre förberedande aspekt av andligt arbete. Yogis följde en strikt vegetarisk kost men exkluderade även stimulia som te, kaffe och alkohol. Gurus undervisade utan betalning; de livnära sig på gåvor kombinerat med anti-konsumentistisk filosofi.
Tidiga influenser miniatyr|Ursprunget till yoga som träningsform inkluderar europeiska sporter som bodybuilding och gymnastik, hathayoga och traditionella indiska övningar.
En teori är att det system för idrott som praktiserades i 1800-talets Unga mäns kristna förening (anpassad av före detta militära gymnaster för skolsystemet i det koloniserade Brittiska Indien) blev standardformen för den yoga som spreds, och detta påverkade den "moderniserade hathayogan". Enligt yogaforskaren Suzanne Newcombe, är modern yoga i Indien en blandning av västerländsk gymnastik och asanas från 1920-talets indiska hathayoga.
Från 1850-talet och framåt utvecklades i Indien en kultur av fysisk träning för att motverka den koloniala stereotypen av förmodad "degeneration" av indier jämfört med britterna, en stereotyp förstärkt av dåvarande föreställningar om lamarckism och eugenik. Denna kultur togs upp från 1880-talet till början av 1920-talet av indiska nationalister som Tiruka, som undervisade i övningar och obeväpnade stridstekniker med yoga som täckmantel. Tyska bodybuildern Eugen Sandow blev hyllad under sitt besök i Indien 1905. Vid den tidpunkten var han redan en "kulturell hjälte" i landet.
Antropologen Joseph Alter Sandow var den person som hade mest inflytande på modern yoga. Den första handboken på engelska om asanas, och den första som illustrerades med fotografier, var Seetharaman Sundaram Yogisk fysisk kultur (1928).
Introduktion till väst Yoga introducerades till västvärlden av den andliga ledaren Vivekananda. Detta när han 1893 besökte Religionernas världsparlament i Chicago, USA, och när hans bok Raja Yoga släpptes 1896. Han avfärdade emellertid hathayoga och dess "helt" fysiska metoder som asanas som svåra och ineffektiva för andlig tillväxt. Asanas fördes till USA av yogaläraren Yogendra. Han grundade en gren av Yoga Institute i delstaten New York 1919. Därefter verkade han för att göra hathayoga accepterat och sökte vetenskapliga bevis för hathayogans hälsofördelar. Dessutom skrev han böcker som Yoga Asanas Förenklad (1928) och Yoga Personlig Hygien (1931). Vinyasayoga (flytande sekvenser) så som Surya Namaskar (Solhälsningen) är numer accepterade som yoga. Dessa innehåller populära asanas som Uttanasana och uppåt- och nedåtgående hund. Vinyasayoga populariserades av Rajan av Aundh, Bhawanrao Shrinivasrao Pant Pratinidhi, på 1920-talet.
År 1924 grundade yogaläraren Kuvalayananda Kaivalyadhama hälso- och Yogaforskningscenter i Maharashtra. Där kombineras asanas med gymnastik, och som Yogendra söker man en vetenskaplig och medicinsk grund för fysisk yoga.
År 1925 flyttade Kuvalayanandas rival Paramahansa Yogananda från Indien till USA. I USA inrättade han den Självförverkligande gemenskapen i Los Angeles, och undervisade "tiotusentals amerikaner" i yoga, inklusive asanas, andning, sång och meditation. År 1923 grundade Yoganandas yngre bror, Bishnu Charan Ghosh, Ghosh College of Yoga and Physical Culture i Calcutta, Indien.
Tirumalai Krishnamacharya (1888–1989), "fadern till modern yoga", påstod sig ha tillbringat sju år med en av de få då levande mästarna i hathayoga, Ramamohana Brahmachari, på Manasarovar-Sjön i Tibet, från 1912 till 1918.
Han studerade för Kuvalayananda på 1930-talet. Sedan skapade han sin egen yogashala i Jaganmohan Palace i Mysore där han utvecklade "ett äktenskap mellan hathayoga, brottningsövningar och moderna västerländska gymnastikrörelser. Detta innebar ett kraftigt avsteg från hur yogatraditionen tidigare sett ut. Maharadjan av Mysore Krishna Raja Wadiyar IV var en ledande förespråkare för fysisk kultur i Indien, och en angränsande hall i hans palats användes för att undervisa klasser i Surya Namaskar, då ansågs vara gymnastiska övningar. Krishnamacharya anpassade dessa sekvenser av övningar till sin flödande vinyasayoga. Yogaläraren Mark Singleton lade märke till att gymnastiskprogram som Niels Bukhs var populära inom indisk fysisk kultur vid den tiden, och att de innehöll många kroppspositioner som liknade Krishnamacharyas nya asanas. miniatyr|Spridning av postural yoga över hela världen.
Bland Krishnamacharyas elever fanns människor som själva blev inflytelserika yogalärare: den ryska Eugenie V. Peterson, känd som Indra Devi (från 1937), som flyttade till Hollywood, lärde ut yoga till kändisar, och skrev den bästsäljande boken Evigt Ung, Evigt Frisk; Pattabhi Jois (från 1927), som grundade den flytande stilen Ashtanga vinyasa-yoga vars Mysorestil använder upprepningar av Surya Namaskar, 1948, vilket i sin tur ledde till Poweryoga; och B. K. S. Iyengar (från 1933), hans svåger, som grundade Iyengaryoga, med sitt första säte i Storbritannien. Tillsammans gjorde de yoga populärt som träningsform och förde yogan vidare och ut till västvärlden. Iyengars bok Light on Yoga (1966) populariserade asanas över hela världen med vad forskaren-utövaren Norman Sjoman kallar sina "tydliga no-nonsense-beskrivningar och den uppenbara förfiningen av illustrationerna", även om graden av precision det kräver saknas i tidigare yogatexter.
Andra indiska yogaskolor tog upp den nya stilen på asanas, men fortsatte att betona ha hathayogans andliga mål och praxis i varierande utsträckning. År 1936 grundade Sivananda Saraswati av Rishikesh Divine Life Society. Hans många lärjungar inkluderar Swami Vishnudevananda, som grundade internationella Sivananda Yoga Vedanta Centres, med början 1959; Swami Satyananda grundare av Bihar School of Yoga, ett stort centrum för ha lärarutbildningar i hathayoga, grundat 1963; och Swami Satchidananda grundare av Integral Yoga, grundades 1966. Vishnudevananda publicerade sin Komplett illustrerad bok om Yoga 1960, med en lista över asanas som i huvudsak överlappar Iyengars, ibland med olika namn för samma poser. Jois's namn på asanas är nästintill en exakt matchning de namn som användes av Iyengar.
Global spridning Tre förändringar under 1960-talet gjorde det möjligt för yoga som träningform att bli en världsomspännande handelsvara:
människor kunde för första gången resa fritt runt om i världen: konsumenter kunde åka till öst; indianer kunde migrera till Europa och Amerika; och affärsmän och religiösa ledare kunde åka dit de tyckte om att sälja sina varor. människor över hela västvärlden blev desillusionerade med organiserad religion, och började leta efter alternativ. yoga blev en okontroversiell träningsform som är lämplig för masskonsumtion, till skillnad från de mer religiösa eller meditativa formerna av modern yoga som Siddhayoga eller Transcendental meditation. Detta innebar att många traditionella krav på yoga avskaffades, till exempel ge allmosor, leva i celibat, studera hinduiska skrifter, och dra sig tillbaka från samhället.